091202
Imorgon är dags för del två av föräldrautbildningen. Skulle kunna skriva en novell om första träffen. Men låter bli. Kan dock konstatera att jag inte har funderat så särskilt mycket på den kommande förlossningen, förrän i torsdags. Då blev det plötsligt så verkligt. Fick nästan tårar i ögonen när jag insåg att vi faktiskt snart får träffa vårt efterlängtade barn. Mina blanka ögon kan också ha berott på att jag insåg att ett bäcken inte är vidare värst stort, och att ett barn ska passera genom tunneln gör det inte till en bekvämare tanke. Men, alla har ju klarat det hittills, så jag lär väl också göra det. Men det lär kännas. Huga. Det är dock fantastiskt att vi är skapade som vi är. Att allt liksom är planerat in i minsta detalj. Förberett och genomtänkt. Inte bara placerat utan anledning. Nej, vi är verkligen bra konstruerade, vi människor.
Dina ögon såg mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blev uppskrivna i din bok, de var bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Ps 139:16
