åttiotrenollettnollfem

Nu har jag äntligen hittat ett par byxor som passar till min gravida kropp. Flängde runt på stan igår men insåg rätt snabbt att utbudet var mindre än väntat. Hittade tillslut ett par på Hanséns. Mudden som jag trott att jag skulle slippa sitter nu som en tub runt hela mig. Snacka om slimeffekt. Synd bara att min överkropp är liten och kort, vilket gör att tuben nästan går ända upp till brösten. Sexigt värre. Som ett extra underställ ungefär. Men det funkar.

Var finns snygga mammakläder? Tips, tack! Vettiga vanliga munderingar, inga batikfärgade historier som andas hippie och plommonrött. Huga. Kan ingen driftig med kontakter ta tag i detta?

Igår visade Krut sig från sin bästa sida. Den lilla armen sprattlade och det såg ut som en liten vink. Eller, vi ville nog får det till att barnet vinkade till oss. Det lilla livet låg denna gång perfekt och Dr Blåklänning fick denna gång fina mått på vårt underverk. Allt såg bra ut. Skönt och tacksamt!

BF flyttades fram fyra dagar, till den 25 januari 2010. Känns ok, fyra dagar är ju inte så vidare värst lång tid. Jag tror i alla fall att Krut behagar komma ut tidigare än beräknat. I början av januari. Varför vet jag inte, bara något jag har fått för mig. Men, hips vips sitter jag och läser detta, då gamla inlägg, i början av februari, men en mage större än störst, svullna läppar och vattenfyllda fötter...

Nu tror jag att vi har bestämt oss för en barnvagn. Åkte till Barnens Hus efter ultraljudet för att ta en titt på barnvagsutbudet. Vilken djungel!

Vi provkörde flera modeller, den ena mer stum än den andra. Gick rakt fram, svängde, gjorde tvära svängar och u-svängar. Spanade in olika hjul och chassin. Ska ni har sport eller lättvikt? Tre eller fyra hjul? Qué? Bestämde oss ganska snabbt för att skita i svirvelhjul (tack för tipset, Cillan). Med tanke på att det inte plogas i onödan på Norrabyvägen kändes det som ett bra beslut.

Efter att ha kikat runt fastnade vi tillslut för en Brio Happy, liggvagn och sittvagn i ett. Modellen var lättkörd, hade bra hjul och bra gung. Var enkel att justera så att den passar både mig och Johan, lätt att fälla ihop och enkel och smidigt utformad. Inga onödiga krusiduller och kantband i avvikande färger. Rätt och slätt. Som vi vill ha det. Så nu är vi ganska säkra. Oh, happy day!

Gällande färg så är jag inne på svart, alternativt grå eller brun. Men det lutar åt svart. Till det tänkte jag komplettera med en Footmuff Shiny (åkpåse, på svenska) i någon rolig färg. Typ guld. Men det är mest jag som har planer på guld, inte Johan. Konstigt. 

Ultraljudet gick jättebra! Trodde att vi skulle mötas av en stressad rockbeklädd kvinna som ointresserat skulle kika lite tvärt och avsluta det hela efter tio minuter.

Ack, vad fel jag hade. Som tur var. Kvinnan var hur gullig som helst, tog sig verkligen tid och beskrev allt i minsta detalj. Jag var sjukt nervös och ville bara få det gjort. Men när jag väl låg där och Johan satt vid min sida, hade jag starka planer på att lägga bud på hela apparaten. Kanske vi kunde ta en titt på underverket varje dag?

Hjärtat pumpade och slog fint, Krut viftade på armar och ben, rörde sig hela tiden och svalde fostervatten. Det absolut finaste var när Dr Vitrock ändrade vinkel och filmade så vi kunde se Kruts små fötter trampa mot skärmen. Det såg ut så. Små, små tår och fotdynor. Tyngdlösa i min mage. Märkligt.

Eftersom Krut låg i en kostig vinkel som gjorde att det inte kunde tas ett ordentligt huvudmått, fick vi ny tid och ska dit igen på fredag. Inte mig emot, eftersom vi då får glutta på Krut Sockerstrut igen. Och förresten tror vi att det är en pojke. Men bara tror. Eller anar, rättare sagt.

När vi gick därifrån stannade vi i korridoren, tittade på de svartvita bildera och spelade upp hjärtljudet från i fredags. Livet är en gåva, och precis som Lennart Nilssons dokumentär, ett kärlekens mirakel.

Igår, precis innan pappa och Olle skulle dra efter en mycket godkänt arbetsdag, samlades vi alla i garaget och surrade om ditt och datt. Mest isolering och materialval på väggar. Där, precis där, kände jag barnets rörelser. Tydligt, tre, fyra gånger. Stort! Johan blev eld och lågor! Nu är det mer verklighet! Förövrigt så växer magen massor! Skillnaden nu och för två veckor sedan är stor.

