åttiotrenollettnollfem

Lyssna när Tattarn klarar fem i rad och blir mästare i dagens Sanning eller Bullshit hos Christer i P3. Thomas hörs i andra delen, från 31.10.

Christer: Vilken grej Thomas! Det är första Sanning eller Bullshit jag sänder på hur länge som helst och så får vi en mästare och det var ingen annan är Thomas. Inte från Skåne, han var från Norrland och han var bra!

Thomas: Jag är från Älvsbyn, jag är från Vistträsk!

Christer: Eumusch!

Alla fan av Edward och Jacob med tillhörande flock av vampyrer och vargar. Ta en titt på detta inlägg, tillägnat mig, skrivet av Jean-Pierres matte Marie. Hon med v-jeans, gula kängor och ett vackert leende.

Johan och hans äldre bror Mattias kan numer titulera sig bröderna Skägg. Mattias därför att han tidigare i veckan nästan skapat kalhygge á la Svea skog på ansiktets håriga delar då han tittade in i pannan i samma veva som elden tog fart. Så Mattias är numer nästan hårlös i ansiktet, men lyckligtvis tog brynen och fransarna skydd bakom glasögonen. Johan däremot, han har kommit på andra tankar. Han har beslutat sig för att inte raka sig förrän Krut kommer till världen. Slutspurtsskägg. Yeah, hårige Hardy. Bröderna Bäver aka bröderna Skägg.

Nej, jag är inte nominerad. Haha. Men nästa år! Skönt med självdistans.

Igår hade min blogg 116 sidvisningar men endast fyra kommentarer. Två av Johanna of York upon Cheshire och två av mig själv som svar på hennes. Alltså räknas inte mina. Totalt två. Skärpning, mina läsare! 80/20-regeln borde väl passa även i bloggvärlden? Dålig stil, jag kräver en förbättring! Vilka är ni egentligen?

Måste säga att det är ett uselt gensvar till sommarens medeltidsvecka. Ingen har anmält sig, bortsett från Cillan som har gjort det muntligt. Har mina läsare inget intresse för kultur och historia? Eftersom anmälningarna inte direkt har strömmat in har jag gjort ett dreamteam.

Wilfred of Ivanhoe, a knight and son of Cedric the Saxon.
Medeltidsveckans huvudfigur, Mattias. Snabb på att manövrera fordon och skulle se rätt rolig ut i riddarutrustning. Undra hur skölden skulle se ut, kanske en skate?

Cedric the Saxon, Ivanhoe's father.
Här ser jag Erland Åberg framför mig med en peruk i råttfärgad pagefrisyr, ett mässingfärgat diadem och en fotsida cape. Humor.

Rowena, a noble Saxon Lady.
Cillan i sitt långa ljusa hår och blå ögon skulle göra succée som prinsessa. Eftersom hon gillar att pyssla fixar hon snabbt ihop en snygg krona och diverse andra attiraljer.

Aethelstane, last of the Saxon royal line.
Skogsmannen Andreas skulle göra en rolig gestaltning av den ständigt hungrige karaktären.

Wamba, Cedric's loyal Jester.
Berättar alltid historier och skämt så vem passar bättre in än Leif? Tror dock han bör öva upp sin smidighet, men den borde vara i någolunda form till sommaren. 

Isaac of York, the father of Rebecca; a Jewish merchant and money-lender.
Ett wildcard. Vad sägs om Lars Eriksson från Reivoberg? Jag tror han bär på en dold skådespelartalang och han skulle nog spela denne man på ett intressant sätt. 

Rebecca, a Jewish healer, daughter of Isaac of York.
Ulrike passar som hand i handske för denna utmaning. På med en röd klänning och lite guldaccesorarer, så är saken biff!

The Black Knight, King Richard the Lionhearted.
Godhjärtade Assar skulle göra en strålande insats som kung. Äger halva byn när det gäller skog så bara det är underlag nog att utses som kung. Adela kan säkert svänga ihop en mundering.

Prince John, brother of King Richard.
Känner att Jonas Eriksson från Reivoberg skulle kunna göra en minnesvärd insats som denna karaktär. Klädd i en mörk cape med fluffkrage i vitt och svart, och en krona på sitt mörka hår.

Locksley, Robin Hood, an English yeoman.
Johan har utekläder i alla möjliga material och utföranden. Så ett set i grönt med en snitsig fjäderhatt är det enda som behövs. Och lite övning med pilbågen.

Utöver dessa karaktärer behövs några tempelriddare, prinsessor och andra statister. Nå?

Carina, alltså pappas fru, har fem barn. Axel heter den yngsta och han är en mycket rolig filur. Kan beskriva honom som kvicktänkt, klok och väldans förståndig för sin ålder. Han har talets gåva och kan förmodligen väcka liv i en sten. Underhållande, med andra ord.

