åttiotrenollettnollfem

För fem år sedan drog jag, Emma, Maria, Liza, Louise, Emelie och Cajsa till Gotland. Vi hyrde ett übermysigt falurött gårdshus med ockragula fönster, lummig trädgård och finfin uteplats. Ett förträffligt ställe för ett tjejgäng. Ja, för ett kompisgäng också för den delen. Ett år innan var jag och Johan där tillsammans med flera amigos. Nåväl. I förrgår ringde Liza och meddelade att hon hittat filmen som vi spelade in under semesterveckan. Filmen. Filmen? Hade inget större minne av att en filmkamera funnits i släptåg, men så var fallet. Så idag har jag och Maria besökt fröken Hortlund för lite kvalitativ SF-tid.

Ett ord kan sammanfatta den 60 minter långa filmen. Pinsamt. Käre värld. Vid denna tidpunkt var jag 22 år. Jag hade mörkt hår klippt i en, för att vara mitt barr, mycket frisyrig frisyr. Ganska kort lugg. Jag var smal som en svala och bar mina favoritjeans genom alla tider. Those were the days. Veckans ingredienser var sol, bad, häng på Kallis och Tofta, jordgubbar, Dr Faust, fetaost, Gutekällaren, grottorna med fladdermöss, sing-a-long-häftet och spex. En hel del sång. Och det mesta på film. Pinsamt var ordet.

Men kul hade vi. Faktiskt den roligaste resan som vi tjejer har gjort tillsammans. När vi var 18 bast drog vi till Ibiza. Fråga mig inte hur vi fick tillträde till denna ö av våra föräldrar. Den resan var det också minnesvärd. Under gymnasietiden båtluffade vi i Grekland. Rekommenderas ej. Inte med ett fotbollslag av brudar med lika många viljor som antalet tår tillsammans. Nej. Men Gotland, det kan jag starkt rekommendera som resmål. Med eller utan filmkamera...

Jag har tänkt på det själv. Idag påpekade Johan exakt det jag själv insett. Min blogg är ganska trist. Ok, som den barmhärtiga människa jag är så menar jag naturligtvis inte att innehållet är oinressant, däremot utseendet. Jag är så kantig av mig. Alla rubriker måste börja med dagens datum. Kan inte tänka mig att ha rubriker som ska sammanfatta innehållet. Nix. Bilderna måste vara 300 på bredden och gärna beskurna så att inte hela bilden ligger frilagd. Och i gråskala, om någon missat det. Typsnittet ska vara lättläst och enkelt men ändå göra skillnad på rubrik och text.

Nu hör det till saken att jag är onormalt oteknisk. Min förståelse av teknik ligger ungefär på byta-batteri-nivå. That's it. Och det värsta av allt är att jag är ganska ointresserad av lära mig mer. Men. Jag ska göra mitt bästa för att förbättra mig. Lägga in lite färg eller kanske en kitschig header. Eller en klocka. Åtminstone lite färg. Jag ska försöka. Men det kan ta tid.

För några dagar sedan upptäckte jag någonting äckligt. Usch. Jag har känt en stark syntetisk blomdoft, särskilt i toan. Den har liksom förföljt mig den senaste tiden. Jag har funderat. Är det min favoritlotion som plötsligt fått fnatt? Är det jordgubbstvålen som kanske blivit förväxlad och preparerad med fel essens? Så plötsligt gjorde jag den avskyvärda upptäckten. Jag har av misstag köpt bindor med vidrig blomdoft. Hur i hela friden kan man bespruta bindor så att de påminner om spray du hittar utomlands för att stryka över äckliga odörer? Avskyvärt! Rekommenderas inte, produkten gör dig till en livs levande doftgran. Borde förbjudas! Får noll bloddroppar av fem möjliga.

Vilken dag! Vi har rantat i flera timmar. Jag vill inte bli en tråkig morsa som bara sitter inne och väntar på bättre tider. Nix. Jag vill kunna flänga omkring med Levi på axeln, en fullpackad skötväska och ett leende på läpparna. Det är liksom lika bra att man får in någon form av reserutin redan nu. Annars kanske jag blir förslappad. Gud förbjude.

