åttiotrenollettnollfem

Nu är det bestämt. Från och med dagens datum kommer jag att byta ut ett mål från mjölkfabriken till halvfabrikat. Dagens besök på bvc visade nämligen att Lilly bara gått ökat 25 g över sin födelsevikt och nu väger 3 575 g. Inte så maffigt. Uppenbarligen räcker inte min produktion trots att restaurangen har öppet dygnet runt. Nästa fredag ska silkesdunet vägas igen. Då hoppas vi på lite mer tyngd!

Alltså. Jag mår inte bra. Känner mig grå och osynlig. Behöver en boost. Suck. 

Vårt sockergryn är nu fem dagar gammal. Jag kan inte sammanfatta denna ofattbara skapelse på annat sätt än sin bror. Söt som en karamell, liten och formbar som krusidullet på ett paket och fantastisk fantastisk. Igår var vi till kuststaden för en sista besiktning och Lilly blev godkänd med en dask i rumpan och motiveringen Prima liv! Otroligt tacksamt att hon passerat alla undersökningar och kontroller utan anmärkning. 

 

De senaste fyra nätterna har flickebarnet statuerat exempel med obruten sömn i sex timmar. Somnat runt midnatt och vaknat på morgonkvisten. Galet! Jag kan inte annat än tacka ödmjukast. Under sin första natt utanför ettan med kokvrå skrek hon dock mer än Levi gjorde under sina första tre månader. Vilket resulterade i panikslagna föräldrar. Med distans ser det dock ut att ha varit en engångsföreteelse. Skönt! I övrigt gör hon inte mycket väsen av sig. Bortsett från när det är dags för blöjbyte eller då jag är sen på att hala fram mejeriet. Då kommer det. Gnället. Låter ytterst feminint så jag tror bestämt att Lilly är en dq i miniatyr. Oavsett är vi rörande överens. Hon är underbar. Perfekt in i minsta detalj. Lilly. Lovley.

Rättvisemärkt, närodlat och ekologiskt. Silkesdunet föredrar lokalproducerat och mina bröst är numer i en annan division. Är man van kvartersfotboll blir uppgraderingen till allsvenskan avsevärd. So to speak. Så svaret är positivt på den obligatoriska frågan Ha dö na maat?

Mamma till två. Stort! Återkommer när tillfälle ges. Omprioritering, omdirigering, omstrukturering, check!

Femte sjukan kom, sågs och segrade. Från ingenstans. Levi är numer rödflammig i skinnet, varm, hängig och inte alls sitt rätta jag. Lägg där till en lillasyster på köpet. Vilken pärs!

Underverket finns nu att beskåda på webbisar! Vår bedårande lilja. Lilly. Att man kan älska någon så liten så obeskrivligt! Har precis checkat ut från bb. Ska bli skönt att komma hem. Hjärtat längtar efter Levi. Vilken lycka att vi välsignats med två fina sockergryn!

Ingen pyssling än. Tre dagar extra so far. Känns som att det är dags för lilla livet att säga Tjillevippen och bege sig ut. Inte bara känns. Syns också. Även om magen är betydligt mindre och smidigare än första gången. Stämningsmusik, Timbuktu, The båtten is nådd. 

 

120928, flicka, Ella

121008, pojke, morbror Mats

121010, flicka, Frida

121028, flicka, Linda Askenfalk
121029, flicka, Johan

121030, flicka, Svärfar/farfar

121101, pojke, Amanda

121102, flicka, jag

121103, pojke, Flies
121104, flicka, Ella
121105, flicka, Cocos faster

121108, flicka, Hanna - mamma till Elensia

121110, flicka, Ulrike

121111, flicka, Svärmor/farmor

121112, flicka, Lisa
121116, flicka, Ida Ö

121116, pojke, Cillan

121118, pojke, Elias

121121, flicka, Ida Ö

121123, Lena

Mot residensstaden och Alfons femårskalas! Hurra, hurra, hurra!

Inte för att jag vanligtvis brukar dela ut diplom, medaljer eller fång av rosor. Men nu. All cred till moster Maja. Hon besitter talets gåva och har alltid en tillmötesgående och positiv attityd. En frisk fläkt med stylad frisyr. Ärtig, för att sammanfatta. Hjälpsam, omsorgsfull och ständigt på väg. Tummen upp för henne!

Så kom då den efterlängtade dagen. Milstolpen efter 280 dagars befruktat tillstånd. Slutet på nio månaders kösystem, återbäringen på väntan och längtan i form av en miniatyr. Ett resultat av skapelsen, ett nytt liv. Ptja. Visionen är förträfflig. Tyvärr ser min oförändrade status ut att fördröja det hela. Leveransförsening. Ångeeffekten. Undra om jag kan åberopa någon typ av ersättning? 

Att starta dagen vid denna tidpunkt är inte fördelaktigt. Note to self. 

Är det inte ironiskt att jag som inte vuxit på längden sedan 1996 fortfarande plågas av benvärk? Moget. 

Vår son är en citatmaskin. Efter morgons titt på Postis Per memorerade han en fras och startade dagen med att hälsa Chenare cawbåy, till Ebba, två år. Asterisk. Brevbäraren med överdimensionerat stort luktorgan är präktigheten personifierad. På riktigt. Nu sjunger Levi dessutom med i signaturmelodin Potit Pär nynnar glatt när han sör till byn me sin katt… Som sagt. Überrekorderlig man, den där Per. Livsfarlig förebild. 

