åttiotrenollettnollfem

Med denna komprimerade årskrönika över speciella händelser 2010 vill jag önska ett gott nytt år!

Årets projekt
Vårt hus i hobbitstorlek som försågs med 50 mm isolering, några nya fönster, ny panel och en färg som inte för tankarna till en blond docka med oproportionerlig kropp. Och. Ej att förglömma. Det något ofrivilliga slitet i källaren med nya avloppsrör och dusch i retrostil som resultat. ROT-avdraget hör till en av tidernas kanske bästa politiska beslut.  

Årets idé
Ett komplement till min digitala dagbok i form av en websida med samlad information om mig själv. Bakgrunden till detta projekt är utveckling av mitt eget varumärke Anna Berggren. Känns som att jag genom bloggen skulle kunna vidga mina vyer och se nya horisonter. Förutsatt att jag publicerar websidan. Och förutsatt att rätt människor läser det jag plitar ned. Naturligtvis. Men. Eftersom Johan dissade min idé medan jag hissade min självdistans, är mitt projekt ännu opublicerat. Ska jag? Ska jag inte?

Årets resa
Destination Sunderby BB. Mellan en och två minuter mellan värkarna, snörök och en fantastiskt lugn Johan bakom ratten. När vi passerade bron över Gäddvik ljöd Jonas Gardells Aldrig ska jag sluta älska dig i etern. Det glömmer jag aldrig. Allt blev så komplett. Magi.

Årets tillställning
Tårarna brände bakom ögonlocken när Levis man tre gånger blev sköjd med vatten från Jordanfloden, i Faderns, Sonens och den heliga Andens namn. Då Ingegerd med sin ljuva stämma sjöng Handens fem fingrar, fanns det ingen återväno för mina tårar. Rörande.

Årets köp
Inga dyrgripar i år med tanke på att jag livnärt mig på Försäkringskassan. Men jag är nöjd över att min samling av Lego Minifigures numer är komplett så när som på en ynka figur. Och den vita julstjärnan i plåt med röd textilkabel som jag fyndade och med devisen ta två, betala för en. Klart bäst är dock Johans shuntstyrning som gör det lätt att reglera inomhustemperaturen. Like it a lot.

Årets huvudbry
Varför är det så svårt att bestämma namn till sin avkomma?

Årets bedrift
Naturligtvis går utmärkelsen till mig själv, som efter elva dagars extra bärande krystade ut ett perfekt skapat gossebarn.

Årets hysteri
Väntan på att Krut skulle hitta exit. Daglig kommunikation från nära och kära som ville väl. Men som höll att gå mig på nerverna. Förkylda småbarn. Jag förstår verkligen inte. Och Maria Montazami som med sin något släpande röst har invaderat det svenska folkhemmet.

Årets citat
Att svara Jag är så förkyld (med tysk brytning), när personen i själva verket är bakis. Bubblare är mitt egna iq-befriade Hur gammal är du? Frågan som jag på fullaste allvar riktade till Levi under julhelgen när han vägrade sova. Moget. Är man snål får man frysa, är ett uttryck som jag läst bland Maries rader. Diggar det skarpt och funderar på att brodera några korsstygn och placera ovanför pelletsbrännaren. Humor!

Årets uttryck
Bäver, ett kraftuttryck för personer som inte nyttjar svordomar. Bäversvans för att ta i. Basilisken som fanns med redan i Harry Potters värld, men återuppstått i samband med en välhängd stugkamrat.

Årets olycka
Lyckligtvis har vi inte utsatts för stora prövningar under året. Däremot tycker jag det är olyckligt att inga av de partier som kandiderade i riksdagsvalet vågade stå upp och ta en tydlig ställning i invandrar- och integrationsfrågan. Jösses. Man behöver inte vara atomklyvare för att inse att vi har ett stort problem med enorma klyftor och segregering. Slutligen, den ständiga kylan som svept in och tagit ett nacksving om vårt område. I skrivande stund är rekordet hos oss -37,3 °C. Muntert.

Årets lycka
Världens finaste Levi. På alla sätt. Han har gett livet en helt ny mening och skapat perspektiv på tidigare prioriteringar. När hans stora ögon smeyes kan Tyra Banks slänga sig i väggen. Han är svår att beskriva med ord, han måste upplevas!

