åttiotrenollettnollfem

Förlåt. Det är ett stort ord. Att förlåta är också stort. Kanske större. Vikten av detta är något som min pappa lärde mig som barn. Att vara samvetsgrann. Jag har under en period försökt få Levi att säga förlåt när han gjort rackartyg. Han har vägrat. Tittat bort. För några dagar sedan var Ella på besök. Levis favorit. Plötsligt skrek hon till och det visade sig att Levi kastat en nyckelknippa i hennes huvud. Då. För första gången liksom med känsla och ånger, sa Levi Flåt. Han gav henne en kram och sa det igen. Flåt. Puh. Det är en utmaning. Vad som är rätt och fel. Här om kvällen kastade han en leksaker hej vilt omkring sig. I argen. Jag förklarade för honom att det inte är ok och hänvisade till Woody och Buzz i Toy Story. Att man ska vara snäll mot leksakerna. Då hände det mest komiska på länge. Levi plockade upp varenda leksak, kramade den och sa Flåt traktorn, flåt minin, flåt bilen. Hurra! Länge leve mänskligheten!

Levi är inne i någon typ av trots. Här om dagen rök vi ihop när han sprang mot vägen. I full karriär. Nu hör du på vad jag säger, började jag. Sedan predikade jag om hur farligt det är på vägen där alla bilar kör fort och inte hinner bromsa för en liten miniatyr. Trots att han bär häftig keps. Nej, mamma, jag hör inte, svarade Levi samtidigt som han höll händerna för öronen. Det provoceras, testas och tänjs på gränser. Eller så drar han Jag vill inte. Nej. Sluta! Suck. Jag blir tokig. Tålamodet. Tålamodet, mamma, tålamodet, som han klokt härmat mig och upprepat. Kontenta. Jag tror det är nu man uppfostrar barn. På riktigt. Framtida ligist eller laglydig. Gud ge mig styrka.

Levi är numer stolt ägare till en cykel. En tvåhjulig modell utan pedaler som ska utveckla barns balanssinne. Snabb som blixten, ett kungligt vrålåk! Så. Nu är jag den enda i familjen som saknar cykel. Dålig ekvation. Borde göra något åt saken! Jo. Ett till pinal som måste införskaffas är en hjälm. Till Levi. Cykelhjälm på vuxna människor är en god investering i sig men en mindre gynnsam investering på andra plan. Ungefär likvärdigt med att Johan kallar min onepiece för p-pillret. Inte en attraktiv utstyrsel. Men praktisk och bekväm.

I sann löparanda har vi tränat Levi i startblock sedan några månader tillbaka. Övat reaktion, explosivitet och målgång. Målsättningen har varit ära och berömmelse och vinnare av Hyddan-loppet. Nja. Kanske inte riktigt så. Men igår var det dags. Levi hade myror i byxorna under uppvärmningen som bestod av sånger och rörelse. Kändes bra med tanke på att det går ut på att korsa mållinjen. Men. När det väl var dags för att inta startposition tillsammans med fröken och de andra barnen backade Levi ur. Ville inte vara med. I sista sekund ångrade han sig och tillsammans med Johan sprang han i mål och fick en ätbar medalj runt halsen. Heja! Efter fika, hopp och lek drog vi vidare för att fira Maltes första födelsedag som innefattade leksaker med ljud, ytterligare sockerintag och surr. Lättsövd son, check.

Levi.

Precis som Björn Afzelius sjunger så är du Det finaste i världen. Jag försöker ta tillvara på alla fina guldkorn. Memorera. Föreviga. Du har vuxit på många sätt. Både i år, cm och personlighet. Den egna viljan har börjat visa sig, ditt obefintliga tålamod men också din positiva inställning och förmåga att finna dig i situationer. Två år, så gammal säger du att du är när man frågar. Fram till för några veckor sedan sa du alltid Ett år, skrattade och visste att vi skulle rätta dig till rätt siffra.

Du spenderar dagarna på dagis. Hyddan, närmare bestämt. Trivs med andra barn, fungerar bra i grupp och ser upp till de äldre. Och om vi ska tro dig så serveras det alltid Ptatis å fisk till lunch. Allmänt så är du ett enkelt barn. Äter bra, sover bra och har aldrig försökt rymma ur spjälsängen. Förutom i stugan där det finns en bättre flyktväg. Märkligt. Du har drar nytta av din charm och fördelen med dina långa ögonfransar. När du vill något riktigt mycket eller när vi säger ifrån. Då kommer den. Mästerkatten-i-stövlar-från-Shrek-filmen-blicken. Den när hårbollen håller sin hatt i tassarna och storögt tittar upp underifrån. Du gör likadant. Tyvärr går vi på det. Inte alltid. Men det händer. När dina stora blå ögon och långa fransar viftar, underläppen putar och du ser sådär söt ut. Som en sockerbit. Galet. Du kommer att ge din arma mor huvudbry i framtiden. Må du inte krossa flickors hjärtan.