Dagen till ära har vi varit i Muskus och våldgästat Marie och Arvid. Ätit lunch, surrat, skrattat, fikat, lapat kaffe och avhandlat allehanda ämnen. Mycket trevligt! Våra små nissar sov i princip hela besöket. Det blir väl roligare att umgås när de blir lite äldre. Levi och Arvid, de är goda vänner!

Efter Edet drog vi vidare till Lisa och Maja. Lilla Maja som plötsligt har blivit så stor! Reser sig mot stolar, ben, ja, vad som helst där hon får grepp. En riktig sköning, särskilt när hon skrattar och visar sin biljettsax. Gullhöna!

Radiotjänst. Det må vara ett märkligt påfund. Helt ärligt kan jag verkligen inte förstå varför man ska betala en TV-avgift. Det är väl bara att baka in någon milliprocent i skatten och så är saken biff. Men nej. Istället kommer någon nisse på att i Kiruna, ja, i Kiruna, där snön viner sommar som vinter, där ska vi stationera en central som har koll på alla svennars TV-innehav. Idioti. Det förstår väl vem som helst, att kan du undgå att betala en avgift genom att svara nej på en fråga så gör du det. I de flesta fall.

För några år sedan blev jag uppring av en stackare från Radiotjänst. Som den goda människa jag är, hade jag inte mage att ljuga och neka till att vi hade en TV i hushållet. Tyckte så synd om kraken som ringde och tänkte att det kan väl inte finnas något annat yrke där man blir ljugen rakt upp i ansiktet gång på gång. Varje dag. Jag ville inte höja statistiken. Så jag svarade ärligt att vi faktiskt hade en TV. Skulle jag inte ha gjort. Johan blev rosenrasande och ringde upp dagen därpå och berättade att vår TV gått sönder. Men. Sedan några år tillbaka betalar vi faktiskt TV-avgift till skitfirman i Kiruna. Hur det kom sig kommer jag faktiskt inte ihåg. Men laglydigt sätts en summa in till världens onödigaste påfund varje kvartal. Dock har det slagit mig, de senaste dagarna. Att det är sjukt skönt att slippa reklam stup i kvarten och att OS faktiskt gör att TV-avgiften känns befogad. Vuxet, eller hur?

Idag har jag och Levi varit ensamma för första gången. Johan har varit i Ammarnäs och hejat på Linus som kört första SM-kvalet. Mitt på dagen drog vi till Ella, Johanna och Mattias. Underbart! Kände en växande längtan efter lite sociala samtal så vi blev där ett bra tag. Levi i goda händer och öppna famnar. Jag med en stor kopp kaffe och bullar á la Leila. Soft!

Johan går på nattskiftet imorgon. Det betyder att hans tio första dagar vips är slut. De två första veckorna har gått fort men samtidigt känns det som att vi hunnit med en hel del. Många har hälsat på oss men vi har också haft stunder när det bara varit vi tre. Behövligt! Självklart blir det tomt nu när han börjar dra in stålars till hushållet. Men det ska nog gå bra. Känns skönt och att börja skapa någon form av rutin. Hittills går det finfint, Levi sköter sig utmärkt!

Ok. Sveriges statsskick regleras av de fyra grundlagarna. Regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen och successionsordningen. Yttrandefrihetsgrundlagen innebär att alla svenskar har rätt att uttrycka sina åsikter, tankar och känslor. Det är jättebra. Tack för det, Sverige, nu kan jag brodera ut mina funderingar utan att frukta giljotinen. Förhoppningsvis.

Sedan jag blev gravid så har jag surfat omkring på en hel drös bloggar som handlat om andras graviditeter, förlossningar, blöjtester och amningsfilosofier. Varje gång har det slagit mig. Det verkar som att de flesta nyblivna mammor tappar bort sig själva. Identifierar sig själva som mammor. Mammor, inget mer. Missförstå mig inte. Självklart ska man ta sin roll som förälder på allvar och barnet kommer naturligtvis alltid i första hand. Men för den skull tycker jag inte att allt annat måste ta ett steg tillbaka. Bara för att jag nu blivit mamma till Levi vill jag inte identifieras som enbart mamma till Levi. Nej, jag vill fortfarande vara Anna med lockigt hår, yrvädret som pratar fort och osammanhängande. Ibland, eller oftast. Som är snabb som en jordekkorre, har humor och lätt till skratt. Min blogg kommer till stor del nu att handla om Levi. Han är ju det bästa som har hänt mig. Absolut. Men mitt bland alla blöjbyten, fikastunder, skrik och sömnlösa nätter (skrik och vakna nätter har jag ännu inte varit med om, men de kommer väl), så finns Anna kvar. Och jag har många funderingar och åsikter. Kom ihåg det.

