åttiotrenollettnollfem

Vilken onödig dag detta är. Den har liksom inte bjudit på något särskilt. Vi sov till zonen då förmiddag övergår till eftermiddag. Har fixa på lite här hemma, slappat, sett på x-games och fikat lite i smyg. Ja, det var väl ungefär det. Trist som en bukett vissna ängsblommor.

Det finns inget mer störande än särstavning. Sär stavning. Inte ens Norrmejerier har koll, verkar det som. I vårt kylskåp står det några liter mellan mjölk. Vad är det som är mellan mjölken? Det heter väl ändå mellanmjölk? För på deras laktorsfria alternativ så heter det mellanmjölk. Inte laktosfri mellan mjölk. Som sagt, jag är observant, om nu någon har missat det.

Middagen hos Jonas och Helena var fantastiskt god med perfekt kött, goda potatisklyftor, fräsch sallad och en herrans många såser. Behöver jag säga att det var smarrigt? Intern humor. Tyvärr gick inte Krut på middagstricket, trots att jag högt och tydligt klappade på magen och informerade om att det var sista måltiden. Men, Krut ignorerar. Imorgon har jag gått sju dagar över tiden. Sju dagar. Men jag ska inte misströsta. Det kan ju vara minst sju dagar till. Tycker dock att barnet kan börja packa resväskan (men den borde vara packad för längesedan, om Krut släktar på sin far), dra på sig galoscherna, kontrollera biljetten och närma sig perrongen. För nu är det fina personnummer i sikte, 100201, 100202, 100203...

Byggmästaren blev klar med vårt lilla projekt i onsdags. Blev finfint! Vi är supernöjda. Kan verkligen rekommendera Emil Söderstens Bygg om det är så att någon behöver hjälp av en kunnig snickare. Nu funderar jag på hur jag på bästa sätt kan utnyttja trappen och avsatsen vid balkongen till något vettigt. Jag vill göra det till en arbetsplats. Om än liten.

Jag har redan den fina vita arbetsstationen från IKEAs PS-kollektion. Check. Till den vill jag ha en bra (ok, snygg) arbetsstol. Har sett denna modell men med buntad sits och rygg. Kan ju inte vara så svårt att fixa för den händige. Eller? Ett stort fönster ska ersätta den minimala balkongen som inte fyller någon funktion. Det innebär att det blir ett fint ljusinsläpp precis vid avsatsen. Helst skulle jag naturligtvis också vilka slipa trappen och golven på övervåningen. Men, det är inte aktuellt. För att markera mitt lilla kontor skulle en ljusgrå heltäckningsmatta rama in det hela. Ytan är inte större än kanske två kvadrat, men det är bättre än ingenting. Sist men inte minst skulle jag unna mig det fina tyget från Marimekko som jag nämnt tidigare. Rapporten är rätt stor, så den skulle kunna lysa upp den nya väggen som äntligen är utan garderober. Hurra, jag är sannerligen inte dålig på att vara kreativ. Det trista är bara att det är så långt bort, så innan det är tapetserat och klart har jag hittat på andra idéer. Men tanken är god och det är det viktiga.

Har varit en sväng till Lena ikväll för att spana in den nya fina bänkskivan i virrvarrmönster. Så fint! Kungligt, i två bemärkelser. Eller prins, för att vara exakt. Bänkskivan fick mig osökt att komma in på blandare. Denna typ, HV 1 från Vola, finns i en mängd färger och skulle tveklöst få pryda mitt framtida kök tillsammans med släta vita luckor, en grå plastmatta och ett bulligt kylskåp á la staterna. Om det inte vore för att blandaren kostar ungefär lika mycket som en sistaminuten till Gambia. Kanske inte säger så mycket i sig, men runt 4 000 bagare. Önska kostar ingenting, och tur är väl det.

Vilken rantardag! Bagerivisning och trevliga människor på förmiddagen. Nostalgi! Ibland längtar jag verkligen tillbaka till räkningen, packborden och gemenskapen. Arbetsuppgifterna i sig är väl inget för en atomklyvare men det finns en särskild känsla människorna emellan som åtminstonde jag inte har upplevet varken före eller efter. Speciellt på något vis. Tycker jag.

Efter rundvandringen i brödfabriken, morsning på gamla kollegor och magvisning drog jag vidare till Muskus där jag träffade familjen Nilsson och senare Lisa och Maja. Mycket trevligt! Maja har blivit så stor och knatar runt i gåstolen som aldrig förr. Hennes söta små tänder lyser kritvita när hon ler och hela ansiktet strålar som solen. Jag må vara partisk, men ett sötare flickebarn får man leta efter. Land och rike runt, tror jag minsann. En liten guldklimp av finaste karat. Älskade barn!