Kommande års förhoppningar
Att vi får vara friska och må bra. Att vi fokuserar på det positiva, strävar framåt och siktar uppåt. Att huset och garaget färdigställs utvändigt. Då vi äntligen kan checka av utsidan hoppar renovering av insidan upp ett steg på priolistan. Viktigast av allt. Att vi lever i nuet och använder luften som finns under våra vingar! 

Levi har sedan barnsben somnat i vår famn på kvällarna. Ofta i soffan i kombination med den egenkomponerade skönsången Du är världens finaste pojke eller Levi, Levi, Levi. Mysigt. När han somnat har vi burit upp guldklimpen och bäddat om honom i spjälsängen. Vissa nätter har han sovit i egen säng men oftast han han vaknat, varit ledsen och jag som har äran att ligga närmast spjälsängen, har humpat över honom till vår säng där han har somnat om fortare än Harry Potter fångar den gyllene kvicken. Nemas problemas. På senare tid har det dock börjat störa oss att han inte är villig att somna i egen säng. Julhelgen var kulmen på problemet och vi bestämde oss för att ta tag i saken.

Igår forskade jag runt olika modeller och kom fram till att femminutersmetoden skulle passa oss. Så. Klockan 20.05 låg den sömniga och mycket trötta Levi i sin vita borg, med tutte i munnen och täcket tätt runt kroppen. Direkt då jag lämnade rummet efter att ha sagt Sov gott, började han gråta och väsnas. Var femte minut gick jag in till honom och upprepade min trista fras. Efter gråt, klagan och stora blanka ögon, somnade Levi 65 minuter senare. Jag och Johan high-fivade. Yes! Naturligtvis var det smärtsamt att höra han gråta en trappa upp. Konstigt vore väl annars. Men kan vi tillsammans få en fungerande sovrutin känns det värt att ha ont i mammahjärtat i några kvällar. När vi senare gick upp för att titta till honom, låg han mitt i sängen med huvudet nerborrat i fluffet och rumpan i vädret. Precis som han såg ut på det första ultraljudet. Humor.

För en stund sedan bar jag upp en trött Levi, spänd över vad den andra provomgången skulle innebära. Klockan var 19.55. Håll i hatten. Fem minuter senare var det tyst. Mitt i allt grät han en serenad och efter ytterligare fem minuter sov han. Prisa Gud! Hoppas det håller i sig! Femminutersmetoden is the shit! Men jag ska vara ödmjuk... Imorgon kanske han gallskriker timmar i sträck. Man vet aldrig. För precis som en bekant har uttalat sig, Det går ju inte att resonera med småbarn...

Det gick kanonbra med premiären av gröna faran. Alfons skulle prompt dra Levi. Vilket han också gjorde hela vägen till Adela. Jag är imponerad. På hemvägen somnade dock han dock med både kropp och nacke i 90°. Vilket resulterade i en tom pulka och Levi i Johannas famn. Så. Han verkar digga det nya färdmedlet. Rogivande. Perfekt!

Så var julen över för i år. Fort. Dagarna i stugan var härliga. Bortsett från att Levi för första gången sedan födseln har hållt oss vakna på nätterna. Han har skrikigt, viftat och periodvis varit otröstlig. Kanske mardrömmar. Kanske växtvärk. Kanske spänd inför sin första jul. Lyrisk och förtjust. Kanske.

Efter den obligatoriska julmiddagen dröjde det inte länge förrän en storbystad tomtemor med skägg gjorde entré. Levi, för kvällen klädd i bruna chinos, rödvitrutig skjorta och sneakers i guld, var inte särskilt brydd. Hade inte förväntat mig det heller. Känns som att barn i hans ålder inte riktigt har förstått innebörden av den generöse figuren. Annat var det för Ella och Oskar, vars spekulationer om vem som var tomte gick i stöpet. Alfons var skeptisk och lite rädd men vågade närma sig tomten och stäckte sedan maximalt på sina armar för att ta emot de klappar som var hans. Humor. Levi fick en hel drös med julisar. Ett flertal träleksaker från Brio, allt från racerbilar till sorteringbox och bultbräda. Till min stora förtjusning, jag erkänner. En nyårsstass i kritstreck, svart och grått och fina kläder i klara färger. En Kånken i ministorlek, skinntofflor från Bobux och en supersmart hakklapp med ärmar från In the pocket baby. En stor grön bil från Rubbabu, och andra bilar och leksaker både med och utan snabba hjul och höga ljud. Volym... Ett straff. En maracas och en marakas á la My. En förvaringsbox från Lego i pastellblått och pengar till sparkontot. Och säkert fler överraskningar som jag redan har glömt.

