åttiotrenollettnollfem

Igår var jag hos Linda igen. Eller så var det dagen före? Jag har sjukt dålig koll på dagar, tider och viktiga hållpunkter. Kruts hjärta bankade på med 140 slag per minut och mitt SF-mått har ökat med ytterligare en cm sedan sist. Nu ligger det alltså på 31 cm. Betydligt mindre än vad jag hade väntat, med tanke på att det känns som att jag har antagit formen av en mindre utrotningshotad dinosaurieart. Kanske lite kryddat, men nu börjar det verkligen ta emot. Kroppen säger ganska snabbt ifrån. Blodtrycket var bättre än sist och inte lika högt. Skönt. Jag slipper gärna krämpor!

Idag är det exakt två månader kvar till den 25 januari och imorgon ska jag och Johan på den första av totalt tre föräldrautbildningar. Blir spännande. Vad ska vi lära oss? Känns som ett ganska roligt ämne att driva lite med, men jag tror jag lägger det på hyllan än så länge. Får väl se om morgondagen erbjuder fragment till ett nytt blogginlägg om det hela...

Har just nu ett hysteriskt behov av frukter med lite syrlig smak. Igår slevade jag i mig en passionsfrukt innan jag släpade mig upp för trappen och stupade i säng. När jag kom till jobbet på morgonkvisten angrep jag ett granatäpple som jag varsamt nog sparat till lämpligt tillfälle. Jag som i vanliga fall tycker att frukt hör hemma på tystlåtna bibliotek med ljuddämpande plattor i taket eller i sällskap med friluftmänniskor som förberett sin matsäck med extra vitamintillskott. Men det är tydligt att frukt även hör hemma hos mig. Trots att jag varken är tystlåten eller klädd i windbreakerutrustning med förstärkning på knäna. Det är mycket nu.

Skam den som ger sig! På lunchen begav jag mig till min numera favoritbutik, Hanséns. Där införskaffade jag på tre röda minuter ett par jeansleggings, två långärmade tröjor, en tunika och ett par fina strumpbyxor. Allt från ett märke som bara gör mammakläder. Känns skönt att ha bukrat upp lite. Och förhoppningsvis kan jag ha tunikan på Majas barnvälsignelse på söndag. Spännande! Hoppas bara att hennes present hinner komma innan dess.   

Kan någon förstå att jag har varit gravid i 211 dagar och bara har 69 dagar kvar, om nu Krut mot förmodan skulle se världens ljus den 25 januari? Fatta! 69 dagar. Det är snart över! Nu måste jag börja memorera hur det känns när barnet sparkar och rör på sig. Är rädd för att glömma. Och den läskiga men intressanta upplevelsen när hela magen förflyttas och Krut möblerar om i den lilla ettan.

Kanske dags att ta några bilder snart. Har verkligen varit usel på det. Många blivande mammor verkar dokumentera varje vecka, men det kan jag tyvärr inte stoltsera med att ha gjort. Faktum är att vi inte ens har tagit ett enda seriöst kort. Dumt. Men, men, känns lite sent att börja ångra det nu. Däremot vore det kul att ha några finfina bilder nu när magen är stor och jag ännu inte har blivit deformerad och attackerad med vattensamlingar. Kanske jag skulle ta tag i saken.

Hur som haver. Snart är vi mamma och pappa. Snart. Hur galet är inte det? Totalt overkligt, fortfarande.

Kom hem från varmvattenbadet för ett tag sedan. Lika härligt idag, dock lite svårt att göra alla rörelser rätt, sist hade jag ju hjälp med det, plus att jag känner mig sjukt okoncentrerad. Men jag blir väl förhoppningsvis duktigare nästa gång. Övning ger färdighet!

Samma lätta Nemo-känsla infann sig även idag och bättre blev det när jag upptäckte att jag hade en kompis i revet, nämligen Jennie aka Doris, min äldsta granne av grannar. Vi var med varandra konstant när vi var yngre och bodde på Ängsvägen men som i de flesta fall så hamnar man lätt ifrån varandra ju äldre man blir. Tyvärr. Men det finns vissa människor som man klickar med ändå, trots att tider har passerat. Jennie är en sådan vän, och det är jag glad för! Hoppas bara att hon blir bättre i sin onda rygg och slipper knapra mängder av piller för att hålla sig på banan.

