100202
Jag är inte på bra humör just nu. Kom nyss hem från MVC. Med min kropp har det hänt ungefär lika mycket som det gör om du sitter och vaktar på räv en snöig dag som denna. Alltså i princip ingenting. Kruts hjärtslag ligger på 140 slag per minut. SF-måttet har ökat till hela 36 cm. Det har tidigare stått stilla i tre veckor på 34 cm.
Det finns två saker som jag oroat mig för under graviditeten. Det ena är att få bristningar. Trodde jag kunde tacka min lyckliga stjärna och slippa detta men inte det. Läste dessutom i en bok att man som gravid skulle se positivt på det hela och se de fula märkena som en medalj för moderskapet. Medalj. För moderskap. Eller hur? Jag hade hellre tagit emot en billig buckla från ett lokalt skidlopp. Det andra är att föda ett stort barn. Det har jag varit rädd för sedan dag ett och det beror självklart på Johans gigantiska jättegener. Jag känner mig så liten i jämförelse. Eller, brukade känna mig liten. Nu har jag panik. Krut blir ju inte mindre för varje extra dag som går. Panik.
Det enda som var bra var att jag hade högt blodtryck. Så jag ska tillbaka på torsdag för att checka av det igen. Hoppas faktiskt att det är högt då också, så kanske det måste göras en insats. Det är egostiskt, jag vet. Om inte annat är det ny tid på måndag och spec MVC på tisdag, 42+0.
Tack Gud, för ditt bönesvar som aldrig kommer. Hur länge har du tänkt pröva mig? Måste alla kvinnor bli straffade bara för att Eva inte kunde stå emot det röda blanka äpplet? Det är orättvist. Ett straff. Jag vill inte mer. Hjälp mig.
Anna ser att humöret pendlar förstår det men tänk du är i Lindas trygga vård.Har just pratat med Mia hon mådde mycket bra,så hon hälsa Anna att springa trappan, jag sa det gör Anna flera gånger om dan,men misströsta inte snart över och du får klämma på Krut.Ha en bra dag glöm inte dricka kaffe.Kramar till dig min kära vän
Dessa känslor hör till, de är till för att modern inte ska få en chock när barnet kommer ut med all gråt, alla vakna nätter och den nya tillvaron. Om graviditen bara var en dans på rosor skulle det nog vara svårare att klara av en förlossning, nu längtar du dit,trots att den innebär smärta och oro, bara för att det är så jobbigt att gå den sista biten havande. Finurligt uttänkt. Kram på dig.
Jag vet hur det känns, det är ett h-vete att gå över tiden.Jag prövade alla knep att få igång det hela, men inte det hjälpte.Jag vet också att du fixar det här, du är stark.Att du har högt blodtryck låter inte bra, så kanske dom sätter igång det hela. På min tid gjorde dom det, men hur dom gör idag vet jag inte. Men hur som helst, snart sitter ni med Krut i famnen.Kramar från snart farmor igen.
Både jag och två kompisar hade högt blodtryck dagarna innan förlossningen! BM sa att det var vanligt när det närmar sig...
Anna, vill egentligen inte bomba dig med "kloka" ord men det går som inte låta bli...Har ju testat att gå över tiden, dock bara 6dagar. Sen när man har varit hemma ett tag och dom stökar på nätterna o så, så tänker man; varför kunde han inte ha stannat ett tag till i magen så jag får sova;)(men det är ju när man är extremt trött å inte tänker riktigt klart) Jag har ju fött två pojkar, den första vägde 2600 den andra 4040! Å förlossningarna var ingen skillnad, snarare att den stora var lättare. Lycka till, snart är det dax=)
Anna, Anna, Anna! Ge upp, det gjorde jag och då kom hon! =) Ställ in dig på att få fara till spec. och att du kommer bli igång satt, det vill inte Krut, då kommer hon (som jag tror det blir) fortare än kvickt =) 13 dagar över gick jag, kommer gå 10 =) Håll ut, hon kommer!!
