åttiotrenollettnollfem

Ingen pyssling än. Tre dagar extra so far. Känns som att det är dags för lilla livet att säga Tjillevippen och bege sig ut. Inte bara känns. Syns också. Även om magen är betydligt mindre och smidigare än första gången. Stämningsmusik, Timbuktu, The båtten is nådd. 

 

120928, flicka, Ella

121008, pojke, morbror Mats

121010, flicka, Frida

121028, flicka, Linda Askenfalk
121029, flicka, Johan

121030, flicka, Svärfar/farfar

121101, pojke, Amanda

121102, flicka, jag

121103, pojke, Flies
121104, flicka, Ella
121105, flicka, Cocos faster

121108, flicka, Hanna - mamma till Elensia

121110, flicka, Ulrike

121111, flicka, Svärmor/farmor

121112, flicka, Lisa
121116, flicka, Ida Ö

121116, pojke, Cillan

121118, pojke, Elias

121121, flicka, Ida Ö

121123, Lena

Så kom då den efterlängtade dagen. Milstolpen efter 280 dagars befruktat tillstånd. Slutet på nio månaders kösystem, återbäringen på väntan och längtan i form av en miniatyr. Ett resultat av skapelsen, ett nytt liv. Ptja. Visionen är förträfflig. Tyvärr ser min oförändrade status ut att fördröja det hela. Leveransförsening. Ångeeffekten. Undra om jag kan åberopa någon typ av ersättning? 

Holy Moses! 39+5 i detta nu, alltså gravid i vecka 40. Slutspurt med ironi. Man vet ju aldrig. Dagens besök hos Linda visade att måttet från symfys till fundus är lika som för två veckor sedan, alltså 33 cm. Däremot har jag lagt på mig ett kilo till. Bebisens hjärta dunkade 156 knyck per minut och det verkar inte bättre än att kotten helt sonika har tappat bort biljetten till verkligheten. Alternativt föredrar min resort med all inclusive och service dygnet runt. Ser fram emot konkurs!

När det visade sig att jag hade ett växande frö inom mig och att livet beräknades vara klart för leverans i mitten av november slog det mig. Ett. Det vore fint om plantan kom några dagar tidigare och fick dela födelsedag med mamma. Två. Det vore ödets ironi om jag gick över tiden och genom fönsterrutorna fick se köpmannas decemberraketer fira den nalkande julen. Anna Oförlöstsson. Jag börjar bli otålig. Väntan. Längtan. Vilka tålamodsprövande fenomen. Mycket genomtänkt. 

 

120928, flicka, Ella

121008, pojke, morbror Mats

121010, flicka, Frida

121028, flicka, Linda Askenfalk
121029, flicka, Johan

121030, flicka, Svärfar/farfar

121101, pojke, Amanda

121102, flicka, jag

121103, pojke, Flies
121104, flicka, Ella
121105, flicka, Cocos faster

121108, flicka, Hanna - mamma till Elensia

121110, flicka, Ulrike

121111, flicka, Svärmor/farmor

121112, flicka, Lisa
121116, flicka, Ida Ö

121116, pojke, Cillan

121121, flicka, Ida Ö

Vaknade kl. 03.00. Exakt. Från ingenstans kom ett begär efter sura colanappar. Något som givetvis inte fanns att uppbringa på Norrabyvägen 9. Panik. Hysteri. Lyckligtvis är nu ordningen återställd och förrådet påfyllt. Gudomligt. Yeah! 

Dagen har gått i sömnens tecken. Gäsp. Snooze. 

På rekommendation av min fina vän som tekat fram triss i trosor startade jag gårdagen med 20 upphopp och avslutade den med en för mitt tillstånd, rask promenad. Träningsvärk, check. Rensning av tårkanalen hann jag också med. Första gången på hela graviditeten som jag ville hissa vit flagg. Orsakskod, oprofessionellt bemötande. Nåja. Efter att ha torkat mina tårar blev jag på bättre humör. Så rik jag är som har så många fina och omtänksamma människor i min närhet! 