Måste duscha nu, fick inte med mig schampo och balsam och jag vill ju inte tas för en ny ljusdoft på partyt. Jag ser mig själv som en klotljus i turkost med doft av klor och desinfektionsmedel. Nyhet 2010!

Måste bara åter igen få gnälla lite över att alla mammakläder är töntiga, tråkiga och trista! Varför verkar alla andra gravida människor hitta kläder utom jag? Jag blir tokig! Det enda jag begär är simpla basplagg som en enfärgad tröja, t-shirt eller tunika. Inga fula skapelser med ordet bebis på magen. Det klarar jag mig utan.

Har glömt betygsätt varmvattenbadet som jag var på i måndags. Jag ger det fem snäckskal av fem möjliga. Helt underbart! Kände mig som Nemo i ett korallrev; liten, smidig och söt (jämfört med många andra fiskvarianter i olika storlekar och utförande). Tyngdlös och snabb. Min självbild förändrades dock drastiskt när jag entrade torra land och insåg att min Nemofigur övergått till en av krabbtrålarna i Deadliest Catch. Typiskt.

Den trevliga sjukgymnasten visade mig olika övningar och allt utfördes med ljuv musik i bakgrunden. Otroligt rogivande och skönt för kroppen. Jag ser med glädje fram emot kommande tisdag när jag ska i plurret igen. Längtar!

En parentes är att samtalen i bassängen bestod av muskel- och ledvärksbekymmer, massagetider, huruvida Miljöpartiets Peter Eriksson kör bil eller inte, samt det varierande bensinpriserna på byns mackar. Rätt intressant. Vi människor är olika, både till kropp och sinne.

Wiho! På morgonen ringde det en vänlig själ från sjukgymnastiken och meddelade att jag får tid i varmvattenbadet. Halleluja! Introduktion på måndag morgon kl 08.00. Då ska Stora My befinna sig i plurret ombytt till sälklädsel, redo för lite stretch. Bäst att inte simma ur bild! Efter det blir det bassängtid tisdagar kl. 15.00. Min rygg längtar, det kan jag lova! Tack, Linda, för att du puffade lite extra för mig!

Idag har jag varit hos Linda igen. Det är alltid lika efterlängtat! Kruts hjärta slår fint men denna gång med lite färre slag per minut. Min mage växer i enlighet med kurvan och SF-måttet ligger på 30 cm. Ökat i vikt har jag självklart också gjort, dock (tack gode Gud) inte lika hysteriskt som gången innan. Då var jag allvarligt nervös inför framtiden. Men det ser fint ut. Stadigt uppåt! Imorgon går jag in i vecka 29, vilket innebär att jag snart har jag passerat 30 veckor. Heja, heja! Bra blodvärde har jag också, inte en endaste järntablett har passerat mitt gomsegel. Rätt nöjd. Däremot var blodtrycket lite högre än sist, så vi får väl se vad det kanske kan medföra under tiden som är kvar. Annars mår jag prima!

På tal om prima kommer jag osökt att tänka på den bilbarnstol som numer är i vår ägo. En Brio Primo som vi har köpt av Jonas och Helena. Svart och röd. Snygg.

Klurar på lite namn eftersom faktum är att Kruts ankomst närmar sig med stora steg. Fortfarande är det visserligen flera veckor kvar, men faktiskt bara 12. Om nu Krut behagar se världens ljus på exakt utsatt dag. Vilket jag starkt betvivlar. Så alltså kan det ske redan i övermorgon eller om 14 veckor. Och vem vill inte vara förberedd när ett underverk ska anlända? Jag vill. Här är några favoriter:

Elof (aka Stenvalls Trä AB), efter morfars bror. Betyder evigt liv. Vem vill inte har evigt liv? Kuriosa är att Johan ibland kallas för Elofsson, vilket gör namnet lite intressant. Känns lite vinnarskalle och skidåkning. Bra kombination.

Knut, efter Knut Knutsson i Antikrundan. Betyder den käcke eller den frimodige. Kunganamn. Knut är det närmaste Krut jag kan hitta och frimodighet är en ytterst härlig egenskap. Som fantast av kungahuset skulle det heller inte sitta fel med lite blått blod i familjen.

Ivar, efter min farfar. Betyder stridspilbåge av idegransträ och krigare. Hmm... En betydelse som känns ljummen och nästan påhittad, men ett namn med lite tyngd. Bullerbyaktigt, helt enkelt, och en känsla av ordning och samvete.

