åttiotrenollettnollfem

Imponerad av mobilen, blivande pilot? Håller mamma i handen. Levi. Vårt lilla knyte växer och utvecklas hela tiden! Helt galet. Snart fyra månader. Inte längre en liten nyfödd gosse som sover, äter och skiter. Nej, nu krävs lite aktivering. För det mesta ska han ha något i munnen. Helst sin egen hand. Den som uppfann dregellappen gjorde en insats till alla som ansvarar för tvätthögarna i hemmen. Det är inte fel på salivproduktionen, tro mig. Benen har blivit starka och han gillar att stå när man håller i. Ligger han på rygg sprattlar han med de små årorna. Greppar nästan i fötterna. Eller så sträcker han på sig. Och jag kan meddela att han blir riktigt lång! Sitter gör han gärna. Stolen vi köpte är nu godkänd och de är såta vänner. Han har börjat fjanta när det serveras käk. Främst när han börjar bli mätt. Suger, släpper, tittar på mig och flinar med sitt största leende. Underbart, om än lite irriterande. Trots att jag tankar honom fotfarande har han fått prova på ersättning. Det togs emot ungefär lika positivt som leverbiff. Sådär, med andra ord. Sover bra gör han fortfarande, dock lite sämre nu när det är ljust och varmt på nätterna. Som alla andra människor, med andra ord. Varje morgon börjar han med att öppna ögonen, gäspa och sträcka sina söta armar ovanför huvudet. Ibland pratar han med sin fina röst och formar ljud med munnen. Utöver detta har jag har upptäckt att han är kittlig på låren. Och han verkar uppskatta de läskiga rymdfigurerna vid namn Teletubbies. Oh, no... Ska försöka konvertera till Astrid Lindgren. Lovar.