åttiotrenollettnollfem

Så var jag hos Linda igår igen. Fortfarande är allt prima liv. Magen växer, SF-måttet ligger på 34 cm och Kruts lilla hjärta pickade på med 132 slag per minut. Nu känns det så tydligt hur barnet ligger, var händerna och fötterna finns. Har läst att rörelserna avtar i slutet av graviditeten. Inte här inte. Funderar på när ungen alls sover. Liv och rörelse nästan jämt. Det är en härlig upplevelse. Försöker att memorera den så att jag inte ska glömma bort när magen inte innehåller något barn längre, utan enbart mage.

Idag kom de fina sängkläderna från Småfolk. Grön botten och gröna små äpplen i genomskärning. Retro. Fint. Inget rysch-pysch och spetskanter. Näe, mer klara färger till folket!

Googlar just runt för att hitta en vettig lista för saker som bör finnas i den omtalade BB-väskan. Innehållet verkar variera en smula. Efter lite research verkar dessa prylar vara prio.

Identitetshandling och blodgruppsinformation. Den vita landstingsbrickan är väl passé. Eller?

Sköna och praktiska kläder till mig. Eftersom magen inte försvinner i samband på BB är det ett plus om de inte är så tighta.

Mjuka och sköna kläder till bebisen. Inga problem, vi är förberedda både för inne- och utebruk, från topp till tå.

Ombyte till Johan. Fixar han själv i vanlig ordning.

Kamera och mobil. Laddat och klart för årets stora fotosession.

Ät- och drickbart för extra energi. Mycket viktigt eftersom Johan övergår till monsterform om han inte får energi när han behöver det. Med andra ord en kaka apelsinkrokant, bubbelvatten och annat som ger kraft. Inga infrysta matlådor här, inte.

Hygienartiklar för kropp och själ. Megabindor och amningskupor som hjälper kroppen hålla tätt, eftersom jag just läste att man blöder som en slaktad oxe. Känns ju tryggt. Blöjor i ministorlek.

Något jag har missat?

Igår var jag till Linda för sista gången detta år. Som vanligt intressant och spännande. Har inte hänt så särskilt mycket när det gäller mig, alla värden är bra. Skönt. Krut växer, det märks både på min viktkurva och SF-måttet, + nästan 15 kg respektive 33 cm. Hjärtslagen har minskat något per minut och ligger nu på 140. Det finns säkert någon vis skrockfull person där ute som ser det som ett tecken...

Nästa koll blir på den fjärde dagen in på det nya året. Får jag bestämma kan jag gärna hoppa över den och istället vara påväg hem från Sunderbyn med en underbar liten minimänniska i framsätet. Som jag längtar. Och längtan blir ju inte mindre ju längre tiden går. Ska njuta av de få veckor som är kvar, det kan jag verkligen göra när jag mår så fint. Tack för det, käre Gud.

Kreativa Frida som alltid hade finast skrivstil i skolan har knåpat ihop en dikt som jag bara måste publicera till min stora läsarkrets. 

Två blir tre
så snart det går
Då får vi se
vad ni får

På nyårsdagen träffas Krut
Johan dansar segerdans
Hon välkommen kikar ut
då kommer jag med lagerkrans

Min gissning är en brutta
lyckans dörr står på glänt
Att då andas en gnutta
inför det största som har hänt

Min spådom ni nu minns
en tjej ni snart på armen bär
Större kärlek finns där ej
än den i magen på dig

Var på besök hos Linda idag och hon konstaterade att huvudet nu är fixerat! Spännande, spännande! Nu befinner sig Krut åtminstone på rätt väderstreck. Härliga tider. Lilla hjärtat pickar på med 144 slag per minut, SF-måttet spänner 32 cm och jag har fortfarande ett kanonbra järnvärde och bra blodtryck. Fina fisken. Är i 34 veckan nu, bara att härda ut de få veckor som är kvar. Målet är i sikte, guldmedaljen blänker lockande och blombuketten kastas snart i min famn…

Här kommer lite uppdaterad statistik över tävlingen som går ut på att gissa när Krut entrar livet utanför min mage, och om är det en pojke eller flicka.

100105-100106, flicka. Johanna
100107-100108, flicka. Anna
100110, pojke. Cillan
100113, flicka. Agneta
100118, flicka. Lynette J
100120, flicka. Louise
100128, pojke. Jenka
100129, pojke. Hemlige Arne
100202, pojke. Elin Lingren

Får jag vara petig, och nu menar jag petig, skulle jag tycka om ett personnummer med bara ettor och nollor. 100101, 100110, 100111. Men, som sagt, det är bara en petitess (som jag inte borde ha skrivit, för nu tror folk jag är totalt dum). Strunt samma.

Imorgon är dags för del två av föräldrautbildningen. Skulle kunna skriva en novell om första träffen. Men låter bli. Kan dock konstatera att jag inte har funderat så särskilt mycket på den kommande förlossningen, förrän i torsdags. Då blev det plötsligt så verkligt. Fick nästan tårar i ögonen när jag insåg att vi faktiskt snart får träffa vårt efterlängtade barn. Mina blanka ögon kan också ha berott på att jag insåg att ett bäcken inte är vidare värst stort, och att ett barn ska passera genom tunneln gör det inte till en bekvämare tanke. Men, alla har ju klarat det hittills, så jag lär väl också göra det. Men det lär kännas. Huga. Det är dock fantastiskt att vi är skapade som vi är. Att allt liksom är planerat in i minsta detalj. Förberett och genomtänkt. Inte bara placerat utan anledning. Nej, vi är verkligen bra konstruerade, vi människor.

Dina ögon såg mig, när jag ännu knappast var formad; alla mina dagar blev uppskrivna i din bok, de var bestämda, förrän någon av dem hade kommit.
Ps 139:16

Natten till idag drömde jag att svägerska Johanna bad mig packa BB-väskan. Hmm... Kan det ligga någonting i det, eller kan jag svalt avvakta i några veckor till? Förmodligen det sistnämna, men om, om, det skulle sätta igång inom kort, vore det bra att vara förberedd!