åttiotrenollettnollfem

Denna dag går till historien som en av världens längsta. Levi aka täljstenskaminen har fortsatt feber, snorar och hostar. Bortsett från en sväng till människobyn för att uppdatera medicinskåpet har vi bara varit inomhus. Suck. Han har sovit, slappat och haft några vakna stunder. Där emellan har han i halvvaket tillstånd ramlat från soffan och kilat in örat mellan golvtiljorna. Det märkte jag först efter ett tag då han gråtit lite längre än vanligt. Tratten har numer en röd rand längs kanten och ser lite öm ut. Hur Levi lyckats med detta är en gåta men i efterhand är det lite komiskt. Hoppas innerligt att han inte har ärvt sin farfars klantighetsgen. Och hoppas han är bättre imorgon. Då tar vi nya tag!

Levi är inte tråkig. Igår lunchade vi på Baan Thai. Varje gång någon av de anställda med kisande ögon och otydligt uttal pratade med Levi knep ungen ihop ögonen och kisade tillbaka. Mehe. För några veckor sedan kopplade han ihop uttrycket Tjing tjong med sneda ögon och rakt leende. Uppenbarligen behöve han inte höra orden för att förstå att härma en asiat. Pinsamt. Men underhållande!

Finnes: Klätterapa med bångstyriga lockar och stora ögon som inte lyssnar på tillrättavisningar utan går sin egen väg. En väg som innebär att alla horisontella ytor i ett hem ses som brukbar yta för lek. Relativit billig i drift, äter det mesta och skiter en gång per dag. Har bra sovrutiner. Oftast charmig och på bra på humör men är nu inne i en period av ignorans och allmänt gäll. Härlig kombo!

Sökes: Tillfällig viloplats för miniatyrens arma mor som är less sin egen stämma och förmaningar. En plats med tillgång till kaffe, tystnad och fluffiga sängkläder. Fågelkvitter och ren luft. Den berömda tiden för sig själv. Ge mig! Nu. Innan jag förbereder en annons och Levi förvandlas till handelsvara och byts mot en bättre begagnad cykel.

Ok. Att byta bort huliganen är otänkbart. Men jag ser fram emot de kommande dagarna i stugan där Levi kan spendera några timmar hos farmor och farfar. Andrum. Det är vad jag behöver!

En förkyld Ella ligger på en madrass nedanför vår säng. Har redan somnat. Trött efter en fin dag på Hapstra med skoterkörning, korvgrillning och pimpling. Fisket resulterade i en mindre fångst abborrar som imorgon ska halstras över elden. Smäck! Levi sover också. Han har härjat med Ella och lärt sig säga Ah när han svalt en klunk vatten. Han sätter händerna för öronen och härmar massor. Som hund och häst. Förra veckan sa han Kaka och jag inbillar mig att han försöker säga gurka. Han morrar fram ett Grr (paus) ka. Gurka. Kapish? Innan jag blev morsa hade jag aldrig kunnat drömma om att ett ettårigt liv kunde vara underhållande. Nu vet jag bättre.

Levi har förvandlats från lugn och uppfostrad till ligist. För en stund sedan var han halvvägs in i tvättmaskinen. Tidigare idag har han klättrat upp för hela trappen. Vi har naturligtvis en grind men jag tänkte jag skulle testa hans gränser. Jag övervakade honom konstant och var steget efter. Han visade sig saknar gränser och var uppe på sista steget inom några sekunder. Orädd. Han klättrar utan problem upp i soffan och vidare till armstödet. Från avsatsen slänger han sig mot kuddarna som en kamikazepilot. Och innan Johan åkte på brandövning ställde han sig upp på minibilen och släppte greppet. Säga vad man vill men han verkar ha bra balanssinne. Sjukt snabb! Jag hinner inte med! Grymt irriterande. När vi säger till på skarpen tittar han bara på oss och flinar. Totalt obrydd. Måste jobba på min arga röst så den känns mer äkta... Mehe. Tips?

