åttiotrenollettnollfem

Igår hörde jag och Johan ett gnisslande ljud. Gissa vad? Levi öppnade ett köksskåp. För första gången. Nu måste huset säkras för olaga intrång! Det händer så mycket nu! Johan gav Levi en svenskalektion när de hade några timmar ihop så nu är det 1-1 och han säger både Mamm-mamm-mamm och Papp-papp-papp. Han är så smart och lättlärd, vår son. Ett fall för KTH.

Tillbaka till verkligheten. De senaste dagarna har sett ungefär likadana ut. Träff med mammor och barn. På öppna träffar och på tu man hand. För tillfället känner jag mig lite mättad. Måste få in en bra rutin. I-landsproblem. För mycket kaffe. För lite promenader och träning. För mycket städning och hemmafix. För lite fokus på det viktigaste.

I onsdags var vi till mormor på födelsedagskalas. Hennes 87:e. Mormor är ganska fåfäng med tanke på hennes något högre ålder. Hon trivs i fina kläder, moderna halsband och puder. Medium beige. Rullat hår och lite lukta gott. Humor. Skulle inte alls förvåna mig om krutgumman hinner passera det tresiffiga strecket, för som hon själv uttrycker det så är hon för nyfiken för att lägga åt ögonen.

I övrigt. Tja. Känns som att tiden rusar iväg. Ska det alltid vara såhär? I så fall är jag 87 år inom kort. Hjälp!

Obefintlig uppdatering. Men. Vi mår bra. Jag arbetar med något spännande. Snart ska jag dela med mig. Håll ut!

Tänker på faster Ann-Britts man Erland som gått bort tidigare idag. En härlig filur med bred västgötsk dialekt. Jöskötta! Som älskade att spela kort och berätta roliga historier. En gästvänlig herre med ett brett leende och nära till smittande skratt. Vila i frid.

Genom sorgens mörker lyser minnenas ljus.

Det har hänt en gång tidigare, bortsett från en lektion i hemkunskap under högstadiet. Jag har bakat bullar. Yes. Allt gick fint. Känns som att jag vill klä mig i vitt, ta på mig studentmössan och vråla Jag har bakat bullar. Superlativen haglar över mig själv. Jag är grym.

Vi var grymt orutinerade i fredags. Levi hade just svalt sista klunken vällning när jag kläcker den briljanta idén att ta några bilder på vår son i 180° vinkel. Levi tycker detta är humor och skrattar värre än en unge i Americas Funniest Home Videos. Johan håller manji i ett stadigt grepp. Jag fotar. En kamerablixt senare och Levi vomerar fullkornsbandning. Oj. Att vi inte tänkte på det innan. Typsikt.

Gah! Duschen blir så fin! Måste dock komplettera med några plattor... Bäver!

Under de senaste dagarna har jag och Johan haft Levi på träningsläger. Men. Varken gällande armhävningar på båda armarna, ena armen eller ingen alls. Johan har nött Papp-papp-papp och jag har kontrat med Mamm-mamm-mamm. Idag har Levi härmat mig vid två tillfällen. När jag ikväll drack den sista kaffedroppen för denna dag satt Levi på golvet och lekte. Plötsligt tittade han på mig och harklade fram Mamm-mamm-mamm. Yes! 1-0 till mig...

För en tid sedan fastnade Marina and the Diamonds I'm not a robot på min sångrepetoar i hjärnan. När jag idag skulle registrera en användare på Villaliv fick jag faktiskt bevisa att jag är en levande människa. Där stod Frågan kontrollerar om du är en människa och används för att hindra spamrobotar. Lös det enkla matteproblemet och ange svaret. Klart. Skönt att veta att jag inte är en programmerad plåtnisse. Ibland blir man ju lite osäker på sig själv... R2-D2.

Jag är en samlare. Periodvis. För några år sedan bestämde jag mig för att jag skulle skramla ihop nya möbler till mammas gamla dockskåp. Gick inte så bra. Blev ganska dyrt. Särskilt eftersom fler än jag visade sig vilja ha gamla möbler av märket Brio i minatyr. Men jag fick ihop lite prylar. När priset för en soffa låg runt 800 kr kände jag att jag inte var med i matchen. Så jag gav upp. Men har fortfarande en dröm om att ha ett komplett dockskåp att stoltsera med.

Nu har jag börjat samla på andra miniatyrer. Jag är barnsligt förtjust i Lego. Lego är pedagogiskt, tidlöst och rejält. Och Lego har nu lanserat Minifigures. I dagsläget har jag nio av totalt 16 från första kollektionen och tre från den andra. Men där har jag bara börjat. Det dryga i sammanhanget är att de säljs i sluten förpackning, vilket innebär att chansen till dubletter är galet stor. Andra samlare sökes! Hallå. Skills, creativity och speed för varje figur vill väl vilken 27-åring som helst ha koll på? Tänkte väl det... Men det är ju för Levis skull jag samlar. Inte för min skull. Skulle aldrig komma på tanken. Så onödigt.

Nu är vi på gång igen! Projekt dusch som påbörjades tidigare i sommar ska äntligen slutföras. Äntligen. I fyra månader har vi tvagat oss i en duschkabin i garderobsstorlek. I tvättstugan. Suck. I-landsproblem. Golvet är flytspacklat av händige Linus och för några timmar sedan gick jag lös med sprayfärg på element och rör. Första varvet. Glömde i min iver att vädra så vår boning har förpestats med vad som känns kan förstöra både hjärnceller, kromosomantal och nervbanor. Men vitt blir det. I övrigt blir duschen en retroinspirerad budgethistoria. Vitt blankt kakel och svart matt klinker ligger i sina kartonger och väntar på att få ingå äkteskap med mörkgrå fog. Kvadratiskt. Symmetriskt. Eftersom enbart duschhörnan ska kaklas, kommer resterande väggar målas vita. Det påbörjas imorgon när svärmor kommer hit och passar vår snoriga guldklimp. Slutligen måste jag hitta en bra hurts för förvaring av lödderprodukter och ett snyggt duschdrapperi. Tips?

