åttiotrenollettnollfem

Middagen hos Jonas och Helena var fantastiskt god med perfekt kött, goda potatisklyftor, fräsch sallad och en herrans många såser. Behöver jag säga att det var smarrigt? Intern humor. Tyvärr gick inte Krut på middagstricket, trots att jag högt och tydligt klappade på magen och informerade om att det var sista måltiden. Men, Krut ignorerar. Imorgon har jag gått sju dagar över tiden. Sju dagar. Men jag ska inte misströsta. Det kan ju vara minst sju dagar till. Tycker dock att barnet kan börja packa resväskan (men den borde vara packad för längesedan, om Krut släktar på sin far), dra på sig galoscherna, kontrollera biljetten och närma sig perrongen. För nu är det fina personnummer i sikte, 100201, 100202, 100203...