åttiotrenollettnollfem

Vilken dag! Skepp o hoj på böljan blå. Turkos för att vara exakt. Jag har badat i det uppfriskande havet, solat och slukat jordgubbar. Mitt i allt ett märkligt väderfenomen med tunga droppar trots molnfri himmel. Kvällens huvudrätt består av moussaka. Hoppas den är mer smakrik än mellanstadiets...

Milstolpe! Ikväll har jag känt en spark i magen. Inte bara en rörelse utan en riktig kick. Otroligt! Mera, mera! Det lilla fröet växer bevisligen. Om 24 veckor en leveransklar planta! Efterlängtad!

Befinner mig nu i staden Makarska vid den dalmatiska kusten. Dagen har bjudit på sol, stenig strand och kallt men klart hav. Vi bor på ett fräscht hotell, har käkat bra mat och hunnit inspektera och gidkänna strandpromenaden. Utöver det, litervis sparkling water och ett härligt sällskap med humor och högt i tak. Underbart härligt!

Snart dags för avgång! Kroatien, here I come!

Levi är numer stolt ägare till en cykel. En tvåhjulig modell utan pedaler som ska utveckla barns balanssinne. Snabb som blixten, ett kungligt vrålåk! Så. Nu är jag den enda i familjen som saknar cykel. Dålig ekvation. Borde göra något åt saken! Jo. Ett till pinal som måste införskaffas är en hjälm. Till Levi. Cykelhjälm på vuxna människor är en god investering i sig men en mindre gynnsam investering på andra plan. Ungefär likvärdigt med att Johan kallar min onepiece för p-pillret. Inte en attraktiv utstyrsel. Men praktisk och bekväm.

I sann löparanda har vi tränat Levi i startblock sedan några månader tillbaka. Övat reaktion, explosivitet och målgång. Målsättningen har varit ära och berömmelse och vinnare av Hyddan-loppet. Nja. Kanske inte riktigt så. Men igår var det dags. Levi hade myror i byxorna under uppvärmningen som bestod av sånger och rörelse. Kändes bra med tanke på att det går ut på att korsa mållinjen. Men. När det väl var dags för att inta startposition tillsammans med fröken och de andra barnen backade Levi ur. Ville inte vara med. I sista sekund ångrade han sig och tillsammans med Johan sprang han i mål och fick en ätbar medalj runt halsen. Heja! Efter fika, hopp och lek drog vi vidare för att fira Maltes första födelsedag som innefattade leksaker med ljud, ytterligare sockerintag och surr. Lättsövd son, check.

Vilken underbar helg! Jag har bränt min solkänsliga hud, insett faran med kort frisyr och smörjt in mig med solskyddsfaktor. Krattat gården, planterat sommarblommor och rensat ogräs. Hejat fram We’re going up, up, up i blågul outfit, grillat och hängt med vänner. Blivit uppvaktad med en himmelsk tårta av mina fina och piffat till mammas grav med pioner. Fart och fläkt. Precis som det ska vara. Gillas.

Träningsvärk. Märkligt.

Rusade i mål på 33:50! Fett bra! Iförd ärtgrön mundering och gravid i vecka 16. Du har ju inte tränat på sju år, sa Johan innan jag åkte. Tack för inspirationen! 1-0 till mig! Mehe!

Om några timmar ska jag och en bunt härliga tjejer rusa in våren. Jag kan inte annat än ifrågasätta mitt deltagande. Jag föredrar rast takt framför flås, svett och skavsår. Fridens liljor!

Överlycklig och lättad syster. Stolt familj. Amanda klarade delprovet! Dessutom bäst i klassen tillsammans med en annan tjej. Det är ju så att man blir tårögd. Hurra!

Andra dagen i rad som spenderas i kuststaden med torneådalsmentalitet. Väntar på att bli insläppt till sal H3007. Snart vankas frisyrskapande! Heja!

Levi.

Precis som Björn Afzelius sjunger så är du Det finaste i världen. Jag försöker ta tillvara på alla fina guldkorn. Memorera. Föreviga. Du har vuxit på många sätt. Både i år, cm och personlighet. Den egna viljan har börjat visa sig, ditt obefintliga tålamod men också din positiva inställning och förmåga att finna dig i situationer. Två år, så gammal säger du att du är när man frågar. Fram till för några veckor sedan sa du alltid Ett år, skrattade och visste att vi skulle rätta dig till rätt siffra.

