åttiotrenollettnollfem

Johan och Johanna tyckte att jag missat två viktigt kategorier i min årskrönika. Här kommer en komplettering. Håll till godo!

Årets olycka
Vi hade planerat att låta vår regnbågsfärgade fågel Otto få njuta de sista ljuva åren på pensionatet i Pilträsk. Men vår godhjärtade idé hamnade inte i god jord. Den enda som hamnade i god jord var Otto själv som efter en mystisk sjukdom dagen efter överlåtandet fick en enkel biljett till himlen. Nu flyger han bland molnen med sin familj från Australien, gör looper i skyn och kvittrar goja. Ottomanji.

Årets uttryck
Tchåklad (med tysk brytning), Oh, my God (med afrikansk brytning), Katen, efter Johans träningsprogram för ryggen och Skate som uppkommit i och med soptunnefejden mellan Johanna och de svartvita fågelsläktet. Johanna hates skates.  

Carina, alltså pappas fru, har fem barn. Axel heter den yngsta och han är en mycket rolig filur. Kan beskriva honom som kvicktänkt, klok och väldans förståndig för sin ålder. Han har talets gåva och kan förmodligen väcka liv i en sten. Underhållande, med andra ord.

Ikväll var jag hem till Vistträsk och då spelade pappa upp ett klipp från SR Norrbotten, där de sände live från Luciabuggen. Axel tävlade för första gången och blev som grädde på moset intervjuad av en radioreporter. Klicka på länken för att komma till intervjun, Axel hörs från 03.00. Sista delen av intervjun är klockren. Lyssna! Humor.

SR: Vad har du för utmaningar, vad vill du göra i framtiden?

Axel: Eum... Jag och min buggpartner, innan vi tävlade först, alltså, innan vi gick in och dansade, så sa vi att vi skulle sikta mot SM. Men, ja, eftersom hur det gick idag så tror jag att det kan dröja ett tag innan det händer sånt.

Med denna komprimerade årskrönika över speciella händelser 2009 vill jag önska ett gott nytt år!

Årets projekt
Det stiliga garaget som med sina 50 kvadrat äntligen hamnade på vår tomt efter hjälp från nära, kära och en sjukt noggrann bygginspektör. I efterhand kan jag inte påstå att jag känner mig vidare delaktig, bortsett från målning och kaffeservering till alla vänliga själar. Eller förresten, det var jag som beställde väggblocken och taket. Räknas det?

Årets idé
Bloggen, som faktiskt fyller ett år idag. Lika roligt nu som då att skriva om livet, intressanta händelser och ointressanta händelser. Iakttagelser och beteenden, saker som gör mig upprörd och saker som jag själv vill upplysa om. Extra roligt att folk läser det jag plitar ned, mina tankar och åsikter, oavsett om det är för eget intresse eller rent tidsfördriv. En rolig hobby som idag är en bra och behövlig digital dagbok för mitt glömska sinne.

Årets resa
De tre veckorna vi spenderade i Thailand med Ronny och Brittan. Dömmer mig bort till de heta dagarna på Poda med finfin sandstrand, vita snäckskal och vatten varmare än varmast. Grillad majs, färska frukter och vänliga människor. Och dessa små apor som jag ville sno med mig hem.

Årets tillställning
Utan tvekan grabbarnas gemensamma 30-årskalas med hur många gäster som helst. Jag är djupt imponerad över resultatet, och fler med mig. En grym fest med hjärta, god mat och minnesvärda händelser.

Årets köp
Lampan som med sina stora glödlampor och röda textilkablar lyser upp hela övervåningen. Nästan. Och min Fatboy som jag äntligen beställde efter år av trånande. Sist men inte minst, barnvagnen, som visserligen inte platsar i kategorin utan istället får en egen plats i kategorin Årets present. 

