åttiotrenollettnollfem

Igår visade Krut sig från sin bästa sida. Den lilla armen sprattlade och det såg ut som en liten vink. Eller, vi ville nog får det till att barnet vinkade till oss. Det lilla livet låg denna gång perfekt och Dr Blåklänning fick denna gång fina mått på vårt underverk. Allt såg bra ut. Skönt och tacksamt!

BF flyttades fram fyra dagar, till den 25 januari 2010. Känns ok, fyra dagar är ju inte så vidare värst lång tid. Jag tror i alla fall att Krut behagar komma ut tidigare än beräknat. I början av januari. Varför vet jag inte, bara något jag har fått för mig. Men, hips vips sitter jag och läser detta, då gamla inlägg, i början av februari, men en mage större än störst, svullna läppar och vattenfyllda fötter...

Nu tror jag att vi har bestämt oss för en barnvagn. Åkte till Barnens Hus efter ultraljudet för att ta en titt på barnvagsutbudet. Vilken djungel!

Vi provkörde flera modeller, den ena mer stum än den andra. Gick rakt fram, svängde, gjorde tvära svängar och u-svängar. Spanade in olika hjul och chassin. Ska ni har sport eller lättvikt? Tre eller fyra hjul? Qué? Bestämde oss ganska snabbt för att skita i svirvelhjul (tack för tipset, Cillan). Med tanke på att det inte plogas i onödan på Norrabyvägen kändes det som ett bra beslut.

Efter att ha kikat runt fastnade vi tillslut för en Brio Happy, liggvagn och sittvagn i ett. Modellen var lättkörd, hade bra hjul och bra gung. Var enkel att justera så att den passar både mig och Johan, lätt att fälla ihop och enkel och smidigt utformad. Inga onödiga krusiduller och kantband i avvikande färger. Rätt och slätt. Som vi vill ha det. Så nu är vi ganska säkra. Oh, happy day!

Gällande färg så är jag inne på svart, alternativt grå eller brun. Men det lutar åt svart. Till det tänkte jag komplettera med en Footmuff Shiny (åkpåse, på svenska) i någon rolig färg. Typ guld. Men det är mest jag som har planer på guld, inte Johan. Konstigt. 

Ultraljudet gick jättebra! Trodde att vi skulle mötas av en stressad rockbeklädd kvinna som ointresserat skulle kika lite tvärt och avsluta det hela efter tio minuter.

Ack, vad fel jag hade. Som tur var. Kvinnan var hur gullig som helst, tog sig verkligen tid och beskrev allt i minsta detalj. Jag var sjukt nervös och ville bara få det gjort. Men när jag väl låg där och Johan satt vid min sida, hade jag starka planer på att lägga bud på hela apparaten. Kanske vi kunde ta en titt på underverket varje dag?

Hjärtat pumpade och slog fint, Krut viftade på armar och ben, rörde sig hela tiden och svalde fostervatten. Det absolut finaste var när Dr Vitrock ändrade vinkel och filmade så vi kunde se Kruts små fötter trampa mot skärmen. Det såg ut så. Små, små tår och fotdynor. Tyngdlösa i min mage. Märkligt.

Eftersom Krut låg i en kostig vinkel som gjorde att det inte kunde tas ett ordentligt huvudmått, fick vi ny tid och ska dit igen på fredag. Inte mig emot, eftersom vi då får glutta på Krut Sockerstrut igen. Och förresten tror vi att det är en pojke. Men bara tror. Eller anar, rättare sagt.

När vi gick därifrån stannade vi i korridoren, tittade på de svartvita bildera och spelade upp hjärtljudet från i fredags. Livet är en gåva, och precis som Lennart Nilssons dokumentär, ett kärlekens mirakel.

Är lite rädd för svininfluensan... Verkar som att den kanske närmar sig vår arbetsplats. Får svar idag. Hoppas, hoppas, hoppas att den inte har hittat hit!

Johan ringde för en stund sedan. Nu har Otto somnat in i evigheten och flyger runt i himlen med sin familj från Australien. Gör djupdykningar i de ulliga molnen, tävlar med andra gojor om vem som är bredast mellan vingspetsarna och käkar all världens frön. Han har det bättre nu. Ottomanji.

Igår flyttade Otto från oss för att avnjuta de sista ljuva åren på pensionatet i Pilträsk. Känns bra, då har där får sällskap av Charlie. Undra om de flyger till Pride nästa år?