Oförändrad status trots 30 varv upp och ner i trapporna. 70 varv kvar. Pausar för tillfället vilket känns klart välbehövligt! Funderar på varför allt har stannat av. Har några teorier. Nummer ett. Tid är pengar. Särskilt en söndag. Dagen till ära ska de första brödkakorna göra entré i drömfabrikens nya packhall där ledordet är automation. Ett projekt som Johan varit involverad i under två års tid. Att missa denna historiska händelse vore katastrof. Det anser uppenbarligen även bebisen. Undra om det kanske ändå är pappas pojke? Nummer två. Barnet har drabbats av tamburförlamning, vilket är en återkommande gen i det Olofssonska släktet. Huga. Nummer tre. Skatten har hört sin mor nämna typografiskt fina datum och väljer att se världen under nästa dygn, vilket skulle innebära att Levi och himmelbiten delar samma sifferkombination...

 

120928, flicka, Ella

121008, pojke, morbror Mats

121010, flicka, Frida

121028, flicka, Linda Askenfalk
121029, flicka, Johan

121030, flicka, Svärfar/farfar

121101, pojke, Amanda

121102, flicka, jag

121103, pojke, Flies
121104, flicka, Ella
121105, flicka, Cocos faster

121108, flicka, Hanna - mamma till Elensia

121110, flicka, Ulrike

121111, flicka, Svärmor/farmor

121112, flicka, Lisa
121116, flicka, Ida Ö

121116, pojke, Cillan

121121, flicka, Ida Ö

Vecka 38 nu eller 37+5 för att vara exakt. Det går undan, 15 dagar kvar till det magiska datumet! Alla kurvor, mått och slag pekar uppåt. Sf-måttet spänner nu 33 cm, jag har lagt på mig totalt 12,9 kg och blodtrycket är något högre än tidigare. Kan ju alltid hoppas att det sistnämnda betyder att ankomst är i antågande. Bebisens hjärta pickade på med stressade 160 slag per minut. Bäste vän. Stackars barn. Förkyld morsa är inget drömläge. Typografiskt fina datum från och med imorgon... Kanske kan jag hosta ut det lilla livet? 

 

120928, flicka, Ella

121008, pojke, morbror Mats

121010, flicka, Frida

121028, flicka, Linda Askenfalk
121029, flicka, Johan

121030, flicka, Svärfar/farfar

121101, pojke, Amanda

121102, flicka, jag

121103, pojke, Flies
121104, flicka, Ella
121105, flicka, Cocos faster

121108, flicka, Hanna - mamma till Elensia

121110, flicka, Ulrike

121111, flicka, Svärmor/farmor
121116, flicka, Ida Ö

121116, pojke, Cillan

Jag: Vad tycker du att bebisen ska heta om det blir en lillasyster?

Levi: Em... Lilly!

Jag: Om det blir en lillebror då?

Levi: Lillyblol!

Rann bägaren över?

Frihet! Jag har precis stämplat ut. Underbar känsla! Nu ska jag bara rå om mig själv, softa, pimpla kaffe och knapra praliner tills underverket behagar se dagens ljus. Ptja. Även sysselsätta mig med seriösa sysslor där emellan. Snart belöning för nio månaders växthuseffekt. Hurra!

En del tecken de senaste dagarna har indikerat att Choco Moment förbereder adressbytet. Vilket har gjort mig fladdrig, förskräckt och samtidigt förväntansfull. Därför har jag tidigare idag gjort ett extra ultraljud. Till min lättnad ser allt bra ut och knytet uppskattas till en vikt av 1850 g. Inget tyder i dagsläget på att miniatyren checkat in på flighten med destination verkligheten. Prima liv! Läkaren som bar mitt gamla efternamn var till min stora förtjusning mycket mån om att visa underverket. Zoomade in ansiktet, växlade till 3d och fick två fina bilder. Märkligt att i förtid se någon man aldrig mött. Så fin! Så nära! Så snart! Vecka 33 nu. Målet i sikte. Choco Birdie.

 

120928, flicka, Ella

121008, pojke, morbror Mats

121028, flicka, Linda Askenfalk
121029, flicka, Johan

121030, flicka, Svärfar/farfar

121101, pojke, Amanda

121102, flicka, jag

121103, pojke, Flies
121104, flicka, Ella
121105, flicka, Cocos faster

121108, flicka, Hanna - mamma till Elensia

121110, flicka, Ulrike

121111, flicka, Svärmor/farmor
121116, flicka, Ida Ö

121116, pojke, Cillan