Vi har skrattat och skämtat. Ätit och hamstrat. Lagt pussel och vänt några sidor i favoritboken. Tindrat vid granen, andrats frisk luft och gjort undantag med sötsaker. Anledningen stavas jul, mys och laddning av batterier. Efter tre dagar begav vi oss hem men hann med ett stopp med kaffe och dopp i Vistträsk. Mellandagarna är ett enda moln av bitter kyla, kaffe och en klocka som sakta skrider fram. -33,3 °C nu. Måste fylla pellets...

Förresten. Under de senaste dagarna har vi varit på den obligatoriska julturnen. Bytt klappar till höger och vänster, delat ut julkort och önskat god jul. Vi har sörplat glögg och ätit julskinka på andra sidan Norrabyvägen. Vi har kört runt bland nära och kära i Sikfors. Vi har fått besök hemma och pimplat kaffe och sötsaker. Med andra ord har vi hunnit med en hel del. Det viktigaste med julen är ju egentligen att visa omtanke till medänniskor. Inte klappar och konsumtion. Men ibland är det svårt att fokusera. Bättre då att kombinera.

Hur som haver. Nu slog klockan tolv slag vilket innebär att julafton är här och nu. Jösses. Måste sova. Och Johanna måste koka ägg. Och Cillan måste värpa. God jul! 

Framme i stugan. Alla klappar är samlade under granen. Just nu slår Johan in sin första och enda klapp för i år. Han bad nyss om hjälp. Jag nekade. Får se hur duktig han är på att kamoflera en pulka... Jag är bra på att klappa julisar. Johan är inte lika flink. Nåja. Hoppas termometern visar lindriga grader, då ska Levi få premiäråka gröna faran!

Ty om du med din mun bekänner att Jesus är herre, och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli räddad.
Rom 10:9

En glimt av årets julkort. Levi var på dåligt humör och vägrade skratta. Ville inte ha hatten på huvudet. Ville inte sitta i min tillfälliga studio. Jag gav mig inte. Jag skulle ha ett julkort. Så. Det blev en kompromiss. Den ofrivillige pepparkaksgubben. Nåja. Charmig är han ändå!

Levi förde sig inte så bra på gymmet ikväll. Han var gnällig, mammig och snorig. Typiskt! Och jag som hade barnvakt i form av Maja. Hoppas hon inte blev avskräckt. Och hoppas att han inte störde de stackare som var där. Skämmigt!

Ikväll bär det av till Kraft & Hälsa med Ulrike! Sheissebilligt! Tredje besöket på fyra dagar. Och i lika många dagar har jag avstått sötsaker. Må detta hålla i sig!

Nyss hemkommen från församlingsgården där vuxen-barn har haft julavslutning. Levi fick en klapp i förskott av en glad och generös tomtemor i flätor. En väghyvel i plast. Han diggar den. Imorgon är sista gången på familjecentralen innan juluppehållet. Dit ska vi däremot inte eftersom vi ska ha kvalitetstid på olika håll. Levi ska mysa med sin farmor medan jag ska bli fin i håret av syster sax!

Då jag igår kom hem efter en nödvändig sväng på Ica lovade jag mig själv att inte sticka ut näsan förrän vi var nära svält. Termometern visade -29,1 °C. Bittert. I samma veva ringde telefonen. Hej, det är Ella. Kommer ni på mitt luciaspel ikväll? Ehe. Vem kan motstå världens charmigaste 8-åring? Som dessutom hade lockat håret för sakens skull. Noggrannt upplyste mig om var hon skulle stå på scen, så vi inte skulle missa henne. Där sprack mitt löfte. Vi tre packade in oss i bilen som var varm när vi åkte dit men iskall när vi åkte hem. Men det var det värt! Ella läste en vers, högt och fint. Kunde den utantill, säkert även i sömnen. De bjöd på fina julsånger och ett och annat omedvetet spex. Det är så roligt med barn. De är inte alls brydda för att någon börjar sjunga innnan sången börjat, eller om någon glömmer bort sin vers. Det är skönt. Borde vi vuxna ta lärdom av. Hur som haver. Luciatåget lyste upp vår kalla kväll och den avslutades med varm glögg och soffhäng. Nu börjar äntligen julsämningen komma smygande!