Årets huvudbry
Fakturan värd en månadslön som öppnades i mars och fick Johan att sova oroligt, skriva brev till statliga organisationer och hetta över lokala förmågor. Tack och lov avslutades det hela någorlunda fredligt och allt lades in i en box som senare låstes och nyckel kastades i speakeranläggningen, slutsteget, högtalarna, förlåt, jag menar glömskans hav.

Årets bedrift
Johans sjukskrivning efter Thailand, diagnos salmonella. 83 dagars hemmavistelse, trots hans Stålmage, som han kyligt uttryckte det efter första taolettbesöket i planet mot paradiset. Mitt alltmer växande självförtroende i Göteborgstrafiken. I slutet var jag en förare av rang och hittade till flygplatsen utan minsta felkörning.

Årets hysteri
Svininfluensan som gjorde att jag avstyrde Johans 30-årspresent, en resa till Rom, till kommande höst. Förhoppningsvis. Men, peppar, peppar, svininfluensan försvinner nog inte i samband med nyårsraketerna, så jag håller mig fortfarande borta från denna sjuka i den mån det går.

Årets citat
Mitt egna Även små siffror kan bli stora ekvationer. Men så finns också en bubblare, sagt av en tidigare kollega som sammanfattade sitt gamla jobb som Intensivt och intressant.

Årets lycka
Plustecknet på graviditetstestet och Johans frieri på knä som resulterade i en snitsig ring på mitt ringfinger. Och inte att förglömma, lilla solstrålen Maja!

Kommande års förhoppningar
Att vi tidigt på året övergår från två till tre och att vi alla får vara friska och må bra. Hoppas också att vår rosa iskub förvandlas till ett välisolerat hus med fin panel och nya fönster. Kanske bröllop? Och att vi på bästa sätt tar vara på de dagar som livet har att bjuda på, njuter och lever i nuet. Tiden kommer.

Googlar just runt för att hitta en vettig lista för saker som bör finnas i den omtalade BB-väskan. Innehållet verkar variera en smula. Efter lite research verkar dessa prylar vara prio.

Identitetshandling och blodgruppsinformation. Den vita landstingsbrickan är väl passé. Eller?

Sköna och praktiska kläder till mig. Eftersom magen inte försvinner i samband på BB är det ett plus om de inte är så tighta.

Mjuka och sköna kläder till bebisen. Inga problem, vi är förberedda både för inne- och utebruk, från topp till tå.

Ombyte till Johan. Fixar han själv i vanlig ordning.

Kamera och mobil. Laddat och klart för årets stora fotosession.

Ät- och drickbart för extra energi. Mycket viktigt eftersom Johan övergår till monsterform om han inte får energi när han behöver det. Med andra ord en kaka apelsinkrokant, bubbelvatten och annat som ger kraft. Inga infrysta matlådor här, inte.

Hygienartiklar för kropp och själ. Megabindor och amningskupor som hjälper kroppen hålla tätt, eftersom jag just läste att man blöder som en slaktad oxe. Känns ju tryggt. Blöjor i ministorlek.

Något jag har missat?

Jösses, vilken lång dag detta verkar bli. Klockan är bara eftermiddag med det känns som att det snart är sovdags. Jag hoppas innerligt att kommande dagar har ett lite högre tempo och går lite fortare, annars blir jag tokig. Ändå har jag hela tiden haft saker för mig. Pärmarna med alla viktiga papper är sorterade och i sin ordning. Det enda som saknas är några register. Jag har till och med härjat bland recepten och fixat till dem i bokstavsordning. Jag förstår inte vad som har flugit i mig. Utöver det har jag planerat ihop en egenkomponerad middag. Utan recept. Brukar jag aldrig göra eftersom jag är livrädd för att misslyckas vid spisen. Plus att jag har skaffat framförhållning nog att tänka till middagstips för de återstående dagarna innan det nya året tar vid. Jag blir nästan rädd för mig själv. Är dessa egenskaper en bonus som mammor får innan barnets födsel? Är det på det viset kan Johan skratta sig lycklig som har hittat mig. Ett riktigt hustruämne.

