åttiotrenollettnollfem

I förrgår kom Johan hem med en sprillans ny bärbar dator. Jubel! Äntligen kan den stationära skiten som ger mitt huvud ångest och värk avvecklas. Yes! I och med att datorn kommer att försvinna närmar vi oss äntligen rivning av väggen mellan vardagsrum och kontor. Vill kassera det stora skrivbordet som husets förra ägare var vänliga nog att lämna. Ta fram murstocken under lager av tapet och måla den vit. Förbereda för en liten värmekälla. Längtar kort och gott efter ett större luftigare rum där vi både kan ha fredagsmys och middagsro. Och där Krut kan jollra under ett babygym utan att vara i vägen för våra fötter.

Tror jag ska önska mig lite rivning i julklapp. Någon frivillig?

Gah! Är det en sak som jag inte uppskattar med att vara gravid så är det mitt numer perfekta luktsinne. Jag har väderkorn som en fullfjädrad jakthund, vilket innebär att jag förmodligen skulle kunna utgöra ett gott komplement till Ville och Arro. Problemet är bara det att de lukter som jag känner tydligast är äckliga lukter som svett och spya. Usch.

På tal om graviditet så har jag upptäckt två läckerheter som jag tidigare inte har uppskattat. Nummer ett är apelsinjuice. Sjukt gott, svalkande och fräscht. Sitter liksom aldrig fel. Nummer två är (trumvirvel) nykomlingen avokado. Senaste gångerna jag har besökt ICA har det åkt hem en och annan påse med dessa gröna under. Ser ut som små handgranater och gör susen för en kurrande mage. Värt att testa!

Han skall befalla sina änglar att skydda dig var du än går. De bär dig på sina händer, så att du inte stöter foten mot någon sten.

Ps 91:11-12

Drog hem igår efter kalasandet i Pilträsk. Väl hemma stod Olle, Lisa och Maja parkerade på uppfarten för ett litet besök. Mycket trevligt. Maja är så underbart charmig att jag nästan blir tårögd när jag tänker på henne. Aouar, dreglar, ler och viftar med händerna samtidigt som hon står stadigt på sina små ben. Vilken lycka det är att få vara faster till en guldklimp av finaste karat.

Anna Åberg. Anna Anka. Kvinnan florerar i de flesta medier med sina kritvita tänder, isblå ögon och typiskt amerikanska Mary Kay-look. Håller inte på något sätt med henne i allt hon säger, men gillar det faktum att hennes åsikter skapar debatt och provocerar. Bra att jantelagen får sig en rejäl törn!

Så var det fredag. Igen! Veckorna går av bara farten. Måndag-fredag. Det är som att dagarna mellan första och sista arbetsdagen är bortblåsta, försvunna, aldrig existerat. Åter helg.

Ikväll blir det Idol som förmodligen var fjärde svensk utöver mig har som största fredagsnöje. Imorgon börjar dagen med att erbjuda mig 2,5 timmars ideellt jobb för Korpen. Tack. Precis vad jag hade tänkt mig en ledig dag. Efter det bär det av till Pilträsk där Johans pappa ska firas med tårta och presenter. Hoppas på smörgåstårta, det har jag varit sugen på i flera dagar nu. Får se om jag stannar i stugan till söndag, om inte bär det av hem igen. Jag känner mig inte peppad.

Du skall inte stjäla.

2 Mos 20:15

Ett av de tio budorden som är en självklarhet för de flesta. Det är skillnad på ditt och mitt. Dock kan jag inte undgå att imponeras av rånet i Västberga. Naturligtvis är det fel, men på något sätt är det ändå så imponerande att det bör omnämnas. Uträknat, påhittigt och numera det störta rånet i svensk kriminalhistoria. Som sagt, imponerande. Men fel.