Ikväll var jag hem till Vistträsk och då spelade pappa upp ett klipp från SR Norrbotten, där de sände live från Luciabuggen. Axel tävlade för första gången och blev som grädde på moset intervjuad av en radioreporter. Klicka på länken för att komma till intervjun, Axel hörs från 03.00. Sista delen av intervjun är klockren. Lyssna! Humor.

SR: Vad har du för utmaningar, vad vill du göra i framtiden?

Axel: Eum... Jag och min buggpartner, innan vi tävlade först, alltså, innan vi gick in och dansade, så sa vi att vi skulle sikta mot SM. Men, ja, eftersom hur det gick idag så tror jag att det kan dröja ett tag innan det händer sånt.

Som de flesta förstår efter att ha läst min blogg så blir jag lätt upprörd och störd över vissa saker. Idag la jag vantarna på ett praktexempel. Vi var på en bensinmack i Piteå. Johan går fram till kassan för att betala de ting han har hittat i hyllorna. Lampor och en godispåse. Ni kan ju själva räkna ut vem som valde vad. Han hälsar på den unga tjejen som uppskattningsvis är i just-tagit-studenten-åldern, eller något äldre. Hon hälsar inte tillbaka. Tjejen summerar köpet och Johan räcker fram betalkort och ett bonuskort. Just här, förväntar jag mig att hon ska säga något i stil med Då blir det 62 kr och avsluta med ett Tack, när hon tar emot korten. Men icke det. Hon fortsätter med sin knipta mun och säger inte ett ord. Inte ett ord. Jag kokar inombords och tänker dumma tankar. Vad är det för fel på människan? Har hon svalt ett paket bomull, är hon förkyld eller kanske rent av stum? Bonuskortet tjorvar och hon drar om det tre gånger i läsaren. Fortfarande tyst kommunikation. Kommunikation? Tredje gången gillt, Johan knapprar in koden och köpet är godkänt. Hon ger tillbaka korten och tittar på oss. Inget Tack eller Hejdå. Vi det här laget har jag idiotförklarat hennes beteende mot oss och skäller ut henne tyst för mig själv. Vi lämnar macken och så fort vi är utanför de automatiska dörrarna vräker jag ut min åsikt.

Hallå. För att jobba i kassa behöver du inte ha talets gåva eller MVG i Svenska C. Men det minsta man kan kräva är väl ändå vanligt hyfs och vänlighet mot kunder. Skulle personen i fråga tragiskt nog vara stum, vilket ju naturligtvis vore jättetrist, skulle det underlätta med en skylt med text som informerade om detta. Är det bara blygsel det handlar om och korta fraser som Hej och Tack är för ansträngande, är det dags att ta tjänst på ett lager där ingen kundkontakt krävs. Hårt men sant.

När jag gick i 9:an fick vi göra Boken om mig. I denna bok, som såhär i efterhand kan kallas för högstadiets mästerverk, blev jag av bror Olle beskriven att ha hetsigt humör. Och att jag var lik mamma. Som också hade ett ganska hett temprament.

Inte vet jag om det är för att jag är hysteriskt hormonell, men jag går omkring och stör mig på saker i min omgivning. Hela tiden. Saker som inte ens är relevanta för mig. Vanligtvis blir jag lätt irriterad, men nu för tiden tar det liksom mer energi. Exempel:

Bussresenärer under 20 år som inte har vett att säga hej elle hejdå till busschauffören när de kliver på och av bussen. Hur jobbigt kan det vara? Ouppfostrade nötter. Hade jag varit chaufför hade de minsann fått veta hut. Det hör till hyfs att hälsa. Punkt.

Lucia. Varför fixas det fram nio söta töser som kandiderar till Älvsbyns Lucia när man inte ens får rösta utan låter slumpen avgöra vem som blir ljusets drottning? Urbota dumt. Hej jantelag, är du här igen?

Tog ut pengar här om dagen och i kön till automaten fastande mina ögon på en affisch. En affisch som informerade om ett event med hålltider och program, men där man glömt skriva plats. Undra hur många som kom?

Världsmästare. Här känner jag att beskrivning är överflödig. Trodde tidigare att de flesta var från Piteå men har nu insett att de finns söder om Jävre också. I Västerbotten.

Galttvål i all ära, men det luktar piss. Märkligt.

Det var väl det. Jag förstår om ni också undrar. Jag hoppas innerligt att det är övergående.

Vi har skaffat ett nytt husdjur. Jag köpte det lilla livet i lördags på byns blombutik och för 149 riksdaler åkte den hem i en genomskinlig påse. Vår nya fyrfota vän är en liten svartskinnad jycke i taxformat med hängöron och lång rygg. Så nu kan vi liksom testa på prov eftersom Johans önskan är en riktig hund. En levande, inte en leksak med mjuk stoppning. Så, innan jag låste dörren om mig för att bege mig till jobbet på morgonkvisten ställde jag taxen på köksbordet och skrev en lapp som började med en kärleksförklaring och avslutades med Glöm inte rasta hunden! Under förmiddagen messade vi och jag påminde ingen om hunden som behöver motion. Till svar fick jag att han hade rastat jycken, och även gett den mat. Jag måste vara en av världens roligaste människor.

