åttiotrenollettnollfem

Nu är jag och Johan slagna hjältar efter helgens bravader. Ligger i soffan och gör så lite som möjligt, vägrar tänka på diskbänken som är invaderad och tvättstugan som skriker efter hjälp. Jag orkar bara inte. Påsk är lika med ledighet, vilket automatiskt ger mig rätt att vägra. Skönt.

Solen har lyst upp våra dagar under hela helgen. Vädret har verkligen varit underbart och vi har varit ute, grillat, pimplat och skotrat nästan hela tiden. Påskägg har delats ut till höger och vänster. Traditionsenligt fick jag och Johan också ett av pappa och Carina. En fin liten gest som betyder så mycket, trots att man inte längre är barn.

På väg till Happstra, pimpelsjön, åkte vi alla skoter. Alfons var stationerad i pulkan och jag med. Där hade vi det gott, sjöng och tittade på alla träd som vi passerade. Solen sken och strålarna värmde. Jag var tacksam över livet. Tittar rakt fram och ser ryggtavlan av personen som kör oss. Tryggt och stadigt. Iklädd en varm skoteroverall i svart. Reflexer. En grön mössa med öronlappar och fuskpäls. Pälsen fladdrar i vinden. Johans mormor Adela är underbar. Hon är en kvinna med stort hjärta.