åttiotrenollettnollfem

Klurar på lite namn eftersom faktum är att Kruts ankomst närmar sig med stora steg. Fortfarande är det visserligen flera veckor kvar, men faktiskt bara 12. Om nu Krut behagar se världens ljus på exakt utsatt dag. Vilket jag starkt betvivlar. Så alltså kan det ske redan i övermorgon eller om 14 veckor. Och vem vill inte vara förberedd när ett underverk ska anlända? Jag vill. Här är några favoriter:

Elof (aka Stenvalls Trä AB), efter morfars bror. Betyder evigt liv. Vem vill inte har evigt liv? Kuriosa är att Johan ibland kallas för Elofsson, vilket gör namnet lite intressant. Känns lite vinnarskalle och skidåkning. Bra kombination.

Knut, efter Knut Knutsson i Antikrundan. Betyder den käcke eller den frimodige. Kunganamn. Knut är det närmaste Krut jag kan hitta och frimodighet är en ytterst härlig egenskap. Som fantast av kungahuset skulle det heller inte sitta fel med lite blått blod i familjen.

Ivar, efter min farfar. Betyder stridspilbåge av idegransträ och krigare. Hmm... En betydelse som känns ljummen och nästan påhittad, men ett namn med lite tyngd. Bullerbyaktigt, helt enkelt, och en känsla av ordning och samvete.

Signe, efter mammas faster. Betyder ny och seger och den välsignade. Fint, fint, fint! Synd bara att Johan förknippar namnet med lågprisvarumärket Signum som saluförs på Konsum. Själv tänker jag på faster Signes glasögonbågar av plast och hennes stora lantkök i Selsborg.

Lilly, efter min farmor. Kan komma från det engelska ordet för lilja, som symboliserar oskuld och renhet. Min farmor var en mycket liten glasögonburen kvinna med gott hjärta och stor tro på Gud. Farmor kokade palt av högsta kvalitet. Helt enkelt en god förebild.

Britta, efter min mamma. Betyder den höga. Trist betydelse. Dock vill jag att mamma ska finnas med på ett hörn in i nästa generation, även om hon nu är i himlen. Så Britta i andranamn blir det med säkerhet, om det nu är en liten tös. Påminner mig om ordning och reda och att man måste ta vara på och uppleva livet här och nu.

Ruth, efter Rut i Bibeln. Osäker betydelse, ex vänskap, medkänsla och herdinna. ... För jag vill gå dit du går och bo där du bor. Ditt folk ska vara mitt folk, och din Gud ska vara min Gud. Rut 1:16. Den kvinnliga varianten av Krut.

Utöver dessa finns det en hel drös med fina namn, några av dem ej skrivna här. Tre namn tycker jag att vårt barn ska ha. Då blir det liksom bra klang. Nå?

Nu är den här, min efterlängtade fatboy. Om någon vill prova slappa i min kära ägodel och fylla ut sin önskelista, välkommen! Men kom inte ikväll. Jag är trött.

Igår fyllde mormor 86 år. Med andra ord är hon född 1923, samma år som en gudstjänst för första gången sändes i svensk radio och Sveriges befolkning passerade sex miljoner. Bara en parentes. Grymt längesedan. Tänk så mycket som har utvecklats under hennes liv. Allt vi idag tar för givet, varmvatten, tvättmaskin, el. Galet.

Vi firade i mormors lya med te och goda smörgåsar, kaffe och hallontårta. Det var hysteriskt varmt, hela huset fullt. Morbror och moster med familjer, många kusiner med respektive och lilla söta Hugo. Mormors bror Lasse gav mig en intressant kommentar Anna, jag kände ju inte igen dig! Du är så lik Sylvia Berglund från Selsborg. Lite smått undrande frågade jag hur gammal Sylvia är. Runt 70, svarar Lasse och tar en klunk kaffe. Tack för den.

Har du sett den mannen som går upp på Söder,
sparkar på en tidning med sin utnötta sko.
Hans gång är något vinglig och blicken utan stolthet,
men snart öppnar fiket, dit han går varje dag.
 
Men många av oss, som har det så bra,
alltid klagar vi på nåt.
Låt mig ta dig med genom gatorna på Söders höjder
och visa dig något, som många har glömt.

I morse hörde jag en gammal goding som jag efter många om och med kände igen från körentiden i Vidsel. Nämligen Gatorna på söder. Sorglig men otroligt vacker text. Kören. Nästan hela skolan var med i den sjungande kören som så många gånger fick sig ett och annat ackord och stamp i golvet till utskällning av en högröd Börje. Om vi var särskilt duktiga på att sjunga vill jag ha osagt, men jag har många fina minnen därifrån. Som när jag och Marie drömde oss bort i isblå ögon varje gång vi hörde Bright Eyes med Simon & Garfunkel. Eller när vi sjöng Till havs i alldeles för hög ton. Alla gånger killarna sjön Götas anal istället för Göta kanal. Eller när två personer prompt alltid skulle sjunga solo. All for one.