Nu är jag het igen. Piteå-Tidningen. Fast att jag tycker att tidningen är värdelös, surfar jag in nästan varje dag för att se om det står något vettigt om min kommun. Kanske någon intressant nyhet eller notis bortsett från bortsprungna husdjur, en upprörd granne eller tjafs i kommunhuset med en milslång följande debatt. Jag försöker liksom hålla hoppet uppe och önskar att det någon gång per vecka kunde stå något av värde för eftervärlden.

När jag idag gjorde mitt dagliga besök ser jag på startsidan en stor bild på Emil Öhman. Vad står som ort innan texten börjar om inte Piteå? Nu kan det ju faktiskt hända att personen i fråga bor där, det har jag ingen aning om. Men hallå, visst vore det trevligt om Älvsbyn kunde få lite cred genom hans fantastiska talang? Det är ju inte varje dag som det faktiskt finns en världsmästare i bygden. Nej, Piteå kan hålla sig till sina insatser i Idol och sysslingars moster som vinner stora summor på uppesittarkvällar. Det är nog.

Igår hämtade Johan mig efter jobbet och vi åkte till Norrfjärden för att hämta hem Johans senaste fynd. En klargul snöslunga som ska hålla snön borta från gården hela vintern. Vilket ju faktiskt kan vara en rätt bra investering. På vägen hem pratade vi om Krut, olika namn som vi tycker är fina och framtiden i största allmänhet. Mitt i allt, när jag är som mest lyrisk och pratar på om förnamn, mellannamn, olika kombinationer och släktversioner brister Johan ut Å, vad jag längtar tills när vi ska skaffa en jakthund! Jag blir mållös, slutar genast prata, höjer ögonbrynen och säger Men jag då? Jag tänker inte rasta någon jakthund och vill inte dammsuga varje dag. Dessutom kan de få loppor! Men det är ju säkert fem år bort, svarar Johan.

Attans plåtlåda. Jag vill inte att någon fyrfota gråhund ska flytta in till oss. Inte nu och inte om fem år. Samma regel gäller för en hund av modell jämte. Idag när jag pratade med Mr Ansvar, berättade jag det hela och han skrattade gott i sitt bockskägg. Precis nu, efter lunchen plingar det till i min mobil, och där läser jag följande meddelande:

En flicka med en bulle i ugnen, vars man undrade ”Kommer din svullnad från innehållet i pungen”? Hon svarade glatt ”Ja, det hände här om natten innan du träffade John Blund”. Han svarade ”Skoj, hoppas det blir en hund”.

Ja, ska jag skratta eller gråta? Måtten med humor i detta är ju på liternivå, men jag håller fortfarande fast vid min satta antidjurregel. Än så länge.

Måste bara dela med mig av lite information som jag hittat eftersom det under kryssningen dök upp en fråga. Nämligen, var rastas djur som åker med fartyg? Här kommer några enkla föreskrifter som jag delar med mig om det är så att någon fler än jag har funderat på detta världsproblem.

Sällskapsdjur får bara tas med på ruttresor. Hundars och katters resor ska bokas och betalas, endast synskadades ledhundar reser gratis. Pris för hund och katt, Helsingfors/Åbo–Mariehamn–Stockholm ligger på 12 euro per väg. Hundar får bara rastas på ytterdäck och måste då alltid vara kopplade till en ledsagare. I de fall då det kan finnas risk för oberäkneligt beteende hos hunden bör munkorg för djuret användas då det är i närheten av medpassagerare. Vid transport av hundar, katter och illrar mellan Finland, Sverige och Estland måste ett sällskapsdjurpass medföras.

Undra om det också finns flytvästar till fyrbenta djur vid en evakuering? Humor. Alla män, ta ett steg tillbaka! Hjälp kvinnor, barn och djur först!

Jag har just kommit på några egenskaper som jag inte uppskattar hos människor. Jag vill absolut inte påstå att jag är fläckfri men det finns beteenden som verkligen kan promenera mig på nerverna. Jag blir uppriktigt på dåligt humör.

Första plats. Jorden snurrar runt solen. Solen snurrar inte runt speciellt utvalda människor. Självcentrerade individer som bara ser till sitt eget bästa, pratar om sig själv och har en personlig beskrivning som skulle passa i en roman, ett CV längre än en rulle toapapper, faller inte mig i smaken. Jag orkar inte lyssna och blir inte imponerad.

På stadig andraplats kommer egenskapen att tycka synd om sig själv. Alla människor är födda med en fri vilja och det är upp till var och en att förändra sitt liv om det är något som är galet eller fel. Endast du själv kan se till att förändringen genomförs, vilket också innebär att du är ansvarig över dina val.

På tredje plats hamnar egenskapen att alltid vara ute i sista stund och då förutsätta att andra ska backa upp för att du inte har planerat och förberett i tid. Otroligt irriterande.

Det var dagens moralkakor.