Nu väntar soffhäng, lite tittande på den platta skärmen och intag av diverse onyttigheter. Fredagsmys, som det kallas i folkmun!

Idag har jag äntligen, äntligen bakat bullar! Det känns som att jag förtjänar ett snitsigt diplom från Leila Lindholm, en nominering till Årets rookie eller några extra guldstjärnor på hustruämnesdeltagarlistan. Ungefär som man fick på söndagsskolan.

Första degen jäste knappt, antar att jag kanske värmde smör och mjölk några grader för mycket... Så den hamnade i soporna. Tur var ju faktiskt det, eftersom jag alldeles för sent kom på att gårdagens lasagne råkade bubbla lite ur form och skvimpa över i ugnen. Luktade inte gott när den startades. Bränt. Så innan jag tog tag i deg nummer två hann jag rengöra värmekällan. Soft. Husmoderligt. Tio extra poäng. Degen jäste som den skulle och bakades ut i snabb fart med dubbel sats av själva fyllningen. Ska det vara så ska det vara. Så nu ligger det 40 gyllenbruna bullar under en prickig bakduk i pastell. Ibland överträffar jag mig själv. Inte dåligt.

Nej, inget barn i sikte. Antalet som har hört av sig till mig idag via telefon, sms, facebook är sjukt onormalt hög. Please, bara för att jag inte varit så flitig på att skriva betyder det inte automatiskt att Krut är född och Johan är påväg att klippa navelsträngen. Det finns ett liv utanför den digitala sfären. Jag är så obeskrivligt less på frågor som Men, har inte du åkt in än? Känner du ingenting? Ingenting? Då jag kontrar med Jag har ju sagt att jag hör av mig när det händer, så blir svaret Ja, jag tänkte bara, kanske att... Nej. Det är jättekul att människor i min närhet är omtänksamma. Det är inte fråga om annat. Men det finns ingen anledning att ringa mig varje dag, det är hysteriskt stressande. Nu är jag själv inställd på att det kommer att ta längre tid än jag trott och jag vore ytterst tacksam om Sveriges övriga befolkning också kunde inse det. Please.

Jag har hyllat det tidigare. Mästarnas Mästare. Enligt mig, en av SVT:s bästa satsningar någonsin. Så otroligt underhållande. Igår fick jag en helt annan bild av Tomas Brolin. Han knatade omkring i badtofflor av modell äldre när det var dags för tävling. Humor. Hans extrakilon gör honom på något vis rar. Han verkar schysst. Hyggloburro. Jag hoppas han går långt tillsammans med Stefan Holm och Patrik Sjöberg. Vilken rysare! Vilka mästare!

Igår såg jag Icas senaste reklam som bygger på Gina Tricots dito. Funderade. Vinnaren i reklamen är ju egentligen inte Ica utan Gina Tricot eftersom, åtminstone min hjärna, direkt kopplar scenerna och musiken till klädmärket. Att Ica-kortet firar 20 år blir för mig sekundärt. Hmm... Det borde ju betyda att det är Gina som tjänar på det hela projektet, inte Ica, eftersom mitt undermedvetande kopplar likheterna till Gina, trots att skärmen visar allt annat än plagg för 149 kr. Ica blir alltså sekundärt. Å andra sidan snappade jag ju också upp att Icas budskap om medlemskortet. Så det kanske är en win-win-situation ändå. Vad vet jag. Jag är bara en simpel soffliggare.

Om jag har riktigt tur och spelar mina kort rätt, är jag snart en mallig ägare av boken Watkins' Heroine av Liselotte Watkins. Det betyder att så fort jag får boken, ja, om jag nu får tag i den, ska den dissekeras och de allra finaste bilderna väljas ut. Dessa ska senare hamna i fina ramar och pryda mitt hem. Smart, eller hur? Måste börja tänka ekonomiskt nu när jag ska leva på Försäkringskassan. Länge leve det svenska socialsystemet! Får väl se hur lång tid det tar innan jag skriver radvis om hur illa det fungerar. Men eftersom jag inte har börjat nyttja det än så är det ju helt ok. Hittills.