Så åkte Levi dit, efter några turer i vår bekantskapskrets. Magsjuka. Han slumrade till i Lenas famn, vaggad till drömmarnas land av gungstolen. Vi hade just chitt-chattat och sett fyrtal i damer knipa ett VM-silver. Mitt i allt vaknar Levi och spyr. Rejält. På sig själv. På Lena. Pinsamt. Nåväl. Tur de inte satt i den röda tygsoffan... Hem åkte jag med manji, klädd i tjocksockar, en alldeles för stor t-shirt från Julia, hundmurra och parkas. Och två påsar med kladdiga kläder. För tillfället centrifugeras Lenas jeans och Levi sover i spjälsängen. Blek, sliten och med några extra graders kroppstemperatur. Inkubationstid, 48 timmar?

Kvällen avrundades med besök av Johanna, Ella och My. Levi sken upp som en sol och var mäkta imponerad av de två fnittriga flickorna. Han följde efter i deras spår, skrattade och pratade på sitt oförståeliga språk. Glad över sällskap! När vi vinkade i fönstret sa han Hä då. För andra gången idag! Tidigare under dagen när han vinkade till Adela sa han samma sak. Små liv snappar upp fortare än man tror! Snart rabblar han tyska prepositioner Durch, für, gegen, ohne, um...

En helg med Ella sätter sina spår. Levi har idag gått omkring här hemma och ropat efter henne. Ella, Ella, Ella. Rätt söt.

Tidigare idag besökte jag och gossen syster Gunilla för den obligatoriska ettårskontrollen. Vaccin och läkarundersökning stod på agendan. Gick finfint. Den kvinnliga doktorn med brytning fick Levis förtroende även om han till en början var skeptisk. Efter check av diverse kroppsdelar gav han henne ett charmerande leende och de blev vänner. Skönt. Han pep till när myggorna till sprutor stack i hans lår. Men det gick fort över. Uppdaterad status är en längd på 79 cm och en vikt på 10 525 g. Levi ligger något högre på grafen för cm men slickar däremot viktkurvan. Kan ju inte påstå annat än att han har ärvs sin fars gener vad gäller kroppssammansättning. Vid min ettårskontroll var jag 71 cm lång och vägde 8 020 g. Så något hobbit blir han inte!

Kalas! Det är vad vi har haft i dagarna många. Levi har sannerligen blivit uppvaktad. Och fått finfina presenter! En ytterst intressant dammsugare från Electrolux i miniformat. Som fungerar! Ett praktiskt släpvagn till Fulda Bobby Car. En klassisk spis från Brio som nästan är lika spännande som den riktiga. Fina leksaker i trä och byggklossar från samma märke. En uppdaterad garderob med schyssta jeans och rutiga skjortor, tröjor med ränder och fredliga budskap. Par i pyjamas och underställ i fleece. Pengar och en bok. Sweet!

Levi har varit sockerhög. Speedad så till den milda grad att Sandra Bullock inte haft en chans att stoppa honom där han röjt fram. Men. Nu är tårtorna slut och sötsakerna har sinat. Kvar finns en hallonpaj och några få chokladbollar. Och flera påsar med misslyckade bullar. Kalas i all ära. Men nog är det skönt med vardag igen! Till alla fina, rara och omtänksamma människor som förgyllde Levis första födelsedag! Tack!

Paketen är inslagna. Ballongerna på plats. Sötsaker bakade och tårtan beställd. Födelsedagsbarnet sover. Den stora dagen är snart här!

Levi. Idag har jag gått tillbaka ett år i tiden och läst gamla inlägg. Med gråten i halsen. Hur sista dagarna innan din ankomst gick obeskrivligt långsamt. Hur jag liknade värkarbetet som en hockeymatch med Stanley cup-bucklan i sikte. Hur jag upplevde förlossningen och din storslagna entré till världen. Ett underverk. Hur jag beskrev dig lika söt som en karamell, liten och formbar som krusidullet på ett paket och fantastiskt fantastisk. Du är så älskad!