Kvällen igår var nostalgisk och bjöd på humor, skratt och vänskap i form av Marie och Frida. Ett mycket trevlig sällskap. Vi flamsade på guppiga vägar, sökte björn och försökte hälsa på en gammal klasskompis som återvänt till trakterna. Dessutom såg jag Maries nyförvärv Sten, en stor brun häst som stiligt sprang (skrittade/travade/galopperade?) oss till mötes vid stängslet. Med mitt otränade hästöga måste jag säga att det var en vacker varelse. Inte för att jag förstår mig på hästar alls. Är helt säker på att det är ett speciellt band mellan människa och häst, men för mig har de alltid känts så stora, muskulösa och oberäkneliga. Passat bäst på ett gammalt julkort tillsammans med en tomte, eller i Astrid Lindgrens filmer. Men ståtliga djur är de, det kan ingen ta ifrån.

När jag gick till bussen imorse kände jag mig nöjd. Nöjd över att kappan jag inhandlade förra hösten var ett ruggigt bra köp med tanke på formen. Smiter inte åt direkt och gör mig till en gravid tolkning av Lilla My. Nöjd var jag också över mina tygskor som inte kostande skjortan. Tacksamhet kände jag över personen som uppfann tights. Dessutom var luften perfekt att andas in, och det blev inte rök när jag andades ut. Som grädde på moset var jag i tid och slapp springa den sista biten. Tänk att så små saker i vardagen kan betyda så mycket. Det är härligt.

Förövrigt vill jag bara skryta och meddela att jag har essat i mina garderober och samlat ihop en hel hög till bättre behövande. Så kan någon drabbad dra på sig mina gamla outfits istället för att de ska samla damm. Sparade dock mina favoritjeans som jag senast kunde ha för två, kanske tre år sedan. Så snygga, så små. Så oåtkomligt.

Krut gör sig påmind dagligen. Jag känner sparkar och rörelser ofta, särskilt på kvällarna. Inatt vaknade jag flera gånger och kunde inte somna om direkt, som jag alltid brukar göra, därför att ett visst liv passade på att göra sig känd. Nu syns det till och med utanpå magen att det är någon som bor där inne. Jag har svårt att förstå hur barnet ska rymmas där fram till januari... Känns skumt och otroligt.

Nyduchad! Känner mig fräsht som en sommardag. Behövligt... Idag har jag, Adela och tyska Ina plockat lingon i duggregn. Fick mig några liter trots att utbudet av de röda prickarna var mindre än förra året. Dock har jag inte rensat än så det är väl morgondagens projekt.

Skulle egentligen skriva mer men Johan har glömt sitt snus så nu måste vi bege oss till stugan. Pronto. För att få snusbalansen på rätt nivå igen...

För den som har tänkt maila till mig under torsdag och fredag vill jag bara meddela följande. Stugan, skogen, kaffepannan och en efterlängtad Johan väntar mig!

Hej!

Jag har semester och är åter på kontoret den 21 september. Vid brådskande ärenden, ring Polardörrens växel, 0911-667 00 eller maila till [email protected].

Hälsningar

Anna Berggren
Polardörren

Jag glömde en viktig del i förra inlägget om älgjakt. På tal om att det är helt ok att införskaffa pinaler just för den älskade jaktens skull. Detta fick jag erfara för två veckor sedan när Johan, med ett stolt leende visade sitt senaste inköp. Hela manicken låg prydligt förpackad i en fancy box. Jag trodde han drev med mig. Men icket. Min älskvärda sambo (om jag ändå fick kalla han för man) hade minuterna innan köpt en hundpejlare för 6 000 riksdaler. 6 000. När jag ifrågasatte anledningen till att köpa en produkt för ett husdjur som vi inte ens har, svarade han att Vi har ingen hund nu. Men kanske senare.

Skulle inte tro det. Summan av den fantastiska pryl som har höjts till skyarna några gånger de senaste dagarna skulle kunna ta oss utanför Sveriges gränser. Men istället tar den hunden på en guidad tur bland stock och sten. Om 100 meter, spring till vänster. Gör en u-sväng där det är möjligt. Vädrar du älg, skäll högt.

Ibland är tekniken lite väl framstående.