Tycker det var en rätt bra och rättvis fördelning av de rödbrända skulpturerna under gårdagens gala. Helt rätt att Noomi Rapace fick utdelning för sin insats under året, även om hennes tacktal inte var en lika stor och minnesväd bedrift. Ingen guldbagge till JW-killen. Trist! Men ack så fräsch, en riktig ögonfröjd. Kjell Bergqvist är en härlig rackare, snacka om att kunna fästa människors uppmärksamhet! Pia Johansson skulle ha klätt sig i färg. Kvinnan var ju vit som snö, såg nästan ut som att pulsen stannat. Illa. Johan Glans insats som programledare var stundtals riktigt, riktiga bra medan vissa partier var lika grå som reningsverkets nya fasadkulör. Känner mig nästan som Nils Petter Sundgren. Veckans filmanalys från tjejen som inte är insatt för pennys.

Det roligaste under hela galan måste dock vara när Herr Glans gick från sista stolsraden och hittade kopplingar till personen i stolen i framför. Vilken idé! Tänk att klura ut det med en massa personer från Älvsbyn. Jag hör Glans skorra på grötig skånska Person A hade i gymansiet ett förhållande med en kusin till person B. Person B var otrogen förra året med den äkta hälften till person C:s storasyster. C i sin tur är uppväxt i samma by som person D, vars farfar är svärfar till person E. Humor. Faktiskt ett rätt bra upplägg om någon vill spinna vidare på utveckligen av ett socialt sällskapsspel. Kanske kontaktar Alga för lite brainstorming.

Varför lösenordsskyddar vissa människor sina bloggar? Trist! Är inte tanken med själva bloggandet att avslöja en del av sin vardag med både bra och dåligt innehåll till den som läser? Jag har några bloggar som jag följer dagligen trots att jag inte ens nära känner personen i fråga. Via person X slussas jag vidare till person Y som i sin tur ger en vink om person Z:s liv. Och så var ekorrhjulet igång... Men nu är det käppar i det berömda hjulet eftersom jag inte tar mig vidare. Dags för Sherlock Berggren att ta fram förstoringsglaset och söka vidare på andra vägar...

Det är ett evigt tjat om textilbeklädda kablar på min blogg. Nu har jag börjat rodda i djungeln av dessa för fast installation. Verkar inte så enkelt som jag trott. Morr. Fick just svaret av en elektriker att det inte är möjligt och säkert, men har nu gått vidare och kontaktat ett industriföretag som förhoppningsvis kan hjälpa mig. Väntar svar imorgon. Håller tummarna, det vore så snyggt! Detaljerna är viktiga!

En bekännelse. För några år sedan, kanske två, fick jag en liten tax från Brio av mina svärföräldrar i present. Inte så moget att önska sig en barnleksak på 25-årsdagen, men vem kan motstå denna godbit? Trots att jag inte är så överdrivet förtjust i hundar live, så är denna en klar favorit. Och det bästa av allt är att nu kan den snart vara framme och tjäna leksak till Krut. Ingen behöver veta att det är morsans kära samlarobjekt.

På tal om samlingar så har jag hittat den optimala hyllan. I plexiglas. Perfekt för att stolt visa upp fina legoprylar, miniatyrmöbler eller kanske mina gamla Dr. Snugglesfugurer i plast. Plast is the shit!

Sedan 07.00 har Emil Söderstens Bygg befunnit sig i vår rosa boning. Han utför underverk med en snickares verktyg och goda vana. Garderoberna är redan borta, den überfula väggfasta bokhyllan á la trappräcke de Björn är väck. Nu är det luftigt och fint som snus. Väggen ska byggas igen, taket skarvas på och det fina räcket i rostfritt ska på plats. För mig får byggmästaren gärna stanna i några veckor till, jag har projekt som kan hålla honom sysselsatt...

Finns det liv på andra planeter? Nej, jag tror inte det. Inte liv i form av människor. Håller på att sätta frukostbuffén i halsen när jag läser Aftonbladet och rubriken Aliens kan vara fientligt inställda. Men please! Jag dör av skratt och ironi.

Astronomen Marek Kukula berättar i artikeln att Konsekvenserna av en kontakt behöver inte bli det vi hoppas på. Vi måste engagera FN och regeringar i de här diskussionerna. Hallå? Var är världen påväg? Engagera ett fredsorgan och världens regeringar för att diskutera hur en negativ kontakt med annat liv kan te sig? Gode värld. Låt oss satsa tid och pengar på viktigare projekt.

Slutklämmen är också bra. Vissa forskare är förbryllade över att vi inte fått några meddelanden tillbaka – trots att människan har skickat tv- och radiosignaler under det senaste århundradet. Märkligt. Välkommen till verkligheten.