Har just gått emot mina egna principer och tagit en Echinagard. Läkemedlet som jag tror är bullshit, påhitt och enbart inbillning. Och jag lär inte ta en till om två timmar. Sugtabletten smakar avfall. För att precisera. Extrakt av ört och röd solhatt. Hmm... Undra om jag kommer att förvandlas till en typisk turist, lätt solbränd med midjeväska, uppdragna sockskaft och rejäla sandaler? Huga. Hellre förkyld.

Plaskar, sprattlar och dyker. Som fisken i vattnet. Orädd. Vårt lilla vattendjur.

Äntligen! Nästa tisdag har jag tid hos syster Amanda på elevsalongen. Då ska mitt matta och risiga barr uppdateras med hjälp av flinka fingrar, sax och några liter färg. Behövligt! Ibland är det helt underbart att ha lockigt hår. Det sköter sig själv och kräver ingen större omsorg. Ungefär som en fond med bra avkastning. Ibland är det katastrof med mina serpentiner. De lever egna liv och har inget samspel. Som i ett taskigt förhållande, exempelvis. Så är det nu. Med håret alltså. Därför behöver de tämjas lite! Ser fram emot en bättre version av mig själv!

Levi skötte sig exemplariskt i helgen när det vankades föräldrafritt. I sällskap med sin morfar och stand-in mormor blev han väl omhändertagen. Tiden verkar ha rusat iväg och det var en glad, mätt och utvilad herre vi hämtade söndag förmiddag. Skönt att premiären för att sova borta gick smidigt. Känns bra att öva på denna procedur redan från knattestadiet eftersom jag själv alltid har drabbats av hemlängtan när det varit dags att somna.

Jag och Johan hade en härlig weekend i Storforsen tillsammans med vårt sällskap. Lyckligtvis hann vi med en tripp upp till forsen innan frosseriet började. Behövligt, eftersom vi inte tagit oss dit under hela sommaren. Pinsamt. Efter lite häng på rummet hamnade vi i restaurangen där det serverades god mat. Faktiskt första gången i mitt liv som jag skalade räkor. Också pinsamt. Men vi hade ju inte direkt bråttom. Skratt, försök till styrdans och några raketbloss senare somnade vi i fluffiga sängkläder. Underbart! Måste göras om!

Levi åt ris och kalkon till lunch idag. Halva portionen fick han i sig, sedan hissade han vit flagg och gav upp. Som den supermorsa jag är tänkte jag genomföra ett kvickt blöjbyte efter matintaget eftersom vi var på språng. Som vanligt. Det skulle jag aldrig ha gjort. I plant läge fick ungen en nysattack och ris och röda färgämnen sprutade likt fontänen i Lomtjärn. Överallt. Men jag måste ändå klassa händelsen som humor. Dagens fräckis. Check!

Igår passerade Levi åtta månader. Det betyder att det endast är fyra månader kvar till födelsedag. Huga. Han växer så det knakar. Efter besöket på BVC visade visade sig sockerärtan vara 72 cm lång och 9 225 g tung.

De senaste dagarna har vi hunnit träffa en hel del miniatyrvänner. Via BVC, babysimmet, Församlingsgården och Föräldracentralen. Och på tu man hand. Det är Juni och Meja, Viggo, Vincent och Tore. Plus flera andra barn, äldre och yngre, som i framtiden säkert kan bli ett vinnande lag i Piteå Summer Games. Det surras, skrattas och dricks oräkneliga koppar kaffe. Och allt varvas med vällingsflaskor, barnmatsburkar och blöjbyten. Barnen trivs. Föräldrarna trivs. Ett socialt liv ska inte underskattas! Pris ske Gud!

Imorgon är det sju år sedan jag, Emma och Louise klev av tåget på stationen. Vi hade då luffat runt i Europa i fyra veckor. Blivit erbjudna marijuana direkt vi checkat in på det sjaskiga hotellet i Amsterdam. Fått information om en skjuten Anna Lindh på båten som tog oss från Hoek van Holland till Harwich. Upplevt London i höstskrud, sneglat på Fredrik Ljungberg i fotbollsmundering och shoppat till 50 Cents P.I.M.P. Sett Paris vyer genom Eiffeltornet, fotat Mona Lisa och gått gator upp och gator ned, vilket resulterade i ömma fötter. Besökt Disneyland, tjuvåkt tåg och varit livrädd för franska poliser. Provat viner från fina odlingar och bott på diverse vandrarhem. Smakat ostron, solat en dag och sovit i trappuppgångar en hel natt. En lång natt. Lärt oss Snap's the name of the game och gjort polisanmälan för stulen handväska. Besökt Sagrada Familia, shoppat på La Rambla och sett kända verk av Antoni Gaudí. Varit uttråkade på Spanska Ridskolan, ätit goda bakelser och sett en skäggig dam. Sovit några nätter i Prag, fortsatt via Berlin och slutligen på något oförklarligt sätt hamnat i Sverige. Göteborg. Älvsbyn. Nåväl. Det jag ville komma fram till är att i dagarna så har jag och Johan varit tillsammans i sju år. Jösses, var tog tiden vägen?