Som Johan sa tidigare idag Det är tur vi har vårt lyckopiller.

Nu äntligen är det bestämt. Namnet. Det omtalade. Efter att ha kallats för Krut i ungefär ett halvår är det nu dags för namnbyte. Guldklimpens namn är nu (trumvirvel) Levi Olofsson.

Levi, efter Levi Matteus i Bibeln. Hebreiskt namn som betyder fäst vid, sammanbunden med eller tillgiven. När han nu gick där fram, fick han se Levi, Alfeus' son, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: "Följ mig." Då steg han upp och följde honom. Mark 2:14.

Olle, efter min bror och morfar. Betyder ättling eller fädrens arv. Eftersom min morfar dog när jag var liten har jag inga minnen av honom. Däremot har jag en hel drös av roliga stunder med min bror. En bra människa och en god förebild.

Assar, efter Johans morfar. Betyder den som svarar. Johans morfar en fin människa som kan skogens kretslopp utan och innan. En godhjärtad arbetsmyra som är lätt att tycka om.

Ja! OS-guld! Punkt.

Äntligen är OS igång! Heja Sverige, friskt humör! Såg en snutt av invigningen tidigare idag. Jösses, vilket spektakel. Stackars indianer som fick skaka rumpa i tid och evighet innan alla länders deltagare entrat arenan. Visst var det en imponerande show, men helt ärligt kan det väl inte finnas en människa som på största allvar njuter av den kulturella uppvisningen. Eller? Det är svetten, fighterna och medaljerna vi vill åt, inte rävmössor, fjäderdräkter och totempålar. Go Helena och Aco!

Förresten har Herr Wassberg premiäråkt i spåren idag. Två varv. Inte illa!

För en stund sedan drog dagens sista besökare. Oskar har stått för den roligaste kommentaren då han på fullaste allvar tittade på en sovande Krut och frågade Har han fått ögon än? Humor.

Idag är vårt lilla krusidull en vecka gammal. Han har blivit uppvaktad värre och har nu en rätt imponerande garderob med tanke på sin ålder. Inte trist! Dessutom har Johan visat intresse för Kruts textilmunderingar så jag antar att han vill ha ett finger med i spelet längre fram. Går han i sin fars fotspår så är jag på den säkra sidan att han får känsla för stil. Tryggt. 

Nykläckt. Sovandes. Skrikandes. Posandes i POP-kostym. Lika underbar, oavsett!

Min graviditet kan liknas vid en räkmacka med extra majonäs. Det finns inte mycket att klaga på. Nästan ingenting alls, egentligen. Lite ryggont och elva dagars extra bärande. Ja, det var det. Själva förlossningen har också varit på skaldjursnivå. Här kommer en sammanfattning av Kruts storslagna entré till verkligheten.

Klockan 00.25 blev vi tilldelade rum 2 på förlossningen. Jag hade då haft tydliga värkar i ungefär tre timmar. Känt på mig tidigare under dagen att det varit något skumt på gång. Haft sammandragningar, ont i ryggslut och ljumskar. Pain. Punkt. Vi landade i Sunderbyn efter en mycket väl utförd körning av Johan. Tack till den som uppfann farthållare. Väl mött av kutryggade barnmorskan Vibeke med dansk brytning togs vi emot och fick direkt göra CTG. Efter en halvtimmes koll med vad som kändes som flygplansbälten på magen, var jag öppen fem cm. Hade regelbundna värkar hela tiden men eftersom jag aldrig varit med om denna enorma upplevelse tidigare, var det svårt att inse hur nära bebis vi var just då. Jag mådde otroligt illa under värkarna och var tvungen att kasta upp, som det så fint heter. Efter det blev jag som en ny människa. Tackade också ja till lavemang. Kändes inte som att jag ville få två leveranser under själva krystandet. Det är ju barnet jag ville åt, inte nummer två. Funkade skitbra.