Signe, efter mammas faster. Betyder ny och seger och den välsignade. Fint, fint, fint! Synd bara att Johan förknippar namnet med lågprisvarumärket Signum som saluförs på Konsum. Själv tänker jag på faster Signes glasögonbågar av plast och hennes stora lantkök i Selsborg.

Lilly, efter min farmor. Kan komma från det engelska ordet för lilja, som symboliserar oskuld och renhet. Min farmor var en mycket liten glasögonburen kvinna med gott hjärta och stor tro på Gud. Farmor kokade palt av högsta kvalitet. Helt enkelt en god förebild.

Britta, efter min mamma. Betyder den höga. Trist betydelse. Dock vill jag att mamma ska finnas med på ett hörn in i nästa generation, även om hon nu är i himlen. Så Britta i andranamn blir det med säkerhet, om det nu är en liten tös. Påminner mig om ordning och reda och att man måste ta vara på och uppleva livet här och nu.

Ruth, efter Rut i Bibeln. Osäker betydelse, ex vänskap, medkänsla och herdinna. ... För jag vill gå dit du går och bo där du bor. Ditt folk ska vara mitt folk, och din Gud ska vara min Gud. Rut 1:16. Den kvinnliga varianten av Krut.

Utöver dessa finns det en hel drös med fina namn, några av dem ej skrivna här. Tre namn tycker jag att vårt barn ska ha. Då blir det liksom bra klang. Nå?

Idag har jag efter många om och men varit hos en sjukgymnast. Trodde definitivt inte att det skulle till en hel kroppsbesiktning för att få konstaterandet att jag helt enkelt mår för bra för ett varmvattenbad.

Jag kände mig ungefär som jag tror att en hund gör på en utställning. Det saknades bara en färgglad rosett med texten Best In Show. Klädd i bh och trosor blev jag inpekterad från alla väderstreck. Med en blå blyterspenna protokollförde sjukgymnaststudenten min ryggrad, hållning och välbefinnande i dagsläget och historiskt. Bör jag förtydliga att det var 60 långa minuter? Jag har alltid varit frisk som en nötkärna, aldrig haft några större problem med min kropp överhuvudtaget. Ändå luskade hon och försökte hitta andra anledningar till mitt ryggont än graviditeten. Det kändes liksom överkurs de luxe. Ville bara skratta och tänkte, Please, ge mig en tid, eller använd din tid till någon bättre behövande patient. Det slutade med att jag fick råd och övningar av en annan sjukgymnast med erfarenhet. Efter det åkte jag hem och gav mig själv en tyst överenskommelse att i fortsättningen hålla mig borta från sjukgymnaster och lättklädda uppvisningar.

Så, om någon av mina väninnor är intresserade av att dra en sväng till äventyrsbadet i Boden för en timmes bubbelpool, hör av er. Jag måste ju inviga min kroppsstrumpa till baddräkt.

Lilla barn! Som jag längtar efter dig! Jag vill ha dig här. Känna din värme omkring mig. Jag vill hålla dig i min famn, vill att din lilla hand ska nypa om mitt finger. Du är så efterlängtad!

Vem är du? Vilka vägar ska dina små fötter vandra på? Vilka horisonter ska dina pigga ögon upptäcka? Nu blir jag tårögd.

Må vägen komma dig till mötes
Må du alltid ha medvind, må solen värma ditt ansikte
Må regnet falla mjukt över dina ängar
Tills vi möts, tills vi möts
Må Gud hålla dig i sin hand

Tog en längre lunch idag och gjorde några ärenden. Hittade ett till par mammabyxor i svart, fina. Kan ju vara kul att variera lite, gå omkring i tights känns inte vidare aktuellt nu när det är ständigt minusväder. Fyndade också två tröjor i grått. Utöver detta, ytterligare ett plagg som jag dyrt och heligt har lovat mig själv att aldrig bära. En baddräkt. Usch, baddräkt är fult, fult, fult. Men eftersom jag ska prova på lite varmvattenbad så är jag ju illa tvungen att komma i något som kan skyla mitt skinn. Bikini känns sådär. Baddräkt känns så tantigt. Men å andra sidan är det väl med tanter som jag ska vistas, så det är nog bara att gilla läget. Bättre det än att dyka upp i full mundering. Klädsim är nog ingen hit.

