åttiotrenollettnollfem

Det gick kanonbra med premiären av gröna faran. Alfons skulle prompt dra Levi. Vilket han också gjorde hela vägen till Adela. Jag är imponerad. På hemvägen somnade dock han dock med både kropp och nacke i 90°. Vilket resulterade i en tom pulka och Levi i Johannas famn. Så. Han verkar digga det nya färdmedlet. Rogivande. Perfekt!

En glimt av årets julkort. Levi var på dåligt humör och vägrade skratta. Ville inte ha hatten på huvudet. Ville inte sitta i min tillfälliga studio. Jag gav mig inte. Jag skulle ha ett julkort. Så. Det blev en kompromiss. Den ofrivillige pepparkaksgubben. Nåja. Charmig är han ändå!

Levi förde sig inte så bra på gymmet ikväll. Han var gnällig, mammig och snorig. Typiskt! Och jag som hade barnvakt i form av Maja. Hoppas hon inte blev avskräckt. Och hoppas att han inte störde de stackare som var där. Skämmigt!

Levi blev tio månader i söndags. Läs det igen. Tio månader! Gah! Han är fantastisk på alla sätt och vis, en liten människa med stor personlighet. Han leker med bilar samtidigt som han fräser fram ett motorliknande ljud. Johan är lyrisk över att han visar intresse vid tidig ålder. Han höjer sin vänstra hand när vi säger Give me five! Han gick fyra steg här om dagen. Sockerbiten som igår höll på att driva mig till vansinne när han med sina ögon á la Mowgli tittade på mig och ylade i spjälsängen. Somnade till slut med dinglisen tätt intill. Han tittar på lampan med imponerad blick och sträcker ena armen mot den, i hopp om att den ska komma närmare. Han bara måste äta youghurt och havregryn bara därför att Johan gör det. Trots att han just svept en flaska till frukost. Han hinner överallt och tar sig fram på terrängen med sin egen grodan-hopp-stil. När jag igår kom upp efter en blixtvisit i tvättstugan hittade jag Levi knapprandes på tangentbordet med musen i hand. Datasnille. Som att han just vunnit jackpott på lotto. Tror han blir vänsterhänt. Manji. Som skrattar när man kittlar han på magen och snart är i behov av sin första klippning. Det bruna håret visar tendens till lockar och är aningen vildvuxet runt öronen. Enligt senaste besöket på BVC är han 75 cm lång och väger 9 910 g. Levi. Vårt älskade hjärtegryn. Som gör att vi aldrig har känt oss så rika, trots mitt inkomstbortfall... Fina barn.

I söndags hämtade vi hem lära-gå-vagnen. Från 1983. Min gamla. Levi gick och gick och gick. Med vidöppen mun. Imponerad av sina egna framsteg. De senaste dagarna har vi övat Levis balans. Riktigt underhållande. Släppt hans små händer när han haft bra ordning på fötter. Och låtit han stå själv. För varje dag har han blivit bättre och bättre. Igår stod han nästan 15 sekunder. Själv! Sedan tog han två steg mot mig och jag tog emot honom med öppna armar. Manji! Så duktig!

Det blir ingen weekend för Levi i helgen. Han är fortfarande förkyld, hostar och snorar. Trist, eftersom manji var något av huvudnumret för helgen. Men. Hälsan går före. Så istället för snicksnack med tjejerna får Levi njuta av lugnet i stugan och kvalitetstid med Johan. Förresten började Levi morgonen med att ligga i spjälsängen och säga Papp-papp-papp. Då hoppar hjärtat ett extra slag. Pappas pojke. Det är jag helt säker på. Så fort Levi ser Johan avfyrar han ett leende större än solen. Det är härligt!

Ordförrådet utvidgas! För en stund sedan satt Levi i Johan knä och drack vatten ur flaskan. När han druckit klart sa Johan Tack, tack. Levi kontrade med Tatt, tatt. Så höll det på ett tag. Några klunkar vatten, Tack, tack och Tatt, tatt. Härmapa. Kul!

Levi blev nio månader igår. Förra helgen reste han sig upp vid bord och spis. Vi var hos Ronny, Brittan och Alma när det hände. Han ville väl imponera på den framtida flingen... För en stund sedan upptäckte Agneta aka Levis farmor ytterligare en diamant på den nedre tandraden. Den andra totalt. Levi fick sin första tand i juli och den har frodats väl och levt alldeles ensam. Fram till nu. Nu är det samboliv, delad ekonomi och pensionssparande fram till tandlossning som gäller för de vita små grynen.

Smärtlindring eller ett jävlar anamma. Vaginalt eller snitt. Blöjor eller tygtrasor. Amning eller ersättning. Märkeskläder eller ta tre, betala för två. Kolik eller nöjd bebis. Vakna nätter eller timmar i sträck av sömn. Hipp vagn eller begagnad från svunna tider. Burkmat eller hemlagat i iskubsstorlek. Hurtiga promenader eller ryggläge i soffan. Tuttinuttstunder eller alldeles för mycket att göra. Egen tid utan sockerbit eller all tid med sockerbit. Lämna bort över natten eller lämna bort en stund på dagen. Eller inte lämna bort alls. Pedagogiskt uttal med överdriven artikulering eller dialekt, som vanligt. Ständigt ett vakande öga eller låta pyret upptäcka själv. Punktligt klockslag för det ena och det andra eller låta det bero.