Holy Moses! 39+5 i detta nu, alltså gravid i vecka 40. Slutspurt med ironi. Man vet ju aldrig. Dagens besök hos Linda visade att måttet från symfys till fundus är lika som för två veckor sedan, alltså 33 cm. Däremot har jag lagt på mig ett kilo till. Bebisens hjärta dunkade 156 knyck per minut och det verkar inte bättre än att kotten helt sonika har tappat bort biljetten till verkligheten. Alternativt föredrar min resort med all inclusive och service dygnet runt. Ser fram emot konkurs!

Igår levererade Levi svar på tal. När jag skulle hjälpa honom med toalettbestyren och tandborstningen inför läggdags började han trixa på med annat. Utan att tänka mig för frågade jag högt med irriterad ton, Men vad är problemet? Du är problemet, kontrade han inom en tiondels sekund. Johan som hörde hela konversationen fyrade av en skrattsalva. Happ. Då vet man sin plats i hierarkin… 

Mamma. Grattis på födelsedagen! 611111. Så älskad, så saknad. 

När det visade sig att jag hade ett växande frö inom mig och att livet beräknades vara klart för leverans i mitten av november slog det mig. Ett. Det vore fint om plantan kom några dagar tidigare och fick dela födelsedag med mamma. Två. Det vore ödets ironi om jag gick över tiden och genom fönsterrutorna fick se köpmannas decemberraketer fira den nalkande julen. Anna Oförlöstsson. Jag börjar bli otålig. Väntan. Längtan. Vilka tålamodsprövande fenomen. Mycket genomtänkt. 

 

120928, flicka, Ella

121008, pojke, morbror Mats

121010, flicka, Frida

121028, flicka, Linda Askenfalk
121029, flicka, Johan

121030, flicka, Svärfar/farfar

121101, pojke, Amanda

121102, flicka, jag

121103, pojke, Flies
121104, flicka, Ella
121105, flicka, Cocos faster

121108, flicka, Hanna - mamma till Elensia

121110, flicka, Ulrike

121111, flicka, Svärmor/farmor

121112, flicka, Lisa
121116, flicka, Ida Ö

121116, pojke, Cillan

121121, flicka, Ida Ö

Började morgonen med att måtta upp vällingpulver i kaffepannan. Härlig start! Fokus?

Åh! Häftit å fint! Så löd Levis kommentar efter premiärbesöket i brödfabriken. Spänd av förväntan, klädd i vit rock, hårnät och tvättade händer gjorde han entré i bageriets nya packhall. Det ska introduceras i tid. Stora ögon följde efter den aldrig sinande raden av rågkakor, vidare till kartonger på löpande band och slutligen samling på pall. Imponerad tvåårig, check. Smöjgös men inge smör, ropade Levi och tryckte två runda klassiska på nytt personbästa. Fem renar i midnattssolen av fem möjliga!

Vaknade kl. 03.00. Exakt. Från ingenstans kom ett begär efter sura colanappar. Något som givetvis inte fanns att uppbringa på Norrabyvägen 9. Panik. Hysteri. Lyckligtvis är nu ordningen återställd och förrådet påfyllt. Gudomligt. Yeah! 

Dagen har gått i sömnens tecken. Gäsp. Snooze. 

På rekommendation av min fina vän som tekat fram triss i trosor startade jag gårdagen med 20 upphopp och avslutade den med en för mitt tillstånd, rask promenad. Träningsvärk, check. Rensning av tårkanalen hann jag också med. Första gången på hela graviditeten som jag ville hissa vit flagg. Orsakskod, oprofessionellt bemötande. Nåja. Efter att ha torkat mina tårar blev jag på bättre humör. Så rik jag är som har så många fina och omtänksamma människor i min närhet! 

Oförändrad status trots 30 varv upp och ner i trapporna. 70 varv kvar. Pausar för tillfället vilket känns klart välbehövligt! Funderar på varför allt har stannat av. Har några teorier. Nummer ett. Tid är pengar. Särskilt en söndag. Dagen till ära ska de första brödkakorna göra entré i drömfabrikens nya packhall där ledordet är automation. Ett projekt som Johan varit involverad i under två års tid. Att missa denna historiska händelse vore katastrof. Det anser uppenbarligen även bebisen. Undra om det kanske ändå är pappas pojke? Nummer två. Barnet har drabbats av tamburförlamning, vilket är en återkommande gen i det Olofssonska släktet. Huga. Nummer tre. Skatten har hört sin mor nämna typografiskt fina datum och väljer att se världen under nästa dygn, vilket skulle innebära att Levi och himmelbiten delar samma sifferkombination...

 

120928, flicka, Ella

121008, pojke, morbror Mats

121010, flicka, Frida

121028, flicka, Linda Askenfalk
121029, flicka, Johan

121030, flicka, Svärfar/farfar

121101, pojke, Amanda

121102, flicka, jag

121103, pojke, Flies
121104, flicka, Ella
121105, flicka, Cocos faster

121108, flicka, Hanna - mamma till Elensia

121110, flicka, Ulrike

121111, flicka, Svärmor/farmor

121112, flicka, Lisa
121116, flicka, Ida Ö

121116, pojke, Cillan

121121, flicka, Ida Ö