åttiotrenollettnollfem

Nu är det illa. Jag är så obeskrivligt godissugen. Skulle nästan kunna byta mitt smyckeskrin mot en påse sura colanappar. För den som undrar så har jag inte många dyrgripar i mina gömmor. Blockchokladen åt jag upp i förrgår. Kladdkakan är slut. I skafferiet finns några ynga kakor, totalt ointressanta. Frysen är tom, bortsett från några bleka kakor med dansnamn. De ser tråkiga ut. Till min glädje hittade jag lådan med snöbollar. Johans favoritgodisar. När de är färska. Han köpte en hel plastlåda i julas. Ungefär hälften är kvar. Jag kan inte påstå att de är färska längre. Kolan är hård och seg och den vita mjöliga ytan är i paritet med pansar. Men. Det stillar mitt sockerbegär. Tur. Det trista är bara att denna sockervåg som har strandat i mitt gomsegel inte direkt går hand i hand med den nya bikinin som jag är i behov av. Typiskt.