åttiotrenollettnollfem

Förlåt. Det är ett stort ord. Att förlåta är också stort. Kanske större. Vikten av detta är något som min pappa lärde mig som barn. Att vara samvetsgrann. Jag har under en period försökt få Levi att säga förlåt när han gjort rackartyg. Han har vägrat. Tittat bort. För några dagar sedan var Ella på besök. Levis favorit. Plötsligt skrek hon till och det visade sig att Levi kastat en nyckelknippa i hennes huvud. Då. För första gången liksom med känsla och ånger, sa Levi Flåt. Han gav henne en kram och sa det igen. Flåt. Puh. Det är en utmaning. Vad som är rätt och fel. Här om kvällen kastade han en leksaker hej vilt omkring sig. I argen. Jag förklarade för honom att det inte är ok och hänvisade till Woody och Buzz i Toy Story. Att man ska vara snäll mot leksakerna. Då hände det mest komiska på länge. Levi plockade upp varenda leksak, kramade den och sa Flåt traktorn, flåt minin, flåt bilen. Hurra! Länge leve mänskligheten!

You are not ironborn, konstaterade Johan efter dagens besök hos Linda. Han har rätt. Mitt blodvärde som varit top notch har nu sjunkit ganska rejält, även om det fortfarande är helt ok. Jag gillar inte statistiken. Mest för att värdet låg högt under alla 41+4 veckor som Levi härjade i mitt tempel. Nåja. Övriga prover gav kvitto på att jag är i gott tillstånd. Skönt. Hädanefter blir det dock mer järnrik kost. Som jordgubbar.

Magen har vuxit rätt rejält den senaste veckan. Med betoning på rejält. Därför var det med vånda som jag ställde mig på vågen. Till min förvåning visade den bara 3,6 kg plus. Betydligt mindre än väntat med tanke på storlek och det faktum att vi nu är inne i andra halvlek. Det lilla hjärtat slog med 152 slag per minut. Dessutom kunde vi ana att hyresgästen hickade inne i lyan med de sammetsröda väggarna. Lät så. Galet! Inne i vecka 21 nu. Känns som att jag har nytt personbästa i graviditetshastighet!

Innan familjelyckan slog till i vår bekantskapskrets var midsommar en rätt hysterisk tillställning. Folk samsades om utrymme i stugor, tältade på strandtomten eller levde compact living i husvagn. En del sov knappt. Det var lägereldar från morgon till kväll, allsång, gitarr och munspel. Apelsinkanoner, testosterontält aka TT lekar och dans. Show med Lasse Berghagens En kväll i juni och fotbollsmatcher med blågula fans runt tjock-tv utomhus. Flytande intag som resulterade i pant och tomglas som kunde få vilken ungdom som helst att jubla och skolka från måndages kommunala sommarjobb. Sol på trädäck, delikata midsommarbufféer, bastu och nakenbad. Ungefär så. Utan att gå in på detaljer som mår bäst av att förbli osagda. Fantastiskt roligt. Underhållande. Bitvis dråpligt.

Årets midsommar var fridfull. Tills ormdräparen från Högheden delade en orm i två delar. Sena nätter som sträckt sig till morgonkvisten utbytta till sömn innan dygnsskiftet och tidiga morgnar med piggar barn. Ljusår från tidigare traditioner. Harmoniskt. Helgen bjöd på värmande solstrålar, lite vindar och mygginvasion. Dignande förtäring, sockersöta efterrätter och sand i skorna. Vi har tittat på blommor, fåglarna som byggt bo i skorstenen och den berömda slingersvansen i färd med att sluka en pippi. Levi har utsatts för flygfän och är numer uppskattningsvis 50 myggbett rikare. Främst i ansiktet. Vi har spelat spel, skrattat och haft allmänt skoj. Härligt att umgås i goda vänners lag och fly vardagens bestyr. Helgens hiss. Min röst har återvänt från ruinens brant efter några dagar i sjukstuga. Hurra! Helgens diss. Levi har sagt ett svärord. Jag fick ont i hjärtat och Johan dåligt samvete. Sammanfattning. Midsommar. En försmak av vad som komma ska. 14 arbetsdagar kvar innan jag stämplar ut för fyra veckors semester. Glädje!

Imorgon är det dags. Kl. 11.10 får vi äntligen se vår skatt. Det lilla livet som de senaste veckorna gjort sig känd, ständigt trycker på min urinblåsa och är orsaken till vad jag tror är foglossning. Jag hoppas och ber att allt ser bra ut och att miniatyren växer, tar för sig och mår finfint. Gymnastiserar, slår kullerbyttor och övar flick-flacks i livmodern. Spännande! Om det är en lillebror eller lillasyster får tiden utvisa. En skapelsehemlighet som inte avslöjas förrän någon gång i mitten av november. Om nu inte det magiska datumet blir ändrat. Glitter, krusidull och stjärnfall! Time will tell!

