åttiotrenollettnollfem

Jag är verkligen ingen soldyrkare. Min kropp är inte skapad för höga temperaturer och gassande strålar. Huga. Ändå har jag fått mer färg i år jämfört med tidigare år. Trots att jag känner mig pigmentbefriad och skör. Numer även skär. Min muskulösa ryggtavla har antagit samma ton som utspädd tomatjuice. Till min lycka hittade jag en svalkande aloe vera från Thailand. Den smurfblåa färgen och konsistensen är tvivelaktig, men den gör under mot min sveda. Jippi!

Hela dagen har spenderats i Boden. Jag, Johan Levi och Maria har rantat runt och hunnit med både lunch, shopping och bad. Tyvärr verkar vårt tidigare vattendjur förvandlats till landkrabba. Levi huttrade efter några sekunder i poolen och efter lite plask med händerna var han nöjd. Resternade tid ägnade han åt att försöka öppna kaffetermosen. Rart. Halvvägs hem blev det fikapaus på Rävasten. Rekommenderas! Jag och Johan är rörande överens om att vi där åt världens godaste sötsak. Nämligen marängfluff med jordgubbar och grädde. I skuggan av ett parasoll tillsammans med kaffe i porslinskanna och surrande småkryp. Magiskt. Somrigt. Svenskt.

En sammanfattning av de senaste dagarna. De nominerade är.

Midsommarfirande i Åbyn, som traditionen bjuder. Bland höga tallar med sand i sandalerna, på trädäck med silltårta och vågor som slår mot stranden. Fik på fik, antikrunda och promenad på stenig väg. Vindstilla, sol med moln och några regndroppar. En finfin, lugn och skön midsommar tillsammans med familjen Öhlund-Jalar. Och Peter. Så olik alla andra år med testosterontält, allsång vid elden, skål och skrål. Tiderna förändras och vi med den.

Kalas för bästa syster! Numer myndig, körkortsbenägen och snabbköpskassörska. Kalas för solstrålen Maja. Hela två år. Stolt ägare av både skottkärra, dockvagn och kök i miniatyr. Och snart, mycket snart, storasyster till två!

Impusiv middag med favoritgrannarna. Man tager vad man haver. En timme senare invigdes vår nya familjemedlem, webern. Med rutig duk och prickiga servetter njöt vi av grillat, kvällssol och upptinad bröllopstårta. Smask!

Garaget. Arbetet fortskrider i samma takt som det tog för kommunen att uppdatera skyltarna till centrums infarter. Med andra ord. Obeskrivligt sakta. Det verkar alditg bli färdigmålat. Jag skäms. Men nu är det bara gavelspetsar, knutar, foder och underspikning kvar. Förhoppningsvis.

Jordgubbslandet som är i toppform. Plantorna frodas och inger hopp om röd efterlängtar skörd. För att utrota ogräs har växtplatsen dessutom försetts med plast. Pro.

Sommarens obligatoriska undersökning. Givetvis vetenskapligt utförd. Jag och Amanda har inventerat utbudet av blomlådor på nya Altuna. Årets siffror är en markant högre jämfört med förra årets. 27 hus av 53 möjliga har blomlådor från samma tillverkare. En salig blanding av säsongens variant och förrförra årets storsäljare. I olika färger och former. Why?

Och vinnaren är... Veronica Maggio! Nej. Vinnaren är svägerska Lisa. Som nu i hela 36 veckor burit på två guldkorn från samma ägg. Med tanke på det utlovade solskenet hoppas jag för hennes skull att tvillingarna kommer inom kort. Hon är värd alla tapperhetsmedaljer och emblem som går att få. Som vi längtar efter de två små liven! Två mästerverk. Amen.

Jag har blivit beroende. Inte av nikotin, alkohol eller pillerburkar. Tack och lov. Nej. Av serien Game of Thrones. Sjukt bra. En salig blandning av kungariken, tronfölje, blänkande svärd och svåra beslut. Missa inte! Är inne på femte avsnittet och hoppas att historien aldrig tar slut. Olikt mig att fasta för fantasy och hitta-på men man ska väl aldrig sluta att förvånas. Kanske anmäla mig till lajv i sommar? Mehe.