Som de flesta förstår efter att ha läst min blogg så blir jag lätt upprörd och störd över vissa saker. Idag la jag vantarna på ett praktexempel. Vi var på en bensinmack i Piteå. Johan går fram till kassan för att betala de ting han har hittat i hyllorna. Lampor och en godispåse. Ni kan ju själva räkna ut vem som valde vad. Han hälsar på den unga tjejen som uppskattningsvis är i just-tagit-studenten-åldern, eller något äldre. Hon hälsar inte tillbaka. Tjejen summerar köpet och Johan räcker fram betalkort och ett bonuskort. Just här, förväntar jag mig att hon ska säga något i stil med Då blir det 62 kr och avsluta med ett Tack, när hon tar emot korten. Men icke det. Hon fortsätter med sin knipta mun och säger inte ett ord. Inte ett ord. Jag kokar inombords och tänker dumma tankar. Vad är det för fel på människan? Har hon svalt ett paket bomull, är hon förkyld eller kanske rent av stum? Bonuskortet tjorvar och hon drar om det tre gånger i läsaren. Fortfarande tyst kommunikation. Kommunikation? Tredje gången gillt, Johan knapprar in koden och köpet är godkänt. Hon ger tillbaka korten och tittar på oss. Inget Tack eller Hejdå. Vi det här laget har jag idiotförklarat hennes beteende mot oss och skäller ut henne tyst för mig själv. Vi lämnar macken och så fort vi är utanför de automatiska dörrarna vräker jag ut min åsikt.

Hallå. För att jobba i kassa behöver du inte ha talets gåva eller MVG i Svenska C. Men det minsta man kan kräva är väl ändå vanligt hyfs och vänlighet mot kunder. Skulle personen i fråga tragiskt nog vara stum, vilket ju naturligtvis vore jättetrist, skulle det underlätta med en skylt med text som informerade om detta. Är det bara blygsel det handlar om och korta fraser som Hej och Tack är för ansträngande, är det dags att ta tjänst på ett lager där ingen kundkontakt krävs. Hårt men sant.

Julklappsöppningen är över för i år, men detta vill jag verkligen ha i min ägo. Magneter med Indiana Jones från Lego. Lego som jag förövrigt klassar som en av världens bästa leksaker. Kan roa barn i alla åldrar och även barn i vuxen ålder, som jag själv. Det är faktiskt inte många år sedan som jag och Johan köpte en Formel 1-uppsättning. Dessutom håller bitarna i åratal och går inte sönder i första taget. Kan dock försvinna i samband med städning. Särskilt de allra minsta delarna.

När jag ändå är inne på Lego. Ett av världens roligaste jobb borde vara att pyssla med utveckling på Legos produktavdelning. Arbeta fram nya modeller och set. Allt från första tanken till lansering i butik. Gah, det skulle jag vilja jobba med. Och inte för att jag är någon moralnisse när det gäller jämnställdhet, men en sak som jag definitivt skulle satsa på är de kvinnliga figurerna. Ja, ni ser ju själva att Marion mer ser ut som en shemale än en female. Lite nya snitt på peruker och ansiktsdrag skulle ju inte skada.

Johan, om du läser detta, beställ ovanstående till min födelsedag. Tack på förhand.

Så var julen över. Nästan. Självaste julafton blev en mycket lyckad tillställning med alla mina förväntningar inbakade. Barrig gran, tända ljus i den öppna spisen, ett långt långbord, fantastisk julmat och trevliga människor. Och julklappar, trots att det inte skulle bli så mycket av den varan i år.

Hypersöta Maja och Sigge charmade alla. Och inte minst charmade Maja Sigge med sitt höga skrik som gjorde att han fick tårar i ögonen. Stackars liten. Pappas rökta rådjurskött charmade mig mest av all mat, tätt följd av sillsalladen och Lisas mormors köttbullar. Och efterrätten med en massa glass, bär och Gunillas chokladsås. Mums. Mätt som en bäver och trött efter en hel dags aktivitet, begav vi oss hemåt och svängde förbi mammas grav för att tända ett ljus, innan vi utslagna somnade i soffan till en 90-talskassiker.