I helgen gick du för första gången hem till en kompis. Kavat. Orädd. Imponerad. Du räknar till tio, är fortfarande obeskrivligt förtjust i fordon av alla de slag och har blivit riktigt duktig på att köra trehjulingen. Litte till, säger du och gasar. Sjunger med i orden Falig och Tjo i Björnen sover. Selektiv. Likt dina kramar och pussar som du generöst delar ut till betrodda. Sötnöt.

Du ser ut som mig när jag var barn. Och morbror Olle. Många drag, men främst det lockiga håret. Men du blir mer och mer lik din pappa. Och när du lägger armarna bakom ryggen och lutar dig lite framåt, ser du exakt ut som Assar. Du har din mormors sneda leende. Jag är glad för det. Hon hade varit så stolt över dig. Och din fasters lillfinger. En salig blandning men ändå bara dig själv.

Vackerbarn. Snart storebror. Älskar dig.

Bebez gjorde precis premiär i lokala nyheter! Men. Med tanke på att det enbart var hans lockiga frisyr som skymtade så kanske de flesta missade hans insats. Kvällen till ära hade han myror i byxorna, spring i benen och siktet inställt på äventyr. Harmonierade tyvärr inte så bra med en fullsatt biosalong och information om framtidens gruvdrift till lika kommunens hopp. Trots fler frågetecken än utropstecken är jag ändå övertygad. Fyndigheterna av metall kommer förr eller senare att bidra med utveckling av vårt samhälle. Och barret som sågs i rutan, det saxas imorgon. Tur det. För med mindre fluff hade det inte funnits någon premiär att föreviga i den digitala sfären!

Idag vabbar jag för andra gången i mitt liv. Levi är sjuk. Hostar och snorar om vartannat och är varm som en lägereld. Vi har mest slappat i soffan. Läst böcker, sett Rango och Postis Per. Eller Jango å Potit Pär se, som Levi säger. Pippa jagar Jango! Pippi äter Jango! Jango springer! Inge vatten! Jango tjött! Hysteriskt roliga kommentarer från vårt lilla penntroll. Trots vistelse inomhus har dagen varit händelserik. En blandning av pressad apelsin och banan har vomerats i soffan. Av tyg. Beror förmodligen på att ungen har hinkat juice som enda föda under dagen. Inte magsjuka. Tack för det käre Gud. Jag har checkat av några punkter på min osynliga lista och har friheten inom räckhåll. Levi har plaskat med vatten, lekt med bilar och kört skoter i fantasin. Och. Sist men smartast. Jag har laddat ner en vabapp. Även om Levis frånvarostatistik på grund av sjukdom i princip är obefintlig kan det vara praktiskt att ha en genväg till byråkratins högkvarter. Halleluja!

För några veckor uppstod ett magiskt ögonblick. Levi upptäckte månen. Pekade och tittade storögd på den gigantiska lampan som lyste upp i vintermörkret. Vi stod ute och jag höll i honom och berättade om månen och stjärnorna. Déjà vu. Plötsligt är jag själv liten igen. Sitter på broräcket till det senapsgula huset i Selsborg hos min mammas morbror Bengt. Han står bakom mig och pekar upp mot den mörka himlen och berättar om gubben i månen. Mitt första minne av månen. Tillbaka till verkligheten. Sedan den stunden är vår nyfriserade tvååring fascinerad av rymden. Föredrar Leonardo DiCaprios röst i dokumentären om det stora eviga framför tecknat. Pratar om Särnorna, Taket och Himjen. Och igår. Då vi kikade på månen igen. Då kom de fina orden. De finaste jag hört. Dessutom rekord i antal ord i ett sammanhang. Månen flyger luften. Blåsa månen. Och så blåste Levi. Som om månen var rester av en torkad maskros som virvlade i det fria. Ett dammkorn i oändligheten. Stort. Ett ögonblick att förvara närmast hjärtat.

På söndag är det inte vilken dag som helst. Nej. För det är Levis tvåårsdag! På begäran kommer här några förslag att slå in i fint presentpapper. Kläder i storlek 98. Minst. Gärna i klara färger! Lego förvaringslådor i svart som håller ordning och reda på alla klossar. Ett piano i svart eller röd lack. Mest jag som önskar det. Men. Av glädje bygger man musik och det ska börjas i tid. För nära och kära vankas kalas lördag och söndag. Med andra ord är det hög tid att beställa tårta, baka sockerstinna verk och blåsa ballonger. Två år. Livets guldkant. Älskade barn.