Idag har jag efter många om och men varit hos en sjukgymnast. Trodde definitivt inte att det skulle till en hel kroppsbesiktning för att få konstaterandet att jag helt enkelt mår för bra för ett varmvattenbad.

Jag kände mig ungefär som jag tror att en hund gör på en utställning. Det saknades bara en färgglad rosett med texten Best In Show. Klädd i bh och trosor blev jag inpekterad från alla väderstreck. Med en blå blyterspenna protokollförde sjukgymnaststudenten min ryggrad, hållning och välbefinnande i dagsläget och historiskt. Bör jag förtydliga att det var 60 långa minuter? Jag har alltid varit frisk som en nötkärna, aldrig haft några större problem med min kropp överhuvudtaget. Ändå luskade hon och försökte hitta andra anledningar till mitt ryggont än graviditeten. Det kändes liksom överkurs de luxe. Ville bara skratta och tänkte, Please, ge mig en tid, eller använd din tid till någon bättre behövande patient. Det slutade med att jag fick råd och övningar av en annan sjukgymnast med erfarenhet. Efter det åkte jag hem och gav mig själv en tyst överenskommelse att i fortsättningen hålla mig borta från sjukgymnaster och lättklädda uppvisningar.

Så, om någon av mina väninnor är intresserade av att dra en sväng till äventyrsbadet i Boden för en timmes bubbelpool, hör av er. Jag måste ju inviga min kroppsstrumpa till baddräkt.

Har förresten glömt att meddela att jag har beställt en sak som jag länge har suktat efter. En fatboy. Alltså en modernare variant av den klassiska saccosäcken men i form av en gigantisk kudde. En dyr kudde. Så dyr att jag inte har haft något giltigt skäl att införskaffa en. Men nu är den påväg till Norrabyvägen 9! Skälet är att jag är gravid. Och jag måste ju ha det bekvämt. Dels nu när jag växer och börjar känna mig som den kvinnliga motsvarigheten till produkten. Men framför allt ska jag mysa i den när Krut anländer. Det finns bara ett litet problem, och det är att den är ganska stor, 140*180 cm... Så det lär inte blir mindre trångt i vårt hobstora vardagsrum. Men då har jag helt plötsligt ytterligare ett argument för att riva väggen.

Jag är smart. Jag är en skate.

Bloggtorka. Är det något jag måste poängtera att jag har? Har inte bloggat på fem hela dagar. Tycker att det mesta just nu är drygt, långsamt och allmänt stormigt. Det är mitt jobb jag syftar på. Ge mig styrka!

När jag blir mammaledig ska jag fundera ut någon smart affärsidé som jag kan livnära mig på. Eller åtminstone dryga ut kassan med. Förslag, någon? Produkten ska helst vara enkel, ha en tydlig målgrupp och kunna säljas via webbshop. Jag vill vara kreativ! Inte sitta och förmultna i åldriga system och traditioner. Det är jag less på.

Lilla barn! Som jag längtar efter dig! Jag vill ha dig här. Känna din värme omkring mig. Jag vill hålla dig i min famn, vill att din lilla hand ska nypa om mitt finger. Du är så efterlängtad!

Vem är du? Vilka vägar ska dina små fötter vandra på? Vilka horisonter ska dina pigga ögon upptäcka? Nu blir jag tårögd.

Må vägen komma dig till mötes
Må du alltid ha medvind, må solen värma ditt ansikte
Må regnet falla mjukt över dina ängar
Tills vi möts, tills vi möts
Må Gud hålla dig i sin hand

Tog en längre lunch idag och gjorde några ärenden. Hittade ett till par mammabyxor i svart, fina. Kan ju vara kul att variera lite, gå omkring i tights känns inte vidare aktuellt nu när det är ständigt minusväder. Fyndade också två tröjor i grått. Utöver detta, ytterligare ett plagg som jag dyrt och heligt har lovat mig själv att aldrig bära. En baddräkt. Usch, baddräkt är fult, fult, fult. Men eftersom jag ska prova på lite varmvattenbad så är jag ju illa tvungen att komma i något som kan skyla mitt skinn. Bikini känns sådär. Baddräkt känns så tantigt. Men å andra sidan är det väl med tanter som jag ska vistas, så det är nog bara att gilla läget. Bättre det än att dyka upp i full mundering. Klädsim är nog ingen hit.

Läser just om Google smarta verktyg, Google Flu Trends, som visar aktuell statistik för svininfluensan. Rätt intressant, men kanske inte pålitligt till 100 %. Vem sitter och registrerar dessa siffror? Försäkringskassan? Och vem kommer på att utveckla denna funktion?