Juldagens sov vi som stockar och masade oss upp för att styra kosan mot Pilträsk. Stugan var överbelamrad av julklappar, papper och kartonger så vi drog vidare till Assar och Adela där vi fikade minst sju sorters kakor. Middag blev det också, lite häng sofforna och avslutningsvis, fika igen hos Leif och Agneta. Mitt fikaintag juldagen 2009 kommer att gå till historien. Gah.

Väl hemma i civilisationen hamnade vi hos Emil och Maria där det vankades utgång. Träffade en och annan människa som jag inte sett på länge, vilket alltid är trevligt. Även denna kväll avslutades med en 90-talsrulle, episod två.

Dagens planer är få. Det gillar jag. Ska ringa och tacka för min klappar, återkommer kring dem senare. Krut verkar gilla julen, gjorde just en fristående handvolt och high-fivade med moderkakan. En vinnarskalle redan nu.

Igår var jag till Linda för sista gången detta år. Som vanligt intressant och spännande. Har inte hänt så särskilt mycket när det gäller mig, alla värden är bra. Skönt. Krut växer, det märks både på min viktkurva och SF-måttet, + nästan 15 kg respektive 33 cm. Hjärtslagen har minskat något per minut och ligger nu på 140. Det finns säkert någon vis skrockfull person där ute som ser det som ett tecken...

Nästa koll blir på den fjärde dagen in på det nya året. Får jag bestämma kan jag gärna hoppa över den och istället vara påväg hem från Sunderbyn med en underbar liten minimänniska i framsätet. Som jag längtar. Och längtan blir ju inte mindre ju längre tiden går. Ska njuta av de få veckor som är kvar, det kan jag verkligen göra när jag mår så fint. Tack för det, käre Gud.

Julafton imorgon! Kommer ihåg känslan som alltid infann sig denna dag när jag var yngre. Spänning, hysteri och längtan. Efter tomten, den gravade laxen och alla klappar under granen. Mormors sillsallad och Kalle Anka. Men inte efter den jobbiga barra-ba-pi-ba-pi-ba-pi-fågeln som gör att öronen får skavsår.

I år firar vi i Muskus hos Olle, Lisa och Maja. Med vår familj och Lisas familj. Det blir härligt! Stämningsfullt att fira i ett gammalt hus med anor, där det firats i år innan. Med barrig gran, tända ljus och ett makalöst julbord. Juldagen drar vi till stugan och träffar Johans familj. Det blir skönt. Underbart att slippa stressa fram och tillbaka, hit och dit, för att hinna se alla på en och samma dag. Jag är verkligen inte upplagd för en sådan typ av jul. Nej, i år vill jag bara mysa, umgås och slappa. Samla lite energi.

På tal om att samla energi så har jag idag tömt mitt kontor, rensat datorn, tagit hem alla personliga prylar och släckt lampan för sista gången på länge. Känslan är obeskrivlig. Konstigt att lämna kollegorna, känns nästan kriminellt, men det som väntar är stort. Större än jag föreställer mig. Ett nytt äventyr väntar runt hörnet och jag gör mig redo att anta utmaningen!

Jag tycker om roliga produkter. Faschineras av andra människors kreativitet. Det mesta går ju faktist att sälja bara man hittar rätt kundgrupp och forum. Här om dagen hittade jag dock detta. Det är kanske en av de mest, ja, jag hittar inte rätt ord, intressanta produkter på senare tid. Visdomsved. Enkelt uttryck ett vanligt vedträ med lasergraverade ordspårk. Som värmer själen, för att citera webbutiken. Denna simpla produkt säljs för hutlösa 125 kr. Per vedträ! Förstår någon hur mycket visdomsved det då går att få ut på ett enda träd?