Mors! Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Kruts beräknade ankomstdag. Hurra, hurra, hurra!

Finns det någon som är i behov av en kontorsstol, svart sittdel med zebramöster på ryggendelen eller en låg korgfåtölj modell soft? Ring mig! Till salu och finns att hämta omgående.

På tal om UF Dold design & innovation så var det för den oinsatte ett företag som jag, är Emma, Maria och Emelie startade via Ung Företagsamhet. Vi tävlade i en herrans massa katergorier och vann faktiskt de flesta. Via vinster i de regionala tävlingarna tog vi oss vidare till nationell nivå där feelsafe utsågs som vinnare i kategorin Sveriges Bästa UF-produkt. Året var 2002. I tävlingen om Sveriges Bästa UF-företag kom vi på andra plats. Att komma tvåa i den mest prestigefyllda tävlingen var stort med tanke på att det under 2002 fanns ca 2 300 UF-företag registrerade i Sverige. Men dock. En andraplats är råttskit i jämföresle med en vinst. Så nära, men ändå så långt borta.

Hur som haver. Vinnarna i denna tävling blev företaget ProGlobe UF. Affärsidén var att förena ett etiskt tänkande med det kommersiella, genom att sälja sandaler framtagna i samband med ett kenyanskt ungdomsprojet. Hälften av vinsten gick tillbaka till det afrikanska projektet och hälften stannade hos ProGlobe. Vår dolda och säkra extraficka som placerades i byxlinningen fick alltså stryk av det lilla världsföretaget som skeppade hem sandaler av bildäck. För att göra en lång historia kort så var huvudpersonen i sandalföretaget en luttrad tjej vid namn Camilla Ljunggren. Saxat från sidan.

Hon har slagit Jens Byggmark, Chrsitina Stenbeck och Filip & Fredrik på talanglistorna. Lanserade sin egen innovation och varumärket Pluring vid sexton års ålder. Idag är hon VD och arbetar med hållbar utveckling genom socialt entreprenörskap bland svenskt näringslivs toppchefer. Camilla Ljunggren har gjort en entreprenörskapsresa från att sälja varm saft på gatorna i Kanada via Kenya till Gnosjöregionen.

Kanske jag kan ringa henne och be om råd? Hon är ju liksom i sammanhanget, fortfarande. Drifitg tjej. Men jag måste erkänna. Sandalerna kan dra åt skogen, vår produkt var bättre och jag tycker fortfarande att vi var värdiga vinsten. Och ja, jag fortfarande bitter över andraplatsen.

Surfar runt bland en massa idéer. Jag vill bli kreativ igen. Känna den där härliga känslan av upprymdhet och framtid, samma som infann sig för åtta år sedan när vi bestämde oss för att ta fram feelsafe och startade Dold design & innovation genom Ung Företagsamhet. Jag vill utveckla en produkt, ta kontakt med tillverkare, ta fram prototyp och fila, fila, fila tills idén är klockren. Jag vill skriva en affärsplan, bygga upp strategier, beräkningar och hitta fina forum. Jag vill marknadsföra smart, starta en webbutik och skicka beställningar med posten varje dag. Jag vill tjäna pengar på min egen kreativitet. Och jag vill förmedla ett budskap. Var ska jag börja?

Läste denna artikel om Lena Jonsson Näslund, grundaren till Snö of Sweden. Inspirerande!

Jag kunde verkligen inte somna inatt. Panik. Jag som oftast sover innan jag lagt mig tillrätta på kudden och hunnit bre om mig med täcket. Jag som utan problem somnat på obekväma bänkar på järnvägsstationen i Europas huvudstäder, i tunnelbanor, i en fem minuter lång taxiresa, under tiden någon pratar med mig, i soffan, på golvet, ja överallt. Men inte igår.

Igår hettade jag, var gråtfärdig och less. Hettade när jag hörde Johan skörda sina digitala grönsaker och grödor, hettade för att sängen var obehaglig, för att magen var stor och otympig, för att barnet la sig på något märkligt vis så jag såg ut som Quasimodo men med puckelmage. Kvällen var ingen höjdare. Till slut bestämde vi oss för att se Mästarnas Mästare. Det fick mig på gott humör. Stefan Holm är en intressant människa. Statistik, kontroll, tävlingsnisse. Med tix, även vid kulstötning. Humor. Patrik Sjöberg har en tragiskt ful tatuering, fula gogglar, är stöddig men på något vis ändå rolig. Han inbjuder hela tiden till jämförelser. Ulrika Knape kan inte neka sitt moderskap till Anna Lindberg. Så sjukt lika, nästan obehagligt. Thomas Gustafson verkar vara en riktigt snäll och genomgod människa. Skulle kunna tänka mig han som granne. Ett riktigt bra program med många skratt. Jag somnade efter 03.00. Känner mig sliten idag. Måste vila.