Varför kan jag aldrig lära mig hur ordet åtminstone stavas? Är det -ne i slutet eller -nde? Just det adverbet har jag alltid problem med. Det finns liksom ingen bra kom-ihåg-ramsa som Alltid stavas alltid med två l. Nu har jag googlat och råkat veta att det stavas åtminstone med -ne. Inte -nde. Bra. Kanske jag kommer ihåg det till nästa gång.

Jag hatar stavfel. Inte för att jag själv alltid gör rätt och följer alla regler, men jag försöker i alla fall att vara konsekvent. Jag blir tokig när människor skriver som ord låter istället för hur det egentligen stavas. Ord som ger mig allergi och klåda är ex d, e, va, me, &. Det ska skrivas det, är, vad, med och och. Punkt slut. Samma sak med flera utropstecken i rad. Huga. Jag är allvarligt oroad för alla yngre människor som har glömt bort hur man håller i en penna, skriver skrivstil och bara kan nyttja ett tangentbord med olika typsnitt istället för att utveckla ett eget alfabet.

Fortsätter denna våldtäkt av det svenska språket kommer det i förlängningen att utvecklas till ett sms-msn-facebook-blogg-trams som ingen levande varelse över 50 år förstår. Det vill jag inte vara med om. Så, skriv enligt konstens alla regler, åtminstone, försök att göra ditt bästa. Basta!

Nu är jag het igen. Piteå-Tidningen. Fast att jag tycker att tidningen är värdelös, surfar jag in nästan varje dag för att se om det står något vettigt om min kommun. Kanske någon intressant nyhet eller notis bortsett från bortsprungna husdjur, en upprörd granne eller tjafs i kommunhuset med en milslång följande debatt. Jag försöker liksom hålla hoppet uppe och önskar att det någon gång per vecka kunde stå något av värde för eftervärlden.

När jag idag gjorde mitt dagliga besök ser jag på startsidan en stor bild på Emil Öhman. Vad står som ort innan texten börjar om inte Piteå? Nu kan det ju faktiskt hända att personen i fråga bor där, det har jag ingen aning om. Men hallå, visst vore det trevligt om Älvsbyn kunde få lite cred genom hans fantastiska talang? Det är ju inte varje dag som det faktiskt finns en världsmästare i bygden. Nej, Piteå kan hålla sig till sina insatser i Idol och sysslingars moster som vinner stora summor på uppesittarkvällar. Det är nog.

Jag såg att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret.
Pred 2:13

En liten parentes bara. Hur i hela fridens namn kan Moderaterna på sin webbsida, kalla sig för Nya Moderaterna? Det är väl ändå tre år sedan valet? Är det fortfarande nytt? Dåligt, dåligt!

Det känns som att helgen helt plötsligt slutade innan den ens börjat. Tiden gick liksom alldeles för fort. Typiskt! Men jag har hunnit en hel del.

Fredagen gick av bara farten och vi hamnade hos Linus och Sus på födelsedagsfika. Mys och trevligt! Udden gör en himmelsk smörgåstårta! Dagen efteråt hjälpte jag Johan så gott jag kunde i garaget. Sopade, städade och agerade hantlangare med diverse verktyg och gullfiberdimensioner. Fick trevligt besök av Mattias, Johanna och Ella. Ella pratar hela tiden om Krut och rimmar därefter. Krut, kom ut! Dessutom frågade hon om Krut är svartvit eftersom bilden från ultraljuset är det. Humor.

På kvällen blev det personrekord i soffan, åtta rumpor i olika storlekar trängdes genom hela fotbollsmatchen. Tycker helt klart att Sverige förtjänade vinst, men det verkar svårt att få bollen i mål. Skönt att vi inte har haft högtflygande planer på en EM-repris med tält och blågula munderingar i Sydafrika.

Igår, söndag, var jag och Amanda på möte på Ebban. Äntligen! Det är hundra år sedan sist och det kändes skönt att få frid i hjärtat. Helgen avslutades med middag och filmkväll hos Emil och Maria. Jag är grymt glad för att vi har så fin gemenskap!

Herren sade: "Du har sett rätt: jag vakar över mitt ord tills det bär frukt."
Jer 1:12

Nu är barnvagnen beställd! Efter velande hit och dit bestämde vi oss äntligen. Ja, äntligen. Slutligen blev det en Brio Happy Classic med svart liggdel och grafitgrå sittdel. Utöver vagnen så la jag också vantarna på en svart skötväska. Det enda som inte är fixat ännu är åkpåsen och det lutar åt en guldfärgad. Pimp my ride! Finfint var också att barnvagnen faktiskt blev billigare nu, jämfört med priset vi fick tidigare. Har också införskaffat en helmysig filt från Me and I. Brun men vita mon och orange kantband. Nu närmar det sig verkligen!

