åttiotrenollettnollfem

Efter nio månaders väntan, fem extra dagar och en graviditet som kan sammanfattas som smidig och sammandragen kom hon till slut. Precis som jag anat gick det geschwinnt när det väl satte igång. 

En timme efter midnatt kände jag den första värken och tillsammans med Levi som för natten var klarvaken låg jag och inväntade artilleriet. Det kom. Från ingenstans. Plötsligt hade jag regelbundna värkar med fyra till fem minuters paus. Bara sådär. Tiden kändes plötsligt dyrbar och min intuition informerade mig om att det var hög tid att ta på sig galoscherna. Sagt och gjort. Johan drog en expressfrukost i arla morgonstund, vi bokade rum till Levi på resort Stryckselgatan och i vanlig ordning stod värdinnan med öppna famnen och erbjöd all inclusive och underhållning. 

Väl på förlossningen möttes vi av en korpulent barnmorska med brytning vars ursprung vittnade om planekonomi och pälsmössor. Vi blev tilldelade sal 1 och efter en undersökning visade sig att jag var öppen 5 cm. Klockan var då 04.30. Mirjana. Jag gillade henne direkt. Hon var rejäl, rolig och resultatinriktad. Ansåg att det fanns ingen anledning att dra ut på det hela och började genast dra riktlinjer för projekt förlossning. Jag jublade inombords. Vilken kvinna! Vilken inställning! 

Kl. 04.49 tog hon hål på hinnorna och aktiv förlossning startade. På andra försöket lyckades hon fästa en elektrod på barnets huvud för att mäta hjärtljuden. Med ett skratt visade hon en liten tofs av en brun kalufs och vi fick en föraning om att underverket minsann hade frisyr. På bara några minuter blev värkarna hysteriska olidliga. Allt går nu mycket fort. Ctg kommer på plats och vi blev varse om att det är på riktigt. Nu. Jag meddelade barnmorskan att jag helt och hållet överlämnade mig i hennes vana händer och föredrog lustgas eftersom det fungerat utmärkt tidigare. Lustgasen blev min vän. Ett kort tag. Någonstans här blir intensiteten ett faktum och jag får starkare gas eftersom effekten är obefintlig. Efter några andetag hamnar jag uppe hos kosmoskatten i mardrömmarnas land. Det sista jag kommer ihåg är en värk som saknar motstycke. Jag stirrar på monitorn, blundar, andas och plötsligt blir allt svart. Det enda jag ser i det svarta är ett grönt kurva som tillslut blir en prick. Pricken börjar snurra och jag hamnar i ett svart digitalt vakuum. Jag hinner tänka Det fanns ingen Gud. Nu är döden här. Vi är bara programmerade varelser. Ettor och nollor. Tänk känslan av Skriet. Jag är där. I en labyrint av ett aldrig tystande skrik. Fruktansvärt. Från ingenstans är det som att livet återvänder. Äntligen. Jag ser en vinjett, hör mig själv skrika och i mitt synfält ser jag äntligen Johan och hör han ropa mitt namn. Jag har aldrig i hela mitt liv varit så glad att se min man! I efterhand får jag höra att jag börjat krampa, viftat, fejat och helt enkelt blivit hög. Johan påstår att jag såg livrädd ut i ögonblicket jag återvände. Med all rätt.

Tillbaka till verkligheten. Jag får bedövning och hör Mirjana och Malin, som har tillkommit, säga till när jag vill krysta. Säga till? Nu! Åtta minuter senare, kl. 05.28 kommer världens nionde underverk. Jag har sällan känt en så stor tacksamhet. Barnet läggs på min mage och tullas in i handdukar och filtar. Det tar några minuter innan jag inser att vi inte vet om det är en pojke eller flicka. Barnmorskan, som förresten måste extraknäcka som komiker, lyfter upp knytet och utbrister med sin ryska ton Flicka, det blev en flicka! Hon pussar mig på pannan och fortsätter Åh! Älskade Anna! Du har varit så duktig! Se, vilket vackert barn! Vilken näpen mun! Så befriande. Så osvenskt. Vilken härlig människa!

Efter en statusuppdatering som visade 3 555 g och 53 cm andades jag ut. Johan också. Silkesdunet med tio fingrar och tio tår kom till slut. Välskapt och söt som socker. Med distans kanske lite väl fort för att hinna reflektera och njuta av den fantastiska upplevelsen. Projekt förlossning avslutades med klipp av navelsträng, två stygn och obligatoriskt fika. Och i samma veva som Levi såg Sammys äventyr för niohundrafemtioelfte gången fick han veta att han blivit storebror. Till en lillasyster. Precis som han trott. En ovärderlig rikedom! Tack käre Gud!