Hann en snabbis på stan idag och såg denna bedårande utstyrsel. Köpte inte. Bara såg. Blir det en flicka måste hon ju givetvis kläs i den klassiska dräkten. Folkdräktens motsvarighet till stugmunderingen. Skateinfluerade kläder. Mammaarvet, svägerskaarvet...

Inget nytt. Därför drar jag om en timme till Luleå för att fixa skatboet hos Amanda på elevsalongen. Välbehövligt! Krut ska inte behöva skämmas över sin arma moders bångstyriga lockar och matta hårstrån. En liten renovering så jag ser hyfsad ut inför ankomsten. Johan har klippt sig på morgonkvisten så även han är förberedd. Dock skäggigare än någonsin. Man vill ju se representabel ut som förälder.

Jag vet inte om jag är onormalt uppmärksam. Eller så kanske det är så att jag uppmärksammar saker som jag tycker är märkliga. En sak jag har funderat lite på är skylten som hänger utanför Shell. Den informerar om öppettider och beskriver utbud, såsom drivmedel, maskintvätt, gasol, bakeoff och (trumvirvel) painriche.

Hallå, painriche? Varför har man valt att specificera just den brödtypen? Utöver den sorten säljs en hel del andra. Märkligt, eller hur? När jag tänker på painriche så ser jag framför mig en brödkorg med färgglad servett, fylld med dessa franska pärlor, skurna på snedden. Ett tillbehör som man förr i tiden åt till en sallad eller kanske till en grillad sommarbuffé. En liten detalj. Och förresten. Hur uttalas ordet? Jag säger päinrish medan någon annan säger paaanri.

Sammanfattning. Svåruttalad brödsort som haft sina glansdagar för en sisådär 15 år sedan. Gör knappast comeback och kan ses som högst ålderdomligt, om än det fortfarande smakar sommar och soliga dagar vid stranden. Betyg, två franska mustascher av fem möjliga.

Jag har sparat det värsta till sist. Tänkt att om jag inte hinner innan Kruts ankomst är det inte hela världen. Jag har ju checkat av en hel del andra punkter. Jag har städat i alla rum, dammtorkat, dammsugit och skurat. Flera gånger. Till och med i förrådet. Jag har sorterat allt från viktiga papper till recept och, faktiskt, tändsticksaskar. Jag har kastat skit vi inte behöver, varit på återvinningscentralen och lekt miljövän. Jag har tvättat all tvätt så korgarna står nu tomma och övergivna. Jag har sålt prylar vi inte längre har nytta av (inte riktigt sant, har kvar några). Kort och gott så har jag hunnit en hel del. Det som i grova drag är kvar och lämnat till sitt öde är det tråkigaste jag vet. Nämligen, att baka.

Resultatet av bakningen har jag ingenting emot, men själva projektet är just vad jag kallade det. Ett projekt. Men nu har jag inte så mycket att välja mellan. Om jag prioriterar 1) baka 2) panta burkar och 3) återvinningscentralen, igen, så måste jag ta mitt förnuft till fånga och inse att bakningen kommer jag att ha mest nytta av. Panta burkar och kasta skräp kan Johan göra. Fast egentligen kan han baka också, för det är ju minsann han som är utbildad bagare och konditor. Inte jag. Jag skulle inte kunna tänka mig en tristare utbildning. Men eftersom Johan inte bakar trots sina fina meriter så är jag illa tvungen att ta tag i saken.

Så. Imorgon ska jag under pistolhot göra negerbollar, muffins och kanske citronpaj. Nu sitter säkert någon huslig läsare och skrattar åt mig, men det bjuder jag på. Någon som svänger ihop sju sorters kakor och bullar i ett nafs, komponerar ihop egna recept och har matlagningsprogram som kvällsnöje. Grattis. När jag ska ge mig på mjöl, bakpulver och ugnsgrader, då intar jag inte täten. Men jag är bra på mycket annat. Bara att inse och utgå från det. Det mesta går väl att äta om man sväljer en klunk kaffe samtidigt!

