åttiotrenollettnollfem

Sitter vid bordet och sneglar på Om jag kunde drömma. Har alltså svängt förbi härliga svägerskan och lånat det som sägs vara en av de största skatterna i bokhistorien. Väl där fick jag fagra toner från Ella som har sjukt höga poäng på EMD, Singstar, PS3. Jag är imponerad. Hur kan hon träffa alla toner? Över 8 000 päng. Det är hyfs för en 7-åring... Men det är klart, om Marlena Ernman är en av förebilderna är det ju bara vänja sig vid att flicksnärtan halkar in på sånglektioner längre fram. Snart sjunger hon väl solo på examen om några år!

For förbi mammas grav ikväll och liljekonvaljerna med sina sköra stjälkar svajar tryggt och fint i brisen. Har spridit sig lite, blir fler och fler för varje år. Hjärtat av kottar är också kvar. Det har alltid funnits och kommer säkert finnas för en lång tid framöver. På torsdag är det åtta år sedan mamma försvann ur våra liv. Men hon finns alltid här ändå. Det är jag säker på. Då ska vi dit allihop. Minnas tillsammans och vara tacksamma för det vi fick. Vad än som händer i livet måste man se det positiva och ljusa i tillvaron. Inte fokusera på den svarta pricken på det annars så vita papperet.

Slutligen. Var rädd om varandra. När du minst anar det har du mist något och livet förändras. Säg att du älskar någon om du gör det. Håll det inte för dig själv. Det du är med om idag kan vara förgånget imorgon.