091227
Som de flesta förstår efter att ha läst min blogg så blir jag lätt upprörd och störd över vissa saker. Idag la jag vantarna på ett praktexempel. Vi var på en bensinmack i Piteå. Johan går fram till kassan för att betala de ting han har hittat i hyllorna. Lampor och en godispåse. Ni kan ju själva räkna ut vem som valde vad. Han hälsar på den unga tjejen som uppskattningsvis är i just-tagit-studenten-åldern, eller något äldre. Hon hälsar inte tillbaka. Tjejen summerar köpet och Johan räcker fram betalkort och ett bonuskort. Just här, förväntar jag mig att hon ska säga något i stil med Då blir det 62 kr och avsluta med ett Tack, när hon tar emot korten. Men icke det. Hon fortsätter med sin knipta mun och säger inte ett ord. Inte ett ord. Jag kokar inombords och tänker dumma tankar. Vad är det för fel på människan? Har hon svalt ett paket bomull, är hon förkyld eller kanske rent av stum? Bonuskortet tjorvar och hon drar om det tre gånger i läsaren. Fortfarande tyst kommunikation. Kommunikation? Tredje gången gillt, Johan knapprar in koden och köpet är godkänt. Hon ger tillbaka korten och tittar på oss. Inget Tack eller Hejdå. Vi det här laget har jag idiotförklarat hennes beteende mot oss och skäller ut henne tyst för mig själv. Vi lämnar macken och så fort vi är utanför de automatiska dörrarna vräker jag ut min åsikt.
Hallå. För att jobba i kassa behöver du inte ha talets gåva eller MVG i Svenska C. Men det minsta man kan kräva är väl ändå vanligt hyfs och vänlighet mot kunder. Skulle personen i fråga tragiskt nog vara stum, vilket ju naturligtvis vore jättetrist, skulle det underlätta med en skylt med text som informerade om detta. Är det bara blygsel det handlar om och korta fraser som Hej och Tack är för ansträngande, är det dags att ta tjänst på ett lager där ingen kundkontakt krävs. Hårt men sant.