Fick just ett samtal av en överlycklig Amanda som berättade att hon kommit in på Frisörprogrammet i Luleå! Vilket innebär att hennes tid i Skellefteå slutat innan den knappt börjat. Så nu flyttar hönan hem igen, åker uppåt ikväll med grabbarna. Hemmaplan. Skönt i hjärtat.

Ska träffa Marie och Frida ikväll, förbereder mig på mycket surr och många skratt. Kul!

När Ludmila Engqvist tog OS-guld 1996 fick jag en dröm. Efter VM-guldet 1997 var jag säker. Jag skulle bli friidrottsstjärna. Dock kom jag aldrig särskilt långt. I kommunmästerskapen när jag gick i 5:an och 6:an kom jag 3:a i 400 m. Gjorde också ett försök på 60 m i samma mästerskap men utan vidare stjärnglans. Någonstans där la jag min idrottskarriär på hyllan. Jag är glad att Usain Bolt inte gjorde samma sak. Vilken stjärna! Skrek högt igår när han slog nytt världsrekord. 9,58 är sjukt snabbt. Och jag är säker på att han kan slipa på det ännu mer. Det är något särskilt med stora idrottsevenemang. Magi i luften. Me like. 

Igår, precis innan pappa och Olle skulle dra efter en mycket godkänt arbetsdag, samlades vi alla i garaget och surrade om ditt och datt. Mest isolering och materialval på väggar. Där, precis där, kände jag barnets rörelser. Tydligt, tre, fyra gånger. Stort! Johan blev eld och lågor! Nu är det mer verklighet! Förövrigt så växer magen massor! Skillnaden nu och för två veckor sedan är stor.

Ska till Linda på fredag igen för att lyssna på hjärtljudet. Blir nog lika spännande denna gång. På måndag nästa vecka är det dags för ultraljud. Vi längtar! Efter det tänkte vi kika på barnvagnsutbudet. Är lite sugen på en Brio Go. Snygg, stilren och smidig... Någon som har erfarenhet från denna modell? Tips, tack!

Nu hör jag ljuden av cirkelsåg och hammarslag. Projekt resning av garageblock är påbörjat! 

Skänker en tanke till våra grannar som var på bröllop igår. Ledsen att vi stör i arla morgonstund.

Ibland är mitt jobb verkligen underhållade. Egentligen kanske inte jobbet i sig, men de människor jag möter på vägen. Genom jobbet har jag lärt känna en man, vi kan kalla honom för Thomas. Thomas är utrustad med humor i övermåttliga mängder, ett gott hjärta och ett ordförråd och en företagsdrift som få människor besitter. En människa jag tycket mycket bra om. Han är även en stor debattör i min mailgrupp Dagens Bibelord. Bara en parentes.

Under förmiddagen dök det på mitt kontor upp en vitklädd man från en av Piteås konditorier. Han frågade om jag var Anna Berggren och lämnade en stor vit kartong på mitt bord. Jag bekräftade min identitet och började ana ugglor i mossen. Ytterligare en vit kartong av samma storlek lämnades. Mannen tackade för sig och såg allmänt generad ut.
 
Lätt skrämd öppnade jag förpackningarna och där hittar jag två tårtor av storlek större. En rosa och en ljusblå, med stora babyfigurer på samt texten Jag tar mitt ansvar.

Jag skrattar fortfarande när jag tänker tillbaka. Den fiktiva personen, Thomas, har alltså ringt till konditoriet, beställt två megatårtor med ovanstående text, och märkt kartongerna Till mamma Anna Berggren och fakturerat det hela till en bygghandel i Stockholm. Kvinnan i luren blev visst lite spak och avvaktande, såg säkert framför sig hur Polardörrens säljare blivit på smällen av en brädgådskille. Thomas, som inser att Piteå kanske inte är så stort, berättar genast att han inte är pappa till barnet utan att detta är ett skämt av modell större.

Detta tycker jag är humor. Även Johan blev glad när jag kom hem med en och en halv tårta som smakade smaskens. Inte så lätt att återberätta denna episod i skrift, men jag vill bara understryka att skämt som detta är i en klass för sig. Åter igen, humor. Dessutom har avsändaren till tårtorna också sagt att om vi döper barnet till Sören, förutsatt att det blir en pojke, kommer personen i fråga att betala varenda blöja som konsumeras under det första året. Han vill även bli gudfar. Vi får nog tänka över detta.