Sätt dä! Så sa Levi till mig i helgen och pekade på en stol. Faktum är att det är den första riktiga mening på två ord som han sagt. Vad jag vet. Och igår drog han till med Många släpen, när han såg ett gäng på en parkering. Hurra! Jag är så stolt! Vår lilla sockerbit med penntrollsrufs. Ett år och tio månader gammal. För sin ålder är han pratglad och härmar det mesta, även om det ju främst är enskilda ord. Han gör sig förstådd och framförallt så förstår han. Sjunger med i Tinky-Winky, Ipsi, Lalaaa, På. Tabbi! Älskar Babblarna och Blixten. Pratar om Tia, Hanna, Ella och Mini. Varje dag. Med en rolig ton, ungefär som en cirkusdirektör som presenterar ett spännande nummer. En pratkvarn med andra ord. Ett arv från direkt nedstigande led… Solstråle för det mesta, även om den senaste veckan har visat en annan sida av väderkartan. Men ändå. Värd mer än alla karat i världen.

I am your parent you are my child
I am your quiet place, you are my wild
I am your calm face, you are my giggle
I am your wait, you are my wiggle
I am your audience, you are my clown
I am your London Bridge, you are my falling down
I am your Carrot Sticks, you are my licorice
I am your dandelion, you are my first wish
I am your water wings, you are my deep
I am your open arms, you are my running leap
I am your way home, you are my new path
I am your dry towel, you are my wet bath
I am your dinner you are my chocolate cake
I am your bedtime, you are my wide awake
I am your finish line, you are my race
I am your praying hands, you are my saving grace
I am your favorite book, you are my new lines
I am your nightlight, you are my sunshine
I am your lullaby, you are my peek-a-boo
I am your kiss goodnight, you are my I love you

Gårdagen var en milstolpe i Levis språkutveckling. Sockerbiten satt på golvet och lekte med några bilar som han fått av våra grannar. Små racerbilar i neon, en ambulans, en fyrhjuling och en mini. Plötsligt hör jag han säga En, tå, te, ira, äm. What? Levi, ett år och tio månader gammal rabblar matematiska ramsor. Jag vill inte skryta. Men Levi är unik. Precis som alla andra barn. Fantastisk!

Levi. Toke. Påke. Kärt barn har många namn. Arbetsmyra, solstråle och lyckopiller. Fantastisk och makalös. Du är så älskad!

I ett och ett halvt år har du funnits hos oss. Känns som en evighet, en kort sekund. Du är en stor människa i litet format. Ett barn. Du fashineras av motorer i allmänhet och traktorer i synnerhet. Det är ett faktum som ej går att ta miste på. Roas av nycklar, spakar och knappar. Och skor, som du tar på dig själv, nästan alltid på rätt fot. Kan nästan höger och vänster bättre än jag själv. Du tjusar de flesta du möter och sträcker armarna mot de som vunnit ditt förtroende. Vilket oftast är män. Idolen är farbror Tia som du kopplar till den orangerandiga kaffekoppen, rutiga skjortor och Assars traktor. Jag tror relationen är besvarad. Du vinkar och säger Hej, kramas, pussas och myser. Gillar att busa, bli jagad och lägga händerna för ögonen och säga Borta, för att i nästa andetag säga Där!

Och jag förstår dina fans. Hur kan man inte falla för din charm? Dina solblekta lockar, som förresten fick premiärklippas på salong här om dagen. Dina brungröna ögon som lyser av energi och bus. Som gör tjingtjonggrimagen så fort någon ska ta ett kort. Och din mun som varje dag formar nya ord. Pippi bårta, sa du för några morgnar sedan vi gått förbi väggen med fågelmönster. Sant. Du är framåt, lättlärd och memorerar detaljer. Brås du på mig när det gäller talet lär det gå undan. Och det verkar lovande. Dina tekniska färdigheter har du fått från din pappa. Tveklöst.

Här om veckan åt du en persika. Vi stod utanför stugan i eftermiddagssolen. Frukten var så stor för dina små händer så du höll den i ena handen och stödde upp med den andra. Sedan tog du små tuggor med dina fyra vita gryn och delade gladeligen med dig till mig. Precis så vill jag alltid vara i ditt liv. En hjälpande hand.

Jag önskar du får precis det du vill. Jag önskar dig världen och himlen därtill. Vet att livet väntar på dig. Och att jag alltid ska finnas för dig.

