100606

I fredags var det nio år sedan mamma dog. Årsdagen brukar alltid vara lite jobbig och känslosam. Så många tankar som går så långt bak i tiden. Återupprepas. Tänks om och om igen. Både roliga minnen, men också de tråkiga och trista. De som gör ont i hjärtat. Men. Faktum är att för första gången så höll jag på att glömma bort det hela. Kom på det under eftermiddagen, så jag och Levi åkte förbi graven och lämnade en blomma. Där fanns redan två buketter. En från mormor och mammas syskon och en från Amanda, till mors dag. Rörande så ögonen blev blanka.

Efter Levis dop tog jag blommorna som agerat dekoration och planterade om dem. Var på graven tidigare idag och lämnade dem. En typ av återvinning. Symboliskt. Nu får också mamma ta del av den fina dagen. Jag är helt säker på att hon hade varit nöjd. Älskade mamma.

Kommentarer
Postat av: agneta

Anna, det gör mig så ont att din mamma dog alldeles för ung. Men jag är av den tron att hon är med dig i allt du gör. Men det hade varit underbart att få ha henne i livet och se henne glädjas åt allt fint som hänt, åt allt som du och Johan har gett oss, LEVI en underbar liten kille. Jag tycker allt är så fint och underbart att få se er bilda en fin liten familj. Ett liv med hus, volvo och barn. Levi är ett underbart och unikt barn som vi får se utvecklas och växa upp. Jag är så tacksam att få dela lite av ert liv. Och jag vill tro att din mamma är med dig, en liten ängel på din axel. KRAM

2010-06-07 @ 14:51:33

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0