Ska till Linda på fredag igen för att lyssna på hjärtljudet. Blir nog lika spännande denna gång. På måndag nästa vecka är det dags för ultraljud. Vi längtar! Efter det tänkte vi kika på barnvagnsutbudet. Är lite sugen på en Brio Go. Snygg, stilren och smidig... Någon som har erfarenhet från denna modell? Tips, tack!

Ibland är mitt jobb verkligen underhållade. Egentligen kanske inte jobbet i sig, men de människor jag möter på vägen. Genom jobbet har jag lärt känna en man, vi kan kalla honom för Thomas. Thomas är utrustad med humor i övermåttliga mängder, ett gott hjärta och ett ordförråd och en företagsdrift som få människor besitter. En människa jag tycket mycket bra om. Han är även en stor debattör i min mailgrupp Dagens Bibelord. Bara en parentes.

Under förmiddagen dök det på mitt kontor upp en vitklädd man från en av Piteås konditorier. Han frågade om jag var Anna Berggren och lämnade en stor vit kartong på mitt bord. Jag bekräftade min identitet och började ana ugglor i mossen. Ytterligare en vit kartong av samma storlek lämnades. Mannen tackade för sig och såg allmänt generad ut.
 
Lätt skrämd öppnade jag förpackningarna och där hittar jag två tårtor av storlek större. En rosa och en ljusblå, med stora babyfigurer på samt texten Jag tar mitt ansvar.

Jag skrattar fortfarande när jag tänker tillbaka. Den fiktiva personen, Thomas, har alltså ringt till konditoriet, beställt två megatårtor med ovanstående text, och märkt kartongerna Till mamma Anna Berggren och fakturerat det hela till en bygghandel i Stockholm. Kvinnan i luren blev visst lite spak och avvaktande, såg säkert framför sig hur Polardörrens säljare blivit på smällen av en brädgådskille. Thomas, som inser att Piteå kanske inte är så stort, berättar genast att han inte är pappa till barnet utan att detta är ett skämt av modell större.

Detta tycker jag är humor. Även Johan blev glad när jag kom hem med en och en halv tårta som smakade smaskens. Inte så lätt att återberätta denna episod i skrift, men jag vill bara understryka att skämt som detta är i en klass för sig. Åter igen, humor. Dessutom har avsändaren till tårtorna också sagt att om vi döper barnet till Sören, förutsatt att det blir en pojke, kommer personen i fråga att betala varenda blöja som konsumeras under det första året. Han vill även bli gudfar. Vi får nog tänka över detta.

Glömde skriva om igår. Helena försökte förutse om det blir en pojke eller flicka. Kan inte riktigt påstå att jag tror på det hela men i alla fall så blev resultatet en pojke. Vi får väl se! Jag håller fortfarande fast vid att det är en flicka. Vet egentligen inte varför, det bara känns så. Men det spelar ingen som helst roll. Vem som än anländer i början på nästa år är hjärtligt välkommen.

Jag tror också att Ella 7 år, börjar ge med sig, hon vill nog ha en ytterligare kusin ändå. Det ville hon inte när vi berättade om hemligheten för henne. Men jag har ju redan så många, utbrast hon. Men nu har sötungen kommit fram till att hon kan byta ut någon annan kusin så att vårt barn får plats... Vilken tur att Ella Bella har ett stort hjärta. Hon kan gott och väl ha kvar alla kusiner och få ytterligare fler i framtiden.

Just nu är jag lite lätt understimulerad. Trött. Flänger omkring på olika graviditetssidor och får den ena informationen efter det andra. Skrattar i min ensamhet när jag läser en hel sida med förkortningar, termer som man som gravid kan stöta på. Hallå, var är svenska språket påväg? Här kommer en sammanfattning om mig. Väldigt osammanhängande.

BF är beräknad till den 21 januari 2010, alltså 184 dagar kvar till Partus. BF kan dock korrigeras efter UL eftersom BPU ej är genomförd. Som Primigravid mår jag utomordentligt bra, har bra BT och Hb och har i dagsläget ej behov av Fe. Uterus växer i takt med barnet, CRL ökar konstant. Idag lyssnade vi på Flj. Cor och hörders tydligt. I övrigt UA.

Känns lite som en bilbesiktning.

För den som inte har räknat ut det... Jag och Johan ska bli föräldrar! I slutet av januari blir vi två tre! Magiskt, underbart och totalt obeskrivligt! Lycka och framtidstro!

Ingen vet hur livsanden kommer in i fostret hos den havande, lika litet förstår du hur Gud handlar, han som gör allt.

Pred 11:5