Levi har dragit på sig en förkylning i helgen. Den bosatte sig i hans kropp, inredde näsa och svalg. Bacillerna verkar ha flyttstädat med för mycket rengöringsmedel för manji hostar nätterna i ända. Nyser, snorar och har blanka ögon. Baciller. Uteliggare är vad de är! Stövlar in till oskyldiga små liv och bosätter sig. Utan att fråga först eller skriva hyreskontrakt. Ouppfostrade bakterier!

Trots ovälkomna gäster så har vi haft trevliga dagar. I fredags såg vi Jay ta emot publikens jubel hos Mattias, Johanna och Ella. Dock intetsägande vinnarlåt. Drack kaffe och glögg och jag hade karaktär nog att motstå mörk choklad. Gårdagen började med att jag tränade en timme på Kraft & Hälsa. Sätt inte kaffet i halsen. Det är sant. Och. Det var fantastiskt skönt! Kvällen spenderades med Ronny, Brittan och lilla Alma. Vi åt gott, surrade och hade skoj. Livet är bra härligt!

Jag är så nöjd! För två helger sedan fotades Levi hos Viktoria. Klädd i kanelbullemönstrad body, mörka jeans och hängseln gjorde han succé. Barfota, med rufsigt hår och en kanelbulle i hand. Igår hämtade jag alla bilder. De spreds ut på köksbordet och inspektionen slutade med att jag och Johan förundrades över vår perfekta son. Julklappar, check!

På tal om julklappar så är alla nu inhandlade. Och inslagna! Jag har en idiotisk fix idé som innebär att jag måste slå in alla klappar i samma papper. Så långt det går. År 2010 till ära är det vita prickar på röd botten och lila snören som gäller. Till det enkla etiketter med bomullssnöre. Rätt simpelt. För några år sedan var det värre. Då var det naturfärgat papper och grönt krusidull toppat med bruna etiketter med bokmärkestomtar. Till det ett rött sigill. Monster! Jag brände mig en och annan gång... Så årets modell känns egentligen inte så betungande. Väntar nu bara på de två sista julisarna som borde levereras under nästa vecka. Och så ska jag slå in de sista, allra finaste. Men de behöver kompletteras med ett inköp. Så. Jag är nästan klar! Skönt!

Levi blev tio månader i söndags. Läs det igen. Tio månader! Gah! Han är fantastisk på alla sätt och vis, en liten människa med stor personlighet. Han leker med bilar samtidigt som han fräser fram ett motorliknande ljud. Johan är lyrisk över att han visar intresse vid tidig ålder. Han höjer sin vänstra hand när vi säger Give me five! Han gick fyra steg här om dagen. Sockerbiten som igår höll på att driva mig till vansinne när han med sina ögon á la Mowgli tittade på mig och ylade i spjälsängen. Somnade till slut med dinglisen tätt intill. Han tittar på lampan med imponerad blick och sträcker ena armen mot den, i hopp om att den ska komma närmare. Han bara måste äta youghurt och havregryn bara därför att Johan gör det. Trots att han just svept en flaska till frukost. Han hinner överallt och tar sig fram på terrängen med sin egen grodan-hopp-stil. När jag igår kom upp efter en blixtvisit i tvättstugan hittade jag Levi knapprandes på tangentbordet med musen i hand. Datasnille. Som att han just vunnit jackpott på lotto. Tror han blir vänsterhänt. Manji. Som skrattar när man kittlar han på magen och snart är i behov av sin första klippning. Det bruna håret visar tendens till lockar och är aningen vildvuxet runt öronen. Enligt senaste besöket på BVC är han 75 cm lång och väger 9 910 g. Levi. Vårt älskade hjärtegryn. Som gör att vi aldrig har känt oss så rika, trots mitt inkomstbortfall... Fina barn.

Alltså. Idag är det första gången jag startar min portabla maskin på exakt en vecka. Det är fantastiskt skönt att ha en datafri period då och då. Dock har jag inte under dessa sju dagar förvandlats till en grönklädd tomte med plakat och kontrakt om mänsklig barriär för fred i Mellanöstern. Nix. Jag är fortfarande en normal människa som bidrar till konsumtionssamhället. Däremot är jag utsatt för bloggtorka. Inspiration, är det något man kan köpa?