åttiotrenollettnollfem

Idag borde jag belönas med en stor pokal av glittrande guld. Jag har kört genom hela Göteborg, under Götatunneln (bara en gång) och raka vägen till Landvetter Flygplats utan minsta felkörning. Jag har varit ett med den lilla Golfen i blågråmetallic. Vi har saxat mellan filer till höger och vänster, totalt radiostyrda av Astrid, min nya bekantsap i gps:n. Likt en puck som följsamt smeker isen vid hockeyslutspel, har vi hjältemässigt åkt från punkt a till punkt b. Utan bekymmer. Till och med så klockrent att tankmätaren började blinka när jag närmade mig mitt slutmål. Jag är ett föredöme i trafiken.

Dock är jag inte lika föredömlig kunskapsmässigt när det gäller bilmärken. Under mina tidigare resor i dessa trakter har jag alltid kört samma typ av bil. En Golf. Ändå kommer jag aldrig ihåg vad modellen heter. Johan frågade sist vilken bil jag körde. Jag svarade att jag härjade på vägarna i En liten Passat. Harkel, pinsamt. Nåväl, mitt sinne för bilmärken är jag helt medveten om. Inget att skryta om direkt. Men ändå kul.

I övrigt har det varit en bra tripp. Jag har bott i Falkenberg i två nätter och sovit på ett mysigt familjeägt hotell som serverade frukost i grönt porslin med guldkant och checkade in gästerna i en vanlig hederlig gästbok. Ätit god mat i Halmstad tillsammans med kollega Magnus och sist men inte minst, träffat kunder som inte alls verkar jobba i lågkonjunktur. Känns skönt och borde båda gott inför framtiden.

Söta svägerska Lisa är nu sjukskriven i sex veckor. Snart kommer lilla bebisen. Jag längtar obeskrivligt mycket. Lycka.