Ett helt år har passerat. Och som du har utvecklats! Från ett litet nykläckt knyte till en gående minimänniska. Där emellan lärde du dig alla basicnivåer. Bortsett från den ordinarie krypstilen. Dina numer grönbruna ögon är konstant pigga och nyfikna. Håret antyder lockar och har orrstjärtar ovanför öronen. Mammaarvet. Du har flinka fingrar och teleskoparmar. Gissar vi rätt blir du vänsterhänt. Två tänder i den nedre rabatten och en tredje gror i den övre. Vilket var på tiden. För det mesta är du lugn och på glatt humör. Lättsam. Träffar du någon lägger du ofta huvudet på sned och smilar. Blinkar med dina stora ögon och långa fransar. En riktig charmör! Pappaarvet. Du är imponerad av din pappa. Äter Johan youghurt ska du också äta youghurt. Andas Johan som Darth Vader i ena halvan av påskägget som ligger i leklådan, ska du också försöka. Ser rätt komiskt ut. Men det är bra, för du lär dig snabbt. Tidigare i veckan försökte jag fördriva din tid med en borste. Den la du genast mot håret. Om än felvänd. Hur du har lärt dig det förstår jag verkligen inte. Jag kammar aldrig håret. Einstein skulle ha varit stolt över dig. Briljant.

Vi är också stolta över dig. Du är underbar, unik och har stor personlighet trots din ringa ålder. Och när du kramar nallen som nu är favoriten framför dinglisen som varit ditt långhalm i ett halvår, inser jag hur stor du har blivit. Du är ett barn. Ett eget liv. Med egen vilja. Med alla möjligheter i världen. När du har somnat för natten brukar jag titta till dig. Lyssna på dina andetag. Och förundras över dig. Att vi har turen att få ha dig hos oss. Vi älskar dig mer än du någonsin kan förstå. Manji. Ett år på lördag.

Må vägen komma dig till mötes. Må du alltid ha medvind. Må solen värma ditt ansikte. Må regnet falla mjukt över dina ängar. Må Gud hålla dig i sin hand.

Gah. Levi bajsade just i duschen. Skönt för mannen. Mindre bekvämt för mig. Seriöst. Jag mår illa. Visste inte att jag var så känslig. Men det är i svåra stunder man lär känna sig själv. Om det händer fler gånger hoppas jag innerligt att det är Johans tur... Usch.

Jag är liten, har synfel och ibland så snabb att jag ser ut att flyga. Vore jag ett djur skulle det rimligen vara en fladdermus. Det som säger emot min teori är att jag föredrar att sova på natten. Jag har ett stort sömnbehov och sover så länge jag kan. Fram till samvetet vaknar och jag inser att jag borde göra något vettigt av dagen. Levi delar inte mitt behov i samma utsträckning. Femminutersmetoden har fungerat klockrent med undantag för några bakslag. Inga problem. Han somnar oftast direkt eller inom några minuter. Mycket väl godkänt.

Nu har han dock börjat med en underlig rutin. Nämligen att vakna mitt i natten. Antingen är han ledsen och grinar eller så pratar han på sitt oförståeliga språk eller så står han upp i spjälsängen och väntar tills jag hämtar över honom till vårt hav av fluff. Där han i princip alltid somnar om direkt. Men. Inte natten till idag. Levi vaknade och jag humpade över honom. Han somnade inte. Istället låg han och snorade, hostade och dreglade i våra renbäddade sängkläder. Vände sig om. Satte sig upp. Nös, snorade och hostade lite till. Ungefär som fontänen i Lomtjärn. Klockan 01.06 var mitt mått rågat. Jag var tröttare än Snövits dvärg och kastade tillbaka guldklimpen, som då i mina ögon kändes helt ok att byta mot en större frimärkessamling. Jösses. Jag var på dåligt humör. Störd i min sömn. Levi var inte bättre han. Han vred och vände sig i sin lilla borg. Skrek och grät. Jag stängde ute hans grin och stålsatte mig. I ren utmattning somnade han senare med huvudet vid fotändan och nallen vid sin sida. Äntligen. I morse konstaterade jag följande. Dåligt samvete, check. God sömn, check. Glad Levi på morgonen, check. Glad mamma på morgonen, check. Det bev bra. Tillslut. Sömn ska inte underskattas.

