åttiotrenollettnollfem

I söndags tog vi upp potatis i Pilträsk. Assar, Adela och jag. Plötsligt befann jag mig i Sikfors i morbror Mats gigantiska potatisland. Såg solen stråla över trädtopparna och hörde ljudet av traktorn i bakgrunden. Leenden och leriga stövlar. Mormor idog i fårorna, med böjd rygg och flinka händer. Olika säckar för rund och mandel. Tjo och tjimm. Hur jag försöker söka skydd mot de små och hårda knopparna som viner i luften. Olle som skrattar och kastar mot mig. Typiskt Olle. Och så less jag blev. Fort. Trist att plocka potatis. Från ingenstans var jag tillbaka i verkligheten. Ingen Mats i röd Valmet. Ingen mormor i blommigt förkläde. Ingen spjuver till bror med knoppar i fickorna. Men väl Assar och Adela. Så fint det är att minnas! En svunnen tid. En fin tid.

Annat som har hänt i veckan. Vi har lämnat stugan efter drygt två veckor i urskogen och är nu hemma för gott. Johan har åkt bort, kommit hem och åkt igen. Just nu är han i Tyskland för att kika på maskiner. Levi har gått från Libro till Pampers Active Fit och minskat blöjmåttet med 20 %. Jag har anmält mig till tjejkväll på Gårdings och ser fram emot att under jubel och serpentiner ta emot min dröm från Westerbergs. Jag är less turkisk youghurt, broccoli och andra ingredienser i LCHF. Därför har jag fuskat ikväll och käkat chips, ostkrokar och dip. Det var värt varenda kolhydrat! Jo. Dessutom. Kusin Johan och hans Miriam har fått en efterlängtad liten Stina. Önskar er all lycka!

Levi gör framsteg! Nyss försökte han bestiga dammsugaren och lyckades nästan. Nu sover han. Det tar på krafterna att vara envis! Han kryper inte än, men det är nära. Står på sina små runda knän med händerna mot golvet. Men vågar inte riktigt sista biten. Vi provar gå också. Det går ganska hyfsat när man håller han i händerna. Små steg. Särskilt när konstapel Karlsson är körlärare. Då pinnar han på som om det gällde en medalj av ädel valör. Nåväl. Tiden kommer. Snart tar han sig fram på snabba ben och då är det bara att hänga på!

Vi var på babysim i söndags. Gick finfint även denna gång. Dagens uppgift var att låta barnet ligga på rygg och flyta. Levi var inte lika hysterisk som sist då han sprattlade värre än en gräsand. Nej. Han var lugn och sansad och trivdes rätt bra i ryggläge. Efter ungefär halva tiden blev han dock less på att stirra upp i taket på den kommunalägda byggnaden och roade sig med att gnaga på stortån samtidigt som han flöt. Såg ganska komiskt ut. Om två dagar är det ny träning och då ska Johan med. Förhoppningsvis får Levi prova dyka då. Spännande!

Kaos. Panik. Välfärden är i fara. Ja, sannerligen. Landet lagom har minsann uppgraderats till en högre version sedan det slutgiltiga valresultatet. Ett kallare klimat. Ett hårdare Sverige. Är det verkligen så? Nej. Det tror inte jag. Däremot har Sverigedemokraterna 20 platser i riksdagen och det verkar vara något som upprör en hel nation. Visst, kanske har partiet inte de vassaste knivarna i lådan. Men låt dem visa vad de går för. Bara för att de nu har kommit innanför de stora portarna betyder det inte att de stannar för evigt. Däremot kanske de kan röra om i grytan lite. Vilket de bevisligen redan har gjort med tanke på all uppståndelse. Slutligen. Den som inte har en åsikt kring invandring och integration kan ju räcka upp en hand. Precis. Men. Hela området är fasligt tabubelagt. Man håller det helst för sig själv. Rädd för att klassas som främlingsfientlig. Helt galet. Jag påstår inte att Sverigedemokraterna är den rätta vägen att gå. Absolut inte. Men däremot står de upp för att det är en viktig fråga, en fråga som Sverige har svårt att handskas med. Och det, det tror jag är viktigt för övriga partier att ta till sig.

I övrigt är jag rätt less allt runt valet nu. Det är försnack, valspurt, valvaka och intervjuer med blödiga förlorare. Peter Jihdes pekfinger i närbild. Det är partiledare som måste ha en egen sminklouge. Färgglada slipsar, pins som älskar Rut, kontrollräkning och obegripligt valsystem med 29 valkretsar. Repis på repris. Och det värsta av allt är att det spekuleras om omval...

Vi röstade igår, jag och Johan. I Vistträsk. Köade nästan 30 minuter innan det var vår tur att hämta pastellfärgade valsedlar, smyga in bakom en vikvägg av wellpapp och försegla våra kuvert. Överskattat att det ska smygas. Vad spelar det för roll? Nu är det nära val. Spännande! Har sett debatter de senaste dagarna och gjort en och analys av våra partiledare.

