åttiotrenollettnollfem

Advent nästa helg. Det innebär att det nu är legitimt att plocka fram stjärnor, stakar och snöbärsdoftande ljus. Amen! Jag har redan uppdaterat mitt innehav av julkulor. Det har ökat drastiskt de senaste åren och är den dekoration jag håller mest kär. Tillsammans med granen i damejeanne, som för övrigt är julgransfötternas julgransfot och röda detaljer. Eftersom barrträdet dröjer får mina vackra skapelser tills vidare pryda våningsfatet i fattigmanssilver. Vackert! Något som också dröjer är de skäggbeklädda rödluvornas intåg. Jag är inte så förtjust i tomtar som prydnad. De jag gillar är den gamla sorten från äldre dagar med bistert uttryck. Tomtar med respekt. Lyckligtvis har jag i alla fall en av den sorten. Plus Johan. Imorgon smäller det. Bara snön som fattas!

Tjoho! Igår kom bästa Ulrike med en present till Levi. Bara sådär. Omtänksamt! Tallrikar, muggar och servetter med diverse fordon på. Allt från Leilas General Store, fint förpackat i en papperspåse med vintagetryck. Nu snackar vi förbrukningsartiklar med klass! Festligt!

Nu är nästan allt ogräs förintat. Den lössinvaderade vinbärsbuksen likaså. Jordgubbslandet är rensat och ser ut att i år ge större skörd än någonsin. Äppelträdet är fylld med kart och verkar också slå rekord. Kul! Rabarberna ser dock inte ut att sträva efter personbästa. Vegetationen med brännässlorna är borttagna och en stackars perenn ringlar nu ensam längs komposten. Att handskas med nässlor är en skräckblandad förtjusning. Lockande obehaglig. Galet. Häcken är någorlunda friserad och gräset klippt. Resterande ovälkomna strån ska ryckas upp innan helgen. Befriande! Efter det kan vi checka ut från Norrabyvägen 9 och aktivera autosvaret för ledighet. Lägligt. Särskilt med tanke på att inspirationen har åkt på charter, motivationen på expedition och konditionen sagt upp bekantskapen. Suck.

Nu kan minsann ingen salivfräsande och stirrögd arg snickare hytta näven mot mig och skrika Du har ju ingen plan! Stämningsmusik, Petter, Det går bra nu. Min eminenta familjeduo har mätt, rätat och monterat. Alla stommar är på plats. Olika sorters skåp som så småningom ska pimpas med fiffiga hyllplan, lådor, fronter och tidlösa beslag. Den lokala bygghandlaren har måttat och beställt bänkskivan. Med perfektion. Och med tanke på priset per löpmeter är jag tacksam att siffrorna inte är på mitt samvete. Jag är övertygad. Sigvard Bernadottes klassiska mönster från 1958 kommer vara värd varenda krona. The apple of my eye. Tro mig. Jag är skrytsamt nöjd över mina materialval. Harmoni. Sist men inte minst. Två generationer Öhlund har spacklat väggar och slipat tiljor. Tapeterna, de diskreta men noga övervägda, ligger i kartong och väntar på att klistras upp. Har vi tur. Riktigt tur. Ja. Jag vågar knappt tänka tanken. Då är inte mållinjen långt borta. Länge leve hantverkare och ROT-avdrag! Vilken oslagbar kombination!

Yeah! Mattan är lagd. Resultatet, galet bra! Nöjd, nöjdare, nöjdast! Industriell touch med strössel is the shit! Och. Johan skruvar ihop stommarna till vårt blivande kök. River sitt hår, spottar och svär. Eller. Han har inte kommit till det stadiet än. Men i sinom tid. Tro mig. Hur som helst. Jag ser slutet av projektet, även om det är flera moment kvar. Befriande!

Sveriges nationaldag firar vi med fönsterbyte. Resultatet, klarare utsikt och klarare insikt! Välkommen ni vita drömmar med raka linjer och genomtänkt funktionalitet. Adjö mörkbetsade schabrak med mittpost och niohundrafemtioelva sidor att putsa. Vilken skillnad! Halleluja!

Regn och dåligt väder igen! Grått, mulet och kallt. Verkar som att brevduvan med inbjudningskort till våren innehållandes viktig information om årstidernas växlingsschema flög vilse. Typiskt. Äppelträdet ser visset ut och delar av gräsmattan är fortfarande täckt av löv. Och. Röd flagg. Älven stiger hela tiden. Stor skillnad från dag till dag. Jag sätter mina sista slantar på översvämning à la 1995. Faktiskt.

Statusrapport. Nu är väggar väck och labyrinten med små ytor och vrår förvandlat till rymd och frihet! Stoltserar med 260 cm i takhöjd, rejäl murstock och finfina tiljor som mot sin vilja gömts under gulnad plank. Ljus, ljus och åter ljus! Golvet som bröts upp tidigare i veckan läggs nu igen med skivor förberedda för värmande värme. Gillas. Vatten och avlopp är omdraget, delar av den befintliga elen infräst och den nya dokumenterad med bläck på ritningar. Under nästa vecka fortsätter projektet och då ska el slutföras, innertak spikas upp, väggar gipsas och murstock putsas och målas. Livet leker!

Packa, lasta och kasta. Det ska jag ägna mig åt de kommande dagarna. Därför att. På måndag stämplar Olle in. Boyta. Jubel! Trumvirvel! Då ska luften bli fri och ytor skapas. Halleluja!

Uppdatering av entréplan närmar sig. Min moodboard består av mönstret virrvarr, kulören silverpil och en strösslad golvmatta med industrikänsla. Vita släta skåpluckor med enkla rostfria beslag och ett bulligt kylskåp i avvikande färg. Strömbrytare som andras en svunnen tid, stringhylla och slipade och lackade tiljor. Fönster i både vågrätt och lodrätt läge, Arne Jacobsens skönheter och en gemensam planlösning med öppna ytor och putsad vit murstock i mitten. Ungefär så. Men. Tapeter är ett gissel. 90 % av all väggyta kommer att kläs i vitt eller ljusgrått. Inget beslut som får pris för bästa innovation men enkelt och tidlöst. Trist. Resterande 10 % med fördel ha lite karaktär. Undra vilken?

Gah! Sommarens första jordgubbe är inmundigad. Från eget land! Halleluja!

Så var alla fönster putsade. Nytt rekord, snabbare och snäppet bättre än sist. Helt galet! Och det bästa av allt är att jag inte ens rört en skrapa. Med måttot att göra det man själv är bra på och lämna resten åt andra, kommer man rätt långt. Bekvämt!