101228
Levi har sedan barnsben somnat i vår famn på kvällarna. Ofta i soffan i kombination med den egenkomponerade skönsången Du är världens finaste pojke eller Levi, Levi, Levi. Mysigt. När han somnat har vi burit upp guldklimpen och bäddat om honom i spjälsängen. Vissa nätter har han sovit i egen säng men oftast han han vaknat, varit ledsen och jag som har äran att ligga närmast spjälsängen, har humpat över honom till vår säng där han har somnat om fortare än Harry Potter fångar den gyllene kvicken. Nemas problemas. På senare tid har det dock börjat störa oss att han inte är villig att somna i egen säng. Julhelgen var kulmen på problemet och vi bestämde oss för att ta tag i saken.
Igår forskade jag runt olika modeller och kom fram till att femminutersmetoden skulle passa oss. Så. Klockan 20.05 låg den sömniga och mycket trötta Levi i sin vita borg, med tutte i munnen och täcket tätt runt kroppen. Direkt då jag lämnade rummet efter att ha sagt Sov gott, började han gråta och väsnas. Var femte minut gick jag in till honom och upprepade min trista fras. Efter gråt, klagan och stora blanka ögon, somnade Levi 65 minuter senare. Jag och Johan high-fivade. Yes! Naturligtvis var det smärtsamt att höra han gråta en trappa upp. Konstigt vore väl annars. Men kan vi tillsammans få en fungerande sovrutin känns det värt att ha ont i mammahjärtat i några kvällar. När vi senare gick upp för att titta till honom, låg han mitt i sängen med huvudet nerborrat i fluffet och rumpan i vädret. Precis som han såg ut på det första ultraljudet. Humor.
För en stund sedan bar jag upp en trött Levi, spänd över vad den andra provomgången skulle innebära. Klockan var 19.55. Håll i hatten. Fem minuter senare var det tyst. Mitt i allt grät han en serenad och efter ytterligare fem minuter sov han. Prisa Gud! Hoppas det håller i sig! Femminutersmetoden is the shit! Men jag ska vara ödmjuk... Imorgon kanske han gallskriker timmar i sträck. Man vet aldrig. För precis som en bekant har uttalat sig, Det går ju inte att resonera med småbarn...
Hur gammal är du???
(huuumor!!)
Mohaha! Citatet är en stark kandidat till min årskrönika...
Hmm...önskar att den metoden funkar för oss oxå! :)
Fan va bra du skriver Anna.. man blir helt inne i dina berättelser! 5 min metoden är bäst, Edvin grinar knappt längre utan somnar utan problemas :)Gott nytt år!
Heja! Vi gjorde på samma sätt med Arvid, men inte förrän han var runt tio månader. Metoden är bra MEN jag förstår inte grejen med att använda den på små spädgrisar, är man inte stor nog att fatta att man inte blir övergiven för all framtid när mamma och pappa lämnar en, då ska man för faro inte bli lämnad. Jag tror att detta kommer att fortsätta gå bra för er(några små bakslag kan alltid komma) för ni har pumpat i Levi trygghet och närhet i alla dessa månader så nu är han säkert mogen för detta på riktigt och somnar av trygghet och inte bara för att dom ger upp(som jag tror är fallet med spädbarn som får genomlida metoder alldeles för tidigt) Nåja, detta är bara mina tankar men vi gjorde som er och har nu en son som alltid somnar själv i mörkt rum och stängd dörr, läggningen tar 30 sekunder och tryggheten är total:) Lycka till:)
