121215
Jag måste hylla familjen Vikberg som burit med tekniken i form av en otymplig filmkamera under 1990-talets gemensamma semesterresor. Fick nämligen precis en sekvens skickad till mig. Bara några sekunder lång men otroligt känslosam. Mamma och pappa dansar och skrattar en sensommarkväll. Mamma har varit ifrån oss i elva år. Många år. Långa år. Men plötsligt kändes hon så levande och nära! Vilken magi! Made my day!
Kommentarer
Postat av: mats morbror
Skulle vara kul att se.
Trackback