Jag trodde inte att det skulle vara så känsligt. Men. Jag hade fel. Idag har jag för sista gången på ett bra tag ansökt om föräldrapenning. För denna vecka. Den sista veckan med visitkort titulerat mammaledig hemmafru, 24/7. Usch. Jag har en klump i halsen. Tiden har gått fort. Kanske har jorden snurrat i snabbare takt än vanligt? Levi är numer ett och ett halvt år gammal och har en hylla märkt med hans namn i ett vidbyggt enplanshus på andra sidan älven. Dagis. En plats som väntar på honom, som ska bli hans camp för en tid framöver. Inskolningen börjar på måndag. Johan tar hand om den. Så. I samma stund som jag på jobbet dricker dagens tredje eller fjärde kopp kaffe, öppnas portarna för Levi. Förhoppningsvis en spännande, kreativ och stimulerande plats för vår son. Där han ska trivas, utvecklas och leva rövare tillsammans med andra barn.

Föräldraledigheten. En härlig period i mitt liv som jag ser tillbaka på med många fina, roliga och hjärtklappande minnen. Men också tålamodsprövande, pekfingervisande och profylaxandade. Rekommenderas för den som vill uppleva livet! Dock känns det finfint att vi efter denna vecka har strax under 200 dagar kvar. Det har minsann lönat sig att snåla det första året. Så. Även om det just nu känns far away kan jag i alla fall se fram emot förlängd semester de kommande sex åren... Den som spar han har!

När jag spände fast Levi i bilbarnstolen tidigare i eftermiddag ropade han Pappa, tätt följt av Stata. Räknas det som tvåordsmening? Eller en uppmaning på två ord?

När jag idag loggade in på facebook hade jag en inbjudan till en grupp i min händelsekalender. Inte vilken grupp som helst utan gruppen Vi såm har träfat levi. Skapad av Ella, nio år. Kändisskapet ska börjas i tid. Humor.

Levi är duktig på att härma och pratar ofta och mycket. Mammarvet. 99 % är totalt oförståeligt men vissa guldkorn går att uppfatta. För den intresserade presenteras här Levipedia, the Encyclopedia of Levi with the lovely locks.

mamma = mamma, pappa = pappa, Ella = Älla, Lena = Nena, Mattias = Tia, hej = eej, tack = tatt, tutte = tytty, titta = tittah, jacka = jatta, klocka = kåkka, traktor = tatto, gurka = gurrka, ketchup = käku

Solstrålen fortsätter att charma, övertyga och förbluffa. Från morgon till kväll. Det är märkligt att det lilla människan förstår och hela tiden registrerar och lär sig. Ber jag Levi hämta sina skor, hämtar han skorna. Frågar jag var magen är drar han upp tröjan och pekar. What? Hur gick det till? Här om dagen lärde han sig öppna ytterdörren. Drygt. Han är nästan överdrivet intresserad av motorljud, fordon och fart. Han skriker och lever rövare om vi tar honom från bilen, trehjulingen eller annat med däck och kaross som han fått prova på. Hysterisk. Han jobbar på i det tysta, tycker om att gömma sig och då helst bakom byrån eller spisen. Leksaksspisen, givetvis. Frågar jag var Levi är sätter han händerna för ögonen och inbillar sig att vara i ett annat universum. Rackarunge.

Slutligen. Levi har blivit tilldelad plats på dagis. Eller förskola, som det så fint heter. Där det finns personal och inte fröknar. Ursäkta mig att jag inte är uppdaterad. Bah! Redan vid första kontakt med omsorgsväsendet känner jag att jag i framtiden kommer att hamna i krig. Men. Jag tänker inte kapprusta i förtid. Nåväl. Vi fick inte vårt förstahandsval. Ej heller vårt andrahandsval. Vi fick plats på Västermalms förskola. Säkert bra det med. Men givetvis är det ett nederlag att inte få den plats man önskat. Hur som haver. Den 15 augusti är det inskolning. Bara att ta tillvara på dagarna som är kvar!

Bönesvar! Utslagen är nästan borta. Men för säkerhets skull ska Levi till läkare nästa vecka. Med ett blodprov kan man visst utvisa om han är allergisk eller ej. Fram tills dess lever vi på föda utan ägg. Hmm. Måste jag nu dra en nit i livets allergilotteri drar jag hellre ägg än mjöl. Time will tell!

Yrvädret med livliga lockar som de senaste dagarna krossat glas och spillt välling i mängder har fått märkliga utslag. På vaderna. Upptäckte det efter att han smakat ägg med Johan som efter nattskiftet åt frukost i mellanmålstid. Känns inte bra. Särskilt inte efter att jag googlat. Nu är jag helt övertygad om att han är allergisk. Nästan. Imorgon blir det raka vägen till BVC. Käre Gud. Vifta bort utslagen så de är borta när han vaknar. Amen.  

För en tid sedan fick Levi en t-shirt av Assar och Adela. Med en traktor på. Idag hade Levi på sig det ljusblå tygstycket. Jag pekade på den och sa Traktor. Takkto, svarade Levi. Jepp. Motorintresset är ett faktum.