åttiotrenollettnollfem

Levi. Toke. Påke. Kärt barn har många namn. Arbetsmyra, solstråle och lyckopiller. Fantastisk och makalös. Du är så älskad!

I ett och ett halvt år har du funnits hos oss. Känns som en evighet, en kort sekund. Du är en stor människa i litet format. Ett barn. Du fashineras av motorer i allmänhet och traktorer i synnerhet. Det är ett faktum som ej går att ta miste på. Roas av nycklar, spakar och knappar. Och skor, som du tar på dig själv, nästan alltid på rätt fot. Kan nästan höger och vänster bättre än jag själv. Du tjusar de flesta du möter och sträcker armarna mot de som vunnit ditt förtroende. Vilket oftast är män. Idolen är farbror Tia som du kopplar till den orangerandiga kaffekoppen, rutiga skjortor och Assars traktor. Jag tror relationen är besvarad. Du vinkar och säger Hej, kramas, pussas och myser. Gillar att busa, bli jagad och lägga händerna för ögonen och säga Borta, för att i nästa andetag säga Där!

Och jag förstår dina fans. Hur kan man inte falla för din charm? Dina solblekta lockar, som förresten fick premiärklippas på salong här om dagen. Dina brungröna ögon som lyser av energi och bus. Som gör tjingtjonggrimagen så fort någon ska ta ett kort. Och din mun som varje dag formar nya ord. Pippi bårta, sa du för några morgnar sedan vi gått förbi väggen med fågelmönster. Sant. Du är framåt, lättlärd och memorerar detaljer. Brås du på mig när det gäller talet lär det gå undan. Och det verkar lovande. Dina tekniska färdigheter har du fått från din pappa. Tveklöst.

Här om veckan åt du en persika. Vi stod utanför stugan i eftermiddagssolen. Frukten var så stor för dina små händer så du höll den i ena handen och stödde upp med den andra. Sedan tog du små tuggor med dina fyra vita gryn och delade gladeligen med dig till mig. Precis så vill jag alltid vara i ditt liv. En hjälpande hand.

Jag önskar du får precis det du vill. Jag önskar dig världen och himlen därtill. Vet att livet väntar på dig. Och att jag alltid ska finnas för dig.

Detta har hänt. Jag och Levi har rantat runt. Besökt nära och kära, trixat, lajat och fängt. Aktiverat oss på Leos med Johanna och Ella. I bollhav, på höjder och snabba kanor. Lunchat med mina fina och haft en helkväll med bästa Emma. Timmar med uppdatering, förbluffande överraskningar och visioner. Grillafton med mina favoriter och övernattnade gäster i utrustad husbil. Gräsklippning, piffning och rötmånad. Utöver detta kom livet mellan. Igen.

Jag trodde inte att det skulle vara så känsligt. Men. Jag hade fel. Idag har jag för sista gången på ett bra tag ansökt om föräldrapenning. För denna vecka. Den sista veckan med visitkort titulerat mammaledig hemmafru, 24/7. Usch. Jag har en klump i halsen. Tiden har gått fort. Kanske har jorden snurrat i snabbare takt än vanligt? Levi är numer ett och ett halvt år gammal och har en hylla märkt med hans namn i ett vidbyggt enplanshus på andra sidan älven. Dagis. En plats som väntar på honom, som ska bli hans camp för en tid framöver. Inskolningen börjar på måndag. Johan tar hand om den. Så. I samma stund som jag på jobbet dricker dagens tredje eller fjärde kopp kaffe, öppnas portarna för Levi. Förhoppningsvis en spännande, kreativ och stimulerande plats för vår son. Där han ska trivas, utvecklas och leva rövare tillsammans med andra barn.

Föräldraledigheten. En härlig period i mitt liv som jag ser tillbaka på med många fina, roliga och hjärtklappande minnen. Men också tålamodsprövande, pekfingervisande och profylaxandade. Rekommenderas för den som vill uppleva livet! Dock känns det finfint att vi efter denna vecka har strax under 200 dagar kvar. Det har minsann lönat sig att snåla det första året. Så. Även om det just nu känns far away kan jag i alla fall se fram emot förlängd semester de kommande sex åren... Den som spar han har!

När jag spände fast Levi i bilbarnstolen tidigare i eftermiddag ropade han Pappa, tätt följt av Stata. Räknas det som tvåordsmening? Eller en uppmaning på två ord?

Vilken dag! Älskade syster har tagit körkortet och kan nu lägga det till handlingarna. Grattis! I övrigt har vi bara runt och hinkat java, paj och sötsaker. Först på andra sidan järnvägen och sedan i Snårbäcksliden. På det senare cafét ingick även en åktur med traktor samt manlig lekkamrat med skills på motorljud. Tummen upp från Levi. Dagen avslutades på fotbollsplanen där ett blandat ÄIF mötte tv-laget. Gott med semester.