091221
Igår var en fin dag. En ytterst fin dag. Den började visserligen med hysterisk städning, ett riktigt maraton där dammet avlägsnades och citrondoften spred sig mellan ytorna. Främst doftljusen, om jag ska vara helt ärligt. Men det räknas också. Och eftersom jag har köpt doftgranar så känns det ännu bättre. Nåväl.
Det fina var julfikat. Det obligatoriska julfikat som i början av tvåhusentalet innehöll klappar och rim till var och en. Kul men ganska krävande. Nu är traditionen nedbantad till just fika. Men på den fronten bantas det inte! Samma visa varje år, alltså alldeles för mycket ätbart till våra små magar. Deras som magar och min stora mage. Hur som haver. På kvällskvisten kom mina söta vänner och rumpnissar Emma, Maria, Louise och Marie. En efter en. Vi tjattrade, skrattade och pratade om svunna tider, kommande tider och tiden just nu. Väldans trevligt. Vi är usla på att ses i allmänhet, det blir liksom sällan av. Det är trist. Men äntligen fick vi till det! Slutsatsen är attlså att et är fint med vänner och man ska vara rädd om de vänner man har!