Mycket lukrativt. Nu när jag tänker på Johans morfar Assar, en trädentusiast av obeskrivliga mått, ser jag honom framför mig i skogen, omringad av träd efter träd med kloka och minnesvärda ord. Kanske Assar kan utveckla sin träförädling? Vilken idé! På varje vedträ kan det istället graveras in citat från lokala förmågor, lite pitemål och vandringssägen. Smart. Tror jag ska ge min in på detta.

Jag har aldrig fattat grejen med fantasy och påhittat trams. Kan tycka att Sagan om rigen är sådär, visst, vacker på något magiskt vis, men en ganska långdragen historia. Ingen film jag ser fler gånger än nödvändigt, alltså ser jag den en gång.

Tidigare i veckan fick jag dock för mig att boka biljetter till Avatar. Kan förstå att Johan ifrågasatte hur jag tänkte eftersom han vet om att jag i vanliga fall ratar animerat krafs och regnbågsfärgade figurer som inte har någon vettig grund. Men, vi åkte till Luleå. Inhandlade en klapp, käkade ett smarrig måltid längs gågatan och parkerade oss i biosalongen.

Filmen må vara helt osannolik och overklig. Men sagolikt bra! De gigantiska viagrasmurfarna boende på planeten Pandora fängslade mig totalt. Helt otroligt! Vilken film! Måste upplevas! Så vacker! Och vilket budskap! Bara lovord från min sida, bortsett från en alltför amerikansk scen någonstan i slutet och en överfull urinblåsa efter 160 minuters film. Nu har jag ett öppnare sinne för animerat krafs och regnbågsfärgade figurer som inte har någon vettig grund. Eywa.

En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren", men han sade: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte." En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid åt er alla." Därefter sade han till Tomas: "Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!" Då svarade Tomas: "Min Herre och min Gud." Jesus sade till honom: "Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror."
Joh 20:24-29

Igår var en fin dag. En ytterst fin dag. Den började visserligen med hysterisk städning, ett riktigt maraton där dammet avlägsnades och citrondoften spred sig mellan ytorna. Främst doftljusen, om jag ska vara helt ärligt. Men det räknas också. Och eftersom jag har köpt doftgranar så känns det ännu bättre. Nåväl.

Det fina var julfikat. Det obligatoriska julfikat som i början av tvåhusentalet innehöll klappar och rim till var och en. Kul men ganska krävande. Nu är traditionen nedbantad till just fika. Men på den fronten bantas det inte! Samma visa varje år, alltså alldeles för mycket ätbart till våra små magar. Deras som magar och min stora mage. Hur som haver. På kvällskvisten kom mina söta vänner och rumpnissar Emma, Maria, Louise och Marie. En efter en. Vi tjattrade, skrattade och pratade om svunna tider, kommande tider och tiden just nu. Väldans trevligt. Vi är usla på att ses i allmänhet, det blir liksom sällan av. Det är trist. Men äntligen fick vi till det! Slutsatsen är attlså att et är fint med vänner och man ska vara rädd om de vänner man har!

Termometern visade -28 °C på morgonen. Vårt iskubsstora hus var kallare än kallast. Mer isolering till folket! Promenaden till och från bussen kändes som ett maraton och isig luft kliade sig ned i mitt luftsystem och bildade frost på jackans krage. Huga. Hatar att frysa, blodet blir stelnat i kroppen och snurrar inte runt som brukligt. Glasögonen immar igen och håret blir vitt i förtid. Mailade min svåger Mattias, Johans bror, för att höra om lift hem i eftermiddag, eftersom vi jobbar i samma fastighet.

Jag: Tja. Kan jag åka hem med dig idag, förutsatt att du inte stannar på bygget hela kvällen? Jag får köldbryggor i kroppen bara jag tittar ut genom fönstret. Du kan väl höra av dig när du vet när du drar. Hörs!

Mattias: Jag kommer att fara hem tidigare i dag, jag ska hämta Ella. Jag hör av mig när jag far.

Jag: Super! Då slipper jag förfrysa blodomloppet.

Mattias: Det är värre med fostervattnet! Krut ska inte behöva simma med isklumpar!