Förresten. Jag skulle aldrig byta bort min son. Inte för allt i världen.

Nu går han! Hjärtegrynet Levi. För precis en vecka sedan började han frivilligt släppa taget om tryggheten. Kanske blev han inspirerad av Maja eftersom allt började när de lekte tillsammans på Ebban. Under dagarna som gått han har blivit mer och mer orädd. Men han är ändå fortfarande mycket försiktig. Det ser jag som positivt. Han har ingen överdriven äventyrslust, så jag har svårt att tro att han i framtiden bestiger världens högsta topp, hoppar bungyjump eller dyker efter försvunna skatter på havets botten. Än så länge. Skönt.

Idag är första dagen på nästan en vecka som Levi har ätit en hel portion. Sedan han blev sjuk dagarna före nyårsafton har hans aptit varit som bortblåst. Han har viftat med händerna likt ett vindkraftverk för att protestera. Men. Äntligen äter han utan att se spyfärdig ut efter några skedar. Det ser jag som ett friskhetstecken! Han har däremot börjat bli lite kräsen. Gröt är inte alltid godkänt, ej heller välling. Men nyheter från brödfabriken äter han med god aptit! Lokalpatriot!

Levi har sedan barnsben somnat i vår famn på kvällarna. Ofta i soffan i kombination med den egenkomponerade skönsången Du är världens finaste pojke eller Levi, Levi, Levi. Mysigt. När han somnat har vi burit upp guldklimpen och bäddat om honom i spjälsängen. Vissa nätter har han sovit i egen säng men oftast han han vaknat, varit ledsen och jag som har äran att ligga närmast spjälsängen, har humpat över honom till vår säng där han har somnat om fortare än Harry Potter fångar den gyllene kvicken. Nemas problemas. På senare tid har det dock börjat störa oss att han inte är villig att somna i egen säng. Julhelgen var kulmen på problemet och vi bestämde oss för att ta tag i saken.

Igår forskade jag runt olika modeller och kom fram till att femminutersmetoden skulle passa oss. Så. Klockan 20.05 låg den sömniga och mycket trötta Levi i sin vita borg, med tutte i munnen och täcket tätt runt kroppen. Direkt då jag lämnade rummet efter att ha sagt Sov gott, började han gråta och väsnas. Var femte minut gick jag in till honom och upprepade min trista fras. Efter gråt, klagan och stora blanka ögon, somnade Levi 65 minuter senare. Jag och Johan high-fivade. Yes! Naturligtvis var det smärtsamt att höra han gråta en trappa upp. Konstigt vore väl annars. Men kan vi tillsammans få en fungerande sovrutin känns det värt att ha ont i mammahjärtat i några kvällar. När vi senare gick upp för att titta till honom, låg han mitt i sängen med huvudet nerborrat i fluffet och rumpan i vädret. Precis som han såg ut på det första ultraljudet. Humor.

För en stund sedan bar jag upp en trött Levi, spänd över vad den andra provomgången skulle innebära. Klockan var 19.55. Håll i hatten. Fem minuter senare var det tyst. Mitt i allt grät han en serenad och efter ytterligare fem minuter sov han. Prisa Gud! Hoppas det håller i sig! Femminutersmetoden is the shit! Men jag ska vara ödmjuk... Imorgon kanske han gallskriker timmar i sträck. Man vet aldrig. För precis som en bekant har uttalat sig, Det går ju inte att resonera med småbarn...