När jag idag loggade in på facebook hade jag en inbjudan till en grupp i min händelsekalender. Inte vilken grupp som helst utan gruppen Vi såm har träfat levi. Skapad av Ella, nio år. Kändisskapet ska börjas i tid. Humor.

Levi är duktig på att härma och pratar ofta och mycket. Mammarvet. 99 % är totalt oförståeligt men vissa guldkorn går att uppfatta. För den intresserade presenteras här Levipedia, the Encyclopedia of Levi with the lovely locks.

mamma = mamma, pappa = pappa, Ella = Älla, Lena = Nena, Mattias = Tia, hej = eej, tack = tatt, tutte = tytty, titta = tittah, jacka = jatta, klocka = kåkka, traktor = tatto, gurka = gurrka, ketchup = käku

Solstrålen fortsätter att charma, övertyga och förbluffa. Från morgon till kväll. Det är märkligt att det lilla människan förstår och hela tiden registrerar och lär sig. Ber jag Levi hämta sina skor, hämtar han skorna. Frågar jag var magen är drar han upp tröjan och pekar. What? Hur gick det till? Här om dagen lärde han sig öppna ytterdörren. Drygt. Han är nästan överdrivet intresserad av motorljud, fordon och fart. Han skriker och lever rövare om vi tar honom från bilen, trehjulingen eller annat med däck och kaross som han fått prova på. Hysterisk. Han jobbar på i det tysta, tycker om att gömma sig och då helst bakom byrån eller spisen. Leksaksspisen, givetvis. Frågar jag var Levi är sätter han händerna för ögonen och inbillar sig att vara i ett annat universum. Rackarunge.

Slutligen. Levi har blivit tilldelad plats på dagis. Eller förskola, som det så fint heter. Där det finns personal och inte fröknar. Ursäkta mig att jag inte är uppdaterad. Bah! Redan vid första kontakt med omsorgsväsendet känner jag att jag i framtiden kommer att hamna i krig. Men. Jag tänker inte kapprusta i förtid. Nåväl. Vi fick inte vårt förstahandsval. Ej heller vårt andrahandsval. Vi fick plats på Västermalms förskola. Säkert bra det med. Men givetvis är det ett nederlag att inte få den plats man önskat. Hur som haver. Den 15 augusti är det inskolning. Bara att ta tillvara på dagarna som är kvar!

En glimt av flyers till vigsel och tårtkalas. Enligt designprofilen i 148 x 148 mm. Med 15 mm marginal. Såklart. För de flesta är trycksaker till bröllop sekundärt men i mitt fall är det viktigare än mycket annat. De skapar en känsla, en förväntan, en förnimmelse av vad som komma ska. Jag valde ett lättsamt och flygande typsnitt till rubrik och skrivmaskinsstansar till löpande meningar. Textmässigt försökte jag tänka utanför boxen, strunta i traditionella ord och istället skriva mänskligt och från hjärtat. Resultatet blev följande. Jag är nöjd! Riktigt nöjd.

Sneak peak från Matilda Holmqvist! Nu återstår bara för jag och Johan att välja ut 75 unika pixelkombinationer som sedan ska bearbetas av geniet bakom linsen. Av drygt 450 totalt. I-landsproblem, check! Om Matilda kan jag sammanfatta, snabb, stabil och jättejättebra!

Solstrålarna som sökte sig in genom dörrar och fönster gav förhoppning om varmt väder. Efter en uppiggande dusch och expressfrukost stämplade Amanda in kl. 07.00. Hon började genast locka mitt hår och några hårprodukter senare var mitt barr konverterat till en respektabel frisyr. Under tiden anlände Ingegerd med sin väska som fem minuter efter ankomst förvandlades till sminkbord med ett aldrig sinande utbud samt regissörsstol. En plats för en stjärna. Min plats för dagen! Kan väl säga att Ingegerd tog fram mina bästa sidor. Jag har aldrig tidigare känt mig så vacker. Någonsin. Klänningen kom på plats när underkläderna äntligen hittat rätt. Jösses. Vilket projekt. Men är det konst så är det. Hur som haver. Klänningen satt som ett fodral och de röda klackarna och mormors halsband gjorde inte saken sämre. Jag kände mig som världens åttonde underverk. Det är sant. Faktiskt.

