120618
Jag ligger steget efter i min livsdokumentation. En milstolpe har passerat. Amanda har tagit studenten! Den envisa lillasystern med humör och humor som alltid överraskade som barn. Härmade, tillrättavisade och alltid hade en plan utstakad. Utifall att. Skrattade, smällde i dörrar så man trodde karmen skulle spricka och hade likt professor Dumbledore ett minnessåll. För maken till unge med bättre minne har jag aldrig mött. Ibland lyckades jag lura henne. Som när hon frivilligt åt jord. Eller föll i gråt för att jag sa hon var ett sladdbarn och egentligen tillhörde en trollfamilj. Men i de alla flesta fall var det hon som trixade med oss. Som när hon aktiverat sätesvärmaren en bilsemester när solen stod som högst. Jag klagade på värmen tills Amanda utbrister Men jag har ju satt igång arselvärmaren! Eller när hon gömde mammas bankkort i leksakslådan eller när hon som rätt liten la en tampong i blöt Bara för att se hur stor den kan bli. Rackarunge. Finaste syster.
I fredags var det dags. Efter tre år med saxen i hand och oräkneliga längder, nyanser och strukturer i håret. Utdansandes, med tjo, tjim och rim entrade syster tillsammans med en hög vitklädda tjejer verkligheten. Den utan lektioner. Den utan uppsatser, analyser och föredrag. Jag fick en tår i ögat. Gullhönan är vuxen nu. Föredrar kitsch, plast och varma färger. Rosa, rosigt och pip. Mönstrat, spets och guldkant på ting. Dagen firades med sommarens hittills godaste bjudning. Och dagen efteråt bjöd på sockerstinna bakverk med touch av lemon curd och hallon. Jordgubbar, fantastiska tårtor och kakor. Älskade syster. Grattis! Du är bäst! Även om det känns surt att du knep guldet i syskonkampen om bäst betyg… Men det med all rätt!
