åttiotrenollettnollfem

Äntligen. Äntligen. Äntligen. De tapeter vi inhandlade för ett halvår sedan är nu på plats. Vitt och fräscht i hela trapphuset bortsett från avsatsen med det stora fönstret som nu ramas in av prickar och småfåglar. En hyllning till Otto. Nästan. Taklist, golvsockel, foder och salning ska förskaffas nästa vecka. Sedan ska trappräcket målas och ledstången slipas och lackas. Det långdragna projektet är snart slut. Förhoppningsvis inom kort. Det är på tiden! Samtidigt som jag och Johan har nynnat på Tapetklister under mina skor och spatserat på byggställning med hysteriskt långa våder har Levi varit incheckad på Resort Stryckselgatan. Guld värt! Tack för hjälpen!

Doften av slipat golv har sökt sig ner en trappa. Älskar lukten av skog! Öhlund den äldre kom på morgonkvisten. Levis rum är strax färdigslipat. Skillnaden är enorm! Golvet blir så ljust och fint. Och plant. Me so happy! Taket målade jag klart igår när de sista gästerna lämnat vårt crib. Målningen gick smärtfritt bortsett från en spik som jag råkade trampa på. Smärta! Pip. Jag hör något kvittra på övervåningen. Det är inte Göran. Nej. Det är den vackra tapeten med fåglar som känner på sig att friheten är nära. Gah! Nu måste jag återuppta min karriär som Lisbeth Salander och hitta en fåtölj modell mindre. Som kan passa i avsatsen mellan trappstegen. Gärna i cognacsfärgat skinn. Någon?

Ikväll har vi haft familjen Sundman på besök. Härligt, som vanligt. Vi bjöd på två sorters pajer, sallad, dressing och bröd. Eftersom jag inte är någon mästerkock skulle jag aldrig få för mig att bjuda på något obeprövat. Men. Det blev lite hastigt och lustigt så jag testade ett nytt recept. Klockrent. Kanske de godaste jag ätit på länge. Fem sliskiga italienare av fem möjliga! Kan nästan garantera att rätten inom kort serveras på Barkargatan. Ingredienserna torde tilltala min kära vän.

1 pkt smördeg
1 burk soltorkade tomater
150 g brieost
1 pkt ruccolasallad
2 st ägg
2,5 dl matlagningsgrädde
1,5 dl riven parmesanost
salt
peppar
chilipulver
1 pkt riven mozarellaost

Sätt ugnen på 175º. Tryck ut smördegen i en ugnsform. Grovhacka de soltorkade tomaterna och skär brieosten i bitar. Lägg allt i pajskalet. Strö över ruccolabladen. Vispa ihop ägg, grädde och parmesanost. Smaka av med salt, peppar och chilipulver. Häll blandningen över alla italienska råvaror. Toppa med mozarellaost. Grädda i ugnen i ca 30 minuter. Tasty!

Nu har jag stökat klart! Pyntet är på plats, bara de fina julkulorna som saknas. Och de får vänta ett tag till. Men några är framme. Årets skörd som jag fick av fina Lena igår. De ligger på femvåningsfatet och förgyller vårt köksbord. Mina klara favoriter är hackspetten och skridskon. Underbart vackra! Levi fick också en klapp. En übersöt julkula föreställandes en röd bil, modell bubbla. Tack! Lingonkaka, rocky roads och bullar med saffran och mandelmassa ligger i tryggt förvar i frysen. Ljus i olika former är beställda och förväntas levereras senare ikväll. Och mina gamla trotjänade till köksgardiner har fått gå i pension och ersatts av stormönstrade havstulpaner i röda och rosa toner. Med andra ord. Jag är beredd. Nu kan julen komma!

Piffar med stjärnor, ljusstakar och glittriga kulor. Undra om våra grannar på gavlen gör korstecken...

Nu är det klart. Efter höjda ögonbryn och överväganden till modern strukturtapet så bestämde vi oss. Det blir vitt. Spännande! För att lattja till det så valde vi också två rullar av en rätt hysterisk tapet från boken Bella Rose. Är tänkt att sitta på avsatsen mellan trapplanen. Ungefär fyra våder i ett hörn. Ett rum i rummet. Beigeskimrande botten med vita prickar. Och på det, grafiska talgoxar och andra småfåglar. Ehe. Ganska impulsivt... Schysst med prickar, fjäderfäna känner jag mig dock lite osäker på. Jag var inne på röd botten och vita prickar. Eller rosa. Men det gick inte hem. Märkligt. Nåväl. Måste dubbelkolla under morgondagen. Kvitter!

Vi kommer inte överens när det gäller tapeter till trappen och utrymmet intill. Jag har lagt fram ett billigt och enfärgat förslag. Silvermetallic. Låter hysteriskt som bara den men faktum är att provbiten är ljus och skimrar. Såklart särskilt när den reflekteras i ljus. Eftersom det är stort ljusinsläpp där den är tänkt att hänga så känns det ultimat. I dunkelt ljus är den som vilken tapet som helst. Johan säger absolut nej och tycker att skapelsen ser ut som Kenny Starfighters rymdskepp. Morr! Jag förstår inte varför det ska vara ett problem att välja en enfärgad tapet. Jag är allergiskt mot nästan osynliga mönster som imiterar skuggor, marmor eller linne. Även om det senare egentligen är helt ok. Och jag är inte intresserad av att betala flera hundralappar per rulle för en enda färgtryckning. Sist men inte minst så måste de tilltänkta våderna passa med övriga tapeter. Röd tråd.