Slutsats. Lite humor en kall dag är aldrig fel. Lättar upp graderna i kroppen lite.

Har just vinkat av moster Maja som varit på besök och lämnat en förlovningspresent. Glad blev jag när jag öppnade paketet och insåg att vi blivit ägare till lampan Dallas. Hurra! Moster är inte dum, en riktig försäljare som genast frågade om hon skulle lägga av en till i butiken så vi har lika i båda fönster. Absolut. Så nu får vi fint i rutorna när ljusstakarna ska bort!

PS. Jag är svag för textilkablar. Vet inte varför men det ger en lampa mer liv jämfört med vanliga trista plasthistorier. Love it!

Kreativa Frida som alltid hade finast skrivstil i skolan har knåpat ihop en dikt som jag bara måste publicera till min stora läsarkrets. 

Två blir tre
så snart det går
Då får vi se
vad ni får

På nyårsdagen träffas Krut
Johan dansar segerdans
Hon välkommen kikar ut
då kommer jag med lagerkrans

Min gissning är en brutta
lyckans dörr står på glänt
Att då andas en gnutta
inför det största som har hänt

Min spådom ni nu minns
en tjej ni snart på armen bär
Större kärlek finns där ej
än den i magen på dig

När jag gick i 9:an fick vi göra Boken om mig. I denna bok, som såhär i efterhand kan kallas för högstadiets mästerverk, blev jag av bror Olle beskriven att ha hetsigt humör. Och att jag var lik mamma. Som också hade ett ganska hett temprament.

Inte vet jag om det är för att jag är hysteriskt hormonell, men jag går omkring och stör mig på saker i min omgivning. Hela tiden. Saker som inte ens är relevanta för mig. Vanligtvis blir jag lätt irriterad, men nu för tiden tar det liksom mer energi. Exempel:

Bussresenärer under 20 år som inte har vett att säga hej elle hejdå till busschauffören när de kliver på och av bussen. Hur jobbigt kan det vara? Ouppfostrade nötter. Hade jag varit chaufför hade de minsann fått veta hut. Det hör till hyfs att hälsa. Punkt.

Lucia. Varför fixas det fram nio söta töser som kandiderar till Älvsbyns Lucia när man inte ens får rösta utan låter slumpen avgöra vem som blir ljusets drottning? Urbota dumt. Hej jantelag, är du här igen?

Tog ut pengar här om dagen och i kön till automaten fastande mina ögon på en affisch. En affisch som informerade om ett event med hålltider och program, men där man glömt skriva plats. Undra hur många som kom?

Världsmästare. Här känner jag att beskrivning är överflödig. Trodde tidigare att de flesta var från Piteå men har nu insett att de finns söder om Jävre också. I Västerbotten.

Galttvål i all ära, men det luktar piss. Märkligt.

Det var väl det. Jag förstår om ni också undrar. Jag hoppas innerligt att det är övergående.

Sitter och äter sen frukost denna tredje advent. Börjar nästan gråta när jag läser alla inlägg i i Emil Öhmans gästbok som har skrivits under natten när han tävlat i Pro Stock och gjort riktigt bra ifrån sig i landet over there. Johan och Jonas satt uppe hela natten och spanade in tävlingen medan jag somnade efter andra heatet. Killen är en ren naturbegåvning, helt otroligt duktig. Proffskarriär som skoterförare. Det är stort. Stort.

Det finns ett minus med insatser som görs i stugorna inför den stundande julen. Minustecknat stavas inte överkonsumtion, även om det också är ett minus av penntjocklek grövre. Ej heller är det julbak och skyhöga priser på saffran. Nej. Det stavas utebelysning.

En ok utebelysning, enligt mig, är en varm ljusslinga med små ljuskällor som placeras i, förslagsvis en buske eller ett träd. Det sprider ett härligt skimmer och ser välkomnande ut. Dock är det få som nöjer sig med denna, relativt enkla insats.