Tanken var att jag skulle hinna duscha eller bada. Men där gick jag bet. Efter klyxet blev värkarna hysterisk olidliga. Smärta. Nu var jag öppen sju cm. Jag meddelade barnmorskan att jag helt och hållet överlämnade mig i hennes vana händer och hade inga förutbestämda val gällande smärtlindring. Lustgasen blev min bästa vän och tack vare den kunde jag på något oförklarligt sätt sova mellan värkarna. Det var ljuvligt. Och lustgasen var ljuvlig. Johan var imponerad av mig. Jag var trött som en sengångare. I övrigt försökte jag slappna av, fokusera och andas. Och så bad jag.

När jag var öppen nio cm tog de hål på hinnorna och fostervattnet forsade ut. Forsade var kanske överdrivet, men det kände som en mindre skurhink. Varmt. Barnmorskan fäste en elektrod på huvudet för att fortsätta mäta hjärtljudet. Efter ett tag, har ingen uppfattning om verklig tid, kände jag att allt ändrades. Det var dags för att krysta. Aldrig någonsin har jag trott att jag besuttit en sådan kraft. Var finns den vanligtvis? Transformerssängen byggdes om för att passa till själva utdrivningen och jag låg på rygg med benen i vädret. Inte bara benen, förresten. Vibeke arbetade lugnt och metodiskt och efter några kryst informerade hon om att jag kunde känna barnets huvud. Gah! Jag röck till och blev nästan rädd när jag sträckte fram min hand. Äntligen skulle Krut komma ut! Det ser ut som att han har på sig en vintermössa, sa den andra barnmorskan, Sigrid. Jag trodde hon överdrev. Jag blåhöll i Johans handled och det kändes som att jag besatt samma kraft som vilken seriehjälte som helst. Saknade bara en färgglad mantel och tight trikå. Johan assisterade mig med lustgas, peptalk och fanns bara till. Kände sig själv hjälplös, men jag tycker han gjorde ett kanonjobb!

Klockan 04.28. Från ett kryst till ett annat, och så var huvudet ute. Jag kände ena axeln, hörde ett skumt ljud och plötsligt var hela den lilla kroppen ute ut min kropp. Upp på min mage. Det är en pojke, hörde jag Johan säga. En pojke. Vår pojke! Och vintermössa var ingen överdrift! En rejäl brunsvart kalufs och två stora ögon som tittade på mig. En mun som skrek. Han var så fin! Johan klippte navelsträngen och jag blev sydd med två, tre stygn. Drog några sista andetag av gasen och hann i ruset glömma bort att jag just fött barn. Blev paff när det avtog och en liten miniatyr låg inlindad på min mage. Krut!

Efter mätning och vägning konstaterades Krut till en vikt på 3 600 g och 54 cm över havsytan. Vid mätningen låg måttbandet felvänt och jag avläste först 75 cm. 75 cm!Trodde jag skulle svimma. Men insåg strax att det var fel. Tur... Johan var rörd och tårarna rann, jag kände ett lugn och allmän frid. Lycka! Tacksam över att få ett så välskapt barn med tio fingrar och tio tår.

Idag är vår ännu namnlöse son fem dagar. Han är söt som en karamell, liten och formbar som krusidullet på ett paket och fantastisk fantastisk. Och han blir bara bättre och bättre för varje dag som går. Var ska detta sluta? Vi är världens lyckligaste.

PS. Självklart gjorde det hela ont. Men smärtan är absolut av den grad så att man klarar av att uthärda den. Absolut ingenting att känna panik inför. Nu hade dessutom jag turen att tilldelas en snabb förlossning, vilket också gör det hela till en mycket positiv och bra upplevelse. Men det viktigaste av allt är den egna inställning, för det är den som leder en själv genom hela projektet. Helt klart en kraftfull upplevelse som jag hoppas att jag får vara med om fler gånger!

Äntligen! Nu finns världens skönaste att beskåda på webbisar! Idag har vi varit på slutbesiktning i Piteå och Krut fick ett Ok stämplat i baken. Skönt! Ytterligare ett gulsotstest gjordes eftersom Krut är lite indianfärgad i skinnet. Inte ett pip från vår storögde guldklimp under hela tiden nålen satt i handen för att samla blod. Man blir som stolt. Hur som haver så visade provet inte på någon större mängd, så lite dagsljus och problemet är löst. Fint!