På tal om rymden så har Johan köpt nya lågenergilampor till utebelysningen på garaget. Jag skäms! Våra grannar har varm och mjuk belysning ute. Ser hemtrevlig ut. Vi däremot. Vi har numer två punkter som kastar ut blått iskallt ljus. Huga! Skulle platsa på vilken landningsbana som helst. I jämförelse måste jag meddela att lite skimrande tapeter ganska lättsamt...

Det har hänt en gång tidigare, bortsett från en lektion i hemkunskap under högstadiet. Jag har bakat bullar. Yes. Allt gick fint. Känns som att jag vill klä mig i vitt, ta på mig studentmössan och vråla Jag har bakat bullar. Superlativen haglar över mig själv. Jag är grym.

Gah! Duschen blir så fin! Måste dock komplettera med några plattor... Bäver!

Nu är vi på gång igen! Projekt dusch som påbörjades tidigare i sommar ska äntligen slutföras. Äntligen. I fyra månader har vi tvagat oss i en duschkabin i garderobsstorlek. I tvättstugan. Suck. I-landsproblem. Golvet är flytspacklat av händige Linus och för några timmar sedan gick jag lös med sprayfärg på element och rör. Första varvet. Glömde i min iver att vädra så vår boning har förpestats med vad som känns kan förstöra både hjärnceller, kromosomantal och nervbanor. Men vitt blir det. I övrigt blir duschen en retroinspirerad budgethistoria. Vitt blankt kakel och svart matt klinker ligger i sina kartonger och väntar på att få ingå äkteskap med mörkgrå fog. Kvadratiskt. Symmetriskt. Eftersom enbart duschhörnan ska kaklas, kommer resterande väggar målas vita. Det påbörjas imorgon när svärmor kommer hit och passar vår snoriga guldklimp. Slutligen måste jag hitta en bra hurts för förvaring av lödderprodukter och ett snyggt duschdrapperi. Tips?

Stugan består av ett stort kök och ett lika stort vardagsrum. Tre sovrum, två toaletter, hall uppe och nere, glasveranda och en oinredd vinda. Rent matematiskt innebär det att varje familj har varsitt sovrum. Under de fyra år som vi har varit föreståndare av detta palats så har jag haft för avsikt att uppdatera vårt sovrum. För några dagar sedan tog jag tag i projektet och titulerar numer mig själv som händig och drifitg. Jösses, så duktig jag har varit! Jag har målat tak, slipat väggar, spacklat och tapetserat. Mellan varje steg har jag klappat mig själv på axeln och dunkat mig i ryggen. Go! Så. Den småblommiga 50-talstapeten i gult och orange fått ge efter för en tidlös ljus historia med nästan osynliga streck. Förändringen blev makalös! Sängen och den fina gamla byrån träder fram på ett fantastiskt sätt, och hela rummet upplevs rent och ljust. Rent psyktiskt känns det underbart med tanke på den gångna vårens råttinvasion. Har bara garderobsdörrarna kvar, och de två tapetvåderna ska ångas bort i eftermiddag. Klart och betalt!

Ett ynka äpple i hela äppelträdet. Snacka om dålig utdelning. Men. Ett äpple är bättre än inget äpple alls! Tänkvärt!

Tidigare idag tog jag ett beslut. Ja. Jag ska inte måla ett enda penseldrag till på vårt hus. Följetongen av detta projekt har varit och är lång. Men faktum är att nu ger jag upp. För jag är less och totalt omotiverad. Det mesta är visserligen klart, främst detaljer som fattas. Som några foder. Och alla knutar. Och spikskallar som lyser genom. Under veckan som gått har jag varit på uselt humör bara på grund av dessa skitsaker. De har förföljt mig dag efter dag. Maskeringstapen har inte hållit tätt, jag har tappat den i färgburken och jag har nästan ramlat av trappstegen. Och så har det fortsatt. Bäver.

Mitt mål var att allt skulle vara klart innan älgjakten. Men det skiter sig. Så jag har bestämt mig för att ta nya tag till våren, med laxexfog för utomhusbruk i vänsterhanden och penseln i högerhanden. Då ska varenda springa som uppkommit mellan vissa panelbrädor förintas. Och även de värsta spikhålen. Skulle tro att det främst är jag som ser detta och det kan ju bero på att jag stirrat på dessa träbitar hela sommaren. Målat ett varv. Målat två varv. Målat tre varv. Målat. Målat. Målat. Jag har dock kommit fram till följande. a) Bestäm färg på detaljer innan de blir ett med huskroppen, b) Inbilla dig inte att du blir klar inom rimlig tid, c) Förenkla allt genom att anlita ett proffs som spraymålar huset.

Så. Då våren nalkas så ska alltså huset målas klart. Allt. En ny bro med tillhörande tak ska på plats. Och ny takavvattning. Det är planen. Och jag hoppas att vi håller oss till den!

Och så var alla fönster putsade. På mindre än en timme. Hurra!