Du spenderar dagarna på dagis. Hyddan, närmare bestämt. Trivs med andra barn, fungerar bra i grupp och ser upp till de äldre. Och om vi ska tro dig så serveras det alltid Ptatis å fisk till lunch. Allmänt så är du ett enkelt barn. Äter bra, sover bra och har aldrig försökt rymma ur spjälsängen. Förutom i stugan där det finns en bättre flyktväg. Märkligt. Du har drar nytta av din charm och fördelen med dina långa ögonfransar. När du vill något riktigt mycket eller när vi säger ifrån. Då kommer den. Mästerkatten-i-stövlar-från-Shrek-filmen-blicken. Den när hårbollen håller sin hatt i tassarna och storögt tittar upp underifrån. Du gör likadant. Tyvärr går vi på det. Inte alltid. Men det händer. När dina stora blå ögon och långa fransar viftar, underläppen putar och du ser sådär söt ut. Som en sockerbit. Galet. Du kommer att ge din arma mor huvudbry i framtiden. Må du inte krossa flickors hjärtan.

I helgen gick du för första gången hem till en kompis. Kavat. Orädd. Imponerad. Du räknar till tio, är fortfarande obeskrivligt förtjust i fordon av alla de slag och har blivit riktigt duktig på att köra trehjulingen. Litte till, säger du och gasar. Sjunger med i orden Falig och Tjo i Björnen sover. Selektiv. Likt dina kramar och pussar som du generöst delar ut till betrodda. Sötnöt.

Du ser ut som mig när jag var barn. Och morbror Olle. Många drag, men främst det lockiga håret. Men du blir mer och mer lik din pappa. Och när du lägger armarna bakom ryggen och lutar dig lite framåt, ser du exakt ut som Assar. Du har din mormors sneda leende. Jag är glad för det. Hon hade varit så stolt över dig. Och din fasters lillfinger. En salig blandning men ändå bara dig själv.

Vackerbarn. Snart storebror. Älskar dig.

Regn och dåligt väder igen! Grått, mulet och kallt. Verkar som att brevduvan med inbjudningskort till våren innehållandes viktig information om årstidernas växlingsschema flög vilse. Typiskt. Äppelträdet ser visset ut och delar av gräsmattan är fortfarande täckt av löv. Och. Röd flagg. Älven stiger hela tiden. Stor skillnad från dag till dag. Jag sätter mina sista slantar på översvämning à la 1995. Faktiskt.

Plötsligt händer det! Redan igår faktiskt. Men då var jag inte 100 % säker. Nu är jag övertygad. Rörelser i magen! Det låter nästan osannolikt eftersom jag bara är i vecka 15. När Krut, sedermera Levi, hyrde ettan med kokvrå, sovalkov och wifi lärde jag känna honom i vecka 18. Den nya hyresgästen gör sig alltså känd hela tre veckor tidigare. Tre veckor! Galet!

Doften av ättika är det i särklass vidrigaste som jag andats in sedan jag blev gravid. Uäk! Må ogräset förevigt förintas så jag inte fått kväljningar helt i onödan. Huga.

Nyss hemkommen efter en härlig förmiddag hos Stenbergs i Snårbäcks. Där bjöds på traktorsafari, grillad korv, utelek och trevligt sällskap. Gillas!

Kvällens middag bestod av den bästa delen av skogens konung, egenkomponerad potatissallad, baconinlindad sparris och pepparsås. Jammi, som Levi säger. Grillat kan lysa upp det mest intetsägande tandläkarvädrer, en glittrande guldkant på vårt provisoriska compact living à la garage. Och imorgon. Då levereras en gryta palt. Adelas matkasse. En skänk från ovan. Förhoppningsvis får vi sällskap av favoriterna från andra sidan järnvägsspåret också. Men innan dess. Finbesök från huvudstaden! Välkomna hem!

Två tredjedelar av familjen är nu friserad. Yeah! Stylad inför systers prov som går av stapeln nästa vecka. Bidrar som modell i den roligaste kategorin. Kort festfrisyr. Känns lite mer inspirerande än del av gråhårsfärgning, skäggklippning och permanentrullning...

Självcentrerade människor må vara en av de sämsta personligheter som existerar. De saknar empati för andra. Lyssnar men förstår inte budskapets innebörd. Och. Har det antingen fantastiskt mycket bättre eller beklagande sämre än övriga befolkningen. Fokus på jag, mig och mitt. Idag blev det överbevisat. Bekräftelse av sin egen dumhet, som en klok vän sa. Jag håller med.

Bebez gjorde precis premiär i lokala nyheter! Men. Med tanke på att det enbart var hans lockiga frisyr som skymtade så kanske de flesta missade hans insats. Kvällen till ära hade han myror i byxorna, spring i benen och siktet inställt på äventyr. Harmonierade tyvärr inte så bra med en fullsatt biosalong och information om framtidens gruvdrift till lika kommunens hopp. Trots fler frågetecken än utropstecken är jag ändå övertygad. Fyndigheterna av metall kommer förr eller senare att bidra med utveckling av vårt samhälle. Och barret som sågs i rutan, det saxas imorgon. Tur det. För med mindre fluff hade det inte funnits någon premiär att föreviga i den digitala sfären!

