åttiotrenollettnollfem

Ja, då verkar det som att vi får ett februaribarn. Inte helt fel egentligen, eftersom februari är en rätt intetsägande månad. Så ett litet framtida barnkalas i dagarna skulle ju sitta fint. Dagen idag är en perfekt dag för att komma till världen. Jag är utvilad, har sovit i 12 timmar och känner mig fylld av energi. Johan har hunnit fylla pelletsförrådet på morgonkvisten som var så tomt, så tomt, som det aldrig någonsin varit tidigare. Men främst. Solen skiner. Det känns som att det är något nytt på gång. Ja, en nytt litet liv. Krut, du är så efterlängtad att det gör ont i hjärtat. Det spricker snart. Kan du inte pallra dig ut?

091231, pojke. Svägerskan
100101, flicka. Frida
100105-100106, flicka. Johanna
100107-100108, flicka. Anna
100110, pojke. Pappan
100110, pojke. Cillan
100112, flicka. Johanna Skate
100113, flicka. Agneta
100118, flicka. Lynette J
100120, flicka. Louise
100121, flicka. Ivanhore
100121, flicka. Ella
100125, pojke. Amanda Sis
100126, pojke. Svägerskan
100127, flicka. Marie
100128, pojke. Jenka
100129, pojke. Hemlige Arne
100130, pojke. Elias
100131, flicka. Jonas J (Brio-omslagskillen)
100202, pojke. Elin Lindgren
100203, flicka. Frida
100208, flicka. Ylva Lindström

Middagen hos Jonas och Helena var fantastiskt god med perfekt kött, goda potatisklyftor, fräsch sallad och en herrans många såser. Behöver jag säga att det var smarrigt? Intern humor. Tyvärr gick inte Krut på middagstricket, trots att jag högt och tydligt klappade på magen och informerade om att det var sista måltiden. Men, Krut ignorerar. Imorgon har jag gått sju dagar över tiden. Sju dagar. Men jag ska inte misströsta. Det kan ju vara minst sju dagar till. Tycker dock att barnet kan börja packa resväskan (men den borde vara packad för längesedan, om Krut släktar på sin far), dra på sig galoscherna, kontrollera biljetten och närma sig perrongen. För nu är det fina personnummer i sikte, 100201, 100202, 100203...

Nej, inget barn i sikte. Antalet som har hört av sig till mig idag via telefon, sms, facebook är sjukt onormalt hög. Please, bara för att jag inte varit så flitig på att skriva betyder det inte automatiskt att Krut är född och Johan är påväg att klippa navelsträngen. Det finns ett liv utanför den digitala sfären. Jag är så obeskrivligt less på frågor som Men, har inte du åkt in än? Känner du ingenting? Ingenting? Då jag kontrar med Jag har ju sagt att jag hör av mig när det händer, så blir svaret Ja, jag tänkte bara, kanske att... Nej. Det är jättekul att människor i min närhet är omtänksamma. Det är inte fråga om annat. Men det finns ingen anledning att ringa mig varje dag, det är hysteriskt stressande. Nu är jag själv inställd på att det kommer att ta längre tid än jag trott och jag vore ytterst tacksam om Sveriges övriga befolkning också kunde inse det. Please.

Mors! Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för det är Kruts beräknade ankomstdag. Hurra, hurra, hurra!

Hann en snabbis på stan idag och såg denna bedårande utstyrsel. Köpte inte. Bara såg. Blir det en flicka måste hon ju givetvis kläs i den klassiska dräkten. Folkdräktens motsvarighet till stugmunderingen. Skateinfluerade kläder. Mammaarvet, svägerskaarvet...

Rutinerade tävlanden som tippat på dagens datum hade inte rätt. Nu står turen till Louise. Kanske, kanske... Om det vill sig så väl så kommer Krut och Louise (som faktiskt är släkt några led bort), att dela samma födelsedag. Inte mig emot!

091231, pojke. Svägerskan
100101, flicka. Frida
100105-100106, flicka. Johanna
100107-100108, flicka. Anna
100110, pojke. Pappan
100110, pojke. Cillan
100112, flicka. Johanna Skate
100113, flicka. Agneta
100118, flicka. Lynette J
100120, flicka. Louise
100121, flicka. Ivanhore
100121, flicka. Ella
100125, pojke. Amanda Sis
100126, pojke. Svägerskan
100127, flicka. Marie
100128, pojke. Jenka
100129, pojke. Hemlige Arne
100130, pojke. Elias
100131, flicka. Jonas J (Brio-omslagskillen)
100202, pojke. Elin Lindgren
100208, flicka. Ylva Lindström

Jag känner mig omtumlad. Nu är det på riktigt. Jag har börjat öppna mig och Linda kände Kruts huvud idag när jag var på MVC. Jag vet inte var jag ska ta vägen eller vad jag ska ta mig till, nu är den stundande förlossningen det enda jag kan tänka på. Inom en mycket snar framtid, förhoppningsvis!

Mitt blodvärde är tjockt bra (nytt uttryck från den senast sedda bion). Onaturligt bra. Blodtrycket är lite högre än sist men det kanske inte är så konstigt med tanke på att det närmar sig. SF-måttet ligger fortfarande på 34 cm och Kruts hjärtslag är rätt oförändrat, 140 slag per minut. Min mage är spjutformad. Jag är redo att fightas mot värkarna! Kom igen!

Är nu inne i vecka 39. Exakt 14 dagar kvar till det magiska datumet. Nu börjar jag bli rätt så förväntansfull på vad som komma ska inom en hyfsad snar framtid. Hur mycket jag än läser för att vara någolunda förberedd så känns det skumt att det faktiskt är jag som ska gå genom det hela. Jag. Min kropp. Då är det inte objektivt och sakligt utan min egna upplevelse. Otroligt märkligt. Jag måste fousera. Slappna av. Tänka rätt. Målinriktat. Att varje liten bit tar oss närmare vårt barn. Och förresten ska jag försöka be under tiden. Gud kanske kan skänka mig lite hopp och frid i hjärtat när det är som jobbigast. Eller? Det förväntar jag mig.