Fredrik Reinfeldt. Slipad. Vass. Skarp. Ser ut som Alfons Åbergs pappa. Lyssnar, betänker och talar lugnt och sansat. Som sagt, skarp. Jag är imponerad. Däremot har Moderaterna trista valaffischer och jag kan inte för mitt liv förstå vitsen med Nya Moderaterna. Nytt är något i nuläget, inte fyra år senare.

Maud Olofsson. Min favorit i tidigare val. Säga vad man vill om denna rappa bäver, men hon är snabb. Har svar på tal och har ett parti vars mening jag ofta samtycker med. I olika partitester blir jag alltid centerpartist. Alltid. Bra kontrastfärger i trycksakerna.

Jan Björklund. Jag gillar Björklund. Han känns trovärdig. Ett vettigt parti med vettiga åsikter. Kan öppet proklamera ut att jag röstade på Folkpartiet i riksdagsvalet. Inget att göra hemlighet av.

Göran Hägglund. En mer mänsklig motsvarighet till Kalle Anka får man leta efter. Hägglund verkar ha humor. En spelvink. Däremot ingen tydlig ledarfigur. Samtycker dock i många frågor. Hippt typsnitt till valkampanjen och roliga valaffischer.

Mona Sahlin. Står stilla med knäppta händer och blinkar då och då. Det är min bild. Hon är trist och enformig. Pratar i samma tonläge hela tiden. Har ingenting till övers för socialdemokraternas bidragspolitik. Men visserligen är det bra att alla ska med.

Lars Ohly. Sammanbiten käke, pratar med minimal munrörelse. Dock en bra debattör. Skulle aldrig någonsin få för mig att rösta på Vänsterpartiet. Förresten, såg en look a like på Ica här om dagen. Men. Nej. Han friade väl i direktsändning just då. Kanske.

Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. Wetterstrand är duktig, det ska jag inte sticka under stolen med. Eriksson känns som hämtad från Jägarna. Inte lika vass. Värdelös bensinpolitik och underliga ställningstaganden i andra frågor. Inte min tekopp. Och inte norra Sveriges heller, hoppas jag.

Men egentligen är jag ju inte intresserad av politik.

Stugan består av ett stort kök och ett lika stort vardagsrum. Tre sovrum, två toaletter, hall uppe och nere, glasveranda och en oinredd vinda. Rent matematiskt innebär det att varje familj har varsitt sovrum. Under de fyra år som vi har varit föreståndare av detta palats så har jag haft för avsikt att uppdatera vårt sovrum. För några dagar sedan tog jag tag i projektet och titulerar numer mig själv som händig och drifitg. Jösses, så duktig jag har varit! Jag har målat tak, slipat väggar, spacklat och tapetserat. Mellan varje steg har jag klappat mig själv på axeln och dunkat mig i ryggen. Go! Så. Den småblommiga 50-talstapeten i gult och orange fått ge efter för en tidlös ljus historia med nästan osynliga streck. Förändringen blev makalös! Sängen och den fina gamla byrån träder fram på ett fantastiskt sätt, och hela rummet upplevs rent och ljust. Rent psyktiskt känns det underbart med tanke på den gångna vårens råttinvasion. Har bara garderobsdörrarna kvar, och de två tapetvåderna ska ångas bort i eftermiddag. Klart och betalt!

Levi har fått ett nytt fritidsintresse, nämligen babysim! För första gången sedan fostervattnet i magen har Levi lekt i pool. Denna gång tillsammans med Juni, Vincent, Tore och några fler. Idag var första lektionen av tio totalt. Klädd i marinblå retro badbyxor gjorde han succé. Direkt vi gick ned i bassängen fick han ett stort leende på läpparna och han viftade på armar och ben likt en batteridriven leksak. Dagens tio minuter gick ut på att ha barnet på mage och låta det lilla livet komma överens med vattnet. Det var problemfritt, även om han fick några kallsupar och hostade till. Snabbt övergående. Simstunden gick fort och jag ser redan fram emot nästa söndag. Då siktar vår lilla Baywatchstjärna på simborgarmärket. Rekommenderar alla med små barn att prova på babysim! Fantastiskt roligt för både föräldrar och barn! Fem flytvästar av fem möjliga!

