åttiotrenollettnollfem

Konståkning är vackert! Den sporten skulle passa mig. Eller, jag inbillar mig, det stämmer naturligtvis inte. Jag saknar smidighet, en muskulär kropp, balans, takt och ton. Och utöver det så saknar jag en alldeles för kort klänning med volang. Skridskor har jag inte heller. Men det är fantastiskt vacker att titta på. Jag blir rörd. Såg nyss pardans till tonerna av What a feeling, instrumentalt (självklart instrumentalt, finns det alternativ?). Oslagbart sanslöst vackert. Me like!