I övrigt flyter allt på bra. Känns onaturligt naturligt. Nästan för bra. Krut äter, sover, skiter och är allmänt nöjd. Gråter i princip bara när blöjan ska bytas och kläderna måste av för att inte vara i vägen. I förrgår när vi skulle byta blöja passade han på att bajsa och kissa under tiden. På mig. Raketbajs. Då var jag inte så kaxig. Men eftersom både jag och Johan är lite kräsna var det bara att bita ihop. Johan började hulka och jag fick ett skrattanfall. Men det gick bra. Hoppas dock att Krut lär sig lätta på trycket under andra omständigheter framöver.

Våra familjer har varit på besök de senaste dagarna för att beskåda tillökningen. Alla är rörande överens, Krut är underbar. Och vi håller med. Han är skapad så perfekt, ett litet mirakel med hela livet framför sig. Det är stort.

När Han skapade alla stjärnor gav Han namn åt dem med sin starka röst men när du skulle födas saknade Han ord. Du är ett mästerverk. Konungabarn.

Jag kan inte med ord beskriva de senaste dygnens upplevelser. En förväntan som byggts upp under nio månader får plötsligt ett resultat. Ett svar. Världens vackraste människa. Krut! När vår miniatyr väl bestämde sig för att komma ut gick det i ett rasande tempo. Mammaarvet... Under klockning av värkar (tack, varktimer.se), halvpanik och förvirran glömde jag publicera sista inlägget. Så håll till godo, även om det redan är historia.

Prisa Gud! Graviditetsåterbäringen är här! Inte i from av ett neonfärgat kuvert med obegripligt innehåll, nej, värkar och smärta! Krut verkar ha bestämt sig för tekning. Jag på ena planhalvan, värkarna på den andra och Krut är pucken själv. Johan är min personliga coach och befinner sig utanför isen med strategiplan, vattenflaska och peptalk. Återstår att se ställningen efter de tre perioderna. Förlängning? Straff? Återkommer med information när matchen är slut. Nu ska jag snöra skidskorna. Hårt. Stanley cup-bucklan i sikte!

Sammanfattningsvis kan jag bara meddela att den pigge blåögde skapelsen med brunsvart kalufs som föddes 100205 kl. 04.28 är det absolut bästa som har hänt oss. 3 600 g, 54 cm lång. Den vackraste i världen. Vår son.

Inga nyheter på livmoderfronten. Nix. Dagens besök hos Linda bjöd inte på något nytt, allt är ungefär som sist. Blodtrycket är fortfarande högt, men ändå för lågt för någon typ av insats. Jag väger mindre idag än jag gjorde för två dagar sedan. Skumt. Förstår inte varför det framskrider så otroligt sakta. Känns som att jag har sammandragningar konstant, magen liknar en rostfri paltgryta. Stor, orubblig och fast. Något borde det väl ändå ge? Men. Får väl hoppas att när det väl är dags så är det på riktigt. Jag är hoppfull. Bättre gå över tiden än må illa i flera månader!

091231, pojke. Svägerskan
100101, flicka. Frida
100105-100106, flicka. Johanna
100107-100108, flicka. Anna
100110, pojke. Pappan
100110, pojke. Cillan
100112, flicka. Johanna Skate
100113, flicka. Agneta
100118, flicka. Lynette J
100120, flicka. Louise
100121, flicka. Ivanhore
100121, flicka. Ella
100125, pojke. Amanda Sis
100126, pojke. Svägerskan
100127, flicka. Marie
100128, pojke. Jenka
100129, pojke. Hemlige Arne
100130, pojke. Elias
100131, flicka. Jonas J (Brio-omslagskillen)
100202, pojke. Elin Lindgren
100203, flicka. Frida
100208, flicka. Ylva Lindström

Måste slå ett slag för Apotekets nya serie Natuvive. Fick ett kit när jag fyllde år med en massa olika smörjor och cremer. Min dagliga användning har lett till ett sinat förråd så idag har jag hamstrat nytt. Prisvärt och rätt drygt. Men, bäst av allt. En frisk och fruktig doft av papaya. Krämig och mjuk, ger huden en sammetslen känsla som varar. Förbygger dock inte bristningar. Jag känner mig som en vandrande fruktsallad. Prova och njut!

