110203

Levi. Idag har jag gått tillbaka ett år i tiden och läst gamla inlägg. Med gråten i halsen. Hur sista dagarna innan din ankomst gick obeskrivligt långsamt. Hur jag liknade värkarbetet som en hockeymatch med Stanley cup-bucklan i sikte. Hur jag upplevde förlossningen och din storslagna entré till världen. Ett underverk. Hur jag beskrev dig lika söt som en karamell, liten och formbar som krusidullet på ett paket och fantastiskt fantastisk. Du är så älskad!

Ett helt år har passerat. Och som du har utvecklats! Från ett litet nykläckt knyte till en gående minimänniska. Där emellan lärde du dig alla basicnivåer. Bortsett från den ordinarie krypstilen. Dina numer grönbruna ögon är konstant pigga och nyfikna. Håret antyder lockar och har orrstjärtar ovanför öronen. Mammaarvet. Du har flinka fingrar och teleskoparmar. Gissar vi rätt blir du vänsterhänt. Två tänder i den nedre rabatten och en tredje gror i den övre. Vilket var på tiden. För det mesta är du lugn och på glatt humör. Lättsam. Träffar du någon lägger du ofta huvudet på sned och smilar. Blinkar med dina stora ögon och långa fransar. En riktig charmör! Pappaarvet. Du är imponerad av din pappa. Äter Johan youghurt ska du också äta youghurt. Andas Johan som Darth Vader i ena halvan av påskägget som ligger i leklådan, ska du också försöka. Ser rätt komiskt ut. Men det är bra, för du lär dig snabbt. Tidigare i veckan försökte jag fördriva din tid med en borste. Den la du genast mot håret. Om än felvänd. Hur du har lärt dig det förstår jag verkligen inte. Jag kammar aldrig håret. Einstein skulle ha varit stolt över dig. Briljant.

Vi är också stolta över dig. Du är underbar, unik och har stor personlighet trots din ringa ålder. Och när du kramar nallen som nu är favoriten framför dinglisen som varit ditt långhalm i ett halvår, inser jag hur stor du har blivit. Du är ett barn. Ett eget liv. Med egen vilja. Med alla möjligheter i världen. När du har somnat för natten brukar jag titta till dig. Lyssna på dina andetag. Och förundras över dig. Att vi har turen att få ha dig hos oss. Vi älskar dig mer än du någonsin kan förstå. Manji. Ett år på lördag.

Må vägen komma dig till mötes. Må du alltid ha medvind. Må solen värma ditt ansikte. Må regnet falla mjukt över dina ängar. Må Gud hålla dig i sin hand.


Kommentarer
Postat av: camilla

Du skriver så vackert!!

2011-02-04 @ 08:51:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0