Nu kan minsann ingen salivfräsande och stirrögd arg snickare hytta näven mot mig och skrika Du har ju ingen plan! Stämningsmusik, Petter, Det går bra nu. Min eminenta familjeduo har mätt, rätat och monterat. Alla stommar är på plats. Olika sorters skåp som så småningom ska pimpas med fiffiga hyllplan, lådor, fronter och tidlösa beslag. Den lokala bygghandlaren har måttat och beställt bänkskivan. Med perfektion. Och med tanke på priset per löpmeter är jag tacksam att siffrorna inte är på mitt samvete. Jag är övertygad. Sigvard Bernadottes klassiska mönster från 1958 kommer vara värd varenda krona. The apple of my eye. Tro mig. Jag är skrytsamt nöjd över mina materialval. Harmoni. Sist men inte minst. Två generationer Öhlund har spacklat väggar och slipat tiljor. Tapeterna, de diskreta men noga övervägda, ligger i kartong och väntar på att klistras upp. Har vi tur. Riktigt tur. Ja. Jag vågar knappt tänka tanken. Då är inte mållinjen långt borta. Länge leve hantverkare och ROT-avdrag! Vilken oslagbar kombination!

Levi är inne i någon typ av trots. Här om dagen rök vi ihop när han sprang mot vägen. I full karriär. Nu hör du på vad jag säger, började jag. Sedan predikade jag om hur farligt det är på vägen där alla bilar kör fort och inte hinner bromsa för en liten miniatyr. Trots att han bär häftig keps. Nej, mamma, jag hör inte, svarade Levi samtidigt som han höll händerna för öronen. Det provoceras, testas och tänjs på gränser. Eller så drar han Jag vill inte. Nej. Sluta! Suck. Jag blir tokig. Tålamodet. Tålamodet, mamma, tålamodet, som han klokt härmat mig och upprepat. Kontenta. Jag tror det är nu man uppfostrar barn. På riktigt. Framtida ligist eller laglydig. Gud ge mig styrka.

Jag ligger steget efter i min livsdokumentation. En milstolpe har passerat. Amanda har tagit studenten! Den envisa lillasystern med humör och humor som alltid överraskade som barn. Härmade, tillrättavisade och alltid hade en plan utstakad. Utifall att. Skrattade, smällde i dörrar så man trodde karmen skulle spricka och hade likt professor Dumbledore ett minnessåll. För maken till unge med bättre minne har jag aldrig mött. Ibland lyckades jag lura henne. Som när hon frivilligt åt jord. Eller föll i gråt för att jag sa hon var ett sladdbarn och egentligen tillhörde en trollfamilj. Men i de alla flesta fall var det hon som trixade med oss. Som när hon aktiverat sätesvärmaren en bilsemester när solen stod som högst. Jag klagade på värmen tills Amanda utbrister Men jag har ju satt igång arselvärmaren! Eller när hon gömde mammas bankkort i leksakslådan eller när hon som rätt liten la en tampong i blöt Bara för att se hur stor den kan bli. Rackarunge. Finaste syster.

I fredags var det dags. Efter tre år med saxen i hand och oräkneliga längder, nyanser och strukturer i håret. Utdansandes, med tjo, tjim och rim entrade syster tillsammans med en hög vitklädda tjejer verkligheten. Den utan lektioner. Den utan uppsatser, analyser och föredrag. Jag fick en tår i ögat. Gullhönan är vuxen nu. Föredrar kitsch, plast och varma färger. Rosa, rosigt och pip. Mönstrat, spets och guldkant på ting. Dagen firades med sommarens hittills godaste bjudning. Och dagen efteråt bjöd på sockerstinna bakverk med touch av lemon curd och hallon. Jordgubbar, fantastiska tårtor och kakor. Älskade syster. Grattis! Du är bäst! Även om det känns surt att du knep guldet i syskonkampen om bäst betyg… Men det med all rätt!

I förrgår befolkades världen i vanlig ordning. Men inte med vem som helst! Nej. Familjen Sundman består numer av fyra personer, där ett litet gossebarn är det senaste tillskottet. Grattis! Ser fram emot att snusa på vackerbarnet!

Yeah! Mattan är lagd. Resultatet, galet bra! Nöjd, nöjdare, nöjdast! Industriell touch med strössel is the shit! Och. Johan skruvar ihop stommarna till vårt blivande kök. River sitt hår, spottar och svär. Eller. Han har inte kommit till det stadiet än. Men i sinom tid. Tro mig. Hur som helst. Jag ser slutet av projektet, även om det är flera moment kvar. Befriande!

Trots att dagen bjudit på hektiska åtta timmar, huvudvärk och humörsvängning så har den varit givande. Ett samtal förändrade allt. Mitt hjärta jublar!

För ett år sedan gav vi våra löften inför Gud, fina och nära. I nöd och lust. En fantastisk dag som jag förvarar närmast hjärtat. Förknippar med värme, kärlek och framtidshopp. Oslagbart! Årsdagen blev inte lika genomtänkt. Pappersbröllopet firade vi med pytt i panna på papperstallrik i vår provisoriska garagesalong. Kvällsaktiviteten, Sverige-Ukraina på skilda håll. Åtminstone röd tråd i materialvalet. Alltid något. Känns som att vi har ett innestående uttag på kontot för romantik. Det ser jag fram emot!

Sveriges nationaldag firar vi med fönsterbyte. Resultatet, klarare utsikt och klarare insikt! Välkommen ni vita drömmar med raka linjer och genomtänkt funktionalitet. Adjö mörkbetsade schabrak med mittpost och niohundrafemtioelva sidor att putsa. Vilken skillnad! Halleluja!