Hemma igen efter en dag i grannstaden. Några kronor fattigare, några plagg och benvärk rikare. Väl tillbaka på byn svängde vi in på sportaffären där Johan införskaffade topputrustning inför sin nya karriär som längdskidåkare. Förutom skidorna med alla tillbehör i sig, köpte han även ultimata kläder för ändamålet. Som andas och hejdar den vinande vinden. Jag blev faktiskt sugen själv. Det såg så sportigt ut. Bra träning dessutom. Men inte i vår. Nej, kanske nästa. Så om ungefär fyra år kan ni räkna med att J Olofsson står som svenskt medaljhopp inför vinterspelen i Sotji. Sprintkungen.

Ytterligare en dag är snart slut. Imorgon ska vi upp tidigt, Johan ska äntligen få röntga ryggen. Äntligen. Hoppas den kan ge svar på värk och leda!

Jag tycker om att ha rent hus. Resultatet av en dammsugare, mopp och trasa är grym. Lukten av citron. En diskbänk torr från vattendroppar. Me like. Har aldrig tyckt att det varit jobbigt att städa, snarare befriande. Rent hus, rent samvete. Lite så.

Hade jag möjlighet skulle jag anlita städhjälp. Inte ofta, men någon gång då och då. Som när det är dags för att putsa fönster och feja i alla köksskåp och bona golv. Men den dagliga städningen håller jag för mig själv. Nu råkar jag veta av ett par som anlitar städhjälp. De bor i huvudstaden. En gång varje vecka kommer Anjerska för att gå genom den ytterst perfekta och helrenoverade lägenheten med fransk balkong och stuckatur. Paret lämnar 500 kr i hundralappar på köksbordet, pecis som de kommit överens om. Inget ROT-avdrag här inte. För den summan ska den försynta kvinnan städa bostaden med allt vad det innebär. Men. Kvinnan i förhållandet har någon typ av fobi. Det får inte vara smutsigt när städhjälpen kommer. Då kan ju Anjerska tro att de är dåliga människor. Så. Dagen innan Anjerskas ankoms, dammsugs och grovstädas hela lägenheten. Fint. Detta får som följd att Anjerska, med sitt noga avvägda samvete, alltid lämnar kvar en hundralapp. För det finns liksom inte nog mycket jobb som motiverar hela summan på 500 kr. Det är för rent. Frågan är då, varför anlita städhjälp? Det undrar även mannen i förhållandet som bad mig fundera på saken. För det är ofta han som får göra grovjobbet dagen innan. Och han förstår inte varför det ska vara nödvändigt. Det gör verkligen inte jag heller. Dumt.

Nu har jag gråtit en skvätt och tömt mitt humör på dåliga tankar. Skönt. Fick ett sms av härliga Ylrike. Det var uppmuntrande och gjorde susen. Fint.

Du kan vara full av tillförsikt och hopp, du är beskyddad och kan sova tryggt.
Job 11:18

Jag är inte på bra humör just nu. Kom nyss hem från MVC. Med min kropp har det hänt ungefär lika mycket som det gör om du sitter och vaktar på räv en snöig dag som denna. Alltså i princip ingenting. Kruts hjärtslag ligger på 140 slag per minut. SF-måttet har ökat till hela 36 cm. Det har tidigare stått stilla i tre veckor på 34 cm.

Det finns två saker som jag oroat mig för under graviditeten. Det ena är att få bristningar. Trodde jag kunde tacka min lyckliga stjärna och slippa detta men inte det. Läste dessutom i en bok att man som gravid skulle se positivt på det hela och se de fula märkena som en medalj för moderskapet. Medalj. För moderskap. Eller hur? Jag hade hellre tagit emot en billig buckla från ett lokalt skidlopp. Det andra är att föda ett stort barn. Det har jag varit rädd för sedan dag ett och det beror självklart på Johans gigantiska jättegener. Jag känner mig så liten i jämförelse. Eller, brukade känna mig liten. Nu har jag panik. Krut blir ju inte mindre för varje extra dag som går. Panik.

Det enda som var bra var att jag hade högt blodtryck. Så jag ska tillbaka på torsdag för att checka av det igen. Hoppas faktiskt att det är högt då också, så kanske det måste göras en insats. Det är egostiskt, jag vet. Om inte annat är det ny tid på måndag och spec MVC på tisdag, 42+0.

Tack Gud, för ditt bönesvar som aldrig kommer. Hur länge har du tänkt pröva mig? Måste alla kvinnor bli straffade bara för att Eva inte kunde stå emot det röda blanka äpplet? Det är orättvist. Ett straff. Jag vill inte mer. Hjälp mig.