Nej, alltid är det någon som ska vara värst. Den belysning jag syftar på syns både här och var, är blå, grön eller röd. Ofta fäst längs fastukvisten eller ovanför garageportarna. Denna är sällan centrerad, utan ditplacerad utan känsla och hänger ofta lite på sniskan. Värst av allt är om den inte består av små ljuskällor som ser ut att sväva i mörkret, utan istället är paketerad i en plastslang. Panik. Dessa färgglada skapelser gör mig tokig. Fult, fult, fult! För några dagar sedan var jag till Vistträsk och där körde jag förbi några gator och gjorde en icke-vetenskaplig undersökning. Utbudet av ful utebelysning är enormt i byn. Verkar nästan ha utvecklats till en tävling. Ofta är hemskheterna dessutom i kombination med varandra så det lyser i regnbågens alla färger på en och samma gång. Usch, jag får huvudvärk.

Om du som läser detta har ditt hus och tillhörande gård prydd med detta amerikanska skitpynt, ta inte illa upp. Men det är bara för mycket. Snälla, lämna det i kartongen i källaren nästa år.

Var på besök hos Linda idag och hon konstaterade att huvudet nu är fixerat! Spännande, spännande! Nu befinner sig Krut åtminstone på rätt väderstreck. Härliga tider. Lilla hjärtat pickar på med 144 slag per minut, SF-måttet spänner 32 cm och jag har fortfarande ett kanonbra järnvärde och bra blodtryck. Fina fisken. Är i 34 veckan nu, bara att härda ut de få veckor som är kvar. Målet är i sikte, guldmedaljen blänker lockande och blombuketten kastas snart i min famn…

Behöver uppslag till ett trappräcke. Emil Söderstens Bygg (ja, relam är ok ibland), har ikväll varit förbi och kikat på ett litet jobb som ska göras på övervåningen. Som jag skrev tidigare så är det två garderober som ska väck och det innebär att trapphuset kommer att bli luftigare och ger utrymme för ett större fönster, och att den förra ägarens egenhändigt platsbyggda hylla som tjänat trappräcke för alltid ska raderas. Yes. Kommer att bli kanonbra. Nu är bara frågan hur det nya räcket ska se ut. Tips, någon?

Helgen som gått har varit riktigt trevlig. Den brukar ju vara det, oavsett. Igår drog vi en sväng till Vistträsk för det årliga julcafét på Efs. Och som alla tidigare jular i mitt 26-åriga liv, är det lika magiskt varje gång jag hör kören sjunga O helga natt. Upplägget är ungefär likadant varje år och även om det inte är några överraskningar så är det en mysig tradition. Extra kul är det också att många av byns barnfamiljer kommer på cafét. Kände knappt igen hälften av alla barn som sprang runt och lekte. Vi träffade också David, Lina och Benjamin, skoj!

Bio har vi också hunnit med. Luftslottet som sprängdes. Tycker att alla filmer i trilogin har varit bra och välgjorda, men de slår inte böckerna. Inte ens nära. Men är klart sevärda ändå! Och på tal om film har vi förresten avslutat utbudet av Johan Falk. Emil och Maria har varit på besök och nu är sista filmen sedd. Känns trist. Jag vill se mer av Frank Wagner!

Mycket musik och film i detta inlägg. Man kan nästan tro att jag gått och blivit kulturell. Ha dock inte för stora förhoppningar.

Idag har jag äntligen sprättat färgbuken och börjat måla taket i Kruts rum. Fattar i efterhand inte varför det har känts så jobbigt, eftersom det faktiskt är rätt kul när man väl börjar leka konstnär med penseln. Tapeterna har kommit, så de ska också upp inom kort. Men innan dess så ska två garderober förintas och byggas för. Garderober må vara praktiska men en fulare möblel får man leta efter. Huga!