Hittade ett gammalt foto på min farmor (till höger) och farfar (mitten), Lilly och Ivar, samt farfars syster Ingrid (till vänster). Taget någon gång för en herrans många år sedan. Farfar träffade jag aldrig, han gick bort redan när pappa var ung. Farmor däremot, det var en liten rar gumma. Mindre än Lilla My. Med ett stort hjärta. Fantastisk paltmakerska. För att inte tala om blodkorv. Hade alltid ett fint kakfat med pepparkakor framme. Och godisar i en glasskål. Serverade äkta varm choklad i retroporslin från Gefle Porslinsfabrik. Porslin som nu står de i mina skåp. Det är jag glad över.

På tal om retro. Idag kom Assar och Adela förbi med ett förtjusande bord. En gammal Perstorpvariant med rutmönster i olika grå toner. Lovely! Tänk så fint att servera kaffe i farmors porslin runt bordet från Johans mormor. Yes. Så blir det. Ska bara hitta en plats först...

Rutinerade tävlanden som tippat på dagens datum hade inte rätt. Nu står turen till Louise. Kanske, kanske... Om det vill sig så väl så kommer Krut och Louise (som faktiskt är släkt några led bort), att dela samma födelsedag. Inte mig emot!

091231, pojke. Svägerskan
100101, flicka. Frida
100105-100106, flicka. Johanna
100107-100108, flicka. Anna
100110, pojke. Pappan
100110, pojke. Cillan
100112, flicka. Johanna Skate
100113, flicka. Agneta
100118, flicka. Lynette J
100120, flicka. Louise
100121, flicka. Ivanhore
100121, flicka. Ella
100125, pojke. Amanda Sis
100126, pojke. Svägerskan
100127, flicka. Marie
100128, pojke. Jenka
100129, pojke. Hemlige Arne
100130, pojke. Elias
100131, flicka. Jonas J (Brio-omslagskillen)
100202, pojke. Elin Lindgren
100208, flicka. Ylva Lindström

De sista tulpanerna som jag fick när jag fyllde år kastade jag igår. Ögonfröjden har alltså dekorerat vårt hem i hela två veckor. Två veckor! Det är hur lång tid som helst. For därför förbi Ica och inhandlade tre nya förpackningar för ynka 120 kr. Nu står min Aaltovas överfylld med dessa vackra skapelser i rött, rosa och orangegult. Snacka om vardagslyx!

Jag känner mig omtumlad. Nu är det på riktigt. Jag har börjat öppna mig och Linda kände Kruts huvud idag när jag var på MVC. Jag vet inte var jag ska ta vägen eller vad jag ska ta mig till, nu är den stundande förlossningen det enda jag kan tänka på. Inom en mycket snar framtid, förhoppningsvis!

Mitt blodvärde är tjockt bra (nytt uttryck från den senast sedda bion). Onaturligt bra. Blodtrycket är lite högre än sist men det kanske inte är så konstigt med tanke på att det närmar sig. SF-måttet ligger fortfarande på 34 cm och Kruts hjärtslag är rätt oförändrat, 140 slag per minut. Min mage är spjutformad. Jag är redo att fightas mot värkarna! Kom igen!

Jag har just gjort något moget. Nämligen skaffat en ny mail. Jag kommer ihåg min första. Jag var hemma hos Sandra, en tjej som jag gått i samma klass som från födelse till högstadiet. På en ranglig, buntad datastol satt jag och försökte hitta på en fyndig adress. Provade med olika namn från Lejonkungen, typ [email protected]. För den som inte kommer ihåg så var Zazu en lojal näshornsfågel och rådgivare till Mufasa, Simbas far. Fråga mig inte varför jag ville kopplas samman med denna karaktär. Men så var det.

Efter den bedrövliga starten i hotmail-världen bytte jag så småningom till [email protected]. Varför? Jo. Olle kallades för Olle Bull och då blev jag automatiskt Anna Kaka. Och påhittig som jag var under 1990-talet, insåg jag att det sista a:et i kaka inte behövdes eftersom snabela:et ersatte det hela. Klockrent.

Några år senare kändes det lite pinsamt att lämna ut min fikainspirerande mail. Då bytte jag till [email protected]. Kändes trendigt att blanda boksäver och siffror, och yahoo.com var då en snabb och effektiv sökmotor (sökmotor, notera ålderdomen i ordet). Den har jag haft tills idag men har nu alltså ersatts av [email protected]. Abstrakt och tidlöst. Och är fortfarande fyndig, trots otaliga år sedan näshornsfåglens tid. Dock har jag svårt att tro att dagens mail i inboxen kan överträffa de som skickades från och till [email protected]. Those were the days!

