åttiotrenollettnollfem

Personligt meddelande till Johanna. Det går inte att kommentera din blogg!

Oj, tiden går i ett rasande tempo. Känns som att det är helg oftare än vanligt nu när jag går hemma och livnär mig på statens skyddsnät och Johan. Främst Johan. Måndag, fredag, lördag, söndag, måndag, fredag, lördag, söndag. Soft.

Idag är det måndag. Känns som tisdag, men, som jag nyss skrev så existerar inte den dagen i mitt liv. Nåväl. Dagen till ära har svärmor aka Levis farmor varit på besök. Hon har gullat, kramat och haft kvalitetstid med sitt för tillfället yngsta barnbarn. Har även hunnit träffa Adela en sväng på affärsstritan, surrat över en kopp kaffe med Maria och trollat ihop middag bestående av chicken á la ranch. Gott! I övrigt är livet under kontroll. Och det är ju inte fy skam!

Nu stämplar jag ut för idag. Dagen har bjudit på mycket, men roligast av allt är att Ronny och Brittan har gift sig! Hurra, hurra, hurra!

Kosläpp på lördag! Det ser jag fram emot! Då ska jag till en ladugård, äta kanelbullar som kommunen bjuder på, hinka i mig kaffe och se på galna fyrfotadjur. Efter det ska jag på loppis. Mina vänner, det är på Norrabyn det händer!

Imponerad av mobilen, blivande pilot? Håller mamma i handen. Levi. Vårt lilla knyte växer och utvecklas hela tiden! Helt galet. Snart fyra månader. Inte längre en liten nyfödd gosse som sover, äter och skiter. Nej, nu krävs lite aktivering. För det mesta ska han ha något i munnen. Helst sin egen hand. Den som uppfann dregellappen gjorde en insats till alla som ansvarar för tvätthögarna i hemmen. Det är inte fel på salivproduktionen, tro mig. Benen har blivit starka och han gillar att stå när man håller i. Ligger han på rygg sprattlar han med de små årorna. Greppar nästan i fötterna. Eller så sträcker han på sig. Och jag kan meddela att han blir riktigt lång! Sitter gör han gärna. Stolen vi köpte är nu godkänd och de är såta vänner. Han har börjat fjanta när det serveras käk. Främst när han börjar bli mätt. Suger, släpper, tittar på mig och flinar med sitt största leende. Underbart, om än lite irriterande. Trots att jag tankar honom fotfarande har han fått prova på ersättning. Det togs emot ungefär lika positivt som leverbiff. Sådär, med andra ord. Sover bra gör han fortfarande, dock lite sämre nu när det är ljust och varmt på nätterna. Som alla andra människor, med andra ord. Varje morgon börjar han med att öppna ögonen, gäspa och sträcka sina söta armar ovanför huvudet. Ibland pratar han med sin fina röst och formar ljud med munnen. Utöver detta har jag har upptäckt att han är kittlig på låren. Och han verkar uppskatta de läskiga rymdfigurerna vid namn Teletubbies. Oh, no... Ska försöka konvertera till Astrid Lindgren. Lovar.

Charmtroll med snett leende, precis som sin mormor. På tal om mamma så var jag och Levi till graven för några dagar sedan. Lämnade en stor rosa pion och ett litet kort. Det känns så obeskrivligt tråkigt att hon inte får vara med i matchen. Orättvist. Men så kom jag att tänka på en liten bok som jag fått av mamma och pappa. Till min älskade dotter. I den finns en text som är så klockren och träffar så rätt.

Du är inte perfekt — och förlåt mig om jag ibland tycktes förvänta mig det när du var liten. Men du är en unik människa med fel och brister, en sökare som alltid förvånar med dina upptäckter och önskedrömmar. Jag är evigt tacksam för att en del av mig lever i dig och att du för mig vidare in i en framtid jag inte får uppleva. Jag finns dig — men ändå är du bara dig själv!

Halleluja! Johan har rakat sig! Det var på tiden. Äntligen!