Jag har just lämnat mitt bidrag till julkalendern på trendenser.se där man idag kan vinna en spis från Skill Factory. Faktiskt så tycker jag att min rimprestation är värd ett pris! Att jag sedan rimmade så bra med hjälp av ett rimlexikon är en annan femma…

I ett kallt och dragigt 50-talshus, värmer det extra med tända små ljus
Med en snygg skorstenslös svart spis, behöver vi inga korgar med björkris
Den designade produkten har en värmande effekt, och vi slipper ytterligare ett husprojekt
Vi kan med vårt nyfödda barn i soffan mysa, och med hjälp av spisen slippa frysa
En stämningshöjare av kvalité, är vad jag önskar att tomten mig i år kan ge

Är den inte bra, så säg?

Gah! Idag skulle jag egentligen ha suttit i en bekväm stol på elevsalongen och genomgått en större hårrenovering. Amanda skulle ha fixat i mitt skatbo, klippt och gett kalufsen en härlig färg. Jag skulle ha bläddrat i fancy modemagasin och smutta på en kopp kaffe, sett mig själv i spegeln och för hundrade gången i rad fundera på varför kunden alltid ser bedrövlig och grå ut medan frissan är sommardagen själv. Men våra systerplaner gick åt skogen då det blev lite kris på jobbet och jag inte kunde vara ledig. Tror in El Chefo skulle uppskatta min ledighet när övrig personal är på resande fot eller hemma för vård av barn. Attans! Så Amanda får ha mig som provdocka en annan gång. Helst snart! Jag är verkligen i behov av en frisyr. Kul det vore om man fick göra ROT-avdrag när man klippte sig…

Nu är det dags för lunch, sedan bär det av hemåt för att inta amningstips och kunskap om bedövningsalternativ. Av randiga och rutiga orsaker.

Här kommer lite uppdaterad statistik över tävlingen som går ut på att gissa när Krut entrar livet utanför min mage, och om är det en pojke eller flicka.

100105-100106, flicka. Johanna
100107-100108, flicka. Anna
100110, pojke. Cillan
100113, flicka. Agneta
100118, flicka. Lynette J
100120, flicka. Louise
100128, pojke. Jenka
100129, pojke. Hemlige Arne
100202, pojke. Elin Lingren

Får jag vara petig, och nu menar jag petig, skulle jag tycka om ett personnummer med bara ettor och nollor. 100101, 100110, 100111. Men, som sagt, det är bara en petitess (som jag inte borde ha skrivit, för nu tror folk jag är totalt dum). Strunt samma.

Imorgon är dags för del två av föräldrautbildningen. Skulle kunna skriva en novell om första träffen. Men låter bli. Kan dock konstatera att jag inte har funderat så särskilt mycket på den kommande förlossningen, förrän i torsdags. Då blev det plötsligt så verkligt. Fick nästan tårar i ögonen när jag insåg att vi faktiskt snart får träffa vårt efterlängtade barn. Mina blanka ögon kan också ha berott på att jag insåg att ett bäcken inte är vidare värst stort, och att ett barn ska passera genom tunneln gör det inte till en bekvämare tanke. Men, alla har ju klarat det hittills, så jag lär väl också göra det. Men det lär kännas. Huga. Det är dock fantastiskt att vi är skapade som vi är. Att allt liksom är planerat in i minsta detalj. Förberett och genomtänkt. Inte bara placerat utan anledning. Nej, vi är verkligen bra konstruerade, vi människor.

Dina ögon såg mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blev uppskrivna i din bok, de var bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Ps 139:16

Är det någon som har sett första delen av julkalendern? Inte jag, trots att jag faktiskt tänkte kika lite på den i år. Förra årets bidrag var totalt värdelöst, så bättre kan det ju bara bli. Dock blir det svårt att knäcka Sunes Jul och Klasses Julkalender. Kommer särskilt ihåg den sistnämnda eftersom professor Fnasse i ett avsnitt gjorde en motorspark. Alltså en spark med en motor. Bror Olle ville genast ha en, så samma vinter grejade pappa ihop en modell. Jag tycker, nu som då, att det blev ett fantastiskt fordon. Faktiskt så bra att det borde finnas en marknad för det hela. Snacka om produktutveckling!