Under tiden jag blev omhändertagen av mina fina fixade Johan ärenden, Levis transport till hotell Stryckselsgatan och sist men inte minst, sig själv. Han var makalöst vacker. Vi hann äta jordgubbar, choklad och svepa ett glas färskpressad juice innan fotografering stod på schemat. Då kom den. Nervositeten. Den som för min del varit bortblåst sedan några dagar tillbaka. Så med skakiga ben, hjärtklappning och solsting mötte vi upp Matilda och Fabian. Rara, vana och otroligt duktiga. Med bagerimuseéts avskavda panel i bakgrunden knäpptes de första bilderna. Sedan vidare till ingången med den fina röda skylten, via myror och kryp och slutligen fart under fötterna bland höga tallar och gung. Det var olidligt varmt. Hysteriskt. Särskilt på vägen upp till vattentornet som var vår andra destination för photo shoot. Emil kom som räddaren i nöden med stege, engångshandskar och törstsläckare. Måste erkänna att vägen upp till toppen av tornet inte riktigt var anpassat till en tyllbakelse i smurfstorlek. Men det gick. Och det var värt en lösnagel. Utsikten var magisk! Omringade av skog, vatten och oändlig himmel. Mina klackar gjorde märken i tjärpappen, knott sökte sig in i alla lager av tyll och pollen drog sig till Johans mörka outfit. Vi dansade och snurrade under reglarna som med sina glödlampor påminner en dansbana från svunna tider. Like it!

Efter fotograferingen åkte vi till kyrkan där vi väntade i ett svalt och för dagen ypperligt utrymme. Skönt. När klockan närmade sig 13.00 kom den friska fläkten och vaktmästaren Carina för att hämta oss. Hon startade klockringningen och vi gick runt kyrkan i sommarvärmen för att komma till huvudingången. Johan la sin hand på mitt bröst och kände mina hjärtslag. Hög puls, check. Jag höll stadigt i buketten. Efter kontroll att ringen var på plats i höger ficka och näsdukar i vänster, bad jag och vi tog djupa andetag.

Portarna öppnades och kantorn började spela ingångsmusiken på piano. Skärgårdsdoktorn. Det är det absolut största ögonblicket för mig. Jag får rysningar bara jag tänker på det. Magi. Känslorna som sprudlade inne i kroppen går inte att beskriva. Plötsligt var det på riktigt. Det var nu vi två skulle bli ett. Våra nära och kära stod upp med stora leenden och blanka ögon. Ja. Några rensade tårkanalerna redan här. Själv grät jag inte. Även om det var nära några gånger. Jag var bara så obeskrivligt lycklig. Fridfull. De kändes så rätt. Johan var rörd och höll tårarna inne men var vid några tillfällen ändå tvungen att nyttja näsduken. För dagen speciellt inhandlad med ett mönster av cupcakes. Lite 50-tal. Ska det vara så ska det. Nästa moment som jag för alltid kommer att minnas är våra tydliga Ja, Johans fantastiskt vackra ögon när han avgav löftet och ringen som han trädde på mitt finger. Ingegerd förgyllde vigseln med sångerna Fly with me och Kärleksvisan. Inte ett öga torrt. Så vackert! Vigseltalet träffade mitt i prick och till tonerna av Sagan om ringen tågade vi ut som man och hustru. Hurra!

