åttiotrenollettnollfem

Huset är halvklart. Ena gavlen och ena långsidan är klart. Nu är de inne på gavel nummer två. För den som inte har kört förbi vår pärla kan jag informera om att skillnaden blir gigantisk. Före och efter. Helt galet. Dels på utsidan med ny panel, några nya fönster och färg. Men insidan. Nötterna som byggde detta hus 1949 kan inte ha haft alla flingor i paketet. Under de senaste två veckorna som bygget har hållit på, har det upptäckts ett och annat. Som att det inte funnits spån i vissa fack. Nu menar jag att spånet trycks ihop. Nej. Ta mig på orden. Det har varit tomt. Tomt. Ingen isolering alls. Inte undra på att det har dragit nordanvind under vintermånaderna. Fattiga stackare. Några fönster har varit drevade med kartong och papper. Hmm. Energisparande så det förslår. Och när andra gavlen revs hittades ett fönster. Mycket gammalt. Som bara byggts igen med glas och rubbet. Jag måste säga att detta projekt är verkligen behövligt. Det känns rikigt bra att få ett kvitto på det! Det är underbart att vakna på morgonen och höra spikpistolen. Då vet man att det händer grejer. Me like!

Oj. Sista juli idag. Ny månad imorgon. Skönt. Jag är less sommaren. Det brukar ofta bli så. De senaste dagarna har det varit kvavt, varmt och fuktigt. Blä. Inte min melodi. Nej, nu ser jag fram emot hög luft och gulnande löv. Hösten. Den klart finaste årstiden. Om någon undrar, förutsatt att jag har några tappra läsare kvar, så är anledningen till min usla uppdatering nyss nämnda väder. Jag finner inte ro att sätta mig framför datorn. Till min räddning ser jag dock att det är fler som är i samma sits. Skönt. Då behöver jag inte skämmas lika mycket. Men nu är jag här!

Äntligen! Imorgon börjar sommaren stora projekt. Målet är att förvandla vår pastellrosa iskub till en ljusgrå sockerbit. Vi har redan ett litet försprång eftersom Marias pappa Tord aka hustomten, kom förbi oss för några dagar sedan och rev hela gavlen. Schysst! Byggställningen är redo, isoleringen är hämtad och panelen är less att ligga i stället. Ja!

Minisemestern i Moskosel har jag ju glömt att dokumentera. Bortsett från vädret och Johans nacke var det härliga dagar. Jag blev nostalgisk som bara den när jag gick till servicehuset, duschade med en femma och fyllde dricksvatten i en plastdunk. Plötsligt kände jag mig som åtta år, på husvagnssemester med familjen och en hel drös av kulturella sevärdheter att bocka av under soliga och intensiva veckor. Härligt. Inte för att jag känner behov av en husvagn, verkligen inte. Och Johan är ingen husvagnsprofil, även om vi har likadana wct-jackor. Hur som haver. Stugan vi hyrde hade kanonbra läge. Max tre steg till vattnet. Inte dålig utsikt alls! Vi åt god mat (rekommenderar verkligen Sunes rökta fjällröding), fick en mycket informativ sightseeing i samhället och träffade Johans päron. Levi hade kvalitetstid med farmor och farmar och jag och Johan kikade på utlandsresor. En av dagarna drog jag och svärmor til Arvidsjaur och A-Färg och Tapet. Ett måste för den som är intresserad av kitsch, plast och färgglada skapelser. Och fina barnkläder. Nu var jag främst sugen på The Tiny Suit, men tyvärr fanns den inte i rätt storlek. Hade ju suttit som en smäck till bröllopet! Till Levi, alltså. Men. Det är ju alltid roligt att fynda, så jag gick ut ur butiken några plagg rikare och många pengar fattigare. Nåväl, fina dagar, skönt att komma bort!

Bröllopet igår var finfint! Fredrik och Johanna strålade likt den ädlaste metall och var så fina, så fina! Hela dagen bjöd på fantastisk musik av både familj och vänner och jag blev tårögd både en och två och faktiskt tre gånger. Maten var perfekt, tårtan likaså. Förrätten hade jag kunnat äta om och om igen. Värdtrion gjorde en helhjärtad insats och var helt suveräna. Många skratt, roliga lekar och som pricken över i:et, hälsningar från både Charlotte Kalla och Niclas Jonsson. Jo, det är sant. På riktigt. Och några andra kända sportprofiler också. Inte tråkigt! Men. Av allt det fina och glittriga så är det en särskild grej som jag bär med mig. Nämligen. När vigseln var slut och brudparet var redo för att gå ut till tonerna av Daniel Lemmas If I used to love you, ställde sig två tjejer upp i kyrkbänken och började sjunga Love, love, love. Efter de första tre orden ställer sig fler och fler människor upp och ansluter i sången! All you need is love. Snacka om att ha musikaliska vänner! Det var magiskt! Och precis som i Love Actually, fast denna version var a cappella och saknade instrument. Fredrik och Johanna visster ju inte om den lilla kuppen, som för mig personligen var top notch! Och slutligen kan jag meddela att jag blev rätt sugen på att börja planera vårt bröllop! Frågan är bara när, var hur...

För några dagar sedan passerade Levi fem månader. Fem månader! Jag är så glad att Johan för tillfället är föräldraledig och får vara med och ta del av alla framsteg. För faktum är att det händer nya saker nästan varje dag! Levi kan nu sitta själv korta stunder men har alltid kuddar eller oss som sarg. Ibland känner jag mig som Ravelli när jag tvingas göra räddningar åt både höger och vänster. Och inte nog med det. I slutet av förra veckan kom Johan hem med en gåstol. Sockergrynet förstod direkt att gåstolen var ett fordon och tog sig genom vardagsrummet och fram till soffan där jag lockade likt en saltsten till en älg med vitaminbrist. Alltså, manji använde sina knubbiga spiror till ben och pinnade på. Nu gick det inte på någon rekordtid som kan ge Usain Bolt konkurrens, men det är ju mindre viktigt. Heja, heja! En annan sak som också har förändrats är Levis sovmönster. Han har ju alltid sovit bra på nätterna men ändå vaknar för att tanka en eller två gånger. Men inte nu längre! Nej, nu somnar han ungefär samtidigt som sista nyhetssändningen innan midnatt och sover fram till morgonkvisten. Underbart! Så har han gjort nu i snart två veckor, så jag tycker jag har rätt att säga att världens åttonde underverk har fått en fin rutin. Och till sist. En liten vit diamant gror i den undre rabatten. Ja, första tanden har snart spruckit fram!

Under den dryga veckan som jag inte har delat med mig av mitt liv så har jag hunnit med en tripp till månen, några penseldrag på panelen och lite annat smått och gott. Ungefär. Nästan. Nej. Men en heldag i Haparanda som 235 km senare avslutades med en omonterad säng eftersom vi saknade en sängsida. Bäver. Men resårmadrasserna och allt annat var toppen och Johan vaknade i stugan utan ryggont för första gången sedan stugans begynnelse. Och det är ju underbart. Från att ha haft det rätt trångt på den 120 cm breda säng som togs i bruk ungefär samtidigt som femöringen togs bort så kändes vår nya som ett hav. Lovely! Efter ett samtal med Kamprads underordnade är en ny sängsida skickad. Där kan man tala om bra service!

Jag lever. Vi är påväg till Vistträsk för den årliga byadagen. Där vankas palt, våfflor och modevisning á la folklore. Härligt! Be there!