åttiotrenollettnollfem

Det närmar sig! Om tre veckor ska Lilly få vatten på frisyren och döpas i Faderns, Sonens och den Helige Andes namn. De viktigaste posterna är under kontroll. Dopklänning, check. Vatten från Jordanfloden, check. Jag var givetvis förutseende nog att ta hem och frysa in den välsignade vätskan efter Levis dop. Solist, check. Har dock inte bestämt sång än. Duo, check. Ella och Levi har nämligen tackat ja till mitt förslag att sjunga Jag är din bäste vän. Hurra! Den är lite av en theme song i vår familj. Risk för fulgråt…

Vaknade med feberfri miniatyr på morgonkvisten. Efter besöket på bvc kom den tillbaka i lightversion. Orsakskod, de obligatoriska sprutorna. Dagen till ära är Lilly tre månader gammal och kan stoltsera med vikt och längd på 6 030 g respektive 63 cm. Jag kan inte låta bli att förundras över växtkurvan! Låt mig notera att jag vid ett års ålder vägde 8 020 g och var 71 cm lång. Hobbit personifierad. Back to reality. Lilly. Nyfiken och pigg. Som står tills benen viker. Som börjar varje morgon med ett leende, oavsett nattens bravader. Jollrar obegripliga fraser. Har antydan till lockigt hår och är en kopia av både sin bror och morbror. Finaste flickan. Älskade barn. Tre månader, en fjärdedels år! Himmel!

Nyss hemkommen efter ett besök på bvc. Lilly som tidigare har legat strax under kurvan jante ligger nu plötsligt över. Två månader gammal stoltserar silkesdunet med en vikt och längd på 5 460 g respektive 61 cm. Börjar nästan tro att någon sticker till blåkorn med tanke på att hon dragit iväg med ett ogräs hastighet. Jämfört med senaste kontrollen för en månad sedan har hon alltså lagt på sig 1 070 g och hela sex cm. Galet! Skaparen har definitivt inte programmerat mitt dna i koden för tillväxt. Bara 96,5 cm kvar innan jag kan se mig besegrad… Mehe!

Lilly har nu uppnått den aktningsvärda åldern av åtta veckor. Prick idag. Nyss en liten pyssling, nu en människa i miniatyr. Med stora blå ögon och brun kalufs. Som ler när man säger Tut på näsan och format sina första ljud i stil med ett sammetslent Aoo. Som automatiskt stoppar händerna i munnen och fördriver dagarna med att blåsa bubblor. Som nyfiket tittar på storebror vars tonläge genast blir ljusare så fort han talar till henne. Lilli, ja älskar däj. Frimärket med närhetsbehov och numer fungerande dygnsrytm. Hurra! I nio fall av tio somnar hon i famnen i samma stund som vinjetten för nyheterna visas. Sedan förpassas hon till vaggan. Hon tankar vanligtvis runt kl. 03.30 och sedan tre timmar efter första depåstoppet. Ibland bara en gång under natten och då runt kl. 05.00 plus minus några minuter. Halleluja! Jag jublar inombords! Under dagarna finns det ingen som helst röd tråd. Hon sover när hon är trött. Ibland mer, ibland mindre. Bär nummer två på blöjor sedan en tid tillbaka och gör nummer två med jämna mellanrum. Vilket får Johan att tomspy. Men. Värst av allt. Vissa plagg i storlek 56 är nu arkiverade. För små. Som sagt. En människa i miniatyr, inte längre en pyssling. Finaste!

Efter nio månaders väntan, fem extra dagar och en graviditet som kan sammanfattas som smidig och sammandragen kom hon till slut. Precis som jag anat gick det geschwinnt när det väl satte igång. 

En timme efter midnatt kände jag den första värken och tillsammans med Levi som för natten var klarvaken låg jag och inväntade artilleriet. Det kom. Från ingenstans. Plötsligt hade jag regelbundna värkar med fyra till fem minuters paus. Bara sådär. Tiden kändes plötsligt dyrbar och min intuition informerade mig om att det var hög tid att ta på sig galoscherna. Sagt och gjort. Johan drog en expressfrukost i arla morgonstund, vi bokade rum till Levi på resort Stryckselgatan och i vanlig ordning stod värdinnan med öppna famnen och erbjöd all inclusive och underhållning. 

Väl på förlossningen möttes vi av en korpulent barnmorska med brytning vars ursprung vittnade om planekonomi och pälsmössor. Vi blev tilldelade sal 1 och efter en undersökning visade sig att jag var öppen 5 cm. Klockan var då 04.30. Mirjana. Jag gillade henne direkt. Hon var rejäl, rolig och resultatinriktad. Ansåg att det fanns ingen anledning att dra ut på det hela och började genast dra riktlinjer för projekt förlossning. Jag jublade inombords. Vilken kvinna! Vilken inställning! 

