åttiotrenollettnollfem

Årets Hem & Villa är över och så även mitt sista gig med dörrfabriken. Utmärkt. Mässan erbjöd som vanligt en salig blandning av allt från skruv till färdiga husmoduler. Intressant och underhållande, eftersom det skapar behov av produkter som jag inte visste jag behövde. Som ett nätt badkar på tassar. Eller en vägghängd spis i ren och enkel design. Eller ett uterum i glas. Eller täckbrickor till innerdörrarnas gamla handtag i teak. Mässans höjdpunkt stavas dock inte min inhandlade illustration av Lisa Bengtsson. Även om jag är galet nöjd över den. Nix. På första plats kvalar Anders aka arga snickaren in. Som engagerat och på kommando alldeles för nära mitt ansikte hytte med nävarna och skrek Johanna, du har ju ingen plan! I samma ögonblick som min iscensatta inspelning skulle börja la min mobil av och rara Ulrike blev nervös och glömde trycka på rec. Så allt gick åt skogen. Den mycket trevliga snickaren stressade iväg och möjligheten med den. Men. Tanken var god och jag ringde upp min händiga svägerska och berättade att hon plötsligt, som genom ett under, blivit rikskänd och nämnd av självaste gurun för hemmaprojekt. Jag hade betalat en hög summa för att se hennes min när det plingat till i iPhonen och den storögda pagefrisyren rytit tukt och förmaning. Humor.

Dagarna i huvudstaden har främst spenderats med tre personer. Bland utsökt mat, för stora glas, avslappnad stämning och högt i tak. Ulrike, Thomas och Emma. Tre fantastiska människor som jag är tacksam över att stå nära. Livet är bra härligt.