Nu är gården krattad och har fått sig en första omgång av gräsklipparen. Jösses, så grönt det har blivit bara på några dagar! Kanske inte främst hos oss, men hos våra grannar. Typiskt. Jag har kvar att rensa i jordgubbslandet, fixa runt några buskar och klippa häcken. Vi delar häck med våra grannar. Inte ultimat men inget att göra åt. Vore det inte för den där eländiga häcken skulle vi i princip inte behöva kratta alls. Nåväl. I framtiden kanske det ser annorlunda ut. I framtiden kanske jag har läst Trädgårdskonstnär, 180 poäng och är evigt tacksam till den gröna muren som efter pyssel och knåp blev roten till min passion!

Jag har för andra gången i mitt liv tapetetserat. Första gången var smärtfri. Jag och Johan kom bra överens och helt ärligt var det inga problem eller konstigheter alls. Kan bero på att tapeten var enfärgad, totalt oberoende av mönsterpassning och lika grå som torkat spackel. Ja. Men. Igår gick det sämre. För den som går i tapetseringstankar så kan jag informera om att två irriterade människor, en som vaknat på fel sida och en som redan insett att våderna kommer att hamna snett, är inte att föredra för ett lyckat projekt. Lägg där till ryssvärmen, kvav luft, hysterisk mönsterpassning och ett skrikande barn. Resultatet stavas kaos. Jag var så arg. Det brast. Johan bet ihop och vi fick upp två våder. Han lovade på heder och samvete att aldrig mer försöka sig på en mönstrad historia. Jag höll med och försökte att inte tänka på den fina tapet som jag redan har sett ut till hallen. När tredje våden skulle på plats fick Johan ett frispel och gav upp. Vid den tidpunkten hade jag samlat mig en smula. Resterande våder kletade jag upp under natten och det gick oförskämt bra. Så bra att jag är ganska nöjd. För en stund sedan sprättade jag sista rullen och till min fasa men inte förvåning, räcker inte våderna. En sista rulle ska beställas imorgon.

Slutsats. Det mesta går, dock inte på rekordtid. I övrigt, gör det du är bra på. Resten får någon annan fixa.

Jag lever. Men den berömnda ryssvärmen har nästan tagit kål på mig. Jag är lätt röd, likt en solnedgång på akvarell. Ungefär så. På tal om ryssvärme. Ryssland får mig att tänka på arga gamla män i rock och pälsmössa, fulla människor som skriker Nastarovio!, kyla, fattigdom och allmänt elände. Ryssvärmen verkar vara det enda positiva. De borde verkligen vårda sitt varumärke.

Då och då snubblar jag in på olika karaktärer bland mumintrollen. Tycker att de har intressanta personligheter som oftast går att förknippa med människor i min omgivning. Lilla My är min absoluta favorit, men just nu är jag lite nyfiken på Mymlan som tydligen är syster till My. Nåväl. Idag blev jag påmind om dessa figurer när Humorförrådet och P3 vällde ut i mastodonthögtalarna i gröna faran. Love!

Jag ringer från Mumindalen. Det ska jag börja svara när folk frågar efter min destination. Humor!

Kreativitet. Ordet kommer från latinets creare, vilket betyder att skapa eller frambringa. Kreativa personer har förmågan att hitta på saker, använda sin fantasi och göra något med den. De finner nya vägar när det behövs och ibland när det inte egentligen behövs. Kreativitet betyder också att man kan bryta med det man brukar tänka och göra. Den kreative kan använda sin kreativitet till att se på världen från en annan synpunkt. Den kreative kan variera sitt sätt att lösa problem och att uttrycka sig. När en idé är ny, nyttig och genomförbar kallas den kreativ. När en kreativ idé har förverkligats och nått en omvärld, vanligtvis genom att den kreativa idén blivit en produkt i form av en vara eller tjänst, och kommit ut på marknaden, kallas den innovation.