Idag anländer det efterlängtade garaget! En milstolpe i vårt husliv. Allt kommer i tre kollin och levereras under eftermiddagen. På lördag kommer pappa, Olle och Linus och hjälper till med resningen. Själv ska jag fixa käk till mina byggarbetare. Någon som har ett bra tips? Garageportarna står packade och klara i fabriken och taket kommer nästa vecka. Det innebär att jag tar på mig rollen som målarmästare här framöver. Skönt med lite variering i arbetslivet. Ska bara grunda det till att börja med, toppfärgat blir det inte förrän nästa sommar då också huset övergår från Barbiepastell till vilsamt ljust. Men innan det, ny isolering och ny panel. Och nya fönster om jag får bestämma. En sak i taget... Övertalning kräver färdighet. Nu lunch!

Jag önskar mig ett nytt kök. Ingen idé att egentligen använda ordet önska eftersom jag är fullt medveten om att det inte kommer inslaget i fjantigt tomtepapper den 24 december. Men ändå. Har suktat efter Banér Retro från Kvänum. Stil och charm. Hur som haver. Igår hittade jag något underbart. Ett liknande koncept från Apparat. Tänkte lämna in foto och mått och få en ritning. Helt gratis.

Varje dag drömmer jag mig bort till mitt kök. Hämtar mjölken från det pastellfärgade kylskåpet från Smeg, torkar av virr-varr-bänkskivorna med en fancy disktrasa. Luktar på mina färska kryddor som står i det kaklade fönstret. Skjuter upp köksskåpen och spolar upp ett glas vatten från den rostfria kranen... I have a dream. I verkligheten blåser jag bort lite samlat damm från boaseringen, matar in så mycket som möjligt i de överfulla köksskåpen och fyller på nolltid den ytterst minimala diskmaskinen. Allt i ett ögonblick som andas 90-tal och diskreta tapeter med likgiltigt mönster. Usch. Men jag är inte bitter.

Här kommer den lovade rapporten från den gångna veckan. Nu när det regnar känns allt mycket avlägset, men drar jag mig till minnes hur jag nästan började gråta för att det var så varmt och kvavt. Regn är skönt. Fridfullt. Åska också. I måttliga mängder och knallar.

Fint väder. Vi var med Linus och Sus i Arvidsträsk en dag, solade, badade och åkte flotte i sjön. Underbart härligt! Årets första dopp dessutom. Rätt varmt. Har även varit på Lillstrand med ett helt gäng, där var det ännu varmare! Inte tråkigt! Någon sa att det var 25° C i vattnet. Kanske inte så ofta det händer.

Vänner. Har träffat en hel del! Världens finaste Emma är hemma från Stockholmskaoset och vi har setts en del. Har även träffat hennes Magnus, kul! Var förbi Lisa och Maja en dag. Maja må vara den sötaste i modern tid. Längtar efter henne. Jag har fikat och lunchat och levt på god mat i överflöd. Känner mig hungring. Nästan jämt.

Familj. Hjälpte Amanda att flytta i lördags. Lägenheten var fräsch med nya tapeter och golv. Amanda, flytta? Hon föddes ju nyss! Känns som att det var i förrgår den klipska ungen klistrade en lapp med texten DIVA på min dörr när hon tyckte att jag var elak som inte lät henne vara med. Hon hade dessutom tagit lappen från en konservburk, därför tycker jag det är extra fyndligt. Det ska nog gå bra för henne i Skellefteå. Gullhöna.

Upplevelse. Var i söndags på min första rallycross-tävling. Misstolka mig inte, jag deltog inte utan satt i en skön stol, lapade sol, åt hamburgare och sörplade läsk. Mycket socialt. Inte insatt i sporten men jag kan absolut tänka mig att se fler tävlingar.

Film. Jag säger bara, se The Hangover. Humor hela tiden. Punkt slut.

Pinsamt, inser att jag inte har bloggat på sju hela dagar. Nu är det inte så att jag suttit i fyllecell hela veckan, pilgrimsvandrat i Spanien eller tältat i Kittajaur. Nej, anledningen är att jag har haft det varmt ute, varmt inne, varmt i hjärta och varmt i sinne. Det betyder att jag har varit allergisk mot datasurr och tangentbord. Sammanfattningsvis, solen har påverkat min kreativa ådra, och därför har jag samlat på mig roliga minnen och dopp i sjöar istället för att nöta framför den skitiga dataskärmen. Återkommer senare. Nu menar jag det. Ska bjuda på en sammanfattning av sommarens soligaste vecka.

Eftersom jag inte har laddat över bilderna från Stockholm visar jag istället några shoots från förra veckan. Jag, Olle och Amanda rodde ut på sjön en kväll för att vittja mjärdet. Världens finaste syskon. Och Muskus måste vara en av världens finaste platser. Fridfullt.