Jag älskar verkligen hösten. Finns inget härligare än att andas just då. Känna luften i lungorna och känslan av hopp och upprymdhet. Se löven falla till marken av vinden som sliter i trädkronorna. Hur hela naturen ändrar färg. Det finns inget bättre.

Just i denna tid kommer det alla män suckat och längtat efter. Älgjakten. Hippa sommarkläder i klara färger byts ut till skogsgröna munderingar med foder, vindskydd och förstärkningar. Kängorna ska ses över, strumporna fördelas, underställen gås genom och hängslen regleras. Inte en enda pinal får misstämma. Och är det något som saknas är det en självklarhet att komplettera utrustningen. Det är ju älgjakt. Kosta vad det kosta vill. En helig tid som binder samman generationer, familjer och djur. Inga sovmornar. Kaffe dricks i omåttliga mängder och eldar tänds för att hålla värmen. Passen planeras och hundförare utses. Det är lagligt att jägarna sover en stund under dagen efter de tidiga timmarnas projekt. Kvinnorna passar upp och välkomnar leende de trötta skogsvaktarna till den varma stugan. Middagen serveras på exakt planerad tid. Under denna tid är det väldigt tyst. Det pratas inte i onödan. Det är nog därför de flesta kvinnor håller sig inomhus. Så är det i alla fall i vår stuga. Men det kanske fungerar på annat sätt på andra håll?

Jag ser i alla fall fram emot helgen, Johanna von Cheshire, skratt och flams i stugan, god mat och trevligt sällskap. Och naturligtvis hoppas jag ju att Johan får skjuta en älg så att vi överlever den stundande vargavintern.

Var hos Linda i förrgår igen. Blodtryck, blodvärde och annat är fortfarande bra så än behöver jag inte börja med järntillskott. Hurra! Känns så grymt lyxigt att jag mår fint. Krut sparkade och levde rövare i magen när vi skulle lyssna på hjärtljudet. Det fina hjärtat slog på 156 slag per minut.

Det känns som att så mycket har förändrats under de senaste månaderna. I början svävade vi omkring bland rosa moln med den vackraste hemligheten i världen. Från att ha levt i en hemlig fantasivärld har allt blivit så verkligt nu. Nu hör vi hjärtat som kämpar och känner ben som sparkar. Det är verkligen underbart! Magen växer och jag blir inte direkt mer graciös för varje dag som går. Men det gör verkligen ingenting. Med förväntan ser vi fram emot det magiska ögonblicket när vi får träffa Krut för första gången. Oj, som vi längtar…

I sommar hade jag en dröm som inte var som alla andra drömmar. En dröm med ett djupare budskap som fortfarande ger mig gåshud.

Jag befinner mig i ett rum tillsammans med andra människor. Ett rum med en vit dörr. Vi är i säkerhet och är trygga. Vi har det bra. Bredvid mig på min vänstra sida står Christer. Vi tittar ut genom ett fönsterparti. På andra sidan glaset finns människor. Rätt många. De befinner sig i dunkel. De är på osäker mark, oro ligger i luften, en längtan efter trygghet. Skog och natur omger människorna. Till vänster finns stora träd och stenar, mossa ligger på marken. Fram från träden och stenarna kommer tre eller fyra getter gåendes. De är ganska små och grå i pälsen.

Allt blir svart. Människorna och getterna på andra sidan glaset försvinner ur min bild. Från det svarta kommer ett Bibelord upp från tomma intet. Det blänker i guld och jag läser Joh 103. Jag kan inte utläsa om det står 103 eller 109. Bokstäverna glimmar till och försvinner. Jag vaknar.

Drömmen gnager i mig hela dagen. Först på kvällen slår upp Joh 10:3 och 10:9. Där läser jag följande Bibelord.

För honom öppnar grindvakten, och fåren hör hans röst, och han ropar på sina får med deras namn och för ut dem. 
Joh 10:3

Jag är grinden. Den som går in genom mig skall bli räddad. Han skall gå in och han skall gå ut, och han skall finna bete.
Joh 10:9

Måste bara dela med mig av lite information som jag hittat eftersom det under kryssningen dök upp en fråga. Nämligen, var rastas djur som åker med fartyg? Här kommer några enkla föreskrifter som jag delar med mig om det är så att någon fler än jag har funderat på detta världsproblem.

