åttiotrenollettnollfem

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.
Matt 11:28

Fader vår som är i himmelen. Helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss idag, och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro. Och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt, och makten och härligheten, i evighet. Amen.

En av de tolv, Tomas, som kallades Tvillingen, hade inte varit med när Jesus kom. De andra lärjungarna sade nu till honom: "Vi har sett Herren", men han sade: "Om jag inte får se spikhålen i hans händer och sticka fingret i spikhålen och sticka handen i hans sida tror jag det inte." En vecka senare var lärjungarna samlade igen, och Tomas var med. Då kom Jesus, trots att dörrarna var reglade, och stod mitt ibland dem och sade: "Frid åt er alla." Därefter sade han till Tomas: "Räck hit ditt finger, här är mina händer; räck ut din hand och stick den i min sida. Tvivla inte, utan tro!" Då svarade Tomas: "Min Herre och min Gud." Jesus sade till honom: "Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror."
Joh 20:24-29

Tack, tack, tack för alla gratulationer som vi fått av nära och kära i verkligheten, per telefon, sms och blogg!

PS. Roger the man with the whistle, våga kommentera, jag vet att du smygläser!

Ok, vi byter på tre. Ett, två, tre. Jag älskar dig! Ungefär så gick det till när vi förlovade oss. Igår, den 21 november 2009. Äntligen! Som jag har väntat på detta ögonblick. Och plötsligt hände det!

Förra fredagen gick Johan ned på knä och friade (Ja, Marie, du var inne på rätt spår). Han sa fina ord och superlativen haglade. Så tog han min hand och frågade om jag ville gifta mig med honom. Ja! Ringarna valde vi tillsammans, enkla och raka linjer i rostfritt stål. Stora raka bokstäver ingraverat. Inget kursivt krusidull. Precis som vi vill ha det.

Gårdagen spenderades på rosa moln med tända ljus, kaffe och tårta i soffan, ett kulturellt besök på Teknikens Hus, snabbshopping i übervarma gallerior, bio med vampyrer och varulver och slutligen trerätters kinamat. Eller förresten, inte alls slutligen. När vi kom hem senare på kvällen stod en presentpåse med skumpa, jordgubbar och choklad på bron. Vi mös och skålade. För oss. Och kärleken. Och Krut. Och framtiden. Nu vankas det bröllop!

Gårdagen spenderades på Ebban med ett gäng människor av kvinnligt kön. Kvinnodag, helt enkelt. Fantastiskt trevligt! Började dagen med lovsång, predikan och bön med närvaro de luxe. Schemat fortsatte med lunch, Mary Kay (för hundrade gången i år, fortfarande skeptisk), fika och ytterligare ett möte under kvällen. Mellan alla pass, en massa prat, skratt och charm av lilla Maja, förresten den yngsta deltagaren. Härlig stämning! Lisa, saknade dig!

I helgen var jag för första gången på mycket länge på mammas grav. Det hör ju liksom till att tända ljus och tänka lite extra på de människor som har gått före oss. Är inte särskilt förtjust i all hysteri kring halloween. Varför måste vi fjanta till döden och dessutom göra det på ett komersiellt sätt? Kan vi inte istället ta på allvar att det faktiskt kommer en punkt när livet tar slut och övergår till något annat? Är människor så rädda för sanningen att vi måste spöka ut det mest naturliga och egentligen det enda som vi vet att vi alla ska gå till mötes?

Det var faktiskt jobbigt i år. Tidigare har det känts lättare och sorgen har på något sätt lagt sig till rätta och blivit en del av mig. På ett ljust och fint sätt, inte destruktivt på något vis. Men i helgen var det lite extra jobbigt än vanligt. Och när kören i lördags sjöng Flyttfåglar, då var det svårt att hålla tårarna inne.

Det väntar en sommar där borta,
ett varmare skönare land
Ja, blott några vingeslag korta,
sen ser vi den soliga strand

En dag lyfter tusende vingar,
för fjärran långmila färd
Och flyttfågelstrecket sig svingar,
mot himlen, Guds eviga värld

Jag såg att visheten är bättre än dårskapen, liksom ljuset är bättre än mörkret.
Pred 2:13

Herren sade: "Du har sett rätt: jag vakar över mitt ord tills det bär frukt."
Jer 1:12

Han skall befalla sina änglar att skydda dig var du än går. De bär dig på sina händer, så att du inte stöter foten mot någon sten.

Ps 91:11-12

Du skall inte stjäla.

2 Mos 20:15

Ett av de tio budorden som är en självklarhet för de flesta. Det är skillnad på ditt och mitt. Dock kan jag inte undgå att imponeras av rånet i Västberga. Naturligtvis är det fel, men på något sätt är det ändå så imponerande att det bör omnämnas. Uträknat, påhittigt och numera det störta rånet i svensk kriminalhistoria. Som sagt, imponerande. Men fel.

I sommar hade jag en dröm som inte var som alla andra drömmar. En dröm med ett djupare budskap som fortfarande ger mig gåshud.

Jag befinner mig i ett rum tillsammans med andra människor. Ett rum med en vit dörr. Vi är i säkerhet och är trygga. Vi har det bra. Bredvid mig på min vänstra sida står Christer. Vi tittar ut genom ett fönsterparti. På andra sidan glaset finns människor. Rätt många. De befinner sig i dunkel. De är på osäker mark, oro ligger i luften, en längtan efter trygghet. Skog och natur omger människorna. Till vänster finns stora träd och stenar, mossa ligger på marken. Fram från träden och stenarna kommer tre eller fyra getter gåendes. De är ganska små och grå i pälsen.

Allt blir svart. Människorna och getterna på andra sidan glaset försvinner ur min bild. Från det svarta kommer ett Bibelord upp från tomma intet. Det blänker i guld och jag läser Joh 103. Jag kan inte utläsa om det står 103 eller 109. Bokstäverna glimmar till och försvinner. Jag vaknar.

Drömmen gnager i mig hela dagen. Först på kvällen slår upp Joh 10:3 och 10:9. Där läser jag följande Bibelord.

För honom öppnar grindvakten, och fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn och för ut dem. 
Joh 10:3

Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete.
Joh 10:9

Gud sade till Noa och hans söner: Jag upprättar nu ett förbund med er och era efterkommande och med alla levande varelser som finns hos er, fåglar, boskap och alla vilda djur, alla som gick ut ur arken. Jag skall upprätthålla mitt förbund med er: aldrig mer skall det hända att alla varelser utplånas av flodens vatten, aldrig mer skall en flod ödelägga jorden. Gud sade: Detta är tecknet för det förbund jag instiftar mellan mig och er och alla levande varelser ni har med er, för alla kommande släktled: min båge ställer jag bland molnen. Den skall vara tecknet för förbundet mellan mig och jorden.
1 Mos 9:8-13

Något att tänka på efter regnets mirakel.

Den som älskar pengar blir aldrig mätt på pengar, och den som älskar rikedom får aldrig nog. Även detta är tomhet.
Pred 5:9

Hmm... Något att tänka på i lågkonjunktur?