Nu är barnvagnen beställd! Efter velande hit och dit bestämde vi oss äntligen. Ja, äntligen. Slutligen blev det en Brio Happy Classic med svart liggdel och grafitgrå sittdel. Utöver vagnen så la jag också vantarna på en svart skötväska. Det enda som inte är fixat ännu är åkpåsen och det lutar åt en guldfärgad. Pimp my ride! Finfint var också att barnvagnen faktiskt blev billigare nu, jämfört med priset vi fick tidigare. Har också införskaffat en helmysig filt från Me and I. Brun men vita mon och orange kantband. Nu närmar det sig verkligen!

Något som också närmar sig är helgen. Veckan har varit lång och dryg, det blir fint med några dagars frihet.

Var hos Linda igår igen. Kruts hjärta slår något saktare än sist, 146 slag per minut. Eller var det 142? I övrigt hade jag bra blodtryck och SF-måttet ligger på hela 26 cm. Behöver jag säga att jag känner mig gigantiskt? Var ska detta sluta? Nu är jag i alla fall i sjätte månaden och det är bara 112 dagar kvar om det inte händer tidigare än beräknat.

Vaggan som pappa snickrade till min ankomst 1982 hamnade i vårt hus för någon vecka sedan. Nymålad av Lisa eftersom Maja använt den de senaste månaderna. Nu är den bäddad med söta sängkläder i rött med vita kaniner. Retro. Dessutom matchar det röda så fint med den textilbeklädda tråden i taklampan. Men det vågar jag nästa inte skriva. Detaljnivå.

Gah! Är det en sak som jag inte uppskattar med att vara gravid så är det mitt numer perfekta luktsinne. Jag har väderkorn som en fullfjädrad jakthund, vilket innebär att jag förmodligen skulle kunna utgöra ett gott komplement till Ville och Arro. Problemet är bara det att de lukter som jag känner tydligast är äckliga lukter som svett och spya. Usch.

På tal om graviditet så har jag upptäckt två läckerheter som jag tidigare inte har uppskattat. Nummer ett är apelsinjuice. Sjukt gott, svalkande och fräscht. Sitter liksom aldrig fel. Nummer två är (trumvirvel) nykomlingen avokado. Senaste gångerna jag har besökt ICA har det åkt hem en och annan påse med dessa gröna under. Ser ut som små handgranater och gör susen för en kurrande mage. Värt att testa!

Krut gör sig påmind dagligen. Jag känner sparkar och rörelser ofta, särskilt på kvällarna. Inatt vaknade jag flera gånger och kunde inte somna om direkt, som jag alltid brukar göra, därför att ett visst liv passade på att göra sig känd. Nu syns det till och med utanpå magen att det är någon som bor där inne. Jag har svårt att förstå hur barnet ska rymmas där fram till januari... Känns skumt och otroligt.

Var hos Linda i förrgår igen. Blodtryck, blodvärde och annat är fortfarande bra så än behöver jag inte börja med järntillskott. Hurra! Känns så grymt lyxigt att jag mår fint. Krut sparkade och levde rövare i magen när vi skulle lyssna på hjärtljudet. Det fina hjärtat slog på 156 slag per minut.

Det känns som att så mycket har förändrats under de senaste månaderna. I början svävade vi omkring bland rosa moln med den vackraste hemligheten i världen. Från att ha levt i en hemlig fantasivärld har allt blivit så verkligt nu. Nu hör vi hjärtat som kämpar och känner ben som sparkar. Det är verkligen underbart! Magen växer och jag blir inte direkt mer graciös för varje dag som går. Men det gör verkligen ingenting. Med förväntan ser vi fram emot det magiska ögonblicket när vi får träffa Krut för första gången. Oj, som vi längtar…

Igår kväll sparkade Krut hårt tre gånger när jag strök på magen innan jag somnade. Johan sprang upp från källaren för att också hinna känna men såklart var showen slut innan han hunnit två trappor upp. Attans! Första gången det riktigt känns som en spark. Tidigare dagar har det bara varit rörelser men denna gång var det mer tydligt och hårt. Mysigt! Jag är så lycklig! Önskar bara att Johan också får känna snart. Karate-Krut som gör fågelsparkar i magen och övar inför det svarta bältet...