Sällskapsdjur får bara tas med på ruttresor. Hundars och katters resor ska bokas och betalas, endast synskadades ledhundar reser gratis. Pris för hund och katt, Helsingfors/Åbo–Mariehamn–Stockholm ligger på 12 euro per väg. Hundar får bara rastas på ytterdäck och måste då alltid vara kopplade till en ledsagare. I de fall då det kan finnas risk för oberäkneligt beteende hos hunden bör munkorg för djuret användas då det är i närheten av medpassagerare. Vid transport av hundar, katter och illrar mellan Finland, Sverige och Estland måste ett sällskapsdjurpass medföras.

Undra om det också finns flytvästar till fyrbenta djur vid en evakuering? Humor. Alla män, ta ett steg tillbaka! Hjälp kvinnor, barn och djur först!

Äntligen hemma på torra land! Helgen har varit innehållsrik och bjudit på många skratt, roliga människor och fantastisk mat. Och långa promenader. Särskilt när det visade sig att tunnelbanan var avstängd och vi istället fick traska gata upp och gata ned. Jag har verkligen inte samma ork längre. Så i lördags när vi var på plats, montern på plats och kunderna på plats, fick jag hysteriskt ont i sidan, kändes som att Jocke med kniven stuckit mig med just en kniv. Oskönt och obra. Så jag ska försöka att inte stressa och skynda så mycket. Måste ju tänka på det finaste som finns!

Båtresan gick bra trots att jag många gånger trodde att vattnet skulle forsa in på däcket där vi stod och kände slagsida efter slagsida. Usch. Förövrigt kan jag verkligen inte se det roliga med att åka båt från en hamn till en annan, när man inte ens får gå i land. Mest fylla, gamla människor som tror att de är nyss fyllda 22, skräniga kvinnor och köttmarknad. Ingenting för mig. Jag är ju gravid och ska sitta hemma i soffan, klura på namn och planera barnrum.

Gott folk! Nu drar jag snart till Stockholm med kollega Ulrike för vidare destination Åland. Åker med Cinderella och hoppas vid min Gud att bogvisiret sitter där det ska. Mässan som vi ska delta i pågår från lördag till söndag. Så i eftermiddag ska vi gå på stan och avsluta dagen med lite italiensk mat. Behöver jag säga att jag längtar? På lördag innan båten lämnar kaj ska jag dessutom hinna med en fika med världens bästa Emma. Mycket nu, med andra ord. Läste igår att barnet nu känner igen min röst. Stackars Krut, kan nästan anan att hon/han har händerna för öronen efter denna helg…

Igår kväll sparkade Krut hårt tre gånger när jag strök på magen innan jag somnade. Johan sprang upp från källaren för att också hinna känna men såklart var showen slut innan han hunnit två trappor upp. Attans! Första gången det riktigt känns som en spark. Tidigare dagar har det bara varit rörelser men denna gång var det mer tydligt och hårt. Mysigt! Jag är så lycklig! Önskar bara att Johan också får känna snart. Karate-Krut som gör fågelsparkar i magen och övar inför det svarta bältet...

Nu har jag äntligen hittat ett par byxor som passar till min gravida kropp. Flängde runt på stan igår men insåg rätt snabbt att utbudet var mindre än väntat. Hittade tillslut ett par på Hanséns. Mudden som jag trott att jag skulle slippa sitter nu som en tub runt hela mig. Snacka om slimeffekt. Synd bara att min överkropp är liten och kort, vilket gör att tuben nästan går ända upp till brösten. Sexigt värre. Som ett extra underställ ungefär. Men det funkar.

Var finns snygga mammakläder? Tips, tack! Vettiga vanliga munderingar, inga batikfärgade historier som andas hippie och plommonrött. Huga. Kan ingen driftig med kontakter ta tag i detta?