Levi la av höga fiss efter andra sprutan i torsdags. I övrigt gick det finfint på BVC. Leviten visade sig vara 64,5 cm lång och väger 6 710 g. Ganska nära vår gissning. Efter besöket blev han rätt slö och han sov redan innan vi gått ut ur byggnaden. På eftermiddagen fick han feber och var allmänt trött och gnällig. Igår också. Men nu är han på benen och gamle Levi är tillbaka igen. Tjoar och tjimmar, spelar memory med sina sockar och övar spanska verb. Han har blivit extra ompysslad av Ella aka mini nurse om visade mig hur jag skulle sköta om mitt febriga barn. Anna, lägg han på sängen så han får sträcka ut sig ordentligt. Anna, det är skönt om du stryker han på magen. Anna, jag tror alvedonen börjat värka nu. Man kan ju inte undgå att le inombords. Hon är så söt och omtänksam.

För några dagar sedan var vi på spelning, jag och Levi. Lady Gaga, Winnerbäck och Östen och resten kan gå och gömma sig i ett hörn. Jocke Ingerskog. Vilken musikalisk talang! Lirar gura lika säkert som Northug spurtar. Eller lika säkert som solen går upp varje morgon. Fatta. Jag satt som förstelnad under hela föreställningen. Det var magiskt. Killen kan spela. Killen kan sjunga. Och dessutom kvalar han in som listetta över snygga killar födda på 1990-talet. Har sist men inte minst en stor portion star quality. Tror det har något med luggen och frisyren att göra. Sweet. Han kommer att bli stor. Jag paxar redan nu en biljett till nästa akustiska spelning. Be good or be gone. Förresten, Storbandet var också duktiga. Och Amanda och Johanna var ursköna i sina snygga retroklänningar. My girls!

Som gravid är man sjukt lättpåverkad när det gäller inköp till pyret i magen. Det vet jag av erfarenhet. Produkterna som man måste ha är många. Barnvagn, vagga eller spjälsäng, skötbord, bilstol och mycket mer. Absolut. Men jag kan inte tycka att det är inte nödvändigt med andningslarm, elektrisk bröstpump och amningstäcke som lyser i mörkret. Personligen tror jag att dessa typer av produkter skapar stress hos de nykäckta päronen. Stress som definitivt inte är behövlig för någon. Igår var vi på Barnens Hus och då förfasades jag över andelen produkter som finns till försäljning och som är högst onödiga. Enligt mig, ska tilläggas. Jag skulle aldrig någonsin få för mig att införskaffa en elektrisk luskam, elektriska fötter till spjälsängen som vaggar barnet med harmoniska rörelser eller en elektrisk mobil som snurrar och spelar en simpel melodi. Ej heller ett svindyrt och fult babygym. Aldrig. Till kategorin onödiga saker hamnar även sköljkannan som ska avleda lödder från barnets ansikte. Kan garantera att den inte fungerar. Och diskstället för nappflaskor som påminner om en julgran. Passar kanske till kvinnan med åttlingar, i övrigt har jag svårt att se någon som har användning för den, egentligen smarta, men alldeles för yviga produkt. Och rent allmänt måste jag ifrågasätta tillverkarna av alla barnprodukter som har dille på mönster och fula färgkombinationer. Enfärgade saker, tack.

Däremot diggar jag blöjhinken som smidigt stänger in doften och faktiskt fungerar. Och den hoprullbara haklappen. Och nappen som agerar febertermometer. Och tvättbara amningsinlägg hade jag köpt direkt om jag behövt dem. Sparar hur mycket pengar som helst. Men. Nu gick vi ju inte tomhänta ut ur butiken trots min kapning av halva sortimentet. Nej. Levi fick en typ stol för krabater i hans ålderskategori, lite småsaker och världens kanske dyraste napp. Så, jag är bara människa som också faller för fresteler. Men jag undviker allt som går på batteri. Totalt onödigt. Gör det själv.

En fråga. Antingen är jag sämst, vilket inte är helt omöjligt. Men. Hur tusan får man snygga skär i en långpannekaka? Det är ju omöjligt! Nog för att det är smaken som räknas, men det vore ju trevlig om det ser någolunda rakt ut. Otroligt irriterande. Det måste finnas en exakt punkt när glasyren stelnat perfekt så att skäret inte blir klumpigt. Eller?