Något som också närmar sig är helgen. Veckan har varit lång och dryg, det blir fint med några dagars frihet.

Är det någon som kommer ihåg noppern? Det var en smart liten batteridriven apparat som i ett nafs åt upp de noppor som råkats bosätta sig på favoritplagget. Fanns någon gång på 1990-talet. Eller det var då jag använde den som mest. Har funderat lite på den prylen och kommit fram till att antinopp borde vara ett av standardprogrammen på gemene mans tvättmaskin. Så ljuvligt att per automatik slippa noppiga stickade plagg. För det är verkligen fult. Har jag någon trogen läsare som jobbar på Electrolux eller Whirlpool, var så god, här har ni ett program att jobba vidare på!

Var hos Linda igår igen. Kruts hjärta slår något saktare än sist, 146 slag per minut. Eller var det 142? I övrigt hade jag bra blodtryck och SF-måttet ligger på hela 26 cm. Behöver jag säga att jag känner mig gigantiskt? Var ska detta sluta? Nu är jag i alla fall i sjätte månaden och det är bara 112 dagar kvar om det inte händer tidigare än beräknat.

Vaggan som pappa snickrade till min ankomst 1982 hamnade i vårt hus för någon vecka sedan. Nymålad av Lisa eftersom Maja använt den de senaste månaderna. Nu är den bäddad med söta sängkläder i rött med vita kaniner. Retro. Dessutom matchar det röda så fint med den textilbeklädda tråden i taklampan. Men det vågar jag nästa inte skriva. Detaljnivå.

Efter att ha sett gårdagens Idol inser jag nu att jag aldrig någonsin har gjort bort mig. Det var jättesynd att jag hörde fel, säger Camilla i klippet. Håller fullständigt med. Skämmigt.

Att vara tacksam. Det är något som de flesta, mig själv inräknad, ofta glömmer bort. Istället tar vi för givet. Det är dumt.

För flera år sedan var pappa och Olle i fjällen och väl där träffade de en äldre farbror vid namn Astor. Astor levde ensam i en stuga tillsammans med sin blinda hund i Akkapakte i Arjeplogs kommun. Inte direkt den mest centrala platsen om du blir toksugen på ett skrovmål, akut sjuk eller får problem med den snabbt föränderliga väderleken. Man ska vá tacksam, sa han ofta på bred inlandsdialekt. Astor var tacksam över sitt även om det i många ögons mått mätt inte var något speciellt. Kanske är det just det som är en av livets många hemligheter. Att känna tacksamhet för det man har. Ofta det enkla. Vi har alla olika behov, men när det kommer till kritan är kärlek, att känna sig älskad och trygg det viktigaste av allt. Allt annat kan bero. Faktiskt.

Så ibland när vi ses, pappa, Olle och jag, härmar de Astor. Man ska vá tacksam. Så sant, så sant. Där satt han i sin stuga men sin blinda hund, drack säkert några koppar kaffe och funderade över livet medan snön yrde runt knuten. Och han kom fram till något mycket klokt.

Igår hämtade Johan mig efter jobbet och vi åkte till Norrfjärden för att hämta hem Johans senaste fynd. En klargul snöslunga som ska hålla snön borta från gården hela vintern. Vilket ju faktiskt kan vara en rätt bra investering. På vägen hem pratade vi om Krut, olika namn som vi tycker är fina och framtiden i största allmänhet. Mitt i allt, när jag är som mest lyrisk och pratar på om förnamn, mellannamn, olika kombinationer och släktversioner brister Johan ut Å, vad jag längtar tills när vi ska skaffa en jakthund! Jag blir mållös, slutar genast prata, höjer ögonbrynen och säger Men jag då? Jag tänker inte rasta någon jakthund och vill inte dammsuga varje dag. Dessutom kan de få loppor! Men det är ju säkert fem år bort, svarar Johan.

Attans plåtlåda. Jag vill inte att någon fyrfota gråhund ska flytta in till oss. Inte nu och inte om fem år. Samma regel gäller för en hund av modell jämte. Idag när jag pratade med Mr Ansvar, berättade jag det hela och han skrattade gott i sitt bockskägg. Precis nu, efter lunchen plingar det till i min mobil, och där läser jag följande meddelande:

En flicka med en bulle i ugnen, vars man undrade ”Kommer din svullnad från innehållet i pungen”? Hon svarade glatt ”Ja, det hände här om natten innan du träffade John Blund”. Han svarade ”Skoj, hoppas det blir en hund”.

Ja, ska jag skratta eller gråta? Måtten med humor i detta är ju på liternivå, men jag håller fortfarande fast vid min satta antidjurregel. Än så länge.