I måndags svängde jag och Levi förbi Johanna och Ellla. Ella bjöd på goda bullar som jag i ett nafs slukade till kaffet. Johanna avstod och hänvisade till LCHF. När jag kom hem tänkte jag om. Fler och fler i min bekantskap har börjat med denna typ av kosthållning som bevisligen ger resultat. Rätt fort och okomplicerat. Så jag bestämde mig för att ge det en chans. Lite på prov. Lite i smyg. Resten av dagen gick fint. Tisdag var det värre, sötsuget klart påtagligt men jag dämpade mitt begär med lite honung i tekoppen. Jag hade kunnat betala dyrt för en brödbit. Onsdag och torsdag har gått smärtfritt. Faktiskt inga problem. Känns jättebra! Tycker däremot att det är lite svårt att ha kolla på allt, särskilt med tanke på att jag aldrig någonsin har läst en innehållsdeklaration. Men. Jag försöker komma in i matchen och säger till mig själv Sockret gör dig fet.

Mer peppad blev jag efter en dryg timme på Kraft & Hälsa. Där fick jag en rejäl omgång och ett eget träningsprogram. Dessutom fick jag genomföra CheckUp Life. En personlig hälsoprofil som ger uppgift om vikt, kroppssammansättning, blodtryck, kolesterol och syreupptagning. Bland annat. Nu började ingen varningsklocka ringa på någon av de olika parametrarna men naturligtvis finns det saker att förbättra. Jag är ju inte gladiator. Känns inspirerande att ha en utgångspunkt att referera till, ett verktyg att mäta prestationer och nå mål! Rekommenderar varmt träningscentret till var och en! Kraft & Hälsa får fem hantlar av fem möjliga!

Imorgon då Johan har jobbat klart åker vi upp till furstedömet Pilträsk. Stugan. Jag längtar massor! Stugan i höstskrud är den klart bästa. Solen skiner blekt om dagarna, luften är hög och klar, löven yr i vinden. Underbart. Och stugan i höstskrud under älgjakt, är om möjligt ännu bättre. Spänning, doft av kaffe, sprakande eld och hundskall. Och förhoppningsvis så småningom kött i frysen. Jag drömde här om natten att Johan sköt en älg. Han hoppas att det är en sanndröm. Det gör jag också...

Ett ynka äpple i hela äppelträdet. Snacka om dålig utdelning. Men. Ett äpple är bättre än inget äpple alls! Tänkvärt!

Tidigare idag tog jag ett beslut. Ja. Jag ska inte måla ett enda penseldrag till på vårt hus. Följetongen av detta projekt har varit och är lång. Men faktum är att nu ger jag upp. För jag är less och totalt omotiverad. Det mesta är visserligen klart, främst detaljer som fattas. Som några foder. Och alla knutar. Och spikskallar som lyser genom. Under veckan som gått har jag varit på uselt humör bara på grund av dessa skitsaker. De har förföljt mig dag efter dag. Maskeringstapen har inte hållit tätt, jag har tappat den i färgburken och jag har nästan ramlat av trappstegen. Och så har det fortsatt. Bäver.

Mitt mål var att allt skulle vara klart innan älgjakten. Men det skiter sig. Så jag har bestämt mig för att ta nya tag till våren, med laxexfog för utomhusbruk i vänsterhanden och penseln i högerhanden. Då ska varenda springa som uppkommit mellan vissa panelbrädor förintas. Och även de värsta spikhålen. Skulle tro att det främst är jag som ser detta och det kan ju bero på att jag stirrat på dessa träbitar hela sommaren. Målat ett varv. Målat två varv. Målat tre varv. Målat. Målat. Målat. Jag har dock kommit fram till följande. a) Bestäm färg på detaljer innan de blir ett med huskroppen, b) Inbilla dig inte att du blir klar inom rimlig tid, c) Förenkla allt genom att anlita ett proffs som spraymålar huset.

Så. Då våren nalkas så ska alltså huset målas klart. Allt. En ny bro med tillhörande tak ska på plats. Och ny takavvattning. Det är planen. Och jag hoppas att vi håller oss till den!

Nu har bacillerna tagit grepp om Levi. Han har gråtit, snorat och yrat sig genom natten. Sovit i omgångar och vaknat och varit superledsen. Det hör till saken att han i normala fall vaknar med världens största smile och pigga ögon. Men inte nu. Själv har jag ont i halsen. Det blir en lugn dag idag. Trist!

Johan är förkyld och krasslig sedan några dagar tillbaka. Inte så konsigt eftersom halva befolkningen verkar ha drabbats av en alldeles för hög bakterieflora. Förkykning innebär kroppsljud. Det snyts, kraxas, snoras och hostas. Varje gång jag hör dessa horribla ljud vänder det sig i magen på mig och jag vill bara spy. Kan inte hjälpa det. Visst, det är gulligt när Levi nyser. För Levi är en miniatyr. Övriga människor ger mig gåshud och rysningar vid dessa kroppsliga utsöndringar. Hoppas innerligt att min älskade sambo är på bättringsvägen snart så jag slipper denna plåga. Usch!

Cirkelträning ikväll! Bokat och klart. Kul! Och genomgång av träningsprogram med Kristoffer på Kraft & Hälsa nästa vecka. Ljuva liv!