När jag just loggade in på facebook, som förövrigt måste vara dagens snabbast växande missbruk, lyste en vit etta vid min inkorg. Ett meddelande. Inte från vem som helst må ni tro. Nej, från min favoritfröken av alla fröknar och fräknar. Från fröken som skrev små brev till var och en i klassen och undertecknade dem med Från en hemlig en. Hon som ritade finast på den gröna tavlan, lärde oss skrivstil, tiokamraterna och tog oss med till viken för att måla av båthuset. Siv. Tack för ditt meddelande, det värmde!

Johan kom hem igår efter några timmar i badhuset. Inte så jättenöjd över sin egen insats under övningen med brandteamet. Han är ingen, ursäkta ordvitsen, fena i vatten, och hade lite svårigheter. Bemästrar väl inte kroppen som en akvarietetra, direkt. Jag hade betalat inträde för att skåda spektaklet.

Började genast tänka på mina egna färdigheter i det flytande blå. Har ju inget axelparti att skryta med som gör att jag varit ett framtida simhopp, men jag har alltid tyckt att det varit roligt. Inte haft några större problem, förutom när det gäller att dyka från kanten. Totalt omöjligt. Kommer ihåg en sommar när min vän Marie skulle lära mig från bryggan i Muskus. Näpp. Gick inte. Har aldrig fungerat, förutom de gånger de var ett riktigt tvång för att få ett simmärke. Under pistolhot gick det an. Någorlunda. Men snyggt var det säker inte. Inte Anna Lindberg-klass. Förresten, vad var de där märkerna till för? Jag minns att jag såg fram emot att knipa ett nytt märke efter varje avslutad simlektion med klassen. För några blanka riksdaler och uppvisning i simkunskap erhöll man baddaren, grodan, och järnmärket. För att nämna några. Dessa tog man stolt hem och fäste på, i mitt fall, en röd buntad sköld med ett vitt sidenband. Fancy. Den röda skölden passade inte in i mitt då rosaskimrande flickrum. Men det var ändå status. Undra om det är det fortfarande? Om, kanske man skulle bege sig till badhuset i vuxen ålder och kamma hem hela skiten. Uppdaterade simkunskaper kan väl aldrig skada?

Såg just CSI NY. Hallå, kan någon tala om för mig vad som har hänt med Danny, han sitter ju i rullstol? Det gjorde han inte för några avsnitt sedan... Vad har hänt?

Om nu Krut skulle vara en Lilly kanske denna sockervadd kunde värma det lilla huvudet? Eller vad sägs om byxorna? Underbara! Kommer från Emy Little och hela serien är designad med inspiration från Dalarnas folkdräkter genom tiderna. Kul! Finns även som knäbyxa med en barnsligare variant av knätofsar. Humor!

Ja, då verkar det som att vi får ett februaribarn. Inte helt fel egentligen, eftersom februari är en rätt intetsägande månad. Så ett litet framtida barnkalas i dagarna skulle ju sitta fint. Dagen idag är en perfekt dag för att komma till världen. Jag är utvilad, har sovit i 12 timmar och känner mig fylld av energi. Johan har hunnit fylla pelletsförrådet på morgonkvisten som var så tomt, så tomt, som det aldrig någonsin varit tidigare. Men främst. Solen skiner. Det känns som att det är något nytt på gång. Ja, en nytt litet liv. Krut, du är så efterlängtad att det gör ont i hjärtat. Det spricker snart. Kan du inte pallra dig ut?

091231, pojke. Svägerskan
100101, flicka. Frida
100105-100106, flicka. Johanna
100107-100108, flicka. Anna
100110, pojke. Pappan
100110, pojke. Cillan
100112, flicka. Johanna Skate
100113, flicka. Agneta
100118, flicka. Lynette J
100120, flicka. Louise
100121, flicka. Ivanhore
100121, flicka. Ella
100125, pojke. Amanda Sis
100126, pojke. Svägerskan
100127, flicka. Marie
100128, pojke. Jenka
100129, pojke. Hemlige Arne
100130, pojke. Elias
100131, flicka. Jonas J (Brio-omslagskillen)
100202, pojke. Elin Lindgren
100203, flicka. Frida
100208, flicka. Ylva Lindström