åttiotrenollettnollfem

Jag har aldrig fattat grejen med fantasy och påhittat trams. Kan tycka att Sagan om rigen är sådär, visst, vacker på något magiskt vis, men en ganska långdragen historia. Ingen film jag ser fler gånger än nödvändigt, alltså ser jag den en gång.

Tidigare i veckan fick jag dock för mig att boka biljetter till Avatar. Kan förstå att Johan ifrågasatte hur jag tänkte eftersom han vet om att jag i vanliga fall ratar animerat krafs och regnbågsfärgade figurer som inte har någon vettig grund. Men, vi åkte till Luleå. Inhandlade en klapp, käkade ett smarrig måltid längs gågatan och parkerade oss i biosalongen.

Filmen må vara helt osannolik och overklig. Men sagolikt bra! De gigantiska viagrasmurfarna boende på planeten Pandora fängslade mig totalt. Helt otroligt! Vilken film! Måste upplevas! Så vacker! Och vilket budskap! Bara lovord från min sida, bortsett från en alltför amerikansk scen någonstan i slutet och en överfull urinblåsa efter 160 minuters film. Nu har jag ett öppnare sinne för animerat krafs och regnbågsfärgade figurer som inte har någon vettig grund. Eywa.