Lyssna när Tattarn klarar fem i rad och blir mästare i dagens Sanning eller Bullshit hos Christer i P3. Thomas hörs i andra delen, från 31.10.

Christer: Vilken grej Thomas! Det är första Sanning eller Bullshit jag sänder på hur länge som helst och så får vi en mästare och det var ingen annan är Thomas. Inte från Skåne, han var från Norrland och han var bra!

Thomas: Jag är från Älvsbyn, jag är från Vistträsk!

Christer: Eumusch!

Det finns en viss typ av pryl som jag har en förmåga att hamstra. Prylen stavas textil. Tyg. Marimekko. Precis. Av dessa färgglada skapelser har jag med viss möda och stort besvär knåpat ihop diverse gardiner och annat nyttigt. Men de flesta inköpen har hamnat i en kartong med märket Suominen. Prydligt vikta i väntan på att så småningom få en egen plats i vårt hem. Metervis med färgade mönster, hela rapporter och finfina klassiska stuk som kan liva upp vilken trist vägg som helst. Men för tillfället i en kartong.

Men om, om, jag fick önska mig två nya tyger, då skulle jag välja dessa. Fick jag bara välja ett, skulle jag ta det första. Så fint, så fint. Me like!

Är nu inne i vecka 39. Exakt 14 dagar kvar till det magiska datumet. Nu börjar jag bli rätt så förväntansfull på vad som komma ska inom en hyfsad snar framtid. Hur mycket jag än läser för att vara någolunda förberedd så känns det skumt att det faktiskt är jag som ska gå genom det hela. Jag. Min kropp. Då är det inte objektivt och sakligt utan min egna upplevelse. Otroligt märkligt. Jag måste fousera. Slappna av. Tänka rätt. Målinriktat. Att varje liten bit tar oss närmare vårt barn. Och förresten ska jag försöka be under tiden. Gud kanske kan skänka mig lite hopp och frid i hjärtat när det är som jobbigast. Eller? Det förväntar jag mig.

Ändrade planer! Blir ingen snickare hos oss på tisdag, projektet är framflyttat till nästa vecka. Jag och Maria smider istället planer på en tur till IKEA. Där ska jag inhandla gardinstänger som ska tjäna som spjälor till räcket. Marias idé. En riktigt smart och relativt billig idé. Hoppas bara att de passar, håller tummarna! Räcket i sig ska vara stilrent, enkelt och i framtiden valnötsfärgat och likaså den befintliga ledstången. Länge leve mörka träslag! Tapeterna som sitter på väggarna just nu får sitta i några månader till. Ingen vits att tapetsera om innan vi bytt fönster. Men det blir fint i framtiden! Hurra!

Alla fan av Edward och Jacob med tillhörande flock av vampyrer och vargar. Ta en titt på detta inlägg, tillägnat mig, skrivet av Jean-Pierres matte Marie. Hon med v-jeans, gula kängor och ett vackert leende.

Johan och hans äldre bror Mattias kan numer titulera sig bröderna Skägg. Mattias därför att han tidigare i veckan nästan skapat kalhygge á la Svea skog på ansiktets håriga delar då han tittade in i pannan i samma veva som elden tog fart. Så Mattias är numer nästan hårlös i ansiktet, men lyckligtvis tog brynen och fransarna skydd bakom glasögonen. Johan däremot, han har kommit på andra tankar. Han har beslutat sig för att inte raka sig förrän Krut kommer till världen. Slutspurtsskägg. Yeah, hårige Hardy. Bröderna Bäver aka bröderna Skägg.

Nej, jag är inte nominerad. Haha. Men nästa år! Skönt med självdistans.

Så var födelsedagsfirandet över för denna gång. Med kaffe, tårta, blommor och presenter. Alltid trevligt att träffa familj och vänner. Tack, tack för alla gratulationer! Mest glad blev jag dock över Mariannes telefonsamtal där hon sjöng Du vet väl om att du är värdefull. Jag blir imponerad av människor som kommer ihåg att man andas och finns, trots att man inte möts så vidare ofta i vardagen. Det värmer i hjärtat.

Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor; jag skall skänka er vila.
Matt 11:28

Tavlor. Det är svåra nötter att knäcka. En tavla ska vara intressant, personlig och gärna ha något inbakat budskap. Kanske färgglad. Av någon känd konstnär. Numrerad också. Som sagt. Svåra nötter. Kanske därför som vi inte har en enda tavla uppsatt. Men nu har jag hittat en poster som jag skulle kunna tänka mig få pryda någon av våra kala väggar. The ABC's of Branding.