Efteråt blev det kramar, ris och såpbubblor. Sedan drog vi vidare till Konstgården där det vankades tårtkalas. Menyn bestod av fyllig smörgåstårta, chokladtårta med beroendeframkallade fudgeöverdrag, cheesecake med blåbär och vit choklad, morotsmuffins med vit frosting och skopa kärlek, löfteskakor av bokstäverna J som i Johan och A som i Anna. Ja. Ibland är jag sannerligen kreativ och har dubbelbottnade budskap. Kolakakor, polkaklubbor och godis. Och bröllopstårtan. Naturligtvis! En kulinarisk smakupplevelse med chokladbottnar, färska hallon, vaniljgrädde och chokladmousse. Med ett vitt täcke av marsipan och vita prickar av smörkräm. På toppen av tårtan hade vi ett brudpar i lego eftersom jag finner alla andra i plast ofantligt intetsägande. En trollkarl fick byta händer från vita till gula och blev en brudgum och en surfare och delar av en dansös blev med lite gängtape och rester från min egen klänning en brud. Som hittat. Pimp my toys. Äntligen hittade jag ett användningsområde för min samling! Bland tylldukar, prickiga servetter, randiga sugrör och flaskor med egna etiketter, prat, sockerintag och pauser hölls det tal och lästes telegram och dikt. Rörande! Pappa sjöng den efterlängtande visan, en åtta verser lång sång med egenkomponerad text på pitemål. Om mitt liv. Allt från kaniner, både levande och döda, barfota vandring på kinesiska muren, Johans skoterkarriär och noggrannhet, vårt vita sockerbit, lockhåriga Levi och dagens löfte. Så uppskattat! Uppträdandet gav många skratt och lika många tårar. Mycket rörande! Det hurrades och skålades om vart annat.

Efter några timmar bland nära och kärna tackade jag och Johan för oss. För alla som på olika sätt gjort vår dag minnesvärd, magisk, fantastisk och alldeles underbar. Vi drog vidare till Luleå och där välkomnades vi av kyld skumpa, rosor, frukt och choklad i alla möjliga utföranden. Efter en tre rätters måltid som saknar motstycke, gott vin och massa surr, minnen och framtidsplaner tog vi hissen till våning fyra och svidade om till Hefner i varsin mjuk morgonrock. Resten är obligatorisk.

En makalös dag som ligger fint förvarat i hjärtat. Och med en symboliskt ring på fingret som vittnar om att jag övergått från fröken till fru och vi tagit steget till från två till en. Tills dödes skiljer oss åt. Ett projekt som rekommenderas! Fem hjärtan av fem möjliga!

Jag vet inte var jag ska börja. Jag känner en obeskrivlig tomhet. I flera månader har jag planerat vår stora dag. Med ljus och lykta letat efter de mest prefekta ting. Inget har lämnats åt slumpen. Lagt ned timmar på layout, konsekvens och den röda tråden. Nu är det ett minne blott. Resultatet av all planering, struktur och stress över to-do-listor blev en magisk dag, med en snitsig ring på fingret och löften om evig trohet och kärlek. Värme från fina människor och den strålande solen. Många skratt och blanka ögon. Tal och sång som skapade hjärtklappning och en otrolig tacksamhet över att vi har så många härliga människor i våra liv.

Ska återkomma med en detaljerad redogörelse om när jag uppdaterade mitt varumärke till Anna Olofsson, version 2.0. Men inte ikväll. Kanske imorgon. För nu ska jag sova. Med min man. Inte illa. Man och hustru. Herr och fru. Det ni! Ska också försöka hitta något lämpligt projekt att fylla min hjärna med. Eftersom sommarens happening nu är över har mitt huvudkontor frigjorts på så många bytes att jag känner mig som ett ominstallerat fönstersystem. Inte bra. Det får inte bli stillsamt. Jag är ju Lady Multifunctional!

Det kom något emellan skogsplanteringen och den skrivande stunden. Det kom en tromb med följande strömavbrott. Fallna träd likt ett gigantiskt plockepinn. Turer med fyrhjuling i svårframkomlig terräng, skyfall, hysteriskt fnitter och trötthet. Årsdagen som innebär att jorden snurrat tio varv runt solen sedan mamma somnade in. En växande lista inför helgens projekt, sommarvärme, solskyddsfaktor och kaffepauser i sällskap med sken och ljusa nätter. Gräsklippning, rensning av jordgubbsland och bara fötter på den gröna mattan. Tja. Man kan väl säga att livet kom emellan. Det är härligt. Här och nu.

Bönesvar! Utslagen är nästan borta. Men för säkerhets skull ska Levi till läkare nästa vecka. Med ett blodprov kan man visst utvisa om han är allergisk eller ej. Fram tills dess lever vi på föda utan ägg. Hmm. Måste jag nu dra en nit i livets allergilotteri drar jag hellre ägg än mjöl. Time will tell!