111019
Jo. Förresten. Under dagarna i huvudstaden gjorde jag en ovetenskaplig undersökning. Slutsatsen är övertygande. Det är stor skillnad på mammor i storstäder och mammor i glesbygd. Min jämförelse ägde rum på Underbara Barn, mässornas mässa för småbarnsföräldrar aka konsumenternas konsument. Jag lovar. Hög ljudnivå. Hysteri. Hybris.
Utbudet i sig var inget att hurra för. Hade förväntat mig betydligt mer. Så. Efter att ha inhandlat årets första klappar ägnade jag min tid bland folket med att betrakta. Stereotypen för en cafelattemorsa lyder som följer. Tighta jeans och bruna klackar av rejäl modell. Stickad tröja i pastell. Håret i stram svans alternativt spänne. Enkla smycken. Slimmad barnvagn av märket Bugaboo med så få hjul som möjligt. De få som finns av svirvelmodell. Skötväska med klassiskt elefantmönster av ikonen Estrid Ericson, inköpt på Svenskt Tenn. Då det lilla barnet i trikåmössa med retromönster inte ligger i den citychicka vagnen, vilar det tryggt och nära i en sele av textil. Kort och gott. Jag var på främmande mark. Längtade hem till Levi, min rejäla vagn med fyra hjul som tar sig fram i den allra märkligaste terräng. Hem till min turkiska kopia av den numer berömda kroppsstrumpan. Hem. Bort från popcorn, skrikande ungar och ballonger i regnbågens alla färger. Hem till norr. Där det är skönt att vara sig själv en stund.
Och. Om någon tog illa vid. Jag klagar inte. Jag konstaterar bara.
