åttiotrenollettnollfem

Lite uppdatering om Levis bravader. Först och främst. Under kräftskivan för några helger sedan satt vi alla runt köksbordet för att avnjuta kaffe och efterrätt. Johan kommer in i köket strax efter oss andra och då han närmar sig bordet säger Levi Hej, där han sitter i mitt knä mitt emot den stol som Johan slår sig ned på. Förmodligen inte medvetet, men ändå anmärkningsvärt! Det passade så bra in i sammanhanget.

Att sockerpaketet sitter stadigt sedan en tid är ju ingen nyhet. Däremot är han inte lika intresserad av att lära sig krypa. Ligger han på mage viftar han mest i luften med armar och ben. Som en säl. Som Anja Pärson. Men Levi verkar ha kommit på en annan teknik. Här om dagen satt han utan sockar på vårt nyskurade köksgolv. Från ingenting började han trycka ifrån med fötterna och på så vis fick han fart och tog sig fram. Eller bak. Felvänd, visserligen men det verkar inte spela någon roll för en sexmånaders charmör.

Sist men inte minst har han fått sitt första skrapsår. När vi besökte Kraft & Hälsa förra veckan. Levi fick upp så hög fart på löpbandet... Nästan. Nej. Han fick ett sår på foten när han satt och lekte på en matta, noga övervakad av Ella som högt informerade Levi blöder! Flygandes i Landstingets hjältecape med plåster och bandage i högsta hugg kom Nurse Converse 2, Mimmi, till undsättning. Tur!