Fader vår som är i himmelen. Helgat varde ditt namn. Tillkomme ditt rike. Ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden. Vårt dagliga bröd giv oss idag, och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro. Och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt, och makten och härligheten, i evighet. Amen.

Så var jag hos Linda igår igen. Fortfarande är allt prima liv. Magen växer, SF-måttet ligger på 34 cm och Kruts lilla hjärta pickade på med 132 slag per minut. Nu känns det så tydligt hur barnet ligger, var händerna och fötterna finns. Har läst att rörelserna avtar i slutet av graviditeten. Inte här inte. Funderar på när ungen alls sover. Liv och rörelse nästan jämt. Det är en härlig upplevelse. Försöker att memorera den så att jag inte ska glömma bort när magen inte innehåller något barn längre, utan enbart mage.

Idag kom de fina sängkläderna från Småfolk. Grön botten och gröna små äpplen i genomskärning. Retro. Fint. Inget rysch-pysch och spetskanter. Näe, mer klara färger till folket!

Igår hade min blogg 116 sidvisningar men endast fyra kommentarer. Två av Johanna of York upon Cheshire och två av mig själv som svar på hennes. Alltså räknas inte mina. Totalt två. Skärpning, mina läsare! 80/20-regeln borde väl passa även i bloggvärlden? Dålig stil, jag kräver en förbättring! Vilka är ni egentligen?

Måste säga att det är ett uselt gensvar till sommarens medeltidsvecka. Ingen har anmält sig, bortsett från Cillan som har gjort det muntligt. Har mina läsare inget intresse för kultur och historia? Eftersom anmälningarna inte direkt har strömmat in har jag gjort ett dreamteam.

Wilfred of Ivanhoe, a knight and son of Cedric the Saxon.
Medeltidsveckans huvudfigur, Mattias. Snabb på att manövrera fordon och skulle se rätt rolig ut i riddarutrustning. Undra hur skölden skulle se ut, kanske en skate?

Cedric the Saxon, Ivanhoe's father.
Här ser jag Erland Åberg framför mig med en peruk i råttfärgad pagefrisyr, ett mässingfärgat diadem och en fotsida cape. Humor.

Rowena, a noble Saxon Lady.
Cillan i sitt långa ljusa hår och blå ögon skulle göra succée som prinsessa. Eftersom hon gillar att pyssla fixar hon snabbt ihop en snygg krona och diverse andra attiraljer.

Aethelstane, last of the Saxon royal line.
Skogsmannen Andreas skulle göra en rolig gestaltning av den ständigt hungrige karaktären.

Wamba, Cedric's loyal Jester.
Berättar alltid historier och skämt så vem passar bättre in än Leif? Tror dock han bör öva upp sin smidighet, men den borde vara i någolunda form till sommaren. 

Isaac of York, the father of Rebecca; a Jewish merchant and money-lender.
Ett wildcard. Vad sägs om Lars Eriksson från Reivoberg? Jag tror han bär på en dold skådespelartalang och han skulle nog spela denne man på ett intressant sätt. 

Rebecca, a Jewish healer, daughter of Isaac of York.
Ulrike passar som hand i handske för denna utmaning. På med en röd klänning och lite guldaccesorarer, så är saken biff!

The Black Knight, King Richard the Lionhearted.
Godhjärtade Assar skulle göra en strålande insats som kung. Äger halva byn när det gäller skog så bara det är underlag nog att utses som kung. Adela kan säkert svänga ihop en mundering.

Prince John, brother of King Richard.
Känner att Jonas Eriksson från Reivoberg skulle kunna göra en minnesvärd insats som denna karaktär. Klädd i en mörk cape med fluffkrage i vitt och svart, och en krona på sitt mörka hår.

Locksley, Robin Hood, an English yeoman.
Johan har utekläder i alla möjliga material och utföranden. Så ett set i grönt med en snitsig fjäderhatt är det enda som behövs. Och lite övning med pilbågen.

Utöver dessa karaktärer behövs några tempelriddare, prinsessor och andra statister. Nå?

Jag föddes den 5 januari 1983. En onsdag för 9 860 dagar sedan. Det betyder med andra ord att jag firar min 27 födelsedag på tisdag! Hurra! Måste beställa tårtor, kanske baka något sött och städa huset. Det blir morgondagens projekt. Jag har inte önskat mig någonting. Har allt jag behöver och mycket mer än så. Det är vuxet.