Nytt pass, check! Tekniken går verkligen framåt. Dessutom blev jag expedierad av en glad herre med ett ankare tatuerad på underarmen. Sailor!

Mina ord är slut. Elegi.

För den intresserade kommer här en to-do-lista över den närmsta framtiden. Inom kort, förlängd helg. Tack käre Gud för att Jesus uppstod från dödsriket, blev kvar på jorden en kort  period för att sedan inta himmelen och evigheten. Frid! Efter det ser jag fram emot en snabbvisit i Kroatien. Båtutflykt, sol och god mat. Konferens känns som det minst viktiga på agendan. Låt mig notera att mitt jobb är underbart! I samma veva anländer det sista byggmaterialet vilket innebär att vi ser mållinjen i årets projekt. Veckan därpå tillägnas syster Amanda som går på bal, tar studenten och vinkar adjö till tolv års studier. Bara att gratulera! Dessutom fyller hon år och det ska firas med noga utvalt fika i pastell. Next. Ultraljud! Nedräkning. 36 dagar kvar. Sedan är det midsommar, årets höjdpunkt vad gäller mat. Vilket jag ser fram emot. Kanske firar vi den årliga traditionen vid havet med munspel och lägereld eller så är vi någon annanstans. Hur som helst i trevligt sällskap. Time will tell. Slutligen. Jobb i två veckor till innan jag stämplar ut för fyra veckors ledighet. Passar på att nyttja både semesterdagar och föräldradagar. Fick nämligen ett trevligt besked i ett grönvitt kuvert tidigare i veckan. 198 dagar kvar att ta ut på Levi. Yeah! Den som spar han har! Och. När semestern är slut och vardagen åter tagit över kalendern. Ja. Då är jag i vecka 27. Om allt går väl. Stressad? Lite.

Brödfabriken firar jubileumsår i år. Hurra! Bara att böja knä för familjen Nilssons uppfinningsrikedom, klurighet och berömda kakor. Lördagen bjöd på en lyckad tillställning i cowboymiljö med god mat, underhållning, allsång, armkrok och lite rumble in the jungle. Gillas. Dessutom fängelsevisit, krutrök och kristallkronor. Allt tillsammans med härliga människor, vissa mer förfriskade än andra. Men ändå städade. En uppvärmning inför höstens stora evenemang. Jubileumsfesten de luxe. Galornas gala. Minutiöst genomtänkt med späckat program från ett dygn till ett annat. Åter till summeringen. Kvällen avslutades med oplanerad safari där vi såg en och annan hare, räv och orre. Så. Tre och en halv renar av fem möjliga. Djurparken i inlandet kan känna sig besegrad…

Ge mig något ätbart! Smörgåstårta, gräddtårta eller åtminstone en bakelse? Känns oroväckande...

För några timmar sedan lyssnade jag på ljuvliga toner. Nämligen hjärtslagen hos det lilla liv som har inkvarterat min livmoder i en hel trimester. Lättnad. Ett kvitto på mänsklighet. Jag kände det inte själv men Linda uppfattade även en rörelse. Galet. Ofattbart. Magiskt! Mitt välbefinnande är top of the line och jag har gått upp 1,6 kg sedan inskrivningen. 33 % av graviditeten, check. Bara två tredjedelar kvar. Tiden går fort. Ultrarapid. Nästa destination, ultraljud. Längtar!  

Statusrapport. Nu är väggar väck och labyrinten med små ytor och vrår förvandlat till rymd och frihet! Stoltserar med 260 cm i takhöjd, rejäl murstock och finfina tiljor som mot sin vilja gömts under gulnad plank. Ljus, ljus och åter ljus! Golvet som bröts upp tidigare i veckan läggs nu igen med skivor förberedda för värmande värme. Gillas. Vatten och avlopp är omdraget, delar av den befintliga elen infräst och den nya dokumenterad med bläck på ritningar. Under nästa vecka fortsätter projektet och då ska el slutföras, innertak spikas upp, väggar gipsas och murstock putsas och målas. Livet leker!

Packa, lasta och kasta. Det ska jag ägna mig åt de kommande dagarna. Därför att. På måndag stämplar Olle in. Boyta. Jubel! Trumvirvel! Då ska luften bli fri och ytor skapas. Halleluja!

Precis som medaljen har en baksida så har baksidan också en medalj.
Olle Eriksson