Kl. 04.49 tog hon hål på hinnorna och aktiv förlossning startade. På andra försöket lyckades hon fästa en elektrod på barnets huvud för att mäta hjärtljuden. Med ett skratt visade hon en liten tofs av en brun kalufs och vi fick en föraning om att underverket minsann hade frisyr. På bara några minuter blev värkarna hysteriska olidliga. Allt går nu mycket fort. Ctg kommer på plats och vi blev varse om att det är på riktigt. Nu. Jag meddelade barnmorskan att jag helt och hållet överlämnade mig i hennes vana händer och föredrog lustgas eftersom det fungerat utmärkt tidigare. Lustgasen blev min vän. Ett kort tag. Någonstans här blir intensiteten ett faktum och jag får starkare gas eftersom effekten är obefintlig. Efter några andetag hamnar jag uppe hos kosmoskatten i mardrömmarnas land. Det sista jag kommer ihåg är en värk som saknar motstycke. Jag stirrar på monitorn, blundar, andas och plötsligt blir allt svart. Det enda jag ser i det svarta är ett grönt kurva som tillslut blir en prick. Pricken börjar snurra och jag hamnar i ett svart digitalt vakuum. Jag hinner tänka Det fanns ingen Gud. Nu är döden här. Vi är bara programmerade varelser. Ettor och nollor. Tänk känslan av Skriet. Jag är där. I en labyrint av ett aldrig tystande skrik. Fruktansvärt. Från ingenstans är det som att livet återvänder. Äntligen. Jag ser en vinjett, hör mig själv skrika och i mitt synfält ser jag äntligen Johan och hör han ropa mitt namn. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så glad att se min man! I efterhand får jag höra att jag börjat krampa, viftat, fejat och helt enkelt blivit hög. Johan påstår att jag såg livrädd ut i ögonblicket jag återvände. Med all rätt.

Tillbaka till verkligheten. Jag får bedövning och hör Mirjana och Malin, som har tillkommit, säga till när jag vill krysta. Säga till? Nu! Åtta minuter senare, kl. 05.28 kommer världens nionde underverk. Jag har sällan känt en så stor tacksamhet. Barnet läggs på min mage och tullas in i handdukar och filtar. Det tar några minuter innan jag inser att vi inte vet om det är en pojke eller flicka. Barnmorskan, som förresten måste extraknäcka som komiker, lyfter upp knytet och utbrister med sin ryska ton Flicka, det blev en flicka! Hon pussar mig på pannan och fortsätter Åh! Älskade Anna! Du har varit så duktig! Se, vilket vackert barn! Vilken näpen mun! Så befriande. Så osvenskt. Vilken härlig människa!

Efter en statusuppdatering som visade 3 555 g och 53 cm andades jag ut. Johan också. Silkesdunet med tio fingrar och tio tår kom till slut. Välskapt och söt som socker. Med distans kanske lite väl fort för att hinna reflektera och njuta av den fantastiska upplevelsen. Projekt förlossning avslutades med klipp av navelsträng, två stygn och obligatoriskt fika. Och i samma veva som Levi såg Sammys äventyr för niohundrafemtioelfte gången fick han veta att han blivit storebror. Till en lillasyster. Precis som han trott. En ovärderlig rikedom! Tack käre Gud!

Likt en fågelunge har Lilly nu i en veckas tid gapat glatt till den ersättning som serverats i flaska precis innan läggdags. Men i vanlig ordning mister den som gapar efter mycket hela stycket. Så delar av den flytande menyn har hon spytt upp. Oroväckande beteende. Dagens besök på bvc bekräftade ändå att menyn av fast food gett resultat. Därför kan kvittret nu stoltsera med en vikt på 3 870 g. Stadigt! Pust. Nu kan jag andas ut. Lilly får mat, är nöjd och har positiva kurvor i journalen. #Gladbebis, #Prestationsångest.

Nu är det bestämt. Från och med dagens datum kommer jag att byta ut ett mål från mjölkfabriken till halvfabrikat. Dagens besök på bvc visade nämligen att Lilly bara gått ökat 25 g över sin födelsevikt och nu väger 3 575 g. Inte så maffigt. Uppenbarligen räcker inte min produktion trots att restaurangen har öppet dygnet runt. Nästa fredag ska silkesdunet vägas igen. Då hoppas vi på lite mer tyngd!

Vårt sockergryn är nu fem dagar gammal. Jag kan inte sammanfatta denna ofattbara skapelse på annat sätt än sin bror. Söt som en karamell, liten och formbar som krusidullet på ett paket och fantastisk fantastisk. Igår var vi till kuststaden för en sista besiktning och Lilly blev godkänd med en dask i rumpan och motiveringen Prima liv! Otroligt tacksamt att hon passerat alla undersökningar och kontroller utan anmärkning. 

De senaste fyra nätterna har flickebarnet statuerat exempel med obruten sömn i sex timmar. Somnat runt midnatt och vaknat på morgonkvisten. Galet! Jag kan inte annat än tacka ödmjukast. Under sin första natt utanför ettan med kokvrå skrek hon dock mer än Levi gjorde under sina första tre månader. Vilket resulterade i panikslagna föräldrar. Med distans ser det dock ut att ha varit en engångsföreteelse. Skönt! I övrigt gör hon inte mycket väsen av sig. Bortsett från när det är dags för blöjbyte eller då jag är sen på att hala fram mejeriet. Då kommer det. Gnället. Låter ytterst feminint så jag tror bestämt att Lilly är en dq i miniatyr. Oavsett är vi rörande överens. Hon är underbar. Perfekt in i minsta detalj. Lilly. Lovley.

Rättvisemärkt, närodlat och ekologiskt. Silkesdunet föredrar lokalproducerat och mina bröst är numer i en annan division. Är man van kvartersfotboll blir uppgraderingen till allsvenskan avsevärd. So to speak. Så svaret är positivt på den obligatoriska frågan Ha dö na maat?