Mamma. Det är vad jag är. Levi är snart nio månader, vilket betyder att jag har haft den ärofyllda titeln under lika lång tid. En ansvarsfull befattning som skapar samhörighet med andra mammor och blir till ett outtömligt samtalsämne. Men. Att vara morsa är inte alltid plättlätt. Även om det ofta framstår så. Det är inte alltid sockersött på svävande moln, men vind i håret, ett jollrande barn i famnen och fallande glitter i bakgrunden. Levi är nöjd. Han använder byxblöjor, sover hela nätter och är i princip alltid på glatt humör. Trots att han äter mormos kallops som i verkligheten är tillverkat i Helsingborg, inte har exakta rutiner för sömn och ofta roar sig själv för att jag har saker att göra. Och han får säkert en för liten dos av frisk luft eftersom jag är dålig på att ta mig ut med vagnen. Och ett minimalt intag av D-vitamin. Men. Jag känner mig rätt bra ändå. För ingen är perfekt. Och det är ganska skönt att veta.

Igår hörde jag och Johan ett gnisslande ljud. Gissa vad? Levi öppnade ett köksskåp. För första gången. Nu måste huset säkras för olaga intrång! Det händer så mycket nu! Johan gav Levi en svenskalektion när de hade några timmar ihop så nu är det 1-1 och han säger både Mamm-mamm-mamm och Papp-papp-papp. Han är så smart och lättlärd, vår son. Ett fall för KTH.

Vi var grymt orutinerade i fredags. Levi hade just svalt sista klunken vällning när jag kläcker den briljanta idén att ta några bilder på vår son i 180° vinkel. Levi tycker detta är humor och skrattar värre än en unge i Americas Funniest Home Videos. Johan håller manji i ett stadigt grepp. Jag fotar. En kamerablixt senare och Levi vomerar fullkornsbandning. Oj. Att vi inte tänkte på det innan. Typsikt.

Under de senaste dagarna har jag och Johan haft Levi på träningsläger. Men. Varken gällande armhävningar på båda armarna, ena armen eller ingen alls. Johan har nött Papp-papp-papp och jag har kontrat med Mamm-mamm-mamm. Idag har Levi härmat mig vid två tillfällen. När jag ikväll drack den sista kaffedroppen för denna dag satt Levi på golvet och lekte. Plötsligt tittade han på mig och harklade fram Mamm-mamm-mamm. Yes! 1-0 till mig...

Plaskar, sprattlar och dyker. Som fisken i vattnet. Orädd. Vårt lilla vattendjur.

Igår passerade Levi åtta månader. Det betyder att det endast är fyra månader kvar till födelsedag. Huga. Han växer så det knakar. Efter besöket på BVC visade visade sig sockerärtan vara 72 cm lång och 9 225 g tung.

De senaste dagarna har vi hunnit träffa en hel del miniatyrvänner. Via BVC, babysimmet, Församlingsgården och Föräldracentralen. Och på tu man hand. Det är Juni och Meja, Viggo, Vincent och Tore. Plus flera andra barn, äldre och yngre, som i framtiden säkert kan bli ett vinnande lag i Piteå Summer Games. Det surras, skrattas och dricks oräkneliga koppar kaffe. Och allt varvas med vällingsflaskor, barnmatsburkar och blöjbyten. Barnen trivs. Föräldrarna trivs. Ett socialt liv ska inte underskattas! Pris ske Gud!

Levi gör framsteg! Nyss försökte han bestiga dammsugaren och lyckades nästan. Nu sover han. Det tar på krafterna att vara envis! Han kryper inte än, men det är nära. Står på sina små runda knän med händerna mot golvet. Men vågar inte riktigt sista biten. Vi provar gå också. Det går ganska hyfsat när man håller han i händerna. Små steg. Särskilt när konstapel Karlsson är körlärare. Då pinnar han på som om det gällde en medalj av ädel valör. Nåväl. Tiden kommer. Snart tar han sig fram på snabba ben och då är det bara att hänga på!

Vi var på babysim i söndags. Gick finfint även denna gång. Dagens uppgift var att låta barnet ligga på rygg och flyta. Levi var inte lika hysterisk som sist då han sprattlade värre än en gräsand. Nej. Han var lugn och sansad och trivdes rätt bra i ryggläge. Efter ungefär halva tiden blev han dock less på att stirra upp i taket på den kommunalägda byggnaden och roade sig med att gnaga på stortån samtidigt som han flöt. Såg ganska komiskt ut. Om två dagar är det ny träning och då ska Johan med. Förhoppningsvis får Levi prova dyka då. Spännande!

Levi har fått ett nytt fritidsintresse, nämligen babysim! För första gången sedan fostervattnet i magen har Levi lekt i pool. Denna gång tillsammans med Juni, Vincent, Tore och några fler. Idag var första lektionen av tio totalt. Klädd i marinblå retro badbyxor gjorde han succé. Direkt vi gick ned i bassängen fick han ett stort leende på läpparna och han viftade på armar och ben likt en batteridriven leksak. Dagens tio minuter gick ut på att ha barnet på mage och låta det lilla livet komma överens med vattnet. Det var problemfritt, även om han fick några kallsupar och hostade till. Snabbt övergående. Simstunden gick fort och jag ser redan fram emot nästa söndag. Då siktar vår lilla Baywatchstjärna på simborgarmärket. Rekommenderar alla med små barn att prova på babysim! Fantastiskt roligt